drömma går ju.

Den lilla huliganen har äntligen börjat sova lite längre på mornarna (halv nio är betydligt bättre än halv sex). Tyvärr har jag inte riktigt fått njuta av det på grund av jobb i veckan. Men idag börjar jag inte förrän 12 (sjätte dagen av nio) så jag såg verkligen fram emot att få sova. Hade till och med "kastat" ut älskade på soffan för att eliminera störningsmoment.

Men tydligen hade huliganen inte alls samma planer som sin otroligt trötta mamma. Tjugo över fem vaknade han och klagade på ont i örat och skulle prompt ha medicin och medan jag gjorde i ordning lite av den varan klev han upp och såg sin pappa sovandes på soffan. Och eftersom han är inne i en extrem pappa-period (pappa hela tiden och det är nästan som att jag inte finns) vägrade han komma tillbaka till sängen.

Jag la mig och somnade om, men tio i sju åkte älskade på jobbet och jag var tvungen att kliva upp. Suck.

Imorgon väntar också jobb från klockan sju och förra lördagen sov de till halv nio medan jag jobbade. Säkert blir det samma  sak imorgon och jag kan tycka att det är lite orättvist. Jag för hoppas på söndag morgon istället.

Dock är jag ju sådan att jag försöker hitta ljusglimtar i allt och den här ljusglimten har kanske inte med ovanstående att göra, men det är ändå en ljuspunkt. Siffrorna på vågen har än en gång letat sig ett snäpp neråt. Och eftersom jag varit förkyld till och från sedan december har träningen legat åt sidan, så siffertappet beror helt och fullt på kosten. Har försökt dra ner på det onödiga sockret (som är min akilleshäl) och det verkar ju gå rätt bra. Och får jag nu bli frisk och kunna börja träna igen kommer det förhoppningsvis gå ännu fortare neråt. Det gillar jag!

mörka ringar under ögonen är nya trenden.

Kan ju dock inte säga att jag är lika lyrisk över hans hemkomst just nu. Snarkningarna har blivit än värre och jag har sovit som en kratta. Trots öronproppar. Kring sextiden fick mina sparkar resultat och han avlägsnade sig till bäddsoffan.

Tyvärr hjälpte inte detta med min sömn för den lilla huliganen vaknade och blev alldeles förtvivlad över att pappa försvann. Han lugnade dock ner sig men att somna om fanns inte med i hans planer. Strax efter sju slog jag igång en film åt honom och jag hann somna om. I typ tjugo minuter sedan var det bara att inse att det här får bli en sådan dag.

Men gissa vem som ska kliva upp med huliganen imorgon? Och gissa vem som inte får sova i sovrummet inatt?

D-vitamin junkie.

Som sig bör när jag väl får sovmorgon kan jag inte sova längre än typ halv nio. Men kanske hade det blivit längre om jag haft öronproppar för då hade jag nog inte vaknat av den där bilen som någon var tvungen att stå och varva med en bra stund utanför. Fast jag hade väl vaknat av någonting annat istället. Typ värmen. Det är väl typ hundra grader i sovrummet. Men jag klagar inte för nu har ju sommaren äntligen kommit hit igen så jag tänker inte säga någonting så att den försvinner igen.

Det är bara att acceptera denna "tidiga" morgon och snöra på sig löparskorna. Jag är så grymt stolt över mig själv som far ut varje morgon (med någon vilodag förstås) och att jag varje morgon vaknar med känslan av att jag verkligen VILL fara ut och springa. Sen väntar gräsklippning innan jag åker till stugan och joinar min son, som har tillbringat natten med sin mormor. Och har jag tur kommer älskade hem redan idag istället för imorron. Och ännu mer bra är att min lediga vecka infaller just nu. Hurra!

Jaja, magen börjar kurra så jag ska klä på mig och äta en banan innan jag drar iväg i den stekande värmen. Tror det får bli keps idag.

tillbaka till gruvan.

Nu är det mindre än fyra timmar kvar. Jag har längtat till den här dagen ett tag, men nu när den är här, är jag helt plötsligt inte så säker på om jag verkligen är redo. Men det finns som ingen återvändo och det blir säkert bättre när jag väl kommer dit och sätter igång.

Tyvärr tyckte ju sonen att detta var så spännande att han tog morgon klockan sex (alltid lika roligt) och den vanliga två timmars eftermiddagssömnen blev bara en timme och jag hann väl sova typ tjugo minuter. Tur att jag börjar med en lätt tidning. Yes, idag börjar jag jobba!

det är så 2012.

Det är tydligen ute med sovmorgon. Kul att jag blivit informerad om det. Fast det hade nog inte gjort någon skillnad om jag vetat om det eller inte för jag hade nog varit lika jävla trött för det. Men jag hoppas verkligen att det blir modernt igen. Och det snart för jag kommer gå jävlart bananas om jag inte får sova snart.

hans vilja är min lag.

Det är så himla puttinuttigt när du gör det. Men om jag skulle göra samma sak på dig skulle det bli ett himla liv. Var är rättvisan? Jag ville ju bara ha sovmorgon. Men tydligen ville liten annat. Som tur var klarade sig sängen, annars hade det blivit jobbigt.

sista skruvarna ska nu sättas.

Dag två i renoveringsdjungeln är här. Tio timmars arbete igår ska bli några fler idag. För alla de andra vill säga. Igår har jag så jävla ont i ljumskarna (kunde knappt gå) och sammandragningarna avlöste varandra så jag låg mest i soffan och tittade när alla andra arbetade.

Idag har jag också ont i ljumskarna, dock inte jätteont. Men då har jag varit vaken i en timme. Tänkte göra lite ärenden idag istället för att bara ligga och titta på. Får så dåligt samvete samtidigt som jag vet att de inte tycker att jag är lat eftersom jag ser ut som jag gör. Men ändå.

Fan, det känns inte som någon bra dag idag. Blä! Men det blir fint i huset i alla fall...

för jag visste ju alldeles tydligt och klart att det var bilden av mig som jag sett.

Idag är vi vakna tidigt. Kanske inte världens nyhet med tanke på hur jag sover nuförtiden. Men idag vaknade jag inte av kissblåsan eller Mini, utan idag var det svärfar och Zelma. Renovering är på gång och svärfar är en early bird så det är bara att kliva upp och ta itu med dagen.

Men eftersom jag har semester gör det ingenting. Det är bara skönt att det äntligen händer någonting här hemma. De två sista rummen ska nu få sig en extreme makeover. Så snart får jag inreda ordentligt och slipper ligga och vara stressad att vi kanske inte hinner klart innan vi blir tre. Men jag kan ju säga som så att när knackningen på dörren kom imorse (klockan åtta) sov jag som en liten gris. Men så är det alltid. Typiskt.

Morgonens låt: Timbuktu - Flickan och kråkan

don't kick me when I'm down.

En box i sidan tar jag som ett tecken att jag inte ska sova mer. Har sovit dåligt och fick lägga mig på soffan kring fem. Ni som sover hela nätterna kan ni inte berätta hur det är? Jag har nämligen glömt bort det. Typiskt.

Published with Blogger-droid v2.0.6