fredag, mars 30, 2007

There's a Man Outside My Window.

Då jag äntligen känner att jag kanske kan somna om när Micke dragit till jobbet, vad händer då? Jo, då kommer en NCC-gubbe och stationerar sig precis utanför mitt fönster och börjar borra. Vad är det för något? Det är tur att jag har persienner. Annars hade han nog ramlat ner från ställningen och slagit sig. För bilden av mig på morgonen är inte vacker och det är trist om jag skulle orsaka en arbetsplatsolycka...

torsdag, mars 29, 2007

A Weekend to Die For.

Fick nyss ett sms av Julia. Hon och Windsor är på rulle. Imorgon är de här. Det är ljuv musik i mina öron. Jag tackar Gud, eller vem det än är som gjort att veckan gått så fort som den har gjort. Tack! Nu ser jag fram emot en kunglig helg med mycket minnen och nostalgi. För efter den här dagen känns det som att jag behöver vänner, kärlek, alkohol och en massa skratt. Dagen har varit jobbig. Mycket. Min kropp har sagt adjö och åkt på semester. Kul! Men trots kroppslös ska jag ha fruktansvärt roligt! Så det så...

lördag, mars 24, 2007

It's Ruined.

Attans, jag förstörde precis min sista påse popcorn. Så nu har jag inget val än att ta på mig skorna och en jacka och traska ner till kiosken för att köpa någonting nytt att stoppa i munnen. Har försökt hålla mig hela dagen, men nu är begäret för stort och har tydligen tagit över makten över mig. Så det kan bli ibland!

The Beast is Back.

För ungefär sex år sedan vaknade allt. Vaknade till liv och visade sig då och då. Oftast vid tillfällen då det inte borde vara där. Helvetet bröt lös. Skrik, gråt och smäll i dörrar blev alltid avslutningen på besöket. Och varje gång mådde jag lika dåligt. Analyserade och insåg att allting bara var ett barnsligt försök att få bekräftelse.

Men det har nu varit lugnt sen dess. Inga spår av någonting dåligt på flera år. Tills nu. Varför komma nu och störa i min (egentligen) underbara tillvaro? Jag trodde att allting försvann med allt det andra för sju år sedan. Men icke. Det har tydligen bara legat och väntat på ett tillfälle att slå till. Det hemska med det hela är att det inte bara har varit ett besök de senaste månaderna, utan flera otaliga besök. Alltid lika hemska och alltid samma avslut.

Jag är så barnslig och löjlig ibland. Allting förstoras upp och det är då som allting vaknar till liv. Monstret. Det lilla Monstret som förstör allting i sin väg. Varför kan jag inte inse att om det fortsätter på det här viset kommer jag inte ha någonting kvar i slutändan? Allting kommer ta slut. Alla drömmar, all lycka, kommer så småningom försvinna. Monstret gör inte bara mig olycklig och värdelös, det förstör även det bästa i mitt liv. Även om det ännu inte förstört någonting har det satt spår och när som helst kan orden, som jag fruktar mest i hela världen, sägas.

Jag måste börja tygla mina känslor. Min vrede. Min besvikelse. Jag måste börja lära mig tygla monstret igen. Jag lyckades förut. Det har inte visat sig på sju år. Men nu, när jag äntligen slappnar av och njuter av livet, kommer det tillbaka som ett hårt slag i magen. Var kommer allting ifrån? Jag trodde att jag hade växt ifrån allting dåligt. Varför kan jag inte bara slappna av och se positivt på saken?

Kanske är bra att dagen och natten kommer bli ensam. Behöver tid att tänka. Tänka på vad som egentligen hände i morse och alla andra dagar som det blivit likadant. Tänka ut en lösning på allting. Varför kan jag inte bara vara nöjd med hur det är? För egentligen är det ju ingenting som är fel. Det är bara jag som överreagerar. Varför vill jag ha någonting som jag vet att jag egentligen redan har?

torsdag, mars 22, 2007

He Has Given Me Strength.

Här sitter jag i min ensamhet med en näsa som inte kan sluta rinna, en hals som uppenbarligen gillar att retas och ett par ögon som verkligen skulle behöva semester. Återigen har förkylningen dragit in mig i sin famn. Det är ingen warm and fuzzy famn. Den är otrevlig, oförskämd och jävligt irriterande. Kroppen känns febrig, men tempen visar normal temperatur.

Runt omkring mig råder tystnad. Bara surret från datorn når mina halvdöva öron. Förkylningen har tagit dem också. Satt ett lock över dem som gör att jag hör allting hälften så högt som vanligt. Mitt huvud är fullt av tankar. Tankar om hur denna vår egentligen kommer bli.

Jag måste leta i mitt guldfiskminne hur det var när jag fortfarande tyckte att plugga var hur kul som helst, när lata dagar inte fanns och varje dag var en lycka. För nu finns varken tid eller plats för mitt lata jag. Böcker ska läsas, meningar ska skrivas, frågor behöver svar och gamla människor räknar med min fulla uppmärksamhet.

Men trots allt detta känner jag mig ändå uppåt. Bakom allt pluggande och jobbande ser jag ändå en ljusare tid. En tid då jag förmodligen (eller snarare förhoppningsvis) har lagt skolan och allt vad det heter bakom mig och kan se fram emot en nytt kapitel i mitt liv.

Och allt detta är tack vare en speciell person, min underbara morfar. Han har gett mig en anledning att vilja kämpa mig igenom allt som tornar upp sig framför mig. Han har med en liten enkel gest gjort att jag orkar. Han har gett mig styrka att lyckas. Jag vill hinna visa honom att mina drömmar kan bli sanna. Jag vill att han ska hinna vara med när någonting stort händer. Jag vill att han ska hinna se mitt namn där jag vill att mitt namn ska stå.

Min morfar är den bästa. Tack, morfar för att du tror på mig och vill att jag ska lyckas. En del av allt detta är för dig!

tisdag, mars 20, 2007

I'm a Proud Big Sister.

Jag måste baraskryta lite. Jag kan ju bara säga att jag är stolt och sen måste jag ju bara säga åt er att lägga namnet på minnet och hålla utkik i framtiden. För detta är början på något stort. Jag känner det på mig!

Back In the Days.

Utomhus är våren inte längre här. Eller åtminstone inte vårsolen. Det är tråkigt, men jag känner på mig att jag snart får träffa den igen. Det är ju ändå den tiden på året. Men trots att vårsolen har lämnat mig och snöflingorna yr utanför fönstret och gör vägarna leriga och moddiga, är jag glad. För nu börjar planer smidas och planerna är så bra att jag inte riktigt vet var jag ska ta vägen. Om en och en halv vecka (ungefär, typ) kommer det bli ett mycket kärt återseende. Människor jag inte sett på lite mer än ett halvår kommer äntligen tillbaka till paltens förtrollande stad. Kan ju inte bli så mycket bättre än så.

Jag längtar så till den milda grad. Nu är det bara några småsaker kvar innan jag verkligen kan längta på allvar. Ledighet ska fixas (vilket jag inte tror kommer bli några större problem) och en viss göteborgska ska få en plats på tåget upp (och det ska nog inte heller bli några större problem). Sen är det fritt fram för att festa like the old days!

Dagen blir bara bättre och bättre. Keep on coming!

onsdag, mars 14, 2007

I Need My Muscle-Man.

Den nya tv-bänken ligger ouppackad här bredvid mig. En del av mig kan knappt vänta med att skruva ihop den. Men den andra delen av mig (den mer rationella) säger åt mig att låta det vara. För jag vet hur det annars kommer sluta. Jag kollade igenom bruksanvisningen och jag fattade ungefär lika mycket som om jag skulle ha läst koranen på arabiska. Que?! Jag vet att om jag börjar kommer det sluta med ilska och irritation och eftersom klockan är kväll skulle irritationen och ilskan bli dubbelt så stor som om klockan vore dag. Det är bara att återgå i minnet till den dagen jag skulle skruva ihop en simpel jävla skohylla. Det tog mig dryga två timmar och efteråt ville jag bara slänga ut skiten eller bränna upp den...

Så, för att undvika diverse vredesutbrott får den helt enkelt ligga kvar i kartongen och vänta på att musklerna i familjen kommer hem på söndag. För även om jag mot all förmodar skulle få ihop den skulle jag aldrig lyckas att flytta över teven på den nya bänken. Det är lika bra att inse det en gång för alla; jag behöver min karl! Utan honom orkar jag ingenting.. Tragiskt eller bara ren och skär insikt? Jag vet inte. Vad jag däremot vet är att jag måste hoppa in i duschen nu.

tisdag, mars 13, 2007

Bloggar Om Ingenting Alls.

Jaha, då var den här dagen också snart slut och vad har jag åstadkommit idag då? Tja, promenad ner till Arbetsförmedlingen där det sas saker som jag hade kunnat räkna ut själv. Lönt ens... Började bråka med diskberget, behövdes väldans mycket. Har kvar lite, men jag ville inte köra slut på mig helt så jag lämnade lite sen eller till imorrn eller dagen efter det. Vem vet? Har pluggat lite även idag. Men körde som fast lite, men kanske var det bara tröttheten som kom över mig...

Natten var inte rolig. Vaknade med ett ryck kring fyra och somnade inte om förrän kring sex. Jag vet inte vad det var som väckte mig. Men det var någonting satte igång tankarna. Helt sjukt! Jag hatar mig själv att jag tänker dumma tankar. Men de är borta nu och förhoppningsvis håller de sig borta i natt för imorrn ska jag jobba och då behöver jag all sömn jag kan få...

Vädret idag gjorde mig så fruktansvärt glad. Sol, varmt och bara härligt. Eller ja, nu kanske jag ljög lite. Det är inte bara härligt just nu, lite jobbigt är det när vägarna har förvandlats till simbassänger. Men vad kan man annars räkna med när våren kommer?

måndag, mars 12, 2007

I've Been Challenged.

Jag tittade som vanligt in på världens bästa Sushis blogg och där blev jag visst utmanad. Attans!

REGLER: Varje spelare börjar med att skriva sex underliga/egendomliga saker om sig själv i sin blogg och samtidigt ange reglerna för spelet. Till slut väljer bloggaren sex nya bloggare och gör en lista av deras namn. Efter det är gjort skriver han eller hon en kommentar i deras bloggar för att låta dem veta att de har blivit utmanade och att de ska läsa ens egen blogg för mera information.

1. Jag är fruktansvärt mörkrädd. Hatar att vara ensam hemma för jag tror allvarligt att det ska komma in någon och våldta mig eller något annat otrevligt. Även om jag vet att jag har dörren låst tror jag att någon ska komma in. Att gå i duschen när jag är ensam är helt fruktansvärt. Speciellt i vårat hus, för det är lyhört som attan och jag tror hela tiden det kommer någon när jag hör grannen gå omkring hemma hos sig. Usch!

2. Jag har en egendomlig tvångstanke. Den artar sig så att om jag t.ex. äter popcorn, så måste jag ha jämnt antal popcorn i handen så att det går jämnt ut när jag äter och det slutar inte där, utan jag måste även tugga varannat popcorn på vardera sida. Alltså höger, vänster, höger, vänster. Gör jag inte detta, känns det som att hela jag hamnar i obalans... Helt sjukt!

3. Jag hatar nycklar på bordet. Det är hemskt. Jag blir alldeles kall i kroppen och tar genast bort dem om någon lagt dem på bordet. Det spelar ingen roll om jag känner personen i fråga, det är lika hemskt ändå att se nycklarna ligga där på bordet.

4. Om jag dricker vatten t.ex. i ett glas och jag måste fylla på, måste jag alltid hälla ut (om det finns kvar något) och skölja ur glaset en eller två gånger innan jag fyller upp det igen. Även om det bara är jag som har druckit ur det och det bara var alldeles nyss jag gjorde det.

5. Om jag inte har handväskan med mig när jag går ut, så måste jag ha mobilen i vänster ficka och nycklarna i höger. De får inte ligga i samma ficka och resterande saker ligger också i höger ficka. Kanske att jag kan ha lypsylet i vänster också.

6. När jag jobbar nere i källaren på Kalles måste spritflaskorna stå på samma plats varje gång och ha ett visst mellanrum mellan varandra och 50 cl-ölflaskorna måste stå på den övre hyllan medan 33:orna på den nedre. Glasen måste stå i en speciell ordning på bänken och läsken måste stå i en speciell ordning den också. Har sett likadant ut sen jag började jobba där för snart två år sen. Det är helt sjukt hur det kan bli!

Haha.. Nu är det min tur att utmana:
Ida - vore kul att se vad du har för underligheter för dig!
Linniz - likaså Linniz!
Jonken - hon har dock ingen blogg, men inte ska hon tro att hon slipper undan för det!

Fan, jag kommer inte på någon fler att utmana. Så jag bryter lite på reglerna och utmanar bara tre stycken. Men desto roligare är det att se resultatet! Hahaha...

Explosive Monday.

Det blev en bra start på den här veckan, måste jag säga. I flera månader har jag bara väntat på att det skulle hända. Men vi har haft tur. Tills idag. Då hände det. Tv-bänken exploderade. Den verkligen exploderade. Glas överallt. Som tur var så klarade sig teven. Puh! Men tv-bänkens övre hyllplan hamnade i en hink som vi tog tillbaka till Jysk. En ny bänk kommer på onsdag...

Känns som att den här veckan nu kan bli hur som helst. Men jag hoppas att den fortsätter i en bättre anda än den här dagen. För nu blir jag ensam en hel vecka. Det sägs att ensam är stark, men om jag varit ensam hemma och den exploderat vette tusan vad jag hade gjort. Eftersom jag tappat bort mina muskler hade teven nog brakade sönder i fallet eller åtminstone legat på golvet till någon kommit förbi och gett mig en hand. Haha, jag är tragisk. Jag klarar mig inte utan Micke. Jag menar det är ju ändå han som har musklerna!

lördag, mars 10, 2007

Schlagerfinal.

Ikväll väntar schlagerfinal hos Valle. Nice som attan. Tänkte att jag skulle få ett bra minne från en schlagerfinal. Har gjort några ändringar sen förra året. Ingen Carola och inget vin. Så jag har gjort det jag kunnat. Haha.. Men å andra sidan kan det inte sluta värre än sist. Då är det en tragedi!

Min tummar hålls för Måns. Låten är grym och han, ja, vad ska man säga...
Come closer, Cara Cara Mia....

fredag, mars 09, 2007

Duktig Flicka.

Åh, nu känner jag mig så duktig. Har suttit drygt två och en halvtimme med min c-uppsats. Jag är så stolt över mig själv. Måtte det bara hålla i sig så att det blir någonting av det här. Men jag måste nog erkänna att det är ganska roligt faktiskt. Haha, det trodde jag aldrig att jag skulle säga. Men det är ju tur att det nu finns skriftligt, så att jag inte kan ta tillbaka det!

Nu väntar popcorn och Let's Dance och jag hoppas verkligen att Lasse Brandeby åker ut ikväll. För det är inte roligt längre.

All By Myself.

Hela veckan har jag väntat och längtat efter den här stunden. Ljuvligt! En stund bara för mig själv. En stund då jag kan vara för mig själv och göra precis vad jag behagar utan att han är där och visslar, sjunger eller tar upp stolen vid datorn. Skönt.

Eftersom hockeysäsongen har nått sitt slut så är mina "egen-tid"-stunder färre än förut. Men nu ska han jobba hela helgen och jag är så lycklig. Visst jag älskar att ha honom omkring mig. Höra hans andetag, snack med polarna, steg i köket etc. Men det finns stunder då jag vill vara för mig själv och när han varit på träning har jag fått tre timmar, tre dagar i veckan som jag haft för mig själv. Nu idag, har jag äntligen fått igen dem. Skönt.

Jag ska bara vara ikväll. Kanske dammsuga lite, för det är alldeles för mycket popcorn och sand i rummet. Men sen ska jag bara vara. Sitta vid datorn, se tv och bara njuta av tystnaden och ensamheten. Låter helt konstigt när det kommer från mig, som är så rädd för ensamheten. Men jag vet att han kommer hem om några timmar, så det skrämmer mig inte.

Tacka vet jag mina "egen-tid"-stunder. De är guld värda.

Sovmorgon, vad är det?

Förbannade plogbilshelvete! Jag blir galen. Imorse väckte den mig 07:00! Det är ju helt makalöst. Helt enkelt makalöst!

Morgonens skiva:
Paolo Nutini - These Streets

torsdag, mars 08, 2007

Dagens Horoskop.

Dagen bjuder på en chans att festa loss lite. Det skulle du må
ganska bra av, trots att det är torsdag.

Haha, eller hur?! Jag skulle förmodligen slockna innan något ens hann hända. Så känns det idag...

Bad Days.

Igår var en dålig dag. Och jag kan ju bara säga att den här dagen inte känns så mycket bättre. Suck!

fredag, mars 02, 2007

Home Alone.

Ja, nu sitter jag här i min älskade lillebrors rum. Helt ensam. Bror är och svettas på träning och mamma var tvungen att möta bilmeken. Boden ser ut som vanligt. Lika dött och lika tråkigt. Men självklart var det kul att träffa lillebror. Världens bästa. Imorrn fyller han myndigt och det är för mig helt jättekonstigt. Det är ju min lillebror, han är ju typ tio. Inte arton. Jag kan gå ut med honom på krogen. Det är en konstig tanke. Men samtidigt skitkul!

Bilen gick sönder på vägen hem. Som tur var hände allting inte så långe från mamma så det blev inte så långt att gå. Hade den gått sönder tidigare hade jag suttit bakom ratten och vi hade befunnit oss mitt ute på E4an. Det hade inte varit kul. Så nu måste jag åka buss hem. Mindre kul. Men vad att göra? Jag måste ju hem. Kalles väntar på mig ikväll och vara fast i Boden är så hemskt att jag inte vågar tänka på det. Usch!

Vårvädret idag gjorde mig jätteglad. Fortsätt skina snälla sol, fortsätt skina!

Back To My Roots.

På sommaren är det gräsklipparna som får mig att bli nästintill mordisk och då kanske man kan tro att jag gillar vintern eftersom det inte går så bra att klippa gräs under vintern. Men jag ska tala om för er att bara för att det är vintern så försvinner inte momenten som ger mig mord i blicken. Plogbilar är ett oerhört irriterande påfund. Eller ja, okej, de är bra för de tar bort snön så vi slipper plumsa eller köra fast med bilen, jag vet. Men om klockan är före fan borde de förbjudas. Galen!

Sen kraschade våran hårddisk för någon dag sen. Hur kul är det? Som tur var lyckades vi rädda alla miljoner bilder jag har från min tid på Ankars och mina dokument som hör till c-uppsatsen. Känns oerhört skönt. Men det fanns mycket mer jag skulle velat ha kvar. Men det viktigaste är i alla fall kvar. Skönt.

Idag väntar Boden. Jag tänkte slå två flugor i en smäll. Träffa alla som är där just nu, min "värdfamilj" från Stockholm, lillebror (som faktiskt fyller myndig imorgon) och mamma naturligtvis. Och den andra flugan är att jag, om jag åker till Boden får köra en massa bil och jag känner att det var längesen nu, så det börjar bli lite rostigt i kunskaperna. Men då är en resa tur och retur Boden perfekt för att fräscha upp minnet lite.

Det är nollgradigt ute. Det är helt fantastiskt obegripligt. Men jag är lycklig. Gillar inte kylan. Nästan lika lite som plogbilen.