mörker är inte min grej.

Jaha. Hur blev då natten? Gav den mig det jag som mest behöver? Nja skulle jag vilja svara. Den blev konstig tack vare strömavbrottet som drabbade större delen av stan igårkväll.

Ligger och läser min bok (som är rätt så spännande och jag förstår inte varför jag aldrig lär mig att inte läsa spännande böcker när jag är hemma ensam och jävligt mörkrädd) med lite soft musik på datorn. Helt plöstligt blir det svart. Eller inte helt svart eftersom datorn fortsätter lysa tack vare batteriet (som förövrigt inte alls är så bra så jag är glad att den lyste den lilla stunden i alla fall). Jag får en släng av lättare panik. Det är verkligen kolmörkt (förutom för datorn då förstås) och jag börjar tänka tankar som att det är någon som slagit av strömmen för att kunna komma in i huset och göra gud vet vad.

Men efter en stunds hjärtklappning vågar jag mig ut ur sovrummet och inser då att hela kvarteret är svart och då blir jag lite lugnare. Men ändå inte. Får tag på min klippa i livet (näst efter älskade såklart) som även han har strömavbrott på sitt håll på andra sidan stan. Det gör mig ännu lite lugnare (men hjärtat bankar rätt så rejält kan jag lova). Vi pratar en stund och innan vi hinner lägga på återvänder strömmen och jag kan andas ut. I alla fall lite. Rädslan att någon ändå ska ta sig in är enorm och jag är rädd att det svarta ska komma tillbaka.

Jag samlar ihop lite ljus och en tändare. Laddar ner en ficklamps-app till telefonen ifall det skulle hända igen. Borde kunna somna. Men sonen vaknar och är lite ledsen. Tar honom till stora sängen (och bullar upp en massa kuddar på älskades sida så att han inte ska ramla ner om jag inte skulle vakna av att han bökar) och där somnar han lika fort han lägger ner sitt söta lilla huvud. Borde kunna somna nu då. Nej. Slår igång lite Big Bang Theory för att få något roligt att tänka på. Fungerar sådär. Rädslan är kvar och nu har ännu ett jag-kan-inte-somna-hinder tillkommit. Sonen. Han sover men rör sig som om han vore i en torktumlare. Runt, runt, runt. Och nära ska han helst ligga. Men jag är så mesig av mig så jag vill ha honom nära ifall något skulle hända (för han kan ju verkligen försvara mig den lille huliganen).

Somnar tillslut (klockan har hunnit bli kring tolv), men vaknar en gång i kvarten känns det som, av ett ben eller en arm i huvudet. Tillslut klarar jag inte av det mer och flyttar tillbaka sonen till sin säng. Somnar och sover rätt okej tills vällingen ska förtäras kring tre. Sover sedan till sju då jag vaknar av att jag fryser. Kan inte somna om och sonen vaknar en halvtimme senare.

Så, så utvilad vill jag väl inte kalla mig. Men vi låg och myste en timme i sängen imorse och då kunde jag vila ögonen medan Musse Pigg och hans vänner underhöll min son (och nej jag somnade inte, jag hade full kontroll trots att ögonen var stängda, så ni inte tror något annat).

Så det var det.
Det blev en novell typ och jag ber om ursäkt, men jag tvingar ju ingen att läsa klart om man inte vill.
Nu ska jag återgå till jobbet och hoppas att sidorna inte krånglar idag (både torsdag och fredag var jag rätt så arg när jag åkte hem för att de är segare än segast på att skicka sidor).
Älskade kommer hem om några timmar och jag vill hem så fort som möjligt för att kramas. Men så klart är det mest sömnen som lockar för imorrn blir det ingen sovmorgon (som om det någonsin blir det nuförtiden) för imorrn är det inskolningsdags. Shit pommes frites så fort tiden gått! Huvva!

(Och här kommer favoriten i repris (i alla fall min favorit)):

Dagar kvar:

23 22 21 20 19

från glömska till sömn.

Glömskan är helt otrolig. Jag vet inte hur många gånger jag fått vända om med bilen och hämta saker jag glömt de senaste dagarna (och inte bara de senaste dagarna, det händer rätt ofta faktiskt). Det skulle inte förvåna mig om en av farhågorna inför att bli mamma blir verklighet. Nämligen att jag ska glömma sonen någonstans.

Nåväl, angående glömskan så glömde jag helt bort att det i lördags var exakt ett år sedan vi fick nycklarna till vårat underbara hus. Ett helt år har vi fått bo där (och många fler kommer det att bli) och jag trivs mer och mer för varje dag som går. Sedan att jag bor med världens bästa pojkar gör ju allting faktiskt ännu bättre.

Nu ska jag fortsätta med det jag blivit helvetes bra på sedan jag började jobba som taltidningsredaktör. Och jag pratar inte om att prata och läsa, utan jag pratar om att vänta. Vänta på sidor. Alltid detta jävla väntande. Det är så helvetes irriterande (förlåt för alla "helvetes" förresten). Jag har dock lite sällskap med mig i mitt väntande. Robert Gustafssons biografi. Har inte kommit så långt, men det jag har hunnit läsa har fått mig att vilja skita i jobbet och fara hem och ligga och läsa hela natten istället.

Fast jag vet att det är dumt av två anledningar. Dels tror jag inte de blir så glada på jobbet och dels skulle det inte vara så smart att ligga vaken hela natten när sonen tycker att sovmorgon är för fegisar. Så jag får snällt läsa medan sidorna gör någonting annat (jobbsidorna alltså) och sedan sova resten av natten. Sova är för övrigt en av mina favoritsysselsättningar. Ifall ni inte visste det.

Ps. Det kom en sida medan jag skrev allt detta. Så bra. Bara nitton kvar då!

är det inte det ena så är det det andra.

Jag var lite för snabb när jag skrek ut "magsjuka" igår. Det visade sig att det inte var det, utan någon form av magkatarr mixat med att magen hamnade i chocktillstånd på grund av alkoholkonsumtionen. Anledningen till soffläget var en mix av en vecka med alltför lite sömn och den nämnda alkoholkonsumtionen. Sen blev jag faktiskt lite nojjig när flera personer fått magsjuka någon dag efter att vi träffats.

Men som sagt kan jag andas ut. I alla fall för det. Tyvärr har jag istället gått och blivit förkyld. Vaknade med världens torrhosta och det har fortsatt under dagen för att nu ikväll (lägligt nog precis då jag skulle fara på jobbet) förvandlas till lite halsont och kroppen känns som att den blivit påkörd av en lastbil. Men jag har ingen feber tack och lov och jag har blivit lovad sovmorgon imorrn (älskade for till Umeå idag så jag och sonen sover i Bersika i natt) så jag hoppas verkligen jag är piggare imorrn. För det händer saker imorrn som jag inte vill missa.

Nåväl, jag ska ta min tekopp med mig in i studion och läsa lite. Det står lite för stilla på sidfronten mot för vad jag skulle vilja (har jag någonsin velat att det ska gå sakta?) så jag hoppas det snabbar på så att jag får åka "hem" så att jag får sova så mycket som möjligt. Så att, så att, så att, det blev mycket sånt nu så jag drar in i studion istället. Adjö för nu!

inte som andra.

Jag är trött. Blev en tidig morgon eftersom älskade skulle på jobbet och sonen inte alls tycker att det är coolt med sovmorgon. Sedan har jag bara sovit en dryg timme på förmiddagen. Inte okej. Men efter idag är jag ledig i tre dagar och jag ska fan i mig gå och sova tidigt när jag är ledig så jag slipper vara så här trött om dagarna. Usch!

Haha, vissa människor ser fram emot att få vara uppe länge när de är lediga, fast de har väl inte en morgonpigg lite en där hemma antar jag. Eller så tycker deras barn att sovmorgon är coolt. Eller så har de någon som kan se efter barnen när de vill sova. Lyxigt värre.

Äsch, som ni märker är jag väldigt, väldigt trött det är därför jag babblar. Sedan har jag inga sidor att läsa heller och då finns det inte så mycket att göra. Suck.

Jaja, jag ska se om jag hittar någonting annat att göra än att sitta här och svamla. Men jag ska avsluta med att den dåliga dagen fick en liten ljusglimt när jag ställde mig på vägen imorse. Det är nära nu mina vänner. Yeeha!

en söt rumpa, men ändå.

En tidning klar! Tyvärr är det VLT som är nästa tidning och de vet vi ju är snabba. Eller så inte. Har många sidor kvar att få där, men jag hoppas det är många in-/sidor för då kan det hända att jag redan läst dem i den andra tidningen och då slipper jag ju läsa in dem igen. Men det är rätt jobbigt att sitta i studion när man har en rumpa som putar ut i tid och otid. Inte skönt någonstans.

showing kindness.

De har varit väldigt generösa i Ångermanland idag. Har bara förstasidan till den ena tidningen och kenoraden kvar att få. Känns rätt okej om ni frågar mig. Jag ska fira detta med lite yoghurt och hallon.

please pretty please.

Min första dag tillbaka på jobbet efter min lediga vecka (som har varit helt underbar, men som vanligt har den gått alldeles för fort) har varit en lugn och skön dag. Väntar enbart på Keno- och lottoraden och två nyhetssidor. Har jag tur är jag härifrån inom en timme. Men Örnsköldsviks Allehanda brukar ibland retas lite och vänta med sidorna. Men inte idag väl?

a little less conversation, a little more action.

Det har varit lite mer action idag än igår. Ärenden har blivit gjorda på stan och vi hann även med en liten fika. Sedan har vi varit och hämtat kökstapeterna och taket till vardagsrummet. Som det känns skönt att det inte är så långt borta.

Nu däremot är det inte så mycket action. Paus i fotbollen (Ryssland-Tjeckien) och tydligen har de tagit paus nere i Dalarna också, för det kommer inte många sidor. Men jag har min godispåse som håller mig sällskap. Dock försvann suget lika fort som jag betalade för påsen. Typiskt.

one down.

Tidning nummer ett klar. Bara fyra sidor kvar innan jag kan bocka av nummer två.

Published with Blogger-droid v2.0.4

I should go down there.

Jag gjorde en liten fuling och jag skiter i om det som läses inte är samma som står i tidningen för jag tänker verkligen inte sitta här och vänta på att de ska få fingrarna ur röven och skicka sidan. Jävla klåpare!

go, Indians, go!

Jag trodde inte det fanns någon tidning som var värre än VLT. Men tydligen. Tidningen bor i Gävle och just nu ligger den absolut högst upp på min hatar-lista. Skicka sista sidan nu för i helvete. Jag vill inte sitta här hela natten och vänta på en sketen sida!

Fan, jag hoppas Frölunda fullständigt krossas Brynäs i kommande kvartsfinal. Jag skulle jubla som aldrig förr. Jävla Gävle!

it's on you.

Grannarna levde rövare imorse (som det ska bli skönt att slippa dem!) och jag har inte hunnit ta någon powernap under dagen. Snacka om att jag är trött just nu. Sidskickandet får gärna speeda på litegrann för jag kan inte lova att det blir någon tidning annars.

no need for speed.

Gårdagen är nästan bara ett töcken. Höll på att somna ett antal gånger i "skolbänken" och sedan låg jag mest och halvsov i soffan hela kvällen. Idag var jag återigen i "skolbänken" (två dagars kurs) och jag var inte lika trött idag, men ändå ganska.

Nu sitter jag på jobbet två timmar innan jag egentligen bör vara här. Men det vankas finmiddag med brudarna om en timme och då måste jag ju in tidigare för att "göra bort" lite. Men just nu känner jag att jag absolut inte hade behövt stressa och jag hade absolut inte behövt komma hit så här tidigt. Har nämligen inga sidor att läsa. Men jag får väl hitta på någonting annat kul för att få tiden att gå.

I wish I was in bed.

Bara för att jag är trött så jag nästan ser stjärnor ska VF vara segast i världen. Jag längtar så in i helvete till sängen. Har svårt att tänka på någonting annat än mitt underbara täcke och kudde. Snälla VF hjälp mig hem till sängen! (Förresten så kom vi femma i helgen, tackar som frågar!)

I can't work under these conditions.

VK är riktigt jävla sega ikväll och som om inte det vore nog börjar jag få riktigt jävla ont i knäna också. Och självklart är jag fortfarande jättetrött. Helt underbara arbetsförhållanden.

I want to go back!

Har inte så mycket att göra på jobbet just nu så jag har suttit och tittat på lite bilder. Det skulle jag inte ha gjort för nu längtar jag så grymt mycket tillbaka till utlandet. Jag blev fan lite deprimerad. Dumma VK!

I have almost forgot how it is.

Känns lite underligt det här med att behöva vänta på sidor. När jag läser VF (som jag gjort de senaste dagarna) behöver man inte vänta särskilt mycket, men idag är det VLT och alla ni läsare vet ju hur det brukar vara då.

clarification.

Alltså, jag vill ha sidor till morgondagens tidning inte till måndagstidningen. Jag ber om ursäkt, det var jag som var otydlig. Men nu vet ni vad jag vill ha.

let's get back to work.

Skit och pannkaka! Det såg så bra ut och sedan går Andreas Granqvist bort sig i försvaret och släpper sin kille. Så får man inte göra. Jaja, bara att ladda om och vinna resten av matcherna. Nu förväntar jag mig att sidorna ska börja ramla in för jag vill ha något att göra.

I could fall asleep right here, right now.

Usch. Nu är jag äckligt trött och som vanligt hjälper VLT inte till någonting alls. Men snart är det Doobidoo och då kanske jag vaknar till liv.