Att jag aldrig lär mig eller snarare att jag aldrig kan ha lite tålamod. Men har jag bestämt mig för något så måste det ske nu, nu, nu! Men det gick ju vägen tillslut i alla fall. En hylla av två är uppe på väggen, men jag kan säga att det inte var lätt. Varför är det alltid så att det blir strul och gorm när det är jag som ska skruva? Hade älskade gjort det hade det gått hur smidigt som helst. Lite lätt orättvist.
Jag har en hylla kvar att hänga upp, men jag tror faktiskt att jag måste ha lite tålamod och vänta på mannen i huset för jag vågar inte göra något som kan bli alldeles åt helvete. Men nog kliar det i fingrarna att skruva lite till, men jag ska försöka stilla det med två riskakor och lite Cityakuten. Sen måste jag åka på jobbet och då kan jag ändå inte skruva upp några väggar. Smart.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar