måndag, februari 27, 2006

They say that dreams come true.

Solen skiner utanför fönstret.
Termometern visar minusgrader. Inte många, men ändå minusgrader.
Himlen är blå.
Vilken tur att vi ska vara utomhus idag! :)

Igår var sista dagen.
Igår var sista dagen på något som hållit mig sysselsatt och intresserad flera timmar i sträck.
Men nu är det slut. Över. Finito.
Kan kanske vara skönt för många, men för en sportnörd är det fruktansvärt.
Men å andra sidan så är det väl bara ett par hundra dagar kvar till nästa evenemang. Då sitter man som fastklistrad igen... Häääärligt!

Som sagt, det är över. Men vilken jävla avslutning det blev.
Å andra sidan var jag innerst inne kanske lugn och säker för jag hade känt på mig utgången sen förlustmatchen mot Slovakien. Jag har faktiskt siat om många saker detta OS:et.
Men jag orkar inte bry mig om jag siade rätt eller inte. Huvudsaken är att den gyllene generationen fick världens bästa avslutning. Och Lidas, vilket jävla mål! Weee!
Alla andra guld som Sverige så fint fick. Tre sprintguld, Anjas efterlängtade slalomguld, Anna-Carin som mosade konkurrenterna (framförallt Tyskland) och fick ställa sig högst upp på pallen och framförallt curlingtjejerna, vilken jävla härlig seger. Sista stenen som gled fram så fint och bara gjorde precis det den skulle.
Jag vet inte hur många tårar som har runnit längs mina kinder de senaste veckorna. Alla segrar, alla lyckliga människor, allt har fått mig att känna rysningar över hela kroppen och tårar som framhävs i ögonen. Det har varit så fint och underbart att få se alla glada miner, alla jubel och framförallt att få se en svensk högst upp på pallen medan den svenska nationalsången spelas. Underbart!

Sju guld, allt som allt. Vem kunde tro något sådant?
Även om det spekulerades innan att Sverige hade chans till si och så många guld, så tror jag faktiskt ingen tänkte sig att det faktiskt kunde hända. Men nu står vi här dagen efter OS i Turin och kan konstatera att den tolvåriga guldtorkan är över. Sverige är med i matchen!
Sen att jag får vara en del av firandet av Tre Kronors OS-guld. Det gör mig lycklig i själen. Att få se alla mina barndomsidoler (ja, det är sant, jag har haft Tre Kronors hjältar som idoler trots att jag inte spelar ishockey) stå på en scen framför mig. Det är en dröm jag har haft enda sen jag såg dem stå på Sergel Torg den där vinterdagen 1994, efter Foppas oförglömliga straff. Enda sedan dess har jag drömt om att få stå tillsammans med tusentals människor och sjunga för hjältarna. Mina hjältar!

Det fina vädret fortsätter utanför mitt fönster.
Jag borde kanske väcka min prins så att vi inte missar det.
Om jag förut har sagt att jag är den lyckligaste i hela världen, så säger jag det igen, jag är den lyckligaste i hela världen och anledningen? Jo, han ligger i sängen alldeles intill.

fredag, februari 24, 2006

"Nästa Östermalmstorg - byte till tunnelbana mot Mörby Centrum"

Ännu en direktsändning är avklarad.
Struntade i efterfesten.
Sömnen har blivit reducerar så radikalt att ögonen är på väg på semester.
Inte bra!

Bara två veckor kvar av Let's Dance, vilket även medför endast två veckor kvar i Stockholm. Känns på något sätt vemodigt. Trivs faktiskt väldigt bra här nere.
Men trots trivseln ska det bli skönt att komma hem. Hem till sängen och hem till sambon. Vi har ju som inte bott tillsammans på riktigt än eftersom han flyttade in när jag åkte hit, så när jag nu kommer hem kommer vi ställas inför ännu en prövning. Men klarar vi sex veckor utan varandra ska vi väl klara av att bo tillsammans? ;)
Men om jag fick så skulle jag ta med mig två saker härifrån; tunnelbanan och Food Courten i Kista. Lovely!

Om man räknar bort den halvtimmen som är kvar av den här fredagen och säger att det är lördag (för det är ju faktiskt inte alls länge kvar, som sagt) så är det faktiskt bara en dag kvar tills jag äntligen får kramas igen.
Sex veckor är verkligen ett helvete att vara ifrån den man älskar. Men jag sa det innan jag åkte att klarar vi de här åtta veckorna så kommer vi långt i livet och när jag kommer hem har vi ju hela livet framför oss... :)

Nu måste jag nog sova, tröttheten har mig i ett stålgrepp och sen ringer ju faktiskt klockan 08.00! imorrn, det är inte kul!

Godnatt!

tisdag, februari 14, 2006

Songs can make you happy.

Välj ett band eller en artist och svara på frågorna med låttitlar: Backstreet Boys
Är du man eller kvinna? Poster Girl
Beskriv dig själv: Like a child
Vad känner folk inför dig? We've got it goin on
Hur känner du dig själv? Let's have a party
Beskriv din nuvarande pojkvän/flickvän: The One
Beskriv erat förhållande: Safest place to hide
Beskriv ditt ex: Don't want you back
Beskriv hur du älskar: Larger than life
Var vill du vara? Never gone
Vad vill du bli? I want it that way
Beskriv ditt liv: Incomplete
Beskriv din hemstad: Wierd world
Visdomsord: If you want to be a good girl (get yourself a bad boy)

måndag, februari 13, 2006

The city that never sleeps.

Nu har det gått en månad sen jag kom ner till denna stad.
Jobbet har tagit upp all tid. Jag jobbar - som det känns - hela tiden och när jag väl är ledig måste sömnen tas igen och battierna laddas om, så då hinner man inte med något kuligt.
Helgerna - när mina vänner är lediga - upptas av jobb, jobb, jobb, så någon tid för att vara social finns inte. Hur kul känns det på en skala?
Men samtidigt, jag åkte ner till Stockholm för en anledning, praktiken! Så jag ska väl inte klaga och sen så går tiden rätt fort (förutom idag av någon anledning) när jag jobbar och det är ju positivt. Men lite socialt umgänge hade jag ändå velat hinna med.
Men, man ju inte alltid få som man vill... :)

På torsdag kommer mamsen. Nice!
Ska få palt, det är ju helt underbart!
Sedan ska jag även visa mamma runt i min tillfälliga hemstad. Haha..
Kan behöva lite mammaenergi känner jag...

12 dagar kvar tills kramkalaset börjar.
Visst går 12 dagar fortare än jag kan ana?

onsdag, februari 08, 2006

"Slutar ni inte ska jag fan..."

Det bor ett batongpucko under oss.
Han är galen.
Jag är räddare nu än jag var tidigare.
Aldrig att jag kommer kunna slappna av så länge jag befinner mig där ute i förorten.
Aldrig.

Om 16 dagar får jag snosa på min prins.
Är inte det bra så säg? ;)

lördag, februari 04, 2006

En annan dag.

Jag vet.. Jag kanske bör uppdatera någongång.
Men jag vet inte om jag orkar just nu.
Är det okej?

Tre veckor har förflutit. Hur många fler kommer det att bli?

Ska jag vara olydig och gå hem snart eller ska jag snällt vänta en stund till?