Ja, vad ska man säga. Spontanitet är aldrig fel. Började min ärendesrunda på ÖB. Skulle kolla efter en födelsedagspresent till min kära storebror som fyller större imorgon. Men om det blev något inköp låter jag vara osagt, för man vet aldrig om han läser eller inte...
I alla fall, färden fortsatte till stan. Tänkte att jag kan ju lika gärna strosa en stund när jag ändå är på språng, så att säga. Passerade Telia-butiken i Småstaden och funderade för mig själv om jag ändå inte borde gå in och se hur länge det är kvar på mitt abonnemang. Har nämligen varit sugen på en ny telefon hur länge som helst (för att vara ärlig har jag längtat sen jag köpte den senaste) och döm av min förvåning när killen bakom disken säger att det är ingenting kvar..
I mitt huvud började tankarna virvla. "Ingenting kvar? Då kan jag ju köpa en ny!" Tänkte jag och frågade vad de hade att erbjuda, fast det hade han inte behövt för jag hade redan slängt mina ögon på en som jag sa att jag ville ha. Så en stund senare och EN (!) krona fattigare gick jag ut ur affären och fortsatte min stadsstrosning...
Det är verkligen inte varje dag man bara går och strosar och kommer hem med en ny mobil. Jag är galen. Men glad. Fint!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar