fredag, april 17, 2015

drömma går ju.

Den lilla huliganen har äntligen börjat sova lite längre på mornarna (halv nio är betydligt bättre än halv sex). Tyvärr har jag inte riktigt fått njuta av det på grund av jobb i veckan. Men idag börjar jag inte förrän 12 (sjätte dagen av nio) så jag såg verkligen fram emot att få sova. Hade till och med "kastat" ut älskade på soffan för att eliminera störningsmoment.

Men tydligen hade huliganen inte alls samma planer som sin otroligt trötta mamma. Tjugo över fem vaknade han och klagade på ont i örat och skulle prompt ha medicin och medan jag gjorde i ordning lite av den varan klev han upp och såg sin pappa sovandes på soffan. Och eftersom han är inne i en extrem pappa-period (pappa hela tiden och det är nästan som att jag inte finns) vägrade han komma tillbaka till sängen.

Jag la mig och somnade om, men tio i sju åkte älskade på jobbet och jag var tvungen att kliva upp. Suck.

Imorgon väntar också jobb från klockan sju och förra lördagen sov de till halv nio medan jag jobbade. Säkert blir det samma  sak imorgon och jag kan tycka att det är lite orättvist. Jag för hoppas på söndag morgon istället.

Dock är jag ju sådan att jag försöker hitta ljusglimtar i allt och den här ljusglimten har kanske inte med ovanstående att göra, men det är ändå en ljuspunkt. Siffrorna på vågen har än en gång letat sig ett snäpp neråt. Och eftersom jag varit förkyld till och från sedan december har träningen legat åt sidan, så siffertappet beror helt och fullt på kosten. Har försökt dra ner på det onödiga sockret (som är min akilleshäl) och det verkar ju gå rätt bra. Och får jag nu bli frisk och kunna börja träna igen kommer det förhoppningsvis gå ännu fortare neråt. Det gillar jag!

söndag, mars 15, 2015

tre är bättre än två.

Känslan som infinner sig när middagen är uppäten och man själv slipper ta hand om disken. En söndag.

Det var rätt längesen den braiga känslan infann sig en söndag. Och jag älskar det.

torsdag, mars 05, 2015

den onda cirkeln.

Bästtorsdag. Och goda nyheter. Nästa vecka är sista veckan som gräsänka. Åtminstone i ett par veckor framöver. Så jävla underbart! Hoppas jag i alla fall. Har ju en tendens att sova som ett arsle när älskade är hemma så vi får väl se om jag är lika lyrisk över detta efter några dagar.

Nu ska jag i alla fall lägga mig till rätta på kudden och läsa min bok innan ögonen stängs för idag. Hoppas verkligen jag får sova i natt och då menar jag inte bara på grund av älskades snarkningar och den lille huliganens snurrningar, utan nu är hostan ytterligare ett problem. Från nästan ingenstans kom rethostan och varje gång jag får en hostattack känns det inte bara som att halsen rivs sönder, utan snoret tror att det kan konkurrera ut Niagarafallet. Och varje gång jag snyter mig får jag en hostattack. Älskar verkligen att vara förkyld!

lördag, februari 28, 2015

tid för njutning.

Har försökt få barnvakt till ikväll då jag blev lite festsugen (det händer typ inte ofta nuförtiden). Tyvärr gick det inte så bra på den fronten. Men när jag vaknade på morgonen insåg jag att det nog var lika bra för jag har tyvärr fått besök av febern. Har känt mig hängig och har haft halsont sedan i torsdags och var väl inte särskilt förvånad att den dök upp. Men lik förbannat är den ovälkommen.

Älskade och den lilla huliganen åkte iväg till Nimbys med kusinerna och jag stannade hemma av ovanstående anledning. Men nu fick jag helt plötsligt en hel del egentid. Alternativen är många och efter att ha städat undan efter gårdagens tacomiddag sitter jag nu här och funderar på vad jag ska göra med all denna ensamma tid hemma. Dock tror jag ändå att det blir alternativet ligga i soffan och se serier, för hur ofta har jag tid med det just nu? Typ aldrig. Kvällarna blir kortare och kortare (jag går alltså och lägger mig tidigare och tidigare) och dagarna försvinner i ett virrvarr av jobb, plugg och mammasysslor.

Så nu ska jag unna mig lite tid i soffan och några av alla serierna jag följer. Har lite att ta igen och det är ju ett ypperligt tillfälle att beta av dem och ligger jag i soffan kan jag slumra till ibland också och det skadar verkligen inte.

måndag, februari 23, 2015

monster's inc. nästa.

Återigen en riktigt dålig natt. Har tappat räkningen på vilken i ordningen det är. Och inte får man sova ut på morgonen heller. Men skillnaden från idag och helgens tidiga morgnarna är att idag ringde klockan och jag är tvungen att kliva upp. I helgen var det hjärnan (och till viss del kissblåsan) som "tvingade" mig till vakenhet.

Får jag inte sova ordentligt snart kommer jag bli ett monster och jag tycker att jag är ett stort nog monster redan.

fredag, februari 20, 2015

mörka ringar under ögonen är nya trenden.

Kan ju dock inte säga att jag är lika lyrisk över hans hemkomst just nu. Snarkningarna har blivit än värre och jag har sovit som en kratta. Trots öronproppar. Kring sextiden fick mina sparkar resultat och han avlägsnade sig till bäddsoffan.

Tyvärr hjälpte inte detta med min sömn för den lilla huliganen vaknade och blev alldeles förtvivlad över att pappa försvann. Han lugnade dock ner sig men att somna om fanns inte med i hans planer. Strax efter sju slog jag igång en film åt honom och jag hann somna om. I typ tjugo minuter sedan var det bara att inse att det här får bli en sådan dag.

Men gissa vem som ska kliva upp med huliganen imorgon? Och gissa vem som inte får sova i sovrummet inatt?

torsdag, februari 19, 2015

precis som då.

Jag minns när jag var liten och väntade på tomten på julafton. Försökte leka eller se teve för att få tiden att gå men var femte minut sprang jag till fönstret för att kolla om han möjligtvis kom gående på vägen.

Exakt samma känsla har jag på torsdagar.

söndag, februari 15, 2015

slut på det roliga.

Jag hatar verkligen söndagar. Det känns alltid som att vi aldrig hunnit göra någonting när han är hemma. Men vi har haft en mycket bra helg med saker att göra mest hela tiden. Dock är helgen alldeles för kort och går alldeles för fort. Bara hoppas veckan går lika fort så vi ses snart igen.

inte okej.

Den har legat och lurat ett tag men inte riktigt vågat sig fram. Men nu har den tagit mod till sig och visat sig. Riktigt taskigt gjort om man frågar mig då jag varken har tid eller ork att ha med den att göra. Speciellt inte när jag börjar vara sjukt taggad att ta itu med träningen ordentligt.

Men det är bara att acceptera och göra det bästa av situationen. Men något välkomnande får den inte, för den är så lite välkommen som något bara kan bli.

Förkylning vik hädan! Du är oönskad, ovälkommen och en riktig pain in the ass!

tisdag, februari 10, 2015

känslan av att vara dygnsvild.

Tidigare idag blev jag glad för en kort sekund då jag fick för mig att det var onsdag och insåg att älskade kommer hem imorgon. Men i samma sekund föll verkligheten över mig och jag kom ihåg att det bara var tisdag. Blä.

Men bara två arbetsdagar till sedan får vi äntligen kramas. Jävla-frikkin'-skit-Gällivare.

lördag, februari 07, 2015

utan varandra.

Jobbat sex dagar i rad. Tre kvällar och tre långa dagar. Svärföräldrarna har ställt upp varenda dag och jag är de evigt tacksam för det. Det känns som att jag inte träffat min son på hela veckan så imorgon ska vi ta en mamma-son-dag. Tyvärr verkar det bli en innedag då norrmännen skickat hit en galen storm vid namn Ole. Men inneaktiviteter finns det gott om så det blir nog ingen fara. Jag undrar dock om jag kommer kunna sova för det låter som om Ole försöker ta sig in i huset och jag har inga problem med norrmän men jag vet inte om jag vill ha just denna norrman i mitt hus. Helst inte ens utanför.

Älskade är i Jokkmokk och åkte direkt dit från Gällivare och åker direkt tillbaka imorgon. Behöver jag säga att jag verkligen önskar att det vore torsdag imorgon?

Måste nog släcka lampan nu och försöka ignorera Oles framfart för hjärnan är inte riktigt där. Om den någonsin är där.

onsdag, januari 28, 2015

i blickfånget.

Det finns ett tv-program som heter Say yes to the dress som jag älskar att titta på. Vissa klänningar är fantastiska och jag har sedan jag började se det för snart två år sedan drömt om att själv vara en av de som provar klänningar.

Imorgonkväll blir drömmen sann. Imorgon är det dags att prova brudklänning och jag känner mig som ett barn dagen innan julafton. Är trött men det kommer nog bli svårt att sova känner jag.

Och det är inte bara det som gör morgondagen till en superdag, imorgon kommer äntligen älskade hem. Det känns som att det var en evighet sedan han åkte. Fy fan vad jag ska kramas med honom. Massor.

lördag, januari 24, 2015

en morgon som många andra.

Det var tur att jag somnade strax efter tio igår för morgonen började tydligen halv sju. Då tyckte min hjärna att det var färdigsovet. Försökte verkligen göra allt för att somna om men efter tjugo minuter var det verkligen färdigsovet för då vaknade den lilla huliganen. Veckans alla tidiga uppstigningar sitter kvar i oss båda. Jag hoppas dock de är borta imorrn för det blir så långa dagar när man vaknar så tidigt.

Just nu håller huliganen på att brottas med sin jätteödla här bredvid mig i sängen så min tanke om att ligga kvar och mysa en stund verkar jag bara få drömma om.
Livet som småbarnsförälder.

söndag, januari 11, 2015

helgen.

Älskade jobbar in lite och har därför varit kvar i Gällivare i helgen. Så jag och den lilla huliganen har tillbringat helgen med huliganens mormor. Först hemma hos oss och sedan hemma hos henne. Detta betyder sovmorgon för min del. Vanligtvis ska jag väl säga. Knoppen var inte med på mötet när detta bestämdes så någon sovmorgon blev det inte denna gång. Men huliganen har njutit varje sekund och det är skönt med lite avlastning om inte annat.

Har även hunnit vara i Skellefteå hos storebror och firat deras små guldklimpar som fyller ett år idag. Helt makalöst så fort tiden går alltså. Skrämmande nästan.

Hursomhelst ligger jag nu nerbäddad i sängen med en mysig liten plutt bredvid mig (han somnade i sin säng men hamnar alltid bredvid mig under natten) och ska läsa lite (Jussi Adler-Olsen rekommenderas starkt!) innan ögonen stängs för idag. Ny vecka imorgon och som det ser ut just i detta nu blir det en jobbfri vecka men jag hoppas verkligen det blir ändring på det. Annars är det plugg, plugg, plugg och garagestädning som står på schemat. Allt för att få tiden att gå så det blir torsdag snabbt. Det är helt sjukt hur bra jag mår med älskade nära. Och lika bra som jag mår med honom nära, lika jävla sugigt mår jag med honom långt borta.

söndag, januari 04, 2015

det var då.

Fyra dagar in på detta nya år. Har inte hunnit hända någonting utöver det vanliga. Började året precis som det avslutades, med en rejäl förkylning. Hann även med en släng av magsjuka de sista dagarna av 2014. Alltid lika kul. Not.

2014 ja. Ett år som var okej. Inte mer, inte mindre. Debut som fotbollstränare, vilket var roligare än jag hade förväntat mig (dock var väl det resultatmässiga mindre kul, men vi gjorde så gott vi kunde). Nytt jobb, visserligen bara som timvikarie, men jag har jobbat mycket under året och trivs väldigt bra. Och på tal om det så började jag ju även plugga under fjolåret och det känns än så länge väldigt bra och framförallt helt rätt.

Hm, vad hände mer under 2014?
Gällivare tog älskade alldeles för mycket och fortsätter göra det även nu i början av det här året. Sedan får vi se om han hamnar på hemmaplan eller om någon annan stad vill ha honom. Vi hade en varm och fin sommar. Inte för att jag hann njuta alltför mycket av den då jag jobbade typ jämnt. Men jag och huliganen fick ändå några dagar utomhus med poolbad och annat skoj. Och på tal om huliganen har han under året fått tillbringa mycket tid med sina farföräldrar och sin mormor. Och jag är de evigt tacksam för allt stöd och hjälp de bidragit med under året. Utan dem hade våra liv inte varit som de är idag och jag vet att de fortsätter vara där för stöttning och hjälp även fortsättningsvis och det känns underbart.

Vännerna har även de funnits med under året på alla möjliga vis. Har även skaffat mig nya vänner och bekanta. Vissa mer ytligt medan andra etsats sig fast lite mer.

Men kanske det bästa av allt (tycker egentligen inte om att rangordna händelser och dylikt, men jag gör ett undantag här och jag hoppas ingen känner sig trampad på tårna) är ju ändå det som hände den 20 september. Min älskade, underbara och fantastiska (fast även stört jobbiga, irriterande och ibland rätt billiga) sambo överraskade mig efter ett antal års "jag kommer aldrig gifta mig. Och åtminstone inte förrän om tio år. Minst!" med att fria (fast ni som vet historien vet ju att det inte blev ett riktigt frieri då han inte är en sådan person, men ett sorts frieri kan man väl kanske kalla det)! Och självklart svarade jag ja och det känns så jävla awesome!

Så det var mitt 2014. Ett okej år som sagt. Jag ser fram emot 2015 med spänning och även om jag vill ha en lugn och skön sommar med mycket bus och lek önskar jag att tiden ändå sprang iväg till den 5 september. Fast å andra sidan är det bra att det är åtta månader bort då det är lite kvar att fixa och trixa med. Till exempel vad ska jag ha för klänning?