lördag, januari 28, 2006

Caféet med det lilla extra.

Café Opera inatt.
Hur ballt som helst (dock måste jag säga att det inte var som jag tänkt mig).
Försökte få mig en Paso Doble av kära Tobias, men han ville hellre dricka sprit.
Konstig människa.. ;)

Dåligt bakis idag. Men bara för att man sovit alldeles för lite timmar får man inte vara hemma från jobbet. Det är faktiskt mitt eget fel att jag "råkade" gå lite fel när jag skulle hem... ;)

Kändiskollen börjar bli överfull nu. Gårdagen innehöll ju inte så mycket annat än kändisar, men det bästa av allt; Jag fick äntligen se målar-Johnnie! Underbart!

onsdag, januari 25, 2006

Kommunikation - vad är det?

Har jag inte märkt av att jag är i Stockholm än, så fick jag verkligen känna av det imorse.
Tunnelbanan var knökfull. En liten tant stod längst bak inträngd i ett hörn och fick trycka sig fram genom folkmassan för att hinna ut på perrongen innan dörrarna stängde.
Att folk inte har mage att flytta sig och släppa fram andra, det är för jävligt!

Sen måste jag bara spy lite galla på min kära skola där uppe i norr. Hur i helvete ska man göra för att saker och ting ska bli rätt?
Det här med KOMMUNIKATION! Vi går ju ändå en medie- och KOMMUNIKATIONSutbildning. Det är under all kritik vill jag lova!
Usch!

tisdag, januari 24, 2006

Stressa lagom.

Nu har jag kommit på varför stockholmarna är så fruktansvärt stressade.
Jag menar det finns ju typ miljontals affärer (lite överdrift, men ni förstår vad jag menar) och för att folk ska hinna gå på alla innan de stänger så är det ju inte så konstigt att du är stressade.
Det tycker jag är en mycket bra analys av varför de är så stressade... :)

Nu ska jag ut och beblanda mig med dessa stressiga varelser.
Vem vet, jag kanske faller in i stressen jag med?

söndag, januari 22, 2006

Who's number two?

Toadörren här på jobbet är av spegelglas, så när man sitter på toaletten så ser man hela tiden hur man ser ut när man sitter på toaletten.
Hur kul är det egentligen?

(Nu vill jag kräkas på Let's Dance. Jag är fruktansvärt less på programmet.. Tvi vale!)

fredag, januari 20, 2006

Nära-döden-upplevelse.

Fan. Jag håller på att kvävas.
Åt en godis, en som jag ätit hundratusen gånger tidigare.
Men nu har det hänt något och jag håller på att kvävas.
Något har fastnat i halsen och kittlas som fan.
Kul att hosta precis HELA tiden... Ååååh!
Jag skyller på Olinda.
Hon var här alldeles nyss och det var det som gjorde att jag nu håller på att kvävas.
Jävla skit!

onsdag, januari 18, 2006

Boobattack.

Natascha Peyre: Är den äcklig den här, eller?
Julia och Anna: Nej, vi håller bara på med papperskorgen.. Hahaha..
Natascha Peyre: Aha okej.. Men jag tror jag tar den här istället.. Hihihi..
Julia och Anna: Okej.. Hihihihi..

Tänk det var en hårsmån ifrån att silikondrottningen (som btw är två äpplen hög) gick på samma toa som Julia. Är inte det häftigt? ;)

Patrik Isaksson är min Gud!
Önskar jag hade fått i mig några glas vin till, då hade jag haft ett minne för livet.. Hahaha..

tisdag, januari 17, 2006

Vilda barn.

Ola från Wild Kids var här alldeles nyss.
Great!
Men var är Johnnie?
Jag väntar fortfarande....

Kändisar, kändisar, kändisar!

Kenny Bräck var här på jobbet tidigare. Det tyckte jag var hur coolt som helst.
Alltså, fattar ni hur mycket kändisar som springer här lite då och då?
Det är ett perfekt ställe för en sån som mig.. Hahaha.. ;)

Sen såg jag och Julia, Efva Attling på stan i fredags. Det var coolt.
Väldigt coolt.
Det är mycket kändisar överallt. Det är tur att jag vuxit upp åtminstone lite, annars hade jag gjort bort mig ett antal gånger.. Hahaha.. ;P

Jag väntar dock fortfarande på målar-Johnnie.
Tänk om han bara skulle komma in på jobbet en dag, vad skulle jag ta mig till?
Jag skulle nog bli alldeles till mig eller något. Behöva gömma mig på toaletten, för målar-Johnnie är ju hunkig om något... ;)

Jaja...

fredag, januari 13, 2006

Celebraties.

Kändiskollen:
Idol-Jens; flög med samma flyg som mig, fast det upptäckte jag inte förrän vi skulle hämta bagaget
Nalle (Club Goa); var visst lika hungrig som jag vid lunchtid och tog det enklaste alternativet: Dånken!
David Hellenius; kom upp Mastiff när jag var där! Grooovy!
Anna Book; blev runtvisad i replokalerna och fick då hälsa på Anna.
Peppe Eng; träningsdansade med sin partner, hade han varit närmare hade jag helt klart hälsat.
Carolina Gynning: stod och pratade i telefonen och hälsade aldrig men tittade stroppigt på mig, hennes söta danspartner hälsade då i alla fall och fyrade av ett fint leende.. ;)
Martin Timell; kom upp precis när jag skulle gå! Wow!
J-O Waldner; strosade liksom jag längs Drottninggatan.

Det är häftigt att vara i Stockholm.. Hahaha! ;)

tisdag, januari 10, 2006

Mysig hockeyfru.

En av fördelarna med att vara hockeyfru är alla mysbyxorna karln har.
Och alla vet ju hur mycket jag älskar mysbyxor och stora tröjor.
Det är helt underbart!
Jag glider runt här hemma i hans myskläder medan han är och pucklar på någon stackars liten pojke som inte vill ge honom pucken...
Det är hur bra som helst.
Jag har typ bott i hans tröja sen jag kom hem efter jul.
Kan man ha det bättre?

Jag firade min sista middag i lägenheten innan Stockholm (morgondagens middag kommer ju spisas i Furulund) med att köpa en pizza. Även fast jag inte var särskilt hungrig och magen var alldeles fucked up. Men är man så jävla trög som jag, så blir det lätt så..
Pizzan var dock god och jag är glad att jag köpte den, för nu slipper jag laga mat.
Great!
Däremot köpte jag en Coca-Cola, det var väldigt dåligt. Jag och karln har typ druckit sex liter cola på fyra dagar.. Är det hälsosamt eller vad?

Jaja... Jag kan inte skriva mer, för jag måste ha ena tummen så att jag kan hålla den för jag måste ju visa mitt stöd som hockeyfru.
HEJA ROSVIK!

måndag, januari 09, 2006

My saving angel.

Palt.
Guds gåva till Norrlänningen. Eller ja, åtminstone Guds gåva till mig.
Alla som känner mig vet att palt är det bästa jag vet (i matväg i alla fall). De vet också att jag har världens bästa mamma som ALLTID gör palt till mig när jag kommer dit.
Men sist jag var hemma hos mamma var det julstök och en massa annat som kom i vägen så någon palt fick jag inte.
Jag tänkte hela tiden att jag skulle hinna komma hem en gång till innan Stockholm, men nu sitter jag här tre dagar innan resan och har inte tid till att åka hem.
När får jag palt nästa gång, började jag tänka. När jag kommer tillbaka från södern? Eller när mamma kommer ner och hälsar på? Det är ju jättelänge.. För hur längesen var det egentligen jag fick äta denna delikatess?
Shit alltså!
Men så kom det räddande samtalet tidigare idag.
Mickes mamma, Ingela. Hon ringde för att kolla till sin son (han är ju inte så ofta hemma på Enrisvägen längre så jag förstår henne.. ;)) och frågade då om vi var sugna på palt. Och Micke som har hört mitt tjat om att det kommer ju dröja skitlänge tills jag får äta palt igen, tittade på mig med ett leende och vidarebefordrade frågan till mig. Jag sprack upp i ett leende och jag kände kärlek.
Så på onsdag, ska jag och min älskade till Enrisvägen och äta palt.
Det är ju helt underbart, som sista måltid innan jag åker ner till staden där stress och snabbmat är a och o, får jag äta min underbara degklump.
Jag är så lycklig!
Ingela är min räddande ängel.

Sleeping Beauty.

Allvarligt.. Finns det något finare än att se på när han sover?
Jag tror inte det. Det är så underbart att bara sitta och se när han ligger och andas lugnt och ibland vänder han sig om och då gnyr han litegrann..
Så underbart.
Jag älskar honom. Jag älskar precis allt med honom och jag kommer älska honom för alltid.
Han är helt perfekt och det bästa av allt, det är att han är min. Bara min!

Tre dagar kvar nu.
Det börjar kännas i magen att jag snart ska lämna Ankars och Micke för åtta veckors slit i den kungliga huvudstaden.
Det är mycket som går runt i huvudet just nu. Men det är i alla fall skönt att boendet har fixat sig och att jag i samma veva får lära känna min kusin bättre. Det känns bra.
Men sen är det så mycket annat som far runt.
Jag är fortfarande rädd för hur jag kommer att reagera när jag måste ta mig fram i storstan alldeles själv. Jag är ju för fan livrädd av att gå hem från stan i Piteå, hur jävla paranoid kommer jag inte vara i Stockholm då?
Shit! Men det kommer nog bli bra. Jag är överdriver alltid när det kommer till sånt här. Jag får helt enkelt se till att jag hela tiden är omringad av annat folk, för där det finns människor kan ju ingenting hända. Eller hur?

Fan, va trött jag är.
Hade återigen svårt att somna igår. Sen ringde klockan tidigt i morse för att jag skulle upp till skolan och fixa lite praktiska saker inför resan.
Jag skulle vilja lägga mig ner och sova en stund, men det skulle vara omöjligt att somna eftersom mitt huvud är fullt av tankar.
Det är jättejobbigt.
Tre dagar! Fattar ni, tre dagar! Det är inte alls mycket. Sen är det åtta veckor som jag måste vara borta från den underbaraste människan i hela världen. Men som jag har sagt förr (eller sagt, eller väl att ta i, tjatat om, skulle nog passa bättre) vi kommer att klara det. Tiden kommer nog att gå fort eftersom jag (förhoppningsvis) kommer att ha massor att göra.
Sen när jag väl kommer hem då får jag spendera resten av mitt liv med honom. Det tänker jag göra också (om inget oförutsett skulle inträffa, men varför skulle det det?).

Usch, jag måste fan städa idag.
Mindre kul. Men jag hade tänkt få stöka undan julen innan jag far, för annars är det väl kvar när jag kommer hem i mars och det skulle göra ont i själen. Hahaha.. ;)
Men älsklingen måste få sova lite till, så jag får ta itu med städningen senare.
Det är tur att jag har Vänner som kan få mig sysselsatt (även om jag har svårt att koncentrera mig eftersom tankarna domineras av en sak), för annars skulle jag bli galen!

Jaja.. Kanske bäst att fortsätta se lite Vänner och vänta på att han ska vakna till.
Fast å andra sidan får han gärna sova lite till så att jag kan se på honom där han ligger så fridfull och fin.

Jag älskar honom och det känns skönt att kunna säga det också!

3 dagar, shit asså! Snart är det fan på riktigt...

lördag, januari 07, 2006

Sleepless in Piteå.

Varför kan jag inte sova?
Det är helt cepe.
Har legat i sängen sen karln for iväg och jag var verkligen trött då han for. Jag var nära att somna, men då började jag byta sängkläder istället och borsta tänderna för att ifall jag skulle somna skulle jag inte behöva göra det om jag skulle vakna till.
Men var jag trött när jag la mig sen?
Svar: Nej!
Suck.
Är det för att jag måste somna själv eller är det den här jävla resan? (Jag säger jävla bara för att jag är arg för att jag inte kan sova när jag tänker på den.)
Jag blir galen. Jag måste ju klara av att somna själv, för om några dagar får jag inte längre somna bredvid honom.
Fan, jag tror jag håller på att bli tokig eller något.
HJÄÄÄLP!!!

Dagen har annars varit bra. Sov rätt länge, men det var inte så konstigt med tanke på att vi inte somnade förrän fem i morse. Jobbet gjorde mig ovanligt pigg.
Sen var vi på Max (karln ville ha skräpmat till frukost, inte bra! Hahaha..) sen hälsade vi på ute på Enrisvägen. Åh, vad jag gillar hans föräldrar! De är great.
Sen hem och slappa. Kizzy kom förbi och drack öl med oss. Det var mycket trevligt.
Men nu vill jag fan sova.
Kan jag få det?
Inte ens Vänner kan få mig att bli trött. Jag brukar typ alltid somna när jag slår på Vänner. Men inte nu!
Suck...

Fast vänta nu, jag känner nästan att ögonen börjar bli tunga. Kanske det var en bra idé att ta ett glas cola (jag blev så otroligt sugen på det, konstigt!) och sätta mig och skriva en massa skit?
Ja, jag vet inte. Jag ska då i alla fall dricka upp colan, släcka lampan på toa, krypa ner i sängen och fortsätta se Vänner (intresseklubben har nu exploderat av överbelastning)... Och kanske - och jag säger KANSKE - hinner jag somna innan han kommer hem och väcker mig med lite snos i nacken.. :)

Btw: Jag hoppas ni såg "Let's Dance" på fyran tidigare ikväll, för det är ett grymt program har jag hört.... ;)

Godnatt!

torsdag, januari 05, 2006

Trettondagsafton.

Nu är det tretton dagar sen julklappspappret slets upp och bildade en hög på golvet framför mig.
Tretton dagar!
Det känns inte alls så lite. Det känns ungefär som att det är mitt i februari och att julen är långt borta. Men det har väl med åldern att göra, antar jag...

Om en dryg vecka sitter jag på flyget ner till huvudstaden för att visa vad jag kan.
Eller åtminstone visa mig för någon som inte har med skolan att göra. Om jag kommer att kunna något det återstår att se. Men något måste jag väl kunna?!
Åtta veckor!
Det känns länge. Känns hemskt länge med tanke på att Micke är kvar här uppe.
Men det kommer bli bra, det tror jag.
Allt kommer bli jobbigt, men vem har sagt att det ska vara enkelt och lätt att vara i ett förhållande? Prövningar är bara bra. Det är då som man verkligen får veta att man är menade för varandra och som det har känts nu de senaste månaderna så känns det som att vi verkligen är menade för varandra.
Usch, så bra han är alltså!

Fan. Jag borde egentligen inte sitta här och göra absolut ingenting. Jag borde göra hemtentan. Men hur mycket förstår jag av den? Ingenting.
Suck!
Om jag ändå vore smart och intelligent. Det hade varit så underbart skönt. Men Gud glömde ge mig de egenskaperna när han skapade mig. Det var dumt! Men jag kan inget göra åt det. Jag får helt enkelt försöka ordbajsa ihop något. Dock inte idag, jag får helt enkelt lämna in den senare (den ska vara inlämnad imorrn), jag har ju varit sämst när det kommer till deadlines tidigare under mina nästan tre år i skolan, så varför skulle jag helt plötsligt bli bra på det nu?

Jag är uttråkad. Det är inte bra.
Sitter och dricker Coca-Cola och äter ostbollar medan karln diskar (han blev också väldigt uttråkad), kan man ha roligare?
Svar: Nej!

Nä, nu måste jag sluta.
Kan inte sitta och knappra mer. Måste nog gå och pussa på honom, han är så söt där han står i köket i endast linne och kalsonger.
Grrr! ;)