always look on the bright side of life.

Idag vill jag tacka Tara, för att hon har sovit lugnt och skönt på golvet, alltså inte på mig i sängen. Sedan vill jag faktiskt rikta ett STORT tack till mina grannar. De har inte väsnats en enda gång. Halleluja! Undrens tid är inte förbi. Jag sov till elva. Helt galet. Men behövligt.

Började sedan morgonen med att ta med mig Tara till bilen för att stoppa i motorvärmaren och det är äckligt jävla pisskallt ute. Blä, blä och blä! Men eftersom man ska försöka hitta ljusglimtarna i allting (speciellt det negativa) så fick jag ju premiäranvända mitt nya fleeceunderställ (som jag fick av älskade). Som pojkarna brukar säga; Smooth!