fredag, april 17, 2015

drömma går ju.

Den lilla huliganen har äntligen börjat sova lite längre på mornarna (halv nio är betydligt bättre än halv sex). Tyvärr har jag inte riktigt fått njuta av det på grund av jobb i veckan. Men idag börjar jag inte förrän 12 (sjätte dagen av nio) så jag såg verkligen fram emot att få sova. Hade till och med "kastat" ut älskade på soffan för att eliminera störningsmoment.

Men tydligen hade huliganen inte alls samma planer som sin otroligt trötta mamma. Tjugo över fem vaknade han och klagade på ont i örat och skulle prompt ha medicin och medan jag gjorde i ordning lite av den varan klev han upp och såg sin pappa sovandes på soffan. Och eftersom han är inne i en extrem pappa-period (pappa hela tiden och det är nästan som att jag inte finns) vägrade han komma tillbaka till sängen.

Jag la mig och somnade om, men tio i sju åkte älskade på jobbet och jag var tvungen att kliva upp. Suck.

Imorgon väntar också jobb från klockan sju och förra lördagen sov de till halv nio medan jag jobbade. Säkert blir det samma  sak imorgon och jag kan tycka att det är lite orättvist. Jag för hoppas på söndag morgon istället.

Dock är jag ju sådan att jag försöker hitta ljusglimtar i allt och den här ljusglimten har kanske inte med ovanstående att göra, men det är ändå en ljuspunkt. Siffrorna på vågen har än en gång letat sig ett snäpp neråt. Och eftersom jag varit förkyld till och från sedan december har träningen legat åt sidan, så siffertappet beror helt och fullt på kosten. Har försökt dra ner på det onödiga sockret (som är min akilleshäl) och det verkar ju gå rätt bra. Och får jag nu bli frisk och kunna börja träna igen kommer det förhoppningsvis gå ännu fortare neråt. Det gillar jag!