Tänk om jag hade ork att ta itu med husliga saker även på kvällarna. Diskhögen är äckligt stor och jag vet att jag i förra inlägget sa att jag skulle skita i den och låta sambon göra det, men ibland får jag känslan att jag bara måste göra det, för jag känner min sambo så fruktansvärt väl och vet därför att om inte jag tar på mig att diska, blir det inte gjort på flera dagar. Jag kan faktiskt inte förstå att han har klarat att bo ensam i flera månader. Det är en gåta.
Tillbaka till inledningen, jag önskar att jag hade ork att ställa mig och diska, men den finns inte. Rastlösheten kommer nämligen smygande och jag tycker inte riktigt om den, inte alla dagar i alla fall. Men om jag ställer mig och låter diskborsten arbeta kan det lätt bli så att jag missar mitt teveprogram som börjar klockan åtta. Mästarnas mästare på SVT1. Är ni sportnördar, eller åtminstone gillar sport, rekommenderar jag verkligen det programmet. Underbart. Men som sagt, disken är faktiskt inte lika viktigt som en massa avdankade elitidrottskvinnor och män, så jag måste försöka tänka bort disktankarna för annars kan jag inte riktigt slappna av.
En kort fråga innan jag avslutar, är det någon, någon, som förstår vad jag ville med detta inlägg? Är det någon som kan förklara för mig varför jag skrev alla dessa ord? Okej, jag vet, det blev två frågor, men som journalist blir det ibland så. Konstigt, men sant. Ska sluta nu. Jag lovar. Punkt.
1 kommentar:
Haha, visst är det hemskt då man börjar ordbajsa och sedan läser igenomoch tänker, Vad ville jag berätta med det här EGENTLIGEN?? Men men så kan det vara, hoppas du har det bra. Skoj med fika på torsdag :) PUSSAR..
Skicka en kommentar