ljust och mörkt.

En fantastisk helg är till ända. Klippning, fiske, jobb, kräftskiva, Grandagen och en massa mys.

Tyvärr gjorde ju allt detta att helgen gick alldeles för fort, så nu sitter jag här ensam igen. Inte helt ensam naturligtvis, den lille huliganen ligger ju och sover i sin säng, men jag sitter här utan älskade.

Jag håller tummarna (och jag hoppas att ni som läser detta gör det med) att han får ett jobb lite närmare hemma snart för jag tycker inte alls det är roligt att varje söndag behöva pussa honom hejdå och sedan längta hela veckan fram till torsdag. Inte roligt alls.

Fast å andra sidan så kan jag hitta ljusglimtar med detta också (försöker ju vara en positiv människa för att ljusa upp tillvaron), jag får sova ordentligt om nätterna. Så ordentligt det nu går med en tvååring som drömmer massor och vaknar och är ledsen var och varannan natt. Men jag slipper i alla fall de där jävla snarkningarna. Snarkningarna från helvetet!

Ljusglimtar, ljusglimtar!

Ps. Helgen har dock inte bara lämnat efter sig glada minnen, sitter inte bara här ensam utan sitter här med halsont. Massor. Jävla skit!

löpning, svett och tårar.

Helgen gick som vanligt alldeles för fort. Men vi fick kramas och pussas litegrann i alla fall och den lille huliganen var gladast i världen över att ha pappan hemma en stund.

Idag har hittillis varit en bra dag. Åtta timmars sammanhängande sömn (förutom den lilla minuten jag vaknade av att huliganen rullade över mig och drömde något konstigt) och sedan gick löprundan hur bra som helst. Köpte nya skor i fredags och jag tror det var de som gjorde det. För idag sprang jag på 17.02 och det var längesen det hände. Bara fortsätta jobba så att jag kan komma ner i samma siffror jag hade i fjol.

Jaja, nu ska jag snart hämta hem yrvädret från förskolan. Det var tårar vid lämning, som så många gånger förr (vet inte vad det beror på, men förhoppningsvis går det över) men lika ofta som det är tårar vid lämning vill han inte åka hem när jag hämtar honom. Konstigt det där!

timmar att slå ihjäl.

Äntligen fredag.
Morgonen började halv nio, vilket inte hör till vanligheterna och jag la mig i normal tid igår för en gångs skull. Awesome!
Nu ska det bara bli kväll så är den här dagen fulländad.

något att se fram emot.

Jobb måndag kväll. Match tisdag kväll. Jobb onsdag kväll. Jobb torsdag kväll.
Jag längtar tills på fredag. Inte bara för att det är just fredag.  Inte heller för att älskade kommer hem. Okej, jag längtar visst tills han kommer hem. Självklart.  Men det är inte bara därför. Jag längtar efter att få natta mitt barn. Läsa saga för honom, kramas och pussas med honom, höra honom säga "äksa däj" (mitt hjärta smälter varje gång) och bara ligga bredvid och titta på honom medan sömnen sköljer över honom.

Men jag tjänar ju i alla fall pengar medan jag är borta från honom.
Ljusglimtar, ljusglimtar.

tillsammans för alltid.

Två år.

De bästa åren i mitt liv

Även om det stundtals varit slita-håret-varning har kärleken aldrig sinat. Snarare har den bara blivit starkare. Att varje dag tillsammans få utforska, utvecklas och inspireras gör mig till en bättre människa.

Du gör mig glad, ledsen, arg, irriterad, lycklig och framförallt gör du mig rikare för varje dag som går.

Du är vårt allt.

Mamma och pappa älskar dig mest av allt i hela världen.

Grattis på Din dag älskade, älskade gryn!

♥♥♥

bra sällskap underlättar.

Efter en trevlig kväll i goda vänners lag är jag nu hemma i min trygga vrå. Att cykla hem var skönt men är man frusen och mörkrädd var det lite läskigt ändå.

Som tur var hade jag sällskap av världens bästa Sam Smith. Han är min nya musikaliska crush.

Jo just det, jag tog in tvätten nu när han kom hem. Med pannlampa. Måste ha sett rätt kul ut. Och jag stressade som satan för jag trodde någon skulle hoppa ut från buskaget. Jävla mörker!

ett välbevarat minne.

Har lite svårt att förstå att det nu är två år sedan allting startade.

återupplivning.

Heltidsjobb (tyvärr bara under sommaren) och ensamstående större delen av veckorna. Det är anledningen till att bloggen stått stilla. Har inte känt att det varit något att skriva och ju fler dagar jag kände så desto mer glömde jag bort bloggen.

Men kanske att jag kan få igång skrivandet igen. Har ändå tänkt på det lite då och då men det har alltid kommit upp någonting annat som gjort att det fallit i glömska. Men som vanligt kan jag ingenting lova för om mitt minne var dåligt innan sommaren är det nästan värre nu. Tror demens smittar.

Nåväl, jag ska stänga igen de gröna för imorgon är det kalasdags. Liten blir stor (måndag är ju den riktiga dagen). Fy fan vad tiden har sprungit iväg. Det är helt galet!