en trevlig lördagskväll.

Efter några nätter med alldeles för lite sömn ligger jag redan redo för att sova. Jag har varit så in i helvetes trött de senaste dagarna så jag hoppas verkligen att denna natt ger mig det jag behöver. Sedan att det fortare blir imorrn ju tidigare jag somnar har absolut ingenting med saken att göra. Eller kanske lite. Fyra dagar har känts som minst en vecka.

oväntad egentid.

Vaknar upp. Huset är alldeles tyst. Den andra sidan av sängen är tom. Man skulle kunna tro att älskade har åkt iväg och tagit huliganen med sig. Det första är sant, att älskade har åkt iväg. Fjällvandring med pojkarna i helgen. Men att huliganen har följt med är inte sant. Det är bara det att jag har vaknat före honom. När hände det senast?

för er som vill.

Tänkte bara berätta om min helg. Inte för att det har hänt något särskilt utan bara för att det var längesen jag skrev och känner att jag borde skriva någonting i alla fall. Vill ni inte veta något om min helg kan ni läsa Aftonbladet eller något annat. Jag tvingar er inte att vara kvar här för som sagt det har inte hänt något särskilt.

Fredagen blev en vilodag för älskade (vilodag från altanbygget alltså) så vi for på stan en sväng. Sedan på kvällen kom svärmor förbi för att vakta den lille huliganen medan jag och min kära sambo åt en mycket god middag på Chiliköket. Behövligt med en kväll på tu man hand ibland. Kvällen slutade sedan i soffan med en film.

Lördagen innefattade lite fläng på dagen för att sluta i Luleå på kvällen för återträff med min gamla gymnasieklass. Eller åtminstone några av dem. Tio år sedan vi skildes åt efter tre väldigt roliga och minnesrika år. Fast om jag ska vara helt ärlig kom jag inte ihåg så mycket från dessa år när vi väl pratade om dem. Många saker som mina kära klasskamrater berättade har jag inget minne av så jag satt mest och funderade på om jag verkligen gick i samma klass som dem?!

Hursomhelst blev det många skratt och ett väldigt trevligt återseende. Hoppas det inte dröjer tio år till nästa gång.

Körde hem mitt i natten för att jag dels inte hade någon sovplats och dels för att jag ville sova hemma. Och hemma fick jag sova ensam. Älskade och huliganen var på kräftskiva i Bersika och stannade kvar där över natten. Det resulterade i nästan nio timmars sömn för min del och det var helt underbart. I typ fem timmar sedan blev jag skittrött för att jag hade fått sova för mycket. Aldrig blir det bra. Dagen har annars innehållit tre kilometers löpning, skrubbning av badkar, bus med huliganen, försäljning av nämnda badkar, pizza, mer bus och sedan en seg film som jag inte orkar se klart. I alla fall inte nu. För nu ska jag läsa en stund innan jag stänger ögonen.

Imorgon är en annan dag och vem vet vad den har att bjuda på (förutom en efterlängtad middagen världens bästa brudar) så då är det lika bra att vara något så när utvilad.
Så, godnatt!

måtte det gå över snart.

Efter två dagar med huset fullt av folk är jag helt slut. Tänderna är borstade och jag har redan krupit ner under täcket. Fast ska jag vara ärlig har jag legat här i nästan en och en halv timme redan, men jag har haft det roliga uppdraget att försöka söva en envis, övertrött och ovanligt tjorvig numera ettårig huligan. Puh är allt jag kan säga.

En dryg vecka har det varit bortskänkes-nivå på ungen vid läggdags. Tror det är tänder alternativt växtvärk eller både och som spökar. Men vilken orsak det än må vara är det lika frustrerande varje kväll. Jag menar hur svårt är det att sova när man är trött?

Jaja eftersom han nu verkar ha somnat (fast helt avslappnad är jag inte för jag har blivit lurad av tystnaden alltför många gånger) ska jag slå igång någon serie eller film. Jag hoppas på en natt med god sömn och fina drömmar. Vi får väl se imorrn när jag vaknar hur det blev med den saken.

ingen vanlig dag.

Livet är inte längre vad det en gång var. Det har fötts en liten krabat med tio fingrar, tio tår och en liten snopp. Röda hårstrån kan skönjas på hans vackra hjässa. En pappa klipper navelsträngen. En mamma ligger och pustar och gråter och är trött, svettig, klibbig, varm, kladdig och i chock att hon faktiskt klarade av det. Den lilla krabaten får efter lite omsorg av de snälla tanterna lägga sig på sin mammas bröst. Mamman fortsätter gråta. Tårar av glädje.

Den allra finaste, vackraste, kladdigaste, lagomt stora och alldeles, alldeles underbara lilla kille är äntligen här.

Och nu har det gått ett helt år. Ett år som har varit helt omtumlande och underbart. Att bli tre är verkligen en omställning och för en som tycker om att sova (typ jag) är det verkligen någonting alldeles speciellt att bli tre. Men all sömnbrist och alla stunder av irritation, frustration och tårar kan inte på något vis mäta sig med all den glädje, värme och ovillkorlig kärlek som präglat oss sedan den här dagen för ett år sedan.

Han är det allra bästa och självklart är jag partisk när jag säger det och jag är så lycklig att han kom till oss. Våran lilla huligan som precis nu fyller ett år!

"Mamma och pappa älskar dig mer än någonting annat i hela världen. Du har skänkt oss så mycket under detta år och vi ser fram emot vad du ska ge oss alla åren som kommer härnäst. Alla dagar, timmar, minuter, sekunder med dig är tid som aldrig kommer glömmas och alltid finnas där att tänka tillbaka på.
Tack för att du är våran son och att vi får vara dina föräldrar. Tack för att du finns i vårat liv. Vi ska göra allt för att ditt liv ska bli det bästa. Vi ska göra allt för att du ska få ha det bästa. Vi ska göra allt för att du aldrig ska behöva känna dig ensam eller ledsen. På samma sätt som du har gett oss kärlek, glädje och värme kommer vi att återgälda det miljoner gånger om.
Du är vårt allt! ♥"

något att minnas.

Precis ett år sedan det verkligen startade. Det som skulle sluta i det bästa. Smärtan som följde från och med nu är visserligen diffus och det var vid tillfället rätt obekvämt, men det var ändå en smärta jag skulle kunna gå igenom fler gånger.

Det dröjer dock ett drygt dygn innan mötet sker. Men bollen är i rullning och det bästa som hänt oss är verkligen på väg ut.

Lugnet som jag hade är jag fortfarande överraskad över. Jag har hela mitt liv trott att det skulle vara det värsta jag skulle vara med om, men så här i efterhand var det inte alls så farligt som jag målat upp det. Nu hade jag ju bedövning, men ändå. Det är fortfarande nästan ett år efteråt en gåta att jag verkligen inte drabbades av panik som jag så många gånger drömt att jag skulle göra.

Smärtan börjar på riktigt och om ett drygt dygn är det dags att mötas.
Jag och han.

från och med nu.

Precis ett år sedan vi fick det första tecknet på att någonting var på väg att hända. Precis ett år sedan det startade, det som skulle förändra våra liv för alltid. Det bästa som hänt började vid denna tid för ett år sedan leta sig utåt.

Men det skulle dröja något dygn till innan vi träffades första gången.
Men första steget togs precis nu.

två dagar i rad.

Tjugo över nio igår. Nio idag. Jag gillar det. Dock har jag haft en dryg timme vardera morgon där jag inte kunnat somna om på morgonsidan. Lite irriterande, men ibland har jag för mycket att tänka på helt enkelt.

Idag fortsätter färdigställandet av huliganens rum och jag ska även dra igång med lite bakning inför helgens stora happening. Kanske att jag kan sova bättre efter helgen då jag inte har så mycket att göra.

en vacker dag.

I helgen var vi upp till Jutis. Dels för att jag aldrig varit där när det inte varit snö och dels för att vi ville komma hemifrån en stund. Det var alldeles fantastiskt, förutom att jag sov som en kratta. Andas frisk luft och umgås med fina människor är livsglädje.
Jag bjuder på några bilder från lördagens lilla utflykt till Luspen.

Dricka vatten från en kallkälla var helt fantastiskt.

Underbar utsikt.

Är grymt stolt över att jag (som är sjukt höjdrädd) klarade
av att gå fram och tillbaka på den här bron. Läskigt var det!

Som sagt, underbar utsikt.

Älskade är lycklig.

En kart och ett moget hjortron i skogen på väg tillbaka till bilen.

Tillbaka till bilen. Min rygg var ajaj, mina fötter
varma som attan, men det var en riktigt
trevlig dag.

Idag har vi varit på Ikea. Vi lämnade den lille huliganen med mamma vilket vi inte alls ångrade för vi stod i dryga två timmar och planerade vårat nya kök och hade han varit med hade det inte varit kul. Inte ens lite. Men hursomhelst, vårat nya kök är planerat och nu är det inte länge kvar förrän renoveringen drar igång. Jag längtar.

Kanske inte just till själva renoveringen då jag inte tror det kommer vara så kul med kaos i köket samtidigt som man ska ta hand om den lille huliganen som absolut kommer vilja "hjälpa" till.

Men efteråt. Det längtar jag till.

Nåväl, natten innehöll alltför få timmar och eftersom även helgens sömn blev väldigt sporadisk ska jag stänga ögonen nu. Jag hoppas verkligen jag kan sova inatt för jag behöver det. Massor.

bättre än väntat.

Där sitter jag och dricker lite vin bara för att och ser teve och längtar till fredag när jag helt plötsligt hör någon låsa upp dörren. Mitt mörkrädda jag hinner under bara någon hundradel tänka en massa saker men den logiska sidan av mig tar över och slutledningsförmågan visar sig vara sann (det är faktiskt inte många som har en nyckel och två av dem skulle inte komma bara sådär och framförallt inte kring tio på kvällen). Så där står han helt plötsligt i hallen, älskade. Med all sin packning med ett leende på läpparna.

Världens bästa överraskning om ni frågar mig. Två dagar tidigare än väntat. Och om jag blev glad ska det bli spännande att se den lille huliganens min när älskade kommer hem från jobbet senare. Underbart!