empty.

Första dagen utan morfar. Även om jag inte träffade honom varje dag är det tomhet jag känner. Jag kommer aldrig mer få träffa min morfar. Han är inte längre här. Jag fattar det inte. Men samtidigt känns det skönt att han fick somna in lugnt och stilla och att vi har fått ha honom så pass länge så att han har hunnit få vara med om så många saker. Sen känns det skönt att veta att mormor har tagit emot honom nu och att de äntligen får återförenas efter nästan tolv och ett halvt år ifrån varandra. Nu har de varandra och det känns bra.

Hittade ett gammalt inlägg som jag skrev för drygt två och ett halvt år sedan om min morfar och det känns bra att han hann få vara med om stora saker i mitt liv. Att han fanns där när man behövde honom som mest, att han alltid satte oss barnbarn i första hand och att han alltid hade ett leende på läpparna när man kom förbi och sa hej. Jag är också glad att jag var hos honom i torsdags och fick två timmar med honom även om det var jobbigt att se honom ha så ont, men det känns bra att jag hann säga adjö och se honom en sista gång. Älskade morfar, hoppas du har det bra med mormor och alla de andra änglarna. Saknar dig massor, men jag är glad att jag fått nästan 25 år tillsammans med dig. Vi kommer att ses en dag, men tills dess hoppas jag att du tar hand om alla som finns omkring dig och att vi här nere på jorden får ha ditt vakande öga på oss. Du är saknad och älskad av många.

1916.09.05 - 2009.08.17