en sista stund.

Gårdagen var riktigt kul. På förfesten. Sedan kom vi ut på krogen. Nu är jag ju inte där så ofta (igår var andra gången sedan i maj eller något sådant) men fy så tråkigt det har blivit. Fullt med småglin (som jag vet är i rätt ålder, men de är ändå småglin i mina ögon) och bartenders utan split vision (förlåt om jag trampar någon bartender på tårna, men det är fan inte normalt att man får stå i baren och vänta på att bli betjänad i minst tjugo minuter bara för att man inte står rakt fram).

Nej, jag och älskade gick och tog en nattpizza (bättre beslut har man väl tagit i sitt liv, men är man hungrig så är man och jag åt faktiskt bara halva så det är typ okej) och pratade renovering istället. Fullt normal diskussion på en pizzeria sent en lördagsnatt.

Idag har det inte blivit någon normal bakisdag. Men det är svårt när man har en liten huligan att se efter. Barnvakten (mamma) hade en tid att passa mitt på dagen så det var bara att kliva upp och ta en alvedon och se livet från den ljusa sidan.

Men det positiva med det är att köket är mindre ofärdigt nu (svärfar kom förbi och då brukar det alltid bli massor gjort) och jag ser ljuset i tunneln. Jag kan äntligen använda spisen igen (dock bara till att koka lättare saker eftersom vi inte har någon fläkt ännu) och framförallt jag slipper diska i badrummet. Halleluja!

Nu sitter jag på jobbet. För sista gången (om jag nu inte blir utringd när någon blir sjuk, för jag degraderas till vikarie) och det känns vemodigt som attan, men det finns ju ingenting att göra åt det. Bara att hålla tummarna att jag slipper leva i arbetslöshetens land alltför länge. Men jag får avsluta med att läsa favorittidningarna (Örnsköldsviks Allehanda och Tidningen Ångermanland) så det känns bra. Dock är det stiltje på sidfronten (oj så ovanligt) så jag ska se lite serier innan det är niofika och idag är det jag som bjuder på fika. Mums!

då var det slut.

Hejdå jobbet. Vi ses när vi ses.

Published with Blogger-droid v2.0.6

en söt rumpa, men ändå.

En tidning klar! Tyvärr är det VLT som är nästa tidning och de vet vi ju är snabba. Eller så inte. Har många sidor kvar att få där, men jag hoppas det är många in-/sidor för då kan det hända att jag redan läst dem i den andra tidningen och då slipper jag ju läsa in dem igen. Men det är rätt jobbigt att sitta i studion när man har en rumpa som putar ut i tid och otid. Inte skönt någonstans.

my last day.

Jag kommer ihåg när jag började räkna ner arbetsdagarna i april. Eller nu ljög jag, jag kommer inte alls ihåg att det var just i april, men jag kommer i alla fall ihåg att jag började räkna ner för länge sedan. Hursomhelst, när nedräkningen började en tisdag i april (jag har gått tillbaka och läst i bloggen för att veta exakt) var det 48 arbetsdagar kvar till min långa ledighet.

Idag är dagen här. Min sista arbetsdag. Hur länge min ledighet kommer vara är osett i dagsläget, men det blir då åtminstone inget mer arbetande detta år. Känns lite konstigt faktiskt. Jag har ju jobbat typ varenda kväll (känns åtminstone så) i fyra år och nu är det slut. Men samtidigt känns det grymt skönt. Nu kan jag gå och lägga mig klockan tio på kvällen om jag vill, haha. Tror dock att jag kommer att bli lite rastlös om några dagar. Men förhoppningsvis finns det så mycket att göra att jobbet försvinner ur tankarna.

Ikväll ska jag bjuda mina underbara kollegor på fika. Jag har bakat muffins i två dagar. Totalt blev det 89 (!) muffins. Kan hända att jag missbedömde lite i räkningen. Men det positiva med det är ju att det nu finns en massa fika i frysen ifall någon skulle titta förbi hemma. Men fikat blir inte förrän klockan nio och just nu är det stiltje på sidfronten (har vi inte hört den förr?) så jag måste hitta något att fördriva tiden med. För jag är ganska sugen på mina muffins. Har faktiskt inte tjuvsmakat någon än. Det ni!