drömma går ju.

Den lilla huliganen har äntligen börjat sova lite längre på mornarna (halv nio är betydligt bättre än halv sex). Tyvärr har jag inte riktigt fått njuta av det på grund av jobb i veckan. Men idag börjar jag inte förrän 12 (sjätte dagen av nio) så jag såg verkligen fram emot att få sova. Hade till och med "kastat" ut älskade på soffan för att eliminera störningsmoment.

Men tydligen hade huliganen inte alls samma planer som sin otroligt trötta mamma. Tjugo över fem vaknade han och klagade på ont i örat och skulle prompt ha medicin och medan jag gjorde i ordning lite av den varan klev han upp och såg sin pappa sovandes på soffan. Och eftersom han är inne i en extrem pappa-period (pappa hela tiden och det är nästan som att jag inte finns) vägrade han komma tillbaka till sängen.

Jag la mig och somnade om, men tio i sju åkte älskade på jobbet och jag var tvungen att kliva upp. Suck.

Imorgon väntar också jobb från klockan sju och förra lördagen sov de till halv nio medan jag jobbade. Säkert blir det samma  sak imorgon och jag kan tycka att det är lite orättvist. Jag för hoppas på söndag morgon istället.

Dock är jag ju sådan att jag försöker hitta ljusglimtar i allt och den här ljusglimten har kanske inte med ovanstående att göra, men det är ändå en ljuspunkt. Siffrorna på vågen har än en gång letat sig ett snäpp neråt. Och eftersom jag varit förkyld till och från sedan december har träningen legat åt sidan, så siffertappet beror helt och fullt på kosten. Har försökt dra ner på det onödiga sockret (som är min akilleshäl) och det verkar ju gå rätt bra. Och får jag nu bli frisk och kunna börja träna igen kommer det förhoppningsvis gå ännu fortare neråt. Det gillar jag!

tre är bättre än två.

Känslan som infinner sig när middagen är uppäten och man själv slipper ta hand om disken. En söndag.

Det var rätt längesen den braiga känslan infann sig en söndag. Och jag älskar det.

den onda cirkeln.

Bästtorsdag. Och goda nyheter. Nästa vecka är sista veckan som gräsänka. Åtminstone i ett par veckor framöver. Så jävla underbart! Hoppas jag i alla fall. Har ju en tendens att sova som ett arsle när älskade är hemma så vi får väl se om jag är lika lyrisk över detta efter några dagar.

Nu ska jag i alla fall lägga mig till rätta på kudden och läsa min bok innan ögonen stängs för idag. Hoppas verkligen jag får sova i natt och då menar jag inte bara på grund av älskades snarkningar och den lille huliganens snurrningar, utan nu är hostan ytterligare ett problem. Från nästan ingenstans kom rethostan och varje gång jag får en hostattack känns det inte bara som att halsen rivs sönder, utan snoret tror att det kan konkurrera ut Niagarafallet. Och varje gång jag snyter mig får jag en hostattack. Älskar verkligen att vara förkyld!

tid för njutning.

Har försökt få barnvakt till ikväll då jag blev lite festsugen (det händer typ inte ofta nuförtiden). Tyvärr gick det inte så bra på den fronten. Men när jag vaknade på morgonen insåg jag att det nog var lika bra för jag har tyvärr fått besök av febern. Har känt mig hängig och har haft halsont sedan i torsdags och var väl inte särskilt förvånad att den dök upp. Men lik förbannat är den ovälkommen.

Älskade och den lilla huliganen åkte iväg till Nimbys med kusinerna och jag stannade hemma av ovanstående anledning. Men nu fick jag helt plötsligt en hel del egentid. Alternativen är många och efter att ha städat undan efter gårdagens tacomiddag sitter jag nu här och funderar på vad jag ska göra med all denna ensamma tid hemma. Dock tror jag ändå att det blir alternativet ligga i soffan och se serier, för hur ofta har jag tid med det just nu? Typ aldrig. Kvällarna blir kortare och kortare (jag går alltså och lägger mig tidigare och tidigare) och dagarna försvinner i ett virrvarr av jobb, plugg och mammasysslor.

Så nu ska jag unna mig lite tid i soffan och några av alla serierna jag följer. Har lite att ta igen och det är ju ett ypperligt tillfälle att beta av dem och ligger jag i soffan kan jag slumra till ibland också och det skadar verkligen inte.

monster's inc. nästa.

Återigen en riktigt dålig natt. Har tappat räkningen på vilken i ordningen det är. Och inte får man sova ut på morgonen heller. Men skillnaden från idag och helgens tidiga morgnarna är att idag ringde klockan och jag är tvungen att kliva upp. I helgen var det hjärnan (och till viss del kissblåsan) som "tvingade" mig till vakenhet.

Får jag inte sova ordentligt snart kommer jag bli ett monster och jag tycker att jag är ett stort nog monster redan.

mörka ringar under ögonen är nya trenden.

Kan ju dock inte säga att jag är lika lyrisk över hans hemkomst just nu. Snarkningarna har blivit än värre och jag har sovit som en kratta. Trots öronproppar. Kring sextiden fick mina sparkar resultat och han avlägsnade sig till bäddsoffan.

Tyvärr hjälpte inte detta med min sömn för den lilla huliganen vaknade och blev alldeles förtvivlad över att pappa försvann. Han lugnade dock ner sig men att somna om fanns inte med i hans planer. Strax efter sju slog jag igång en film åt honom och jag hann somna om. I typ tjugo minuter sedan var det bara att inse att det här får bli en sådan dag.

Men gissa vem som ska kliva upp med huliganen imorgon? Och gissa vem som inte får sova i sovrummet inatt?

precis som då.

Jag minns när jag var liten och väntade på tomten på julafton. Försökte leka eller se teve för att få tiden att gå men var femte minut sprang jag till fönstret för att kolla om han möjligtvis kom gående på vägen.

Exakt samma känsla har jag på torsdagar.