tid för njutning.

Har försökt få barnvakt till ikväll då jag blev lite festsugen (det händer typ inte ofta nuförtiden). Tyvärr gick det inte så bra på den fronten. Men när jag vaknade på morgonen insåg jag att det nog var lika bra för jag har tyvärr fått besök av febern. Har känt mig hängig och har haft halsont sedan i torsdags och var väl inte särskilt förvånad att den dök upp. Men lik förbannat är den ovälkommen.

Älskade och den lilla huliganen åkte iväg till Nimbys med kusinerna och jag stannade hemma av ovanstående anledning. Men nu fick jag helt plötsligt en hel del egentid. Alternativen är många och efter att ha städat undan efter gårdagens tacomiddag sitter jag nu här och funderar på vad jag ska göra med all denna ensamma tid hemma. Dock tror jag ändå att det blir alternativet ligga i soffan och se serier, för hur ofta har jag tid med det just nu? Typ aldrig. Kvällarna blir kortare och kortare (jag går alltså och lägger mig tidigare och tidigare) och dagarna försvinner i ett virrvarr av jobb, plugg och mammasysslor.

Så nu ska jag unna mig lite tid i soffan och några av alla serierna jag följer. Har lite att ta igen och det är ju ett ypperligt tillfälle att beta av dem och ligger jag i soffan kan jag slumra till ibland också och det skadar verkligen inte.

monster's inc. nästa.

Återigen en riktigt dålig natt. Har tappat räkningen på vilken i ordningen det är. Och inte får man sova ut på morgonen heller. Men skillnaden från idag och helgens tidiga morgnarna är att idag ringde klockan och jag är tvungen att kliva upp. I helgen var det hjärnan (och till viss del kissblåsan) som "tvingade" mig till vakenhet.

Får jag inte sova ordentligt snart kommer jag bli ett monster och jag tycker att jag är ett stort nog monster redan.

mörka ringar under ögonen är nya trenden.

Kan ju dock inte säga att jag är lika lyrisk över hans hemkomst just nu. Snarkningarna har blivit än värre och jag har sovit som en kratta. Trots öronproppar. Kring sextiden fick mina sparkar resultat och han avlägsnade sig till bäddsoffan.

Tyvärr hjälpte inte detta med min sömn för den lilla huliganen vaknade och blev alldeles förtvivlad över att pappa försvann. Han lugnade dock ner sig men att somna om fanns inte med i hans planer. Strax efter sju slog jag igång en film åt honom och jag hann somna om. I typ tjugo minuter sedan var det bara att inse att det här får bli en sådan dag.

Men gissa vem som ska kliva upp med huliganen imorgon? Och gissa vem som inte får sova i sovrummet inatt?

precis som då.

Jag minns när jag var liten och väntade på tomten på julafton. Försökte leka eller se teve för att få tiden att gå men var femte minut sprang jag till fönstret för att kolla om han möjligtvis kom gående på vägen.

Exakt samma känsla har jag på torsdagar.

slut på det roliga.

Jag hatar verkligen söndagar. Det känns alltid som att vi aldrig hunnit göra någonting när han är hemma. Men vi har haft en mycket bra helg med saker att göra mest hela tiden. Dock är helgen alldeles för kort och går alldeles för fort. Bara hoppas veckan går lika fort så vi ses snart igen.

inte okej.

Den har legat och lurat ett tag men inte riktigt vågat sig fram. Men nu har den tagit mod till sig och visat sig. Riktigt taskigt gjort om man frågar mig då jag varken har tid eller ork att ha med den att göra. Speciellt inte när jag börjar vara sjukt taggad att ta itu med träningen ordentligt.

Men det är bara att acceptera och göra det bästa av situationen. Men något välkomnande får den inte, för den är så lite välkommen som något bara kan bli.

Förkylning vik hädan! Du är oönskad, ovälkommen och en riktig pain in the ass!

känslan av att vara dygnsvild.

Tidigare idag blev jag glad för en kort sekund då jag fick för mig att det var onsdag och insåg att älskade kommer hem imorgon. Men i samma sekund föll verkligheten över mig och jag kom ihåg att det bara var tisdag. Blä.

Men bara två arbetsdagar till sedan får vi äntligen kramas. Jävla-frikkin'-skit-Gällivare.

utan varandra.

Jobbat sex dagar i rad. Tre kvällar och tre långa dagar. Svärföräldrarna har ställt upp varenda dag och jag är de evigt tacksam för det. Det känns som att jag inte träffat min son på hela veckan så imorgon ska vi ta en mamma-son-dag. Tyvärr verkar det bli en innedag då norrmännen skickat hit en galen storm vid namn Ole. Men inneaktiviteter finns det gott om så det blir nog ingen fara. Jag undrar dock om jag kommer kunna sova för det låter som om Ole försöker ta sig in i huset och jag har inga problem med norrmän men jag vet inte om jag vill ha just denna norrman i mitt hus. Helst inte ens utanför.

Älskade är i Jokkmokk och åkte direkt dit från Gällivare och åker direkt tillbaka imorgon. Behöver jag säga att jag verkligen önskar att det vore torsdag imorgon?

Måste nog släcka lampan nu och försöka ignorera Oles framfart för hjärnan är inte riktigt där. Om den någonsin är där.