note to self.

Okej. Om du har en godisskål som innehåller choklad ställ den inte på köksbordet när solen gassar ute.

Inte för att det hände just här just idag. Bara som en påminnelse alltså.
Typ.

en lördag i min smak.

Älskade är iväg på partaj med boysen, den lille huliganen somnade av sig själv (det har inte hänt på väldigt, väldigt länge) för en dryg timme sedan och jag har bunkrat upp med ett kilo godis, jordnötsringar och Trocadero och de sista avsnitten av säsong två av serien Hart of Dixie (jag är sååå Team Wade!).

Det går ingen nöd på mig alltså.
Ifall någon funderade på det.

Jag åker tillbaka till Bluebell nu om ni vill mig något.
Adios!

jag kan se in i framtiden.

Det är lite skrämmande att jag visste redan tidigare i veckan hur den här natten och morgonen skulle bli.

Tidgare i veckan blev jag grymt sugen på att partaja idag, men av erfarenhet planerade jag inte in någonting (förutom systemet igår, men sådant måste man planera i förväg).

Och nu när jag sitter här och ser Bikupan på teve och försöker hålla koll på den lilla huliganen är jag glad att jag inte planerat in någonting för kvällen för det hade bara blivit som vanligt. Jag hade suttit och gäspat hela kvällen och sedan åkt hem när alla andra dragit på krogen.

Natten har varit varm och snarkig. Inga bra förutsättningar för party om man säger så. Men det kommer väl fler gånger antar jag.

Nu ska jag gå och ge huliganen lite gröt så kanske man slipper höra en massa gnäll.

sju dagar kan vara jättelänge.

Snart, snart, snart är jag äntligen ledig. Långledig. Min ledigvecka infaller så fort Gefle Dagblad är ivägskickad. Det ska bli så skönt att vara ledig. Men det vet ni ju redan att jag tycker, så jag ska inte ödsla bokstäver på det.

Vad ni dock inte vet är att jag får sovmorgon imorrn. Den andra (!) sovmorgonen på bara tre dagar. Det ni. Det är fan inte bara skit och elände att älskade är iväg och jobbar. Sen att jag har världens bästa svärföräldrar (framförallt svärfar i det här läget) gör allting ännu bättre.

I tisdags sov jag till kvart i tio. Imorrn ska jag sova minst till det i alla fall. Gärna lite längre.

Sen får det gärna bli fredag rätt fort för både jag och sonen saknar våran söta (men ibland rätt störande, i alla fall för min del när vi ska sova) tredje part i familjen.

Ska packa ihop mig så att jag kan dra så fort det står 100 procent på skärmen.

Ledighet här kommer jag!
Woohoo!!!

Ps. Jag är så trött så att jag ser stjärnor och hjärnan tog ledigt så fort jag läst in den sista lilla grejen för några minuter sedan (det tar någon minut från att det sista är inläst till att jag kan börja skickandet) så jag ber om ursäkt om det är lite svamligt. Fast å andra sidan är det för det mesta svamligt på den här sidan nuförtiden. Men det beror helt enkelt på att jag alltid är trött när jag ska blogga. För det finns fan bara tid för bloggen när jag skickar tidning. Tragiskt.

understimulans på alla håll och kanter.

Efter drygt en och en halv timmes bök och gorm sover äntligen sonen. Jag vet inte om det berodde på understimulans (det är svårt att hitta på så mycket när det är monsunstorm ute) eller bara ren och skär envishet, men det är helt åt skogen att det ska vara så jävla svårt att slappna av.

Men som sagt, han sover nu så jag ska äntligen äta middag och sen blir det soffhäng en stund innan det är dags atr sova.

Jag hoppas morgondagen bjuder på bättre väder och mer att göra. Både för mig som blir galen av gå runt här hemma och för sonen så att han kanske somnar fortare på kvällen. Visserligen jobbar jag imorrn så det är älskade som sköter nattningen men för hans skull.

So long!

ärlighet räcker längst.

Det finns verkligen bra människor där ute.

Gårdagens stadsbesök slutade med att jag tappade min plånbok. Jag upptäckte dock detta någon timme efter att jag kommit hem och då hade stan stängt. Det var bara att ringa och spärra bankkortet (hade fört över alla pengarna till älskades konto först ifall att) och göra en förlustanmälan till polisen. Som tur var hade jag ingenting av värde i plånboken, förutom två enkronor (allt annat är bara en massa plastkort och kvitton) och körkortet (som ju faktiskt går att få ett nytt).

Idag skulle jag ringa runt till några butiker för att se om den möjligtvis stannade kvar där utan att jag märkte det. Men innan jag hann göra det fick jag ett samtal om att den blivit upphittad och inlämnad på Nodo. Hämtade den och allt var kvar. Fast som sagt fanns det ju ingenting av värde där i och de där två kronorna hade jag nog inte saknat alltför mycket om upphittaren hade tagit dem.

Det gör mig så glad att det finns ärliga människor.
Fast å andra sidan kanske det hade varit andra tongångar om jag hade haft någonting av värde i den?

Men jag väljer att hylla människan som var så snäll. Denne får en "tummen upp" i tidningen (så lusläs den sektionen framöver så kommer ni se annonsen) och jag känner en lättnad att jag slipper fixa nytt körkort. Fast när jag tänker på det hade det kanske varit bra för kortet på mitt körkort är inte vackert?!

Nåväl, jag ska inte sitta här och babbla mer. Jag är ju som sagt ledig så jag ska stänga de gröna och sova. Förhoppningsvis blir det inte en liknande natt som den som var, för den var inte rolig. Inte på något sätt alls.

har ingen aning om vad som händer eller var jag är.

Jag kommer inte ihåg när jag senast var kvar på jobbet så här länge. Men idag har det inte gått bra. Usch och fy. Huvudet är snurrigt och ögonen är helt åt skogen. Timmarna från det att jag kom hit fram till för en liten stund sedan är ett töcken, så jag hoppas verkligen inte att inläsningen har blivit påverkad av mitt konstiga sinnestillstånd.

Fan, jag är så jävla trött. Men jag får verkligen skylla mig själv. Dessa kommande tre lediga dagar ska jag verkligen gå och sova i rätt tid om kvällarna. Och med rätt tid menar jag när jag lagt sonen och röjt undan i köket (mina nya kvällsrutiner ser ut som så att jag går runt med sonen i selen ett tag (hur länge beror lite på sonens sinnesstämning) och sedan städar jag upp i köket, vilket jag har börjat tycka om att göra (något fel måste det vara på mig)). Det finns ingen anledning att ligga vaken i soffan och se på skit på teven när jag kan gå och sova och förhoppningsvis få sova lite mer ordentligt.

Äh, jag känner att svamlar och skyller på att hjärnan är på väg att stänga av. Jag ska sluta skriva och inte tänka på någonting alls de sista minuterna av tidningsskicket, för jag behöver all tankeverksamhet och energi för att kunna köra bilen hem.

Godnatt!

det måste vara fel någonstans.

Jag tror det står fel i almanackan. För det har känts som fredagen den 13e idag. Hela dagen har varit åt helvete. Fy fan! Men nu är den snart slut. Även arbetskvällen är slut och jag får alldeles strax åka hem och krypa ner under täcket.

Imorrn är det lördag och det brukar innebära sovmorgon. Men vi får väl se hur det blir med den saken, har ju en tendens att inte kunna sova när jag väl får chansen. Suck.

Usch och fy vilken urbota tråkig och jävlig dag. Det är tur att jag har världens finaste pojkar där hemma som gör mig glad. Den lille har kommit flera gånger och gett mig en kram under dagen (han är inne i en kramfas och just idag passade det väldigt bra) och den stora gör mig glad över att bara finnas. Såklart.

Men som sagt, nu ska jag alldeles strax krypa ner och jag ska nog kramas lite tror jag. Med den stora. Den lille sover. Förhoppningsvis.

Blä, jag är så trött så jag svimmar snart. Ögonen svider och det är nästan så att det flimrar. Jag ska köra försiktigt hem så att det inte händer någonting. Fast det skulle ju inte göra mig förvånad med den dagen jag har haft.

Nej, nu ska jag förbereda för att åka hem medan den sista lilla biten av tidningen komprimeras och skickas iväg ute i sajberspäjsen.
Godnatt!

envis möter envisare.

Tre mornar i rad har jag lyckats få det lilla barnet att somna om på morgonkvisten. Vissa mornar har varit tuffare än andra, men jag har vunnit striderna i alla fall.

I måndags sov vi till tio. Igår till nio och idag åter till tio. Det känns skönt. Men som vanligt blir kroppen alldeles fucked up när den får sova så länge. Kanske vänjer den sig om detta fortsätter. Vilket jag verkligen hoppas.

Nu ska jag äta en god frukost innan barnet blir hungrig och vill ha all uppmärksamhet.

tydligen en omöjlig uppgift.

Åh, jag blir så jävla irriterad. När jag väl får sovmorgon kan jag inte sova. Ont i knäna och huvudet och en massa knasiga tankar som grumlar omkring i huvudet. Typ som att jag borde fara ut och springa snart för jag behöver röra på mig. En helt onödig tanke att ha just nu när jag bara behöver sova.

Ögonen svider av trötthet men det går inte att slappna av.
Jävla skit!