måndag, september 30, 2013

många järn i elden.

Min första arbetslösa dag är snart slut. Att jag fortfarande är vaken är ett mysterium med tanke på att jag sov ytterst lite i natt och sedan varit i gång nästan hela dagen. Men jag antar att mitt nytvättade hår har lite med saken att göra. Jag vill inte skrämma barnen på förskolan imorrn så jag får nog se till att håret torkar innan jag lägger huvudet på kudden.

Annars har jag gjort lite nytta idag. Skrev en väldigt lång to-do-lista igår och jag har arbetat på bra för att beta av den. Imorrn betar jag av fler saker. Tre timmar har jag att göra saker som är lite knepiga att göra i sällskap av en ettåring. Så det finns inte tid för vila här inte.

Eller det gör det. Jag har ju kvällarna lediga nuförtiden.

söndag, september 29, 2013

en sista stund.

Gårdagen var riktigt kul. På förfesten. Sedan kom vi ut på krogen. Nu är jag ju inte där så ofta (igår var andra gången sedan i maj eller något sådant) men fy så tråkigt det har blivit. Fullt med småglin (som jag vet är i rätt ålder, men de är ändå småglin i mina ögon) och bartenders utan split vision (förlåt om jag trampar någon bartender på tårna, men det är fan inte normalt att man får stå i baren och vänta på att bli betjänad i minst tjugo minuter bara för att man inte står rakt fram).

Nej, jag och älskade gick och tog en nattpizza (bättre beslut har man väl tagit i sitt liv, men är man hungrig så är man och jag åt faktiskt bara halva så det är typ okej) och pratade renovering istället. Fullt normal diskussion på en pizzeria sent en lördagsnatt.

Idag har det inte blivit någon normal bakisdag. Men det är svårt när man har en liten huligan att se efter. Barnvakten (mamma) hade en tid att passa mitt på dagen så det var bara att kliva upp och ta en alvedon och se livet från den ljusa sidan.

Men det positiva med det är att köket är mindre ofärdigt nu (svärfar kom förbi och då brukar det alltid bli massor gjort) och jag ser ljuset i tunneln. Jag kan äntligen använda spisen igen (dock bara till att koka lättare saker eftersom vi inte har någon fläkt ännu) och framförallt jag slipper diska i badrummet. Halleluja!

Nu sitter jag på jobbet. För sista gången (om jag nu inte blir utringd när någon blir sjuk, för jag degraderas till vikarie) och det känns vemodigt som attan, men det finns ju ingenting att göra åt det. Bara att hålla tummarna att jag slipper leva i arbetslöshetens land alltför länge. Men jag får avsluta med att läsa favorittidningarna (Örnsköldsviks Allehanda och Tidningen Ångermanland) så det känns bra. Dock är det stiltje på sidfronten (oj så ovanligt) så jag ska se lite serier innan det är niofika och idag är det jag som bjuder på fika. Mums!

lördag, september 28, 2013

fågel, fisk och mittemellan.

Trots att jag fått bråka med FK min sista fredagkväll på jobbet (som förutom bråket har varit helt okej med tanke på att jag var klar före tolv och ändå suttit och sett Idol i två timmar, jag är jävlart bäst) på grund av att de har så många konstiga nyhetsartiklar som måste vara med och man inte har så mycket tid till godo (jag kommer absolut sakna jobbet men inte FK), lägger jag mig för att sova (i alla fall snart, ska bara varva ner lite först) med ett leende läpparna. Dels för att jag har världens skönaste täcke (älskade vet verkligen vad jag behöver) och dels för att älskade har arbetat i köket medan jag har varit på jobbet. Och imorrn blir det ännu mer gjort och snart kanske jag kan laga ordentlig mat igen och framförallt jag slipper diska i badrummet.

Jaja, nu ska jag läsa lite innan jag stänger de gröna. I morgon är det lördag och för en gångs skull ska denna småbarnsmamma dricka lite dancing-juice (för att citera Bruno Mars) och ta sig ut på krogen. Det var inte igår om man säger så. Det var inte ens förra månaden, snarare typ två månader sedan. Så det är på tiden.

Så, godnatt!

måndag, september 23, 2013

en dag som vilken annan.

Gårdagen innehöll en hel del snor och hosta (lägligt nog blev båda sakerna värre just igår. Idag är det knappt någonting) men även lite pussel med köksinredningen. Så man kan väl säga att det blev plus minus noll.

Inga presenter (fick älskades på kvällen innan då det var ett nytt täcke (som är alldeles fantastiskt) och jag renbäddade) förutom tre flaskor rabarbersaft som svärmor kom med (presenten från dem kom i lördags i form av ett våffeljärn). Inget fika som det alltid brukar vara, men när man inte har något kök är det lite svårt. Så det kändes faktiskt inte som min födelsedag och för någon som älskar att fylla år kändes det typ skit.

Men det blev ost och kex-mys till två avsnitt Sons of Anarchy med älskade när barnet somnat. Det vägde upp litegrann.

Men samtidigt fyllde jag ju bara "nitton" (host, host) så vi slår på stort nästa år istället.

lördag, september 21, 2013

pengarna vann den här gången.

Brukar ju vara ledig en fredag varje månad och denna lediga fredag skulle egentligen ha varit denna fredag, men på grund av svårt med personalrekrytering och att jag snart inte har något jobb att gå till offrade jag min lediga fredag.

Kändes ju sådär, men som sagt snart kommer jag ha en massa lediga fredagar (självklart hoppas jag att det inte ska vara så alltför länge) så det gjorde inte så mycket att jag istället för att vara hemma och mysa med min son (som jag endast har kunnat göra en kväll den här veckan på grund av jobbet) satt inne i studion och läste Gävlenyheter. Men jag är ledig fyra dagar nu så det blir många myskvällar att se fram emot.

Annars börjar snorandet och hostandet gå åt rätt håll. Det går fortfarande en hel del näsdukar och jag får nästan svimattackar av allt hostande, men det är inte alls på samma nivå som tidigare i veckan så kanske blir jag av med eländet snart.

Och nu har köksrenoveringen börjat på allvar. Packningen och rivningen (i alla fall nittiofem procent av den) är klar. Imorgon är det golvläggning som står först på schemat och sedan får vi se vad som blir efter det. Men jag kan ju säga att jag hoppas det går fort för vi har köksbordet i allrummet, datarummet fullt med skåp och en ugn, det lilla förrådet bakom toan är belamrat med lådor och inget porslin eller bestick att äta med. Men som det kommer bli fint när det är klart.

Jaja, nu ska jag se lite Cityakuten (yes, jag har börjat med det igen) innan jag lägger igen de gröna. Imorgon är ju som sagt fullspäckad och med tanke på att älskade är halvt medvetslös och framförallt döv när han sover blir det nog en tidig morgon. Men jag ska försöka se till att han får ta morgonbestyren för om jag ska bli frisk någon gång måste jag få sova. Så det så.

Och eftersom jag bloggar från plattan kan jag inte göra den vanliga fancy nedräkningen och eftersom klockan är över midnatt är det ju EN dag kvar, men jag har ju inte sovit ännu så det är ju för mig fortfarande fredag och därför TVÅ dagar kvar. Så det kanske är lika bra att jag inte kan göra den vanliga fancy nedräkningen för jag skulle ju bara bli förvirrad.

Tack och hej skinkpastej!

måndag, september 16, 2013

men lämna mig för fan i fred!

Okej en liten rapport från sjukstugan kanske är på sin plats?
Febern stannade en och en halv dag typ innan den drog iväg till någon annan stackare. Tyvärr blev jag inte lämnad i fred efter det utan då tyckte både halsontet och snoret att det var fritt fram att komma.

Och tyvärr blir inte halsontet bättre med det jobb jag har och jag känner att jag inte kan missa mer jobbtillfällen nu när det snart är slut på sådana (förhoppningsvis inte så länge).

Sedan att den lille huliganen också blev förkyld i helgen och fick vara hemma från förskolan idag har inte förbättrat halsontet. Det blir mycket "nej!", "lägg tillbaka den där", "du får inte vara där", "NEEEJ!!!" om dagarna. Inte de bästa förutsättningarna att bli frisk kanske.

Men imorrn är det förskoletajm och det betyder att jag dels för sova (yeay!) och dels att rösten får vila. Det behövs eftersom jag jobbar två dagar till innan en dag ledigt och ytterligare en dag innan fyra dagars ledighet. Usch och fy! Varför kunde inte detta komma nästa månad när jag ändå inte har något annat för mig?

En annan sak som suger är att älskades semester tog slut i fredags och ännu mer sugigt är att han idag var tvungen att åka söderut för att laga ett trasigt blad. Det betyder alltså att jag idag var tvungen att ta hand om den lille huliganen (som förutom ett ton snor i näsan är fullt frisk och därför inte lugn en sekund) och efter att ha vaknat kvart över sex (jobbade igår) och sedan inte fått mer än typ tjugo minuters sömn under dagen kan jag ju säga att mina ögon svider som aldrig förr. Jag gör allt i min makt för att inte somna i studion.

Behöver jag säga att jag längtar tills barnet är på förskolan imorrn? Som jag ska sova. Men då kommer jag väl inte att kunna sova bara för det. Skulle då inte förvåna mig.

Dagar kvar:
4 5 6 7 8

onsdag, september 11, 2013

det var det det.

Jaha. Tack för det liksom.
Från ingenstans kom smärtan i knäna, men jag tänkte att det berodde på löpturen tidigare. Halsen började ömma och det var väl kanske ett tecken som fick mig att tänka lite i alla fall. Tröttheten reagerade jag inte ens på då jag alltid typ är trött. Men när jag började svettas och frysa om vartannat kunde jag inte ignorera det längre.

Feber.

Inte mycket, men ändå feber. Tänkte jobba ändå, då jag ändå sitter själv i studion hela kvällarna. Men jag fick sluta ut det då jag knappt orkar sitta upp. Jävla piss och skit. Bara för att jag denna månad gått upp i tid på jobbet och jobbar typ varje kväll ska jag gå och bli sjuk. Jävla arsle!

Väntar på att svärmor ska ringa upp och förhoppningsvis komma hit och ta hand om den lille huliganen (som just för tillfället sitter och skriker i falsett, verkligen skitkul) medan älskade håller på att skruva ihop våran nya duschkabin.

Suck.

Dagar kvar:
 9 10 11 12 13

tisdag, september 10, 2013

mammahjärtat är skakat.

Idag kom den. Den riktiga prövningen för mammahjärtat. Lämnade barnet utan älskade och det var lika jobbigt som jag hade föreställt mig. Gråten var hjärtskärande, men jag lyckades hålla tårarna borta och vände bara ryggen och for därifrån. Men jag har svårt att släppa det även om jag vet att det nog inte tog så lång tid innan det gick över och jag vet att de ringer om det är något. Ska försöka sysselsätta mig idag så att jag inte tänker på det så mycket. Men huvva så jobbigt det är. Fy.

lördag, september 07, 2013

det var ju nyss morgon.

Idag har tiden verkligen sprungit iväg. Vi åkte för att handla virke i lugn och ro och helt plötsligt var klockan hämta-hem-barnet. Sedan dess har det bara runnit på. Stan, stök och bök här hemma, middag, jobb och nu sitter jag här och äter popcorn (skålen stod framme och jag var hungrig och orkade inte göra en smörgås) och funderar på om jag ändå inte borde gå och sova.

Det är ju en dag imorgon också och vem vet hur hektisk den kommer bli, så det är nog lika bra att krypa ner under täcket. Speciellt eftersom jag nästan måste kisa för att se så att bokstäverna hamnar rätt. Helt galet!

fredag, september 06, 2013

... och sen var de bara två.

Tre dagar tog det (gårdagen räknas inte för det blev en hemmadag på grund av feber från onsdagens vaccinering) innan vi inte längre fick vara med honom på förskolan. Känns lite konstigt men ändå bättre än jag trodde. Men jag ska väl erkänna att om jag lämnat honom själv och sedan åkt hem ensam hade det nog känts annorlunda.

Men det blir ändå "bara" två och en halv timme vi får vara åtskilda eftersom vi fortfarande är i inskolnings-mode tills älskade är klar med sin semester (han har en vecka till).

Idag ska vi ta vara på denna egentid genom att fara iväg och köpa en massa virke till altanen och kanske även köpa det som behövs för hallen. Yes, det händer saker överallt just nu och jag längtar, längtar, längtar tills allt är klart. Då ska jag njuta!

Dagar kvar:
18 17 16 15 14

tisdag, september 03, 2013

inget svart den här gången.

Att skolas in på förskolan tär verkligen på krafterna. Barnet somnade ovaggat strax före sju (det är tidigare än vanligt) och jag tänkte göra ett nytt försök att gå och sova tidigt. Förhoppningsvis slipper jag strömavbrott den här gången. Fast nu är ju älskade hemma så jag är inte rädd. Men bara för det behöver det ju inte bli strömavbrott, ifall nu strömmen tänkte vara lite busig.

Imorgon fortsätter inskolningen och då ska vi lämna honom en stund för första gången. Kommer nog bli lite jobbigt. För mig alltså. Han kommer inte märka att vi inte är där. Mammas stora kille!


Dagar kvar:
21 20 19 18 17

måndag, september 02, 2013

ta mig tillbaka till drömmarnas värld.

Just ja, glömde ju säga att jag inatt var väldigt nära att få gosa lite med den underbara mannen på bilden här under. Men eftersom jag inte ville vara otrogen mot älskade (till och med i drömmen är jag honom trogen, jag är fan en keeper alltså) avstod jag. Som jag ångrade mig när jag vaknade.

Mums!

den tredje årstiden.

Lagom till skolstarten (sonens alltså, jag har gått klart skola) kom höstrusket. Har fått sova med täcke i natt (har annars bara sovit med påslakanet) och regnet har öst ner sedan imorse och tyvärr verkar det inte bli något uppehåll på ett tag.

Inskolningen gick bra. Nu var det ju inte så avancerat just idag då vi bara var där en dryg timme. Det kommer nog bli värre då vi ska lämna honom. För mig alltså.

Dagar kvar:
22 21 20 19 18

söndag, september 01, 2013

mörker är inte min grej.

Jaha. Hur blev då natten? Gav den mig det jag som mest behöver? Nja skulle jag vilja svara. Den blev konstig tack vare strömavbrottet som drabbade större delen av stan igårkväll.

Ligger och läser min bok (som är rätt så spännande och jag förstår inte varför jag aldrig lär mig att inte läsa spännande böcker när jag är hemma ensam och jävligt mörkrädd) med lite soft musik på datorn. Helt plöstligt blir det svart. Eller inte helt svart eftersom datorn fortsätter lysa tack vare batteriet (som förövrigt inte alls är så bra så jag är glad att den lyste den lilla stunden i alla fall). Jag får en släng av lättare panik. Det är verkligen kolmörkt (förutom för datorn då förstås) och jag börjar tänka tankar som att det är någon som slagit av strömmen för att kunna komma in i huset och göra gud vet vad.

Men efter en stunds hjärtklappning vågar jag mig ut ur sovrummet och inser då att hela kvarteret är svart och då blir jag lite lugnare. Men ändå inte. Får tag på min klippa i livet (näst efter älskade såklart) som även han har strömavbrott på sitt håll på andra sidan stan. Det gör mig ännu lite lugnare (men hjärtat bankar rätt så rejält kan jag lova). Vi pratar en stund och innan vi hinner lägga på återvänder strömmen och jag kan andas ut. I alla fall lite. Rädslan att någon ändå ska ta sig in är enorm och jag är rädd att det svarta ska komma tillbaka.

Jag samlar ihop lite ljus och en tändare. Laddar ner en ficklamps-app till telefonen ifall det skulle hända igen. Borde kunna somna. Men sonen vaknar och är lite ledsen. Tar honom till stora sängen (och bullar upp en massa kuddar på älskades sida så att han inte ska ramla ner om jag inte skulle vakna av att han bökar) och där somnar han lika fort han lägger ner sitt söta lilla huvud. Borde kunna somna nu då. Nej. Slår igång lite Big Bang Theory för att få något roligt att tänka på. Fungerar sådär. Rädslan är kvar och nu har ännu ett jag-kan-inte-somna-hinder tillkommit. Sonen. Han sover men rör sig som om han vore i en torktumlare. Runt, runt, runt. Och nära ska han helst ligga. Men jag är så mesig av mig så jag vill ha honom nära ifall något skulle hända (för han kan ju verkligen försvara mig den lille huliganen).

Somnar tillslut (klockan har hunnit bli kring tolv), men vaknar en gång i kvarten känns det som, av ett ben eller en arm i huvudet. Tillslut klarar jag inte av det mer och flyttar tillbaka sonen till sin säng. Somnar och sover rätt okej tills vällingen ska förtäras kring tre. Sover sedan till sju då jag vaknar av att jag fryser. Kan inte somna om och sonen vaknar en halvtimme senare.

Så, så utvilad vill jag väl inte kalla mig. Men vi låg och myste en timme i sängen imorse och då kunde jag vila ögonen medan Musse Pigg och hans vänner underhöll min son (och nej jag somnade inte, jag hade full kontroll trots att ögonen var stängda, så ni inte tror något annat).

Så det var det.
Det blev en novell typ och jag ber om ursäkt, men jag tvingar ju ingen att läsa klart om man inte vill.
Nu ska jag återgå till jobbet och hoppas att sidorna inte krånglar idag (både torsdag och fredag var jag rätt så arg när jag åkte hem för att de är segare än segast på att skicka sidor).
Älskade kommer hem om några timmar och jag vill hem så fort som möjligt för att kramas. Men så klart är det mest sömnen som lockar för imorrn blir det ingen sovmorgon (som om det någonsin blir det nuförtiden) för imorrn är det inskolningsdags. Shit pommes frites så fort tiden gått! Huvva!

(Och här kommer favoriten i repris (i alla fall min favorit)):
Dagar kvar:
23 22 21 20 19