tisdag, november 30, 2010

chapter thirteen: my week.

Det här kapitlet har titeln "Den här veckan" och istället för att stolpa upp vad som kommer att hända just den här veckan (för det kommer ni ju ändå få veta när det väl händer och hur kul är det att läsa saker och ting flera gånger?) så sammanfattar jag veckan som var (fast ni har ju egentligen redan läst det också, men kanske har ni glömt någonting?).

Måndag: Älskade mamma fyllde 50 och jag tillbringade större delen av måndagen i Boden ätandes en massa god mat och fika. Fick även en chokladkalender (som jag äntligen får börja öppna imorrn).

Tisdag: Vaknade alldeles för tidigt, vilket börjar bli en vana. Tvättade en massa. Skrubbade grötkastrullen som stått alldeles för länge, men Svinto var en räddare i nöden. Åt blodpudding till middag, glass till efterrätt och trängdes med Tara i soffan (hon tycker om att ligga på en när vi myser i soffan).

Onsdag: Skrubbade badkaret. Hade en usel träning, men åt limpsmörgås och drack varm choklad till kvällsfika. Mums!

Torsdag: Vaknade 06:15 (!). Alldeles för tidigt, men det var bara att acceptera och låg och läste i någon timme. Sedan var det dags för massage och varma stenar mellan tårna. Underbart! Tog en två timmar lång powernap för att slippa bli arg och irriterad på småsaker (jag blir det om jag inte får tillräckligt med sömn). Avslutade dagen med att julpynta.

Fredag: Gjorde lite ärende på stan. Diskade och dammsugade. Sedan styrde vi bilen mot Boden. Där det blev dukning och förberedelser inför lördagen. Pizza till middag och sedan Idolmys med mamma och Micke.

Lördag: Vaknade upp i en lägenhet som jag inte varit i förr och blev väldigt förvirrad, men det la sig ganska fort när jag insåg var jag var. Det blev återigen ärenden på stan, men denna gång i Boden. Skar grönsaker till salladerna som skulle serveras på kvällen. Sedan lockade jag håret, vilket tog länge. Gjorde mig fin och sedan firade vi mamma inpå småtimmarna.

Söndag: Vaknade och var lite småtrött, men första advent betyder skyltsöndag och jag har inte varit på skyltsöndag i Boden på flera år, så det var trevligt. Dock var det inte så mycket att se och det var kallt. Men vi satte oss och fikade och sedan for vi hem till Piteå. Hämtade hem gullegrynet som hade varit i Hortlax och även barbordet fick följa med hem. Det skruvades upp på väggen, dock inte tillräckligt bra, men det kommer.

Ja, det där var då veckan som var. Vissa saker visste ni redan om, andra inte. Jag ber om ursäkt för att det blev en massa tråkigt dravel, men jag tyckte att det här var svårt att göra någonting bra utav. Men nu är det gjort och jag siktar in mig på morgondagen och gör något bra av det istället.

Imorgon: Vad hade jag på mig idag?

something has happen.

Jag tror att VLT har tagit åt sig av alla de gånger jag klagat på dem med att vara sega. För igår och även idag (även om det fattas sidor, men kvällen är ju inte slut än på någon timme) har de skickat sidor ganska fort. Igår behövde jag inte sitta sysslolös i två timmar som det varit förut. Jag är så chockad. Men glad för det är så mycket roligare att jobba om man slipper vara arg och irriterad.

one click per minute.

Alltså det är helt otroligt. Skulle skriva ut en grej till älskade och det tog en dryg halvtimme. Datorn fick för sig att den skulle börja krångla och det gick i ultrarapid, ett musklick per minut ungefär. Inte roligt. Men nu är den omstartad och grejset är utskrivet så nu kan jag återgå till jobbet (läs: Så mycket bättre).

this is so not me.

Nu fick jag lite beslutsångest. Eftersom mina naglar är sköra och trista, lyxade jag till det med lösnaglar till mammas fest. Väldigt elegant och väldigt långt ifrån jag. Jag har de fortfarande kvar, men det känns som att det börjar bli dags att ta bort dem. Men en liten del av mig vill inte för jag känner mig så fin, haha.

Men det är väldigt jobbigt att stänga byxorna och annat med dessa naglar, så det skönaste vore ändå att ta bort dem. Hm... Fast å andra sidan måste de ju ändå bort imorrn för då är det träning och jag är inte särskilt sugen på att ha dem då, så jag kanske har de kvar en dag till. Det är ju inte ofta jag får ha naglar så här fina. Så får det bli, jag får kämpa med gylfen (och andra saker) en dag till.

and that was that.

Ja, som jag misstänkte. Boken är utläst. Det var en väldigt bra bok. Denise Rudberg skriver på ett sätt som gör att man bara vill ha mer, mer, mer. Lite trist då att boken är utläst. Men så är det.

Fick ett sms mitt i läsningen. Jobb även i kväll. Mycket bra, jag behöver alla timmar jag kan få. Så nu har jag tre timmar att slå ihjäl innan jag måste äta middag. Vad ska jag göra under den tiden mån tro? Väcka älskade kanske, det kan nog ta tre timmar om jag har otur.

spending time with my book.

Låg vaken och läste till klockan tre inatt. Vaknade kvart i nio av att grannarna ovanför gjorde någonting väldigt irriterande. Efter en timmes sömnjagande gav jag upp. Tog boken och en tekopp till soffan. Våra bästa år och frukost som vanligt följde på det.

Ute är det kallt så jag tänker lägga mig och läsa lite till. Hade velat hitta på något kuligt, men som sagt så är det kallt och trist ute och jag kan fan inte tänka på någonting annat än det som händer i boken, haha. Så skadad. Det är tur att jag har en bok till som väntar på att bli läst, för jag skulle tro att jag läser ut den nuvarande och då måste jag ju ha en till kvällen.

måndag, november 29, 2010

chapter twelve: things I found in my handbag.

Jag har sett fram emot det här kapitlet, för jag vet egentligen inte vad jag har i min handväska. Har på senare tid inte använt den så väldigt mycket, utan har mest de viktigaste sakerna i fickorna. Men ibland vill jag ändå ha den med mig, men då slänger jag bara ner det viktigaste i den utan att kolla vad som redan ligger där i. Så det här var väldigt roligt måste jag säga.

Börjar med det viktigaste (alltså det som finns i fickorna när väskan inte är med):
Plånbok
Mobil
Nycklar
Snus
Lypsyl

Sedan hittade jag följande:
Skavsårsplåster x2 (en förpackning för hälen och en för mindre blåsor)
Munsårsplåster
En femkronors-marker
En karta med två strepsils
Handsfreen
Två tamponger
Nässpray
En liten parfymflaska
En liten flaska handsprit (oanvänd)
En krona
Tre vicks blue halstabletter
En hårsnodd
Nagelbandskräm
En karta med fem Noskapin
En karta med sex Cetirizin
En påse Halls suger free halstabletter med apelsin, citron & lime-smak
En tom MERflaska
En tom kartong Lactrase
P-piller
En karta med fyra Bisolvon
En karta med två Bisolvon

Imorgon: Den här veckan!

another night.

Mitt i handlandet sprack mina kvällsplaner. De ringde nämligen från jobbet. Så glöggmyset med boken får jag ta en annan kväll. Istället läser jag VLT utan glögg. Men som det har blivit sagt så många gånger tidigare, den som väntar på något gott...

a real page turner.

Det verkar som om mitt lässug är tillbaka. Har legat och läst i någon timme nu och skulle gärna läsa några timmar till, men jag måste fara och handla ingredienser till kvällens middag och annat grejs. Men det finns säkert tid att vända blad senare ikväll. En sak på inköpslistan är glögg, så det kanske blir glöggmys i soffan med boken sen. Åh, det lät verkligen hur skönt som helst.

time's changing.

Halv nio är tydligen det nya tio. Har vaknat halv nio i många dagar nu. Det känns väl inte så där jättekul, men det är bara att acceptera faktum. Nu får jag ju faktiskt lite tid till läsning innan frukost och Våra bästa år.

söndag, november 28, 2010

chapter eleven: my siblings.

Vi börjar med den äldsta, Christoffer eller Chrille. Han föddes 9 november 1979. Jag kan inte säga så mycket om hans första år eftersom jag inte fanns. Han skulle i alla fall fylla fem år när jag föddes. Jag kommer inte ihåg så mycket av första tiden med min storebror, men det finns ett videoband från när jag fyllde ett år. Där får man se att jag väldigt gärna ville vara med min kära bror hela tiden. Han bygger till exempel ett torn av soffkuddarna och där är jag. Jag sitter på en av kuddarna (om jag ville hjälpa till framgår inte). Istället för att använda kuddarna som låg bredvid tog han den jag satt på och det resulterade i att jag ramlade omkull. Inga tårar spilldes, jag tror mest att jag blev överrumplad. Men det visade att han inte riktigt ville ha min hjälp (om det nu var det jag ville) eller att jag skulle vara där.

Min storebror bor nuförtiden i Skellefteå där han jobbar med något inom databranschen (jag är verkligen sämst på att komma ihåg vad han gör). Han spelar trummor i bandet Eyewood, som jag inte har hört live (än), men jag har hört lite av dem och det låter awesome.

3 mars 1989 föddes Benjamin. Våran lillebror. När mamma ringde från BB och sa att vi hade fått en lillebror och att han skulle heta Benjamin, var min första reaktion: "Haha, Benjamin Syrsa!" Så var det med det. Jag älskade att ha en lillebror, jag körde runt honom i min dockvagn och var så stolt över att jag hade en riktig bebis i vagnen och inte en docka. Eftersom min storebror var kring tio år när Benne föddes och jag nästan fem blev det att jag lekte mest med lillebror. I början blev det som sagt en massa dockvagnskörning, jag tror även att jag försökte cykla med honom i cykelstolen på mammas cykel en gång. Det gick inte så bra, han gjorde inte illa sig, men jag kunde inte cykla eftesom det blev så baktungt.

Benjamin bor för tillfället med sin flickvän Terese i Whistler, Kanada. De flyttade dit i början av oktober och ska stanna där tills de blir less. Han har jobbat som lagerarbetare på Mio och är en hejare på att skruva ihop möbler. Han har spelat fotboll i hela sitt liv och om ni frågar mig så är han jävligt duktig.

När jag och mina bröder träffas har vi fantastiskt roligt. Vi mobbar mamma (på ett snällt sätt förstås), vi skämtar om allt och alla och skrattar fruktansvärt mycket. De är helt underbara mina bröder!

Nu lämnar jag pojkarna tycker jag. 29 mars 1997 föddes min lillasyster. Vi har inte samma mamma så man kan väl säga att vi är halvsyskon, men jag tycker inte om just det ordet, så jag säger alltid bara syster. Hon fick namnet Saga och jag blev väldigt glad över att få en lillasyster och jag var tolv när hon föddes, så jag brukade låtsas att hon var min egen bebis. Att en tolvåring har såna tankar är för mig helt galet, men sån var jag (eller kanske jag fortfarande är lite galen?!). Hon var väldigt lik mig när hon var liten och det tyckte jag var lite roligt i början, men sen insåg jag att hon förhoppningsvis skulle växa ifrån det, för hur kul är det att se ut som mig? Haha....

Hon bor med sin mamma i Linköping. Det gör att vi inte ses särskilt ofta. I somras var hon uppe med pappa och då hade jag inte träffat henne på typ tre år eller något sånt. Det tycker jag är alldeles för länge, men bor man långt ifrån varandra blir det lätt så. Hon är 13 år och vad jag förstår är hon en söt och glad tjej.

Några år innan Saga föddes när pappa och Sagas mamma (Carina) träffades kom Clara in i våra liv. Hon var kring fyra år kanske på den tiden (är lite osäker när de egentligen träffades). I början tyckte jag att Clara var jobbig som satan (förlåt syrran), men det var för att jag var ju nästan tonåring och ville inte ha en jobbig unge efter mig, haha. Men idag har de känslorna försvunnit. Jag ser Clara som min syster även om vi inte är det på riktigt.

Hon bor just nu i Västerås med sin pojkvän Andreas. Jag har inte träffat Clara på många, många år och det känns inte bra. Men som jag skrev ovan, bor man långt ifrån varandra blir det lätt så.

När jag var liten önskade jag mig alltid en storasyster för att jag skulle kunna ärva en massa saker av henne. Men när jag inte kunde få en sån fick jag nöja mig med det som fanns och vilka syskon jag har. De är helt fantastiska och jag tror att jag är den jag är på grund av att mina syskon är så fantastiska. Jag försöker vara en bra syster och enligt mig tycker jag att jag gör ett bra jobb, men den frågan kan nog de svara bättre på. Jag älskar mina syskon och hoppas att de vet hur mycket de betyder för mig och att jag alltid finns här vad det än gäller.

Ni är fantastiska! ♥
Imorgon: I min handväska!

our new table.

När jag ändå är inne på ämnet omdesign, lägger jag ut barbordet. Hämtade hem det idag och jag är riktigt, riktigt nöjd (mer nöjd blir jag när älskade har skruvat åt skruvarna ordentligt, haha)! Vad tycker ni?

my designer debut.

Jag lägger in bilder på klänningen på en gång, hade tänkt äta lite först, men detta går ju rätt fort.Så här såg den ut från början (det är klänningen jag hade när jag var tärna på Linniz bröllop).Sydde på ett grönt sidenband och vad som inte syns är att jag trädde igenom ett smalare sidenband, i samma färg och knöt det på ryggen, med banden hängande längs ryggen. Mycket snyggt.Sydde på lite glitter på vänster nedersida, detta tog då två timmar och gjordes för hand. Det var inte kul, men det blev ju snyggt så lite värt var det kanske.

Ja, det var det. Helbild finns ju i förra inlägget om ni vill se det. Nu ska jag gå och äta lite och sedan är det jag och soffan. Som det ska vara en söndag.

chapter ten: yesterday's outfit.

Ja, nu är jag hemma. Eller jag har varit hemma ett tag, men jag har hunnit duscha och lite annat innan jag satte mig här. Tänkte slänga in bilder på gårdagens outfit eftersom det inte fanns tid för det igår. Enjoy!

Började dagen klädd så här.
Älskar verkligen min träningsdress,
den passar så bra när man vill vara lite ledig
och ska göra ärenden, haha.

Sedan snyggade jag till mig.
Jag lägger ut mer bilder på klänningen senare,
så ni får se alla förändringar.

lördag, november 27, 2010

party all night long.

Hinner egentligen inte skriva, men beroendet kom över mig, haha. Ska alldeles strax gå bort till lokalen för de sista förberedelserna innan alla gästerna anländer. Nästa kapitel i listan kommer tyvärr inte idag, så det blir ett litet hopp, men det beror helt enkelt på tidsbrist. Men imorrn blir det bilder på dagens klädsel. Nu ska jag bylta på mig så att jag inte fryser för strumpbyxor är inte varmt en dag som denna.

woke up in someone else's bed.

Nej, jag får helt enkelt hoppas på att jag får sova mer någon annan natt. Visserligen har jag sovit hela natten, men jag vaknade halv åtta och har inte kunnat somna om. Typiskt. Jag och älskade sover i en övernattningslägenhet som mamma hyrt (annars hade hon fått sova på golvet eftersom vi hade sovit i hennes säng) och jag var väldigt förvirrad när jag vaknade och inte kände igen mig. Läskigt.

Funderar på vad jag ska göra nu tills klockan ringer (den ringer tio som vanligt)... Jag funderar mellan läsa eller The Big Bang Theory, jag tror det lutar mer åt det andra alternativet, för då behöver jag inte tända någon lampa och även om jag känner mig rätt vaken så vill jag inte tända lampan riktigt än. Visst är det intressant att följa mina tankegångar? Hahaha....

fredag, november 26, 2010

chapter nine: my beliefs.

När jag hör ordet tro tänker jag direkt på religion och Gud, vilket direkt ställer frågan "vad tror jag på?" Om vi pratar om just religion och Gud vet jag inte riktigt vad jag ska tro. Tror jag att det finns en Gud? Det är en svår fråga att svara på. Jag är inte särskilt religiös. Jag går inte i kyrkan (även om jag hade tänkt göra det nu kring jul för att det brukar vara så mysigt). Men på något sätt tror jag ändå att det finns en Gud eller kanske inte just en Gud allsmäktige, utan jag tror det finns någon eller något som vakar över oss. Det finns någon som möter oss den dagen vi mot ljuset vandrar.

Jag tror att det finns en himmel där alla de som inte finns med oss här nere på jorden, bor. De är änglar och flyger och vakar över oss. Min mormor och morfar till exempel. Jag tror att det finns en plats i himlen där de nu sitter och myser med varandra efter 13 år som åtskilda. Jag tror att mormor bakar sju sorters kakor till alla andra änglar som finns där uppe och när det blir kallt stickar hon sockar och tröjor till dem, så att de inte fryser.

Jag tror på att saker och ting händer av en anledning. Men vi vet inte vad anledningen är förrän det har hänt. Det är ganska fascinerande faktiskt.

Jag tror också att det finns dubbelgångare. Att det finns någon som ser precis ut som jag någonstans i världen. Jag vet dock inte om jag skulle vilja träffa den människan för det skulle vara så läskigt, haha.

Sedan finns det en massa andra saker jag tror. Till exempel, jag tror att jag kommer bli en väldigt snäll mamma (när den dagen kommer), jag tror att Micke och jag kommer bli gamla tillsammans, jag tror att den här julen kommer bli mysig (som alltid), jag tror att ni läser det här och tycker att jag är lite knäpp och jag tror att jag inte kommer på något mer att skriva om detta ämne, därför får det här vara nog.

Detta är en riktigt fin låt när vi ändå är inne på ämnet "tro".

Imorgon: Det här hade jag på mig idag!

one year ago.

Tänkte bara flika in mitt i fredagsmyset (nu är pepparkakorna och glöggen framtagna) med att tala om att det är ett år sedan detta hände. Det är helt sjukt hur fort tiden går och det är helt sjukt hur en sån liten, liten kroppsdel kan ställa till med så mycket obehag. Usch! Jaja, jag ska fortsätta med fredagsmyset nu.

three hour wait.

Har precis tryckt en pizza. Lämnade dock en slice, men den rymdes inte. Typiskt. Jag var så sjukt hungrig när jag kom hit för typ mer än tre timmar sedan, men jag fick inte äta förrän vi hade dukat inför morgondagen. Men den som väntar på något gott...

Ikväll blir det mys med Idol. Hade nästan velat ha lite gotta, men jag orkar inte gå över gatan för att köpa något. Då får jag helt enkelt vara utan. Mamma kanske har något i skåpet som fungerar. Jag ska kolla om en stund. Jag ska bara se klart Vem vet mest.

on the road.

Nu är disken diskad och golven dammsugade. Väskan är nästan packad, väntar bara på att älskade ska välja sina kläder. Sedan stänger jag av datorn och vi drar mot Boden. En helhelg i Boden låter kanske inte så kul, men jag tror att det kan bli riktigt trevligt. I alla fall imorrn.

why can't I remember things.

Nu har jag ränt runt på stan färdigt. Alla ärenden är gjorda, dock glömde jag en sak, men det löser sig nog ändå. Nu ska jag ta tag i dammsugning och diskning för jag vill inte komma hem till ett kaos på söndag. Nej, nej.

starting with a little story.

När jag jobbade på Österbo hade vi ofta problem med vandrande och nervösa gamlingar. Kanske inte så ovanligt, men de var mest vandriga (ja, idag är det ett ord) och nervösa när de skulle till frissan/fotvården dagen efter. Vissa blev stingsliga redan en vecka innan. Därför hade vi för vana att inte berätta för dessa personer förrän det verkligen var dags.

Vad jag vill ha sagt med den lilla historien är att jag är precis likadan. Om jag vet att jag ska göra någonting särskilt dagen efter, har jag fruktansvärt fasligt svårt att sova. Jag vaknar sjuttiotusen gånger under natten och sedan vaknar jag tidigt och kan inte somna om. Hopplöst! Jag ska inte veta om saker i förväg, så om ni ska göra någonting med mig, se till att jag får veta det så sent som möjligt (men ändå så att jag har tid att fixa mig om det krävs) för då hinner jag inte tänka så mycket på det. Jag börjar nog bli lite gammal!

Och på tal om att börja bli gammal, ni som känner mig vet att mitt minne är verkligen superbra (?) och igår var det verkligen åt skogen. Men jag skyller lite på tröttheten, men jag undrar egentligen varför jag fick för mig att fara en sväng på stan igår och uträtta ärendena för jag glömde ju typ hälften av allting. Varför åkte jag inte bara hem och sov, för jag har ju faktiskt tid att uträtta ärendena idag. Som sagt, hopplös!

torsdag, november 25, 2010

chapter eight: a moment...

Ett ögonblick av lugn.

christmas in the house.

Så där ja, nu var det jul i vårt hus. Behöver dock köpa nya glödlampor till staken i sovrummet (haha, ni får verkligen tolka det hur ni vill) och kanske en ny duk för de jag har är lite tråkiga. Jag är ju dock inte riktigt klar, men det beror på att barbordet ligger i garaget på Enrisvägen. Men på söndag ska det upp och då färdigställs julstöket. I love it! Skulle dock ha haft lite glögg till ikväll, men jag köpte skumtomtar tidigare så jag får väl nöja mig med det. (Bloggen ska självklart också bli julfin, men det blir till veckan.)

sleeping beauty.

Två timmar senare sitter jag nu här lite mer utvilad. Skönt. Vaknade dock efter en timme och trodde det var morgon, blev väldigt förvirrad när jag kollade på klockan. Men jag somna om ganska fort. Jag behövde verkligen de där två timmarna, fast hade jag inte tvingat mig upp hade jag nog kunnat sova många timmar till. Hujedamej!

heaven is a place nearby.

Massagen satt precis där den skulle. Så jävla underbart skönt. SPA-massage var det till och med, vilket betyder varma stenar här och var (låg en stund med stenar mellan tårna, det var rätt mysigt) och helkroppsmassage. Jag var i himlen kan jag säga.

Sedan blev det tredje och sista varvet på bordet. Jippie! Så fint det kommer bli när jag får hem och upp det. Höll dock på att somna i soffan hos svärföräldrarna, men jag lyckades hålla mig vaken. En bedrift med stort B måste jag säga med tanke på hur trött jag var.

Men jag ville inte somna för jag behövde göra lite ärenden och de är nu gjorda. Så jag tänkte lägga mig i sängen och ta lite välbehövlig vila. Hade tänkt städa och julpynta senare idag och då är det nog bäst att sova först, för om någonting krånglar (vilket det alltid brukar göra) är det inte bra att inte ha sovit för då brakar helvetet lös. I alla fall oftast.

this could be a sleepy day.

06:15 slogs mina ögon upp (tror det var Tara som väckte mig men jag är inte säker så jag ska inte vara alltför arg på henne för det) försökte bara strunta i det, men det gick inte. En halvtimme senare blev jag kissnödig. Gav omsomningen en ny chans, men lönlöst.

Hämtade pannlampan (ville inte tända vanliga lampan så tidigt på morgonen) och la mig och läste en stund. Strax efter åtta började ögonen falla igen och jag släckte pannlampan och dåsade bort. Dock hade jag ställt klockan på tio i nio så det blev inte så lång powernap, men jag får helt enkelt acceptera och gå vidare. Men jag skulle tro att jag kommer behöva ta en liten vilopaus senare för om jag är trött nu, vad kommer jag inte vara efter det här?

onsdag, november 24, 2010

chapter seven: my best friend.

En bästa vän är en person som vet allt om en, det är en person som alltid finns där i både vått och torrt. En bästa vän är en person som man kan prata med om allt och som inte försvinner även om det går lång tid mellan samtalen.

Jag har många vänner som jag anser vara mina bästa vänner. De människorna vet det mesta om mig (lite hemligheter måste man ju få ha) och jag vet att de alltid finns där för mig vad det än är och de vet att jag finns där för dem. Dessa människor har en fantastiskt stor del i mitt hjärta och de betyder massor för mig och jag skulle inte vilja byta ut dem mot någonting.

Egentligen vill jag inte peka ut någon enskild för det känns så taskigt. Men det finns en speciell person som har följt mig sedan lekis, alltså i dryga tjugo år. Hon heter Linn-Marie och kallas för Linniz. Jag kommer inte ihåg hur vi blev kompisar, men från den första dagen var vi oskiljaktiga. Det fanns nästan ingenting som kunde skilja oss åt. Varje dag var vi tillsammans. Det var Barbie-dockor, dockhus, låtsashästar, cykelturer och en hel massa annat. Jag tror faktiskt att vi delade pojkvän en sväng också, är lite osäker, men jag tror det. Men vi delade ju på allt så...

Efter några år flyttade Linniz och hennes familj till Burträsk i Västerbotten. Det var väldigt tråkigt, men vi fortsatte hålla kontakten genom brevväxling och vi sågs de flesta helgerna. Vi pratade jämt och även om det skilde flera mil emellan oss kändes det som att vi aldrig var ifrån varandra.

Tyvärr kom det en period under gymnasiet där vi gled ifrån varandra. Många år tog det innan kontakten återupptogs. Men det var som om vi aldrig varit ifrån varandra. Vi var precis som vi var när vi var små, förutom att vi nu hade eget boende, jobb och andra vuxensaker. Men vi pratade dock inte lika mycket som förut, men vi vet var vi har varandra.

För snart tre år sedan fick jag ett samtal av min vän, där hon berättade att hon skulle gifta sig med sin Simon och hon ville att jag skulle vara maid of honor. Att få den frågan var ett bevis på att även om vi inte ses eller hörs så mycket längre finns vi ändå där för varandra i vått och torrt. Det var en riktig ära att få vara med under deras underbara dag och den dagen det är dags för mig att stå där i en vit klänning och lova trohet vet jag vem som ska få stå där uppe med mig, förutom min blivande man förstås.

Min underbara vän bor nu i Skellefteå tillsammans med Simon och deras son Walter, dryga 1 år. Att se Linniz som mamma är nästan lite overkligt. Men på ett gott sätt. När jag umgås med henne känns det nästan som att vi är sju år gamla igen och leker med Barbie eller något sådant. Vi skrattar precis lika mycket och att då se henne som mamma är en underbar syn, men ändå lite underligt, för hur många är mamma vid sju års ålder? Haha...

Jag är jätteglad att våra vägar möttes den där dagen (vilken det nu var) för dryga tjugo år sedan. För hon är en av de bästa vännerna man kan ha. Hon har alltid ett skratt på lut och vet exakt vad som krävs för att jag ska må bra. En vän som Linniz, borde alla få ha och jag är väldigt glad för alla dem som känner henne och får ta del av hennes underbara humor och personlighet.

Jag skulle vilja tacka henne och alla ni andra, för att just Ni finns i mitt liv och gör det så mycket lättare att leva. Utan er skulle det vara tomt, tyst, tråkigt och väldigt ensamt. Ni ger mig så mycket och jag hoppas att jag kan ge er lika mycket tillbaka. Jag älskar er! ♥

Imorgon: Ett ögonblick!

copycat.

Träningen gick inte alls så bra, men jag tror att den ofrivilliga powernapen precis innan vi skulle åka hade lite med i spelet. Inte bra att sova precis innan avfärd. Men är man trött så är man. Så enkelt är det. Nu ska jag torka mig (har nyss klivit ur duschen) och sedan göra mig kvällsfika. Älskade gjorde oboy och limpsmörgås till sig själv och det såg sjukt jävla gott ut, så jag tror jag satsar på samma kort.

sleeptalking.

Haha, älskade är verkligen rolig ibland. Jag vaknade till vid halv nio och låg och bara drog mig lite då älskade buffade på mig. Jag trodde jag låg på honom (för omväxlings skull), så jag flyttade mig lite, då sa han "du är hemma nu!". Jag svarade "jag vet och jag är även vaken, så det är du som pratar i sömnen".

Sen hände något konstigt, jag kollade på klockan och då var den kvart i tio. Så jag måste alltså ha somnat precis efter den lilla dialogen utan att jag riktigt var med på det. Haha, så jävla knäppt. Jaja, nu är jag rastlös, som vanligt så jag tänkte skrubba lite inne i badrummet. Inte det roligaste som finns, men det måste göras och varför inte fördriva tiden lite?!

tisdag, november 23, 2010

chapter six: my day.


Imorgon: Min bästa vän!

fly me to the moon.

Är det någon fler än jag, som har reflekterat över att månen verkar vara större än vanligt?

my heroes.

Jag vill tacka uppfinnaren av Svinto. Den personen är min hjälte idag. Puh! Måste komma ihåg att diska ur grötpannan på en gång nästa gång jag ger mig på att koka gröt. Det är inte kul att diska ur den när den stått några dagar. Bad me! Men som sagt, utan Svinto hade jag nog stått och gnuggat än. Inte okej.

I think I'm going to be tired today.

Vaknade tidigt. Alldeles för tidigt. Men jag vaknade till av att älskade levde om (snarkade), försökte somna om, men alldeles för många tankar hindrade mig från det. Men det positiva med den tidiga morgonen är att första maskinen tvätt är igång redan nu. Mycket bra.

Måste bara tillägga att som ni kan se här på sidan, handlar dagens kapitel om "min dag", så det kan bli lite sparsamt bloggande eller så blir det konstigt bloggande. Jag vill ju inte att ni ska få läsa samma sak två gånger. Då vet ni det, nu måste jag kolla till äggen som kokar på spisen.

måndag, november 22, 2010

chapter five: what is love?

Det är svårt att förklara kärlek, har man upplevt kärlek är det lätt att förstå, men fortfarande ganska svårt att förklara. När jag googlade ordet "kärlek" fick jag fram: "att ovillkorligt och starkt tycka om någon för det den är, och inte för det som ges" och jag tycker att den förklaringen stämmer väldigt bra.

Kärlek för mig är när det bubblar i magen eller när jag inte kan tänka på någonting annat. Kärlek är en känsla som får endorfinerna att dansa. Endorfinerna i sin tur gör att man mår bra. Kärlek kan vara så mycket. För mig är kärleken till familjen störst av allt. Den kärleken har alltid och kommer alltid finnas där. Det är en kärlek som skulle få mig att gå genom eld och vatten för att skydda min familj. Kärleken till min familj är ovillkorlig.

Kärleken till mina vänner är också en stor del. Mina allra bästa vänner skulle jag kunna göra nästan vad som helst för. Jag älskar att de får mig att skratta. Jag älskar att de får mig att må bra. Jag älskar att de alltid finns där om jag vill gråta eller bara prata av mig. Jag älskar dem för att just de vill vara nära mig och lyssna på mina problem eller bara lyssna.

Kärleken till Micke är fantastisk. Han får mig att skratta, han får mig att må bra. Även om han ibland får mig att bli arg och irriterad är det ändå kärleken som vinner i slutändan. Ingen kan med säkerhet säga att det kommer vara jag och Micke för resten av våra liv, men efter fem år tillsammans känner jag att om det skulle bli så, skulle jag vara den lyckligaste människan på jorden. Han ger mig så mycket, faktiskt inte bara kärlek. Han ger mig styrka, självförtroende, glädje, värme. Att vakna upp bredvid honom är för mig en lycka, om han inte har väckt mig på grund av snarkning förstås.

Det är viktigt att förstå att kärlek kan vara så olika beroende på vem man pratar med. Alla människor har sin egen förklaring till just kärlek. Men att kärleken får en att må bra kan nog alla hålla med om. Att älska någon annan är att älska sig själv för om inte Du älskar dig själv, hur ska Du kunna älska någon annan? Allt börjar hos dig själv. Lär du dig att älska Dig för den Du är då är det mycket lättare att känna samma sak för någon annan.

Jag ska avsluta med att citera Ross Geller:

"Ah, love. L-O-V-E Love. L is for Life and what is life without love? O is for... Oh wow! The V is for this Very surprising turn of events, which I'm still fine with by the way. E... is for how Extremely normal I find it... That you two are together and that one day you might get married... And have children of your own..."

Imorgon: Min dag!

turn off the lights.

Hemma efter en mycket trevlig dag och en mindre trevlig hemkörning. Jag tycker verkligen inte om att köra när det är mörkt och att vissa verkar tycka att helljuset alltid ska vara på, även när man får möte, gjorde ingenting bättre. Usch och fy, men jag tog mig hem och det är huvudsaken.

Fick en liten present av mamma.
Hon vet exakt vad jag vill ha när det närmar sig jul.

eat and eat and eat.

Nu sitter jag i mammas soffa. Har hunnit vara här en timme och jag var så fruktansvärt hungrig när jag kom fram, men mamma visste om det så hon hade förberett lite mat. Härligt. Körningen hit gick bra förutom att jag var trött och hungrig, ingen bra kombination. Men vägen till Boden kan jag ju nästan köra i sömnen, så det var ju inte så farligt, haha. Däremot är det fruktansvärt tråkig väg, men det hör inte till historien. Nu ska vi äta lite mer tydligen. Gäller att passa på att äta medan man är här för ingenting går upp mot mammas mat/fika. Mums!

congratulations and celebrations!

VÄRLDENS BÄSTA MAMMA FYLLER 50 ÅR IDAG!!!
HURRA! HURRA! HURRA! HURRA!

söndag, november 21, 2010

chapter four: this is what I ate today.

Här kommer bilder på dagens matintag. Det är verkligen inte något spektakulärt, men jag har inte varit så jättehungrig och inte heller så sugen på att laga någon ordentlig mat.

Frukost:
Två äggsmörgåsar (hann äta upp den ena innan
jag
kom på att jag skulle ta kort) och en kopp grönt te citron.

Middag:
Rabarber/vaniljyoghurt och
två baguetter med rostbiff och potatissallad.

Kvällsfika:
Längtanbröd med ost och skinka.

Imorgon: Vad är kärlek?

home early.

Det kändes väldigt underligt att åka från jobbet klockan elva. Men tidningen var färdig och min arbetsdag var över. Så då kan jag ju inte stanna kvar bara för att det känns konstigt. Det vore nästan ännu konstigare. Jaja, jag ska återgå till The Big Bang Theory och samtidigt lägga upp bilder från dagens matintag. Väldigt spännande!

two hours early.

Sitter på jobbet och återigen är det en ny tidning för mig. Mora tidning. Den kommer ut varannan dag, så det är ju ganska smidigt. Tydligen är det en tunn tidning så det är bara att läsa när sidorna kommer. Works for me!

Det enda kruxet (som nu bara blir idag) är att man börjar klockan sju och inte fem. Men jag visste inte vilken tidning jag skulle läsa och var därför här klockan fem. Men vad gör det när jag får åka hem mycket tidigare. Anledningen till tidig hemgång är att när man gör Mora arbetar man "bara" sex och en halv timme. Så då kan ni ju räkna ut när jag får åka hem.

Jaja, slutpratat om det nu. Jag ska göra någonting annat, som att ge min kompanjon ett reportage som jag tycker ska ha hennes röst istället för min. Det är alltid bra med variation. Speciellt för de som ska lyssna på tidningen imorrn. Kan inte tänka mig att det är så kul att bara höra min stämma i en och en halv timme. Fast vad vet jag, jag har aldrig hört mig själv prata så länge i ett sträck?!

the king has spoken.

Har precis sett kung Hellner leka med Legkov (Ryssland) på sista sträckan i herrarnas längdstafett från Gällivare. Han är en helt fantastisk skidåkare denne unge man. Imponerande! Om drygt två veckor är det skidskyttepremiär. Jag längtar som tusan! Detta är det bästa med vintern. Helt klart!

they are there, I am here.

Nu har jag skjutsat iväg festprissarna till stan. De kan verkligen det här med att vara långsamma, fy fan! Jaja, nu är de på krogen i alla fall. Själv ska jag krypa ner i min renbäddade säng och se lite The Big Bang Theory, men jag tror inte att det blir så mycket titta för ögonen är inte riktigt med. Men skenet har bedragit förut. Godnatt!

lördag, november 20, 2010

chapter three: my parents.

Mina föräldrar heter Charlotte och Lars-Göran. Men dessa namn används inte så ofta, det blir och har alltid varit Lotta och Lasse. De träffades någongång på sjuttiotalet, är väldigt osäker exakt när. Tillsammans fick de tre barn, Chrille, jag och Benjamin. 1994 skilde de sig och pappa flyttade in till stan. Vi var där varannan helg.

Min mamma jobbade som dagmamma när jag var liten. Så det var alltid en massa barn hemma hos oss, men jag tyckte bara det var roligt. Det blev en hel massa frisör, Småstjärnorna, maskerad och andra trevliga lekar tillsammans med dagbarnen. När vi sedan flyttade in till stan 1997 (eller var det 1998?) började mamma jobba inom äldrevården och utbildade sig till undersköterska. Idag jobbar hon kvar där och jag tror hon trivs ganska bra. På fritiden spelar hon bowling och tar hand om sina två söta katter.

Min pappa har alltid jobbat inom militären. Han tränade även karate förut. Några år efter att mamma och pappa skilde sig träffade pappa Carina. Hon hade en dotter, Clara (född 1991) från ett tidigare förhållande. Ytterligare några år senare (1997) föddes lillasyster Saga. Hon såg exakt ut som mig när hon var liten, men det börjar växa bort nu, haha...

Pappa och Carina skilde sig för några år sedan och Carina, Clara och Saga flyttade ner till Linköping och pappa sålde huset och flyttade ner till Södertälje, där han nu bor. Han jobbar numer som utbildare inom militären. Jag är lite osäker på vad han egentligen gör, men jag tror det är något sådant. Han har gjort FN-tjänst två gånger, första gången i Kosovo och andra gången i Liberia.

Mina föräldrar är de bästa föräldrarna i världen, vilket kanske låter som en klyscha, men så är det. De har ju format mig till den jag är idag och det är jag oerhört tacksam för och utan dem skulle det bli ett stort svart hål, så jag hoppas de lever i hundra år, typ.

Jag älskar er! ♥
Imorgon: Det här åt jag idag!

my happy ending.

Ibland glimtar älskade till och gör något väldigt fint. Idag kom en sån stund. Efter att jag hade dammsugat klart (det tog mindre än tio minuter) fick jag en helkroppsmassage?! Helt oväntat, men alldeles underbart. Kanske har han gnuggat bort så att det inte blir träningsvärk, men det vet jag först imorrn. Men som sagt, ibland glimtar han till och ibland blir det riktigt ordentligt, haha. Älskar dig! ♥

coulda, woulda, shoulda.

Oj, oj, oj så skönt det var på gymmet. Men benen är inte lite stumma just nu, haha. Men jag är väldigt glad och tacksam att Emma hörde av sig. Det gör vi om snart!

Efter träningen drog jag till Bersika för att stryka på lite mer färg. Men gårdagens varv hade inte torkat så det var ingen idé att måla. Men jag fick i mig lite mat, vilket verkligen behövdes, blodsockret var inte långt från botten.

Nu skulle jag behöva dammsuga innan jag tar en dusch. Men shit så jobbigt det blev, haha. Ögonen är skittrötta och benen är ju som sagt inte riktigt med. Men det är ju faktiskt rätt skönt att komma ut ur duschen och trampa på ett rent golv, så jag tar nog dammsugaren på en svängom. Vad kan det ta, typ tio minuter högst?

work out.

Att klockan ringer klockan tio är ju inget ovanligt. Däremot att den ringer en lördagmorgon är inte så vanligt. Visserligen vaknade jag redan vid åtta, så jag hade ju inte behövt ställa någon klocka, men inte visste jag det igår när jag la mig.

Anledningen till denna tidiga (?) lördagmorgon är att jag fick ett sms av Emma från laget igår, hon ville ha sällskap på gymmet. Varför tacka nej till det? Jag älskar ju att träna och styrketräning är skönt och mycket trevligare med sällskap. Så vi bestämde träff klockan tolv, därför måste jag kliva upp tio. Känns som att det kan bli en bra lördag!

fredag, november 19, 2010

chapter two: my first love.

Jag var åtta år och gick i tvåan. I klassen under mig gick en väldigt söt pojke vid namn André Anthoney. Hans pappa var från England, därav det "exotiska" (jag tyckte i alla fall det då) efternamnet. Hur vi blev tillsammans kommer jag inte ihåg, men det var då inte den klassiska "fråga chans"-grejen från början. Hursomhelst var vi tillsammans i nästan ett och ett halvt år.

Vi umgicks väldigt mycket med varandra och våra kompisar. Det blev en hel del Ronny och Ragge och då speciellt "Rara söta Anna" eftersom pojkarna tyckte den handlade om mig. Jag var helt övertygad om att vi skulle gifta oss med varandra när vi blev stora och jag ville absolut heta Anthoney i efternamn eftersom det var så exotiskt. Jag tror till och med att vi gifte oss (på låtsas så klart) en gång i tiden... Hm, nu blev jag orolig om vi har skilt oss sedan dess? Kanske måste kolla upp det ifall jag ska gifta mig igen någon gång i framtiden...

Nåja, vi var som sagt tillsammans väldigt länge och trots att vi var så unga umgicks vi nästan varje dag och det är rätt ovanligt i den åldern. Vid den åldern blir det oftast att man frågar chans och sedan umgås man inte så mycket med varandra, men man är ändå ihop, haha. Åh, ibland saknar jag den tiden väldigt mycket för det var så enkelt...

Imorgon: Mina föräldrar!

please stop me next time.

Två timmar! Så länge har jag suttit med nål och tråd och pillrat. Fy fan säger jag bara! Om ni läser om att jag ska sy och trixa någon fler gång, snälla säg åt mig att sluta! Usch! Men det blev snyggt, dock insåg jag en sak när jag provade klänningen som jag hade velat göra, men det känns lite sent nu, typiskt! Jaja, nu måste jag åka ut till Bersika och ge bordet en andra omgång innan jag svimmar av hunger. Det är trevligt att ha saker att göra, men måste allt ta sån tid?!

outbreak.

Har varit på stan med pojkarna. Det är helt sjukt hur mycket jag skrattar i deras sällskap, de är grymma! Haha... Har även köpt lite mer grejs till klänningen. Jag hoppas verkligen att det blir snyggt när jag är färdig, annars får jag ett utbrott, haha. Nåväl, jag ska sätta mig och nåla lite och sedan måste jag åka till Bersika för lite målning innan det är dags för kycklingwok. Mums!

friday, lovely friday!

Tänkte ta sovmorgon imorse för jag var så hemskt trött igårkväll. Men jag vaknade 10.19 av att älskade snarkade. Tänkte somna om, men jag visste att det inte skulle gå. Har sett Våra bästa år, läst tidningarna och kollat facebook. Nu ska Tara få kissa, sedan är det sen frukost (så här sen frukost var det väldigt längesen jag åt) före jag åker iväg och målar lite. Fredag, härliga fredag!

torsdag, november 18, 2010

sewing, painting, freezing.

Vi for till Bersika, där vi crashade middagen (som smakade alldeles utsökt). Sedan sydde jag lite på min klänning som jag tänkt styla om lite, det som är gjort hittills blev mycket fint och jag är så stolt att jag är så jävla bra på att sy, haha.

När det var färdigt började jag slipa barbordet och la sedan på första lagret på undersidan. Mycket bra! Ska tillbaka imorrn och dra på det andra lagret. Det kommer ta några dagar, men om jag målar varje dag kan jag nog skruva upp det igen tills det är dags att julstöka. Det är min plan och jag ska hålla mig till den.

När allt detta var gjort (ska kanske säga att älskade satt i soffan och såg hockey medan jag arbetade) for vi hem, jag tog på mig varma kläder och vi for till Noliahallen. Kvällens drabbning slutade med förlust (4-8). Trist, speciellt med tanke på att pojkarna hade 4-1, men så är det ibland. Båda lagen hade tre avbytare var så de blev nog rätt trötta skulle jag tro.

Själv insåg jag precis när matchen började att jag var hungrig. Typiskt. Sedan tog det inte länge förrän tårna stelnade av kyla och kylan spred sig långsamt till andra kroppsdelar. Inte särskilt kul. Men nu är jag hemma och ska dricka en tekopp och äta lite smörgås. Det blev ett långt inlägg, men det har ju faktiskt hänt litegrann idag, haha. Nu ska jag dock sätta punkt, för jag orkar inte skriva mer och smörgåsarna väntar. Adjö!

chapter one: this is me.

Anna Beatrice Charlotte Lundberg, född i Boden 22 september 1984. Två bröder, Chrille och Benjamin. Två systrar, Saga (samma pappa) och Clara (egentligen inte "riktig"). Började plugga journalistik direkt efter studenten, hösten 2003. Skolan var i Piteå och där bor jag kvar än idag.

Började spela fotboll när jag var kring sju år och spelade fram till 2004 då jag blev lat och la ner allt som har med träning att göra. Men sommaren 2009 blev längtan tillbaka alldeles för stor och sedan dess spelar jag med Öjeby IF (division 3).

Jobbar sedan 2008 som taltidningsredaktör på Darub. Älskar mitt jobb och mina kollegor. Det är ett riktigt kul arbete och framförallt väldigt lärorikt. Ser väldigt mycket serier på tv, de bästa just nu är Glee, Vampire Diaries och Cougar Town.

Bor tillsammans med Micke, som jag träffade hösten 2005. Tillsammans med oss bor även den otroligt söta Tara, en irländsk setter som från början bodde i Bersika hos svärföräldrarna, men jag ville ha lite sällskap när Micke jobbade borta förra hösten och lånade hem Tara. Men ett år senare bor hon kvar och jag har ingen tanke på att lämna tillbaka henne.

Imorgon: Min första kärlek!

thirty days of fun.

Hittade ganska rolig lista hos Jonna igår. Tänkte att jag skulle använda mig av den, dels för att jag tycker sånt är kul och dels för att ni ska få lära känna mig litegrann. Listan sträcker sig över trettio dagar. Vad kapitlen kommer att handla om ser ni här på sidan...

screw loose.

Nej, det här är tydligen inte min vecka, träningsmässigt. Innebandyn gick skit den också. Hade ingen energi alls. Men som sagt, såna dagar kommer ibland. Det var roligt i alla fall och det är ju huvudsaken.

Har börjat skruva ner barbordet så nu dröjer det kanske inte så länge innan det är vitt och fint, precis som jag vill ha det. Men jag insåg medan jag skruvade att det behövs någon som håller i det när sista skruven tas bort, annars får jag bordet över mig och det är ingenting jag ser fram emot. Så jag ska äta lite lunch och sedan vänta tills älskade kommer hem. Då vet ni det.

bazinga!

Haha, idag har jag faktiskt ingen låt i huvudet, däremot har jag en sekvens från The Big Bang Theory, som jag såg igår. Jag skrattade så att jag höll på att dö och imorse mindes jag klippet. Det är så jävla roligt!

onsdag, november 17, 2010

where have you been all day?

Ja, vad ska jag säga? Jonna skrev en kommentar och undrade vad som hänt eftersom jag bara uppdaterat en gång under dagen. Det är verkligen helt galet konstigt och jag ber om ursäkt för det, men det har helt enkelt inte hänt någonting som har varit värt att dela med sig av. Soffan, tv, Willys, middag och träning. Så har min dag sett ut.

Träningen gick inget vidare idag. Luften var värre än vanligt och jag hade verkligen skitsvårt att andas, usch och fy. Sedan var jag mest bara förvirrad hela tiden, hittade inte min plats och visste nästan inte var jag var eller vad jag gjorde där. Men såna dagar kommer ibland och idag var tydligen en sån dag. Bara att glömma och hoppas att nästa onsdag blir bättre.

Nu ska jag hoppa i duschen och sedan får vi se om jag lägger mig och läser eller intar soffan. Borde lägga mig i sängen för jag är trött som attan och känner att jag behöver sova många timmar. Men jag känner mig själv alltför väl, så det skulle inte förvåna mig om jag hamnar i soffan och klockan springer iväg. Men någon gång ska man väl överraska sig själv så egentligen borde jag ju göra det ikväll. Men först är det duschen.

it's in my head.

Morgonens låt: Rascal Flatts - Bless the broken road (En alldeles fantastiskt fin låt!)

tisdag, november 16, 2010

is it possible to erase a day?

Jag hatar verkligen såna här dagar. Dagar där det inte händer någonting alls. Har inte gjort ett piss idag. Förutom nu. Jag har ställt ut allting vi har i frysen på balkongen, för jag upptäckte att det inte gick att stänga dörren på grund av för mycket is. Så nu är det avfrostning som gäller, men det är bra att passa på att göra det när temperaturen har sjunkit utomhus.

Men eftersom frysen frostar av sig själv hjälper det inte riktigt mig och min rastlöshet. Suck och stön. Sen har jag inte ätit någon middag heller för när jag har såna här skitdagar är jag aldrig hungrig. Det är väldigt underligt eftersom jag typ är hungrig jämt annars, men det är väl bara att gilla läget. Dock börjar jag känna lite hungerkänslor nu (kanske bara för att jag tänker på det mer nu när jag skriver om det?), tyvärr är jag inte sugen på någonting så det ska bli väldigt spännande det här.

dressmaking thoughts.

Efter att ha sett dagens Gossip Girl insåg jag att ingenting mer fanns att göra. Jag släckte därför lampan och försökte somna. Sova bort dagen går ju tydligen bra för vissa av oss här hemma, så varför inte göra samma sak?

Tyvärr somnade jag inte, utan jag började tänka klänningsdesign. Före ni börjar få bröllopstankar i huvudet så stoppar jag er och talar om för er att det är ingenting sånt. Utan det är inför min mammas kommande födelsedagsfest. Har lite idéer hur jag vill göra om en klänning jag har här hemma, men jag är inte bra på sånt. Jag hoppas att svärmor kan, för har jag kommit på en idé har jag svårt att släppa den. Någon som läser som är bra på sånt?

talking in his sleep.

Älskade är så söt ibland. Han har sovit på soffan inatt (inte särskilt ovanligt) och jag vet att han ställde klockan igår för att han skulle upp för att äta lunch. Så imorse frågade jag honom vilken tid klockan skulle ringa och då svarade han: "Attack!" Haha, så jävla roligt. Innan dess hade han gjort någon konstig gest med armen. Jag tror att min kära sambo spelar alldeles för mycket dataspel eller så var det något annat han sysslade med i sömnen. Roligt var det i alla fall.

'bout the call that changed my destiny.

Haha, så roligt. Jag har idag ringt två samtal som jag har tänkt göra länge. Men som vanligt glömmer jag bort det och kommer ihåg det när det är försent, men nu är det som sagt gjort. Ett av samtalen var en bokning för massage. Fick presenkort av svärföräldrarna i julklapp ifjol och det är inte så länge kvar av det, så jag var tvungen att boka tid nu.

Det roliga i kråksången är att precis innan jag skulle ringa dit fick jag en konstig låsning i ena skuldran. Haha, det var lite komiskt. Så med andra ord ringde jag i precis rättan tid. Så nästa torsdag klockan elva noll noll (missar innebandyn dock men vad gör man inte för lite skön avslappning?) ligger jag där och blir ompysslad. Underbart!

my canadian brother.

Har pratat med lovely lillebror på Skype i en och en halv timme. Det är helt sjukt länge för att vara vi, men nu hörs vi ju inte så jätteofta längre. Men det var trevligt att se honom (han hade webcam också, jag kan tyvärr inte ha det för ingen fungerar, haha) och prata med honom på riktigt (vi har pratat på msn förut). De verkar ha det väldigt bra i Whistler. Lite avundsjuk ska jag väl erkänna att jag är, haha. Men som sagt, väldigt trevligt att prata med honom...

Nu ska jag gå och äta någonting innan jag kryper ner under täcket. Var på bibblan tidigare idag och hämtade ut en bok, så jag ska väl börja läsa den, har två veckor på mig att läsa ut den så det är ju bra att börja någongång. Den här måndagen har varit lååångsam, så jag hoppas att det händer något roligare imorrn för jag börjar bli ganska less på att inte ha någonting att göra om dagarna...

måndag, november 15, 2010

doctor, doctor, give me medication.

Då var det över. Femton säsonger på några månader. Jag har verkligen inget liv. Men underbar serie och det skulle inte förvåna mig om jag skulle se igenom alla säsongerna igen, för det här var faktiskt andra gången jag såg alla avsnitten. Tror faktiskt det var vid samma tidpunkt förra året som jag plöjde igenom femton säsonger. Så vem vet, nästa år vid den här tiden får ni kanske läsa om att jag ser allting igen, haha.

Nu ska jag se om älskade är hungrig, dock är jag inte så hungrig själv just nu, men jag kommer garanterat bli om en stund. Sedan får vi se om jag hinner se Vampire Diaries (har fortfarande inte sett fredagens avsnitt, det ni) innan Fotbollsgalan. Annars får jag väl vänta med vampyrerna till imorrn. Det är helt otroligt att jag har lyckats hålla mig så här länge utan dem, haha. Jaja, mat var det.

söndag, november 14, 2010

my favourite dish.

Om det var någon som såg mig hoppa upp och ner och klappa händerna på krogen igår, så kommer förklaringen här; Älskade berättade att vi ska till Bersika och äta palt idag! Tjoho! Fars Dagsmiddag och eftersom min egen pappa bor långt bort (och faktiskt är i England för tillfället) får jag fira min svärfar istället.

Jag är riktigt hungrig så jag ser fram emot den här middagen. Ja, jag hade ju sett fram emot den även om jag inte varit lika hungrig eftersom det ju är min favoriträtt. Ni kanske inte har märkt det tidigare, så då tänkte jag berätta det för er, haha. Jag tror dock att maten kan knocka mig totalt, för jag är inte bara riktigt hungrig, jag är även riktigt trött. Så om jag inte skriver något mer ikväll så är det för att jag har dött i soffan. Bara så att ni vet.

full house.

Söndagar är en bra dag i teveväg. Varje söndag är det Huset fullt-maraton på Tv4 Komedi. När jag var liten såg jag alltid Huset fullt och jag var så sjukt kär i Uncle Jesse (John Stamos) och jag förstår varför, för han är ju riktigt het! Haha...

thanks to you.

Söndag. Huvudvärk och trött. Som vanligt. Och som vanligt var gårdagen riktigt kul. Jag skrattade så sjukt mycket på förfesten att jag fick ont i käkarna. På krogen skrattade jag inte så mycket. Det gjorde jag däremot på väg till BigBoy, haha. Pojkarna är så jävla sjuka ibland så det är helt otroligt. Men jag gillar dem ändå. Tack tjejer för en riktigt trevlig kväll (som alltid) och tack pojkar för att ni alltid får mig att skratta, jag kommer leva länge tack vare er!

lördag, november 13, 2010

party with the girls.

Nu inväntar jag lillsvåger som ska komma och skjutsa mig... Shit, telefonen ringde dubbelt. Måste rusa. Tjejerna väntar!

finally!

Yes! Yes! Yes! Jag lyckades! Hurra för mig! Det enda som blev knas var att jag inte hade tillräckligt med mjölk. Det räckte bra till själva kokandet, men det var till ätandet det inte riktigt räckte. Men det är ju så gott så det gick bra utan mjölk (fast det är ju naturligtvis godare med). Jag njöt av första tuggan, sedan tog det fyra minuter och tjugotre sekunder att äta allting. Alldeles för fort, men jag var väldigt hungrig och äter jag ensam går det alltid för fort. Men det var hursomhelst riktigt jävla gott!

wish me luck.

Nu ska jag ge mig på att koka gröt igen. Blev sjukt sugen på det till middag eller tidig middag snarare. Jag hoppas att "tredje gången gillt" även gäller nu för jag orkar inte misslyckas något mer. Ni kan ju hålla en tumme att jag äntligen får äta min efterlängtade gröttallrik.

I'm numb, numb, numb.

Har varit en snabbis på stan med Elin. Mycket trevligt. Men älskade tog bilen med sig på jobb i Luleå, vilket resulterade i att jag fick promenera till och från stan. Det är ju inte långt, men kallt. Mina lår är just nu kalla som satan. Har tagit på mig mjukisbyxor och sitter inlindad i täcket. Domningen är på väg bort, men det sticker som fan. Gaaah!

Jaja, jag ska förflytta mig till soffan, men jag tror att täcket får följa med, ska även försöka få gullegrynet att ligga på benen så det går fortare att tina upp dem. Det är helt otroligt att det ska vara så kallt. Usch och fy!

mash up.

Det blir ett snabbt inlägg för jag behöver tiden till annat. Idag är det faktiskt lite udda, men jag har två låtar i huvudet denna morgon. Väldigt förvirrande.

Morgonens låtar: Petter feat. Säkert! - Logiskt - Robbie Williams & Gary Barlow - Shame

fredag, november 12, 2010

waiting.

Nu väntar jag på typ tre-fyra sidor (kan tänkas att någon av dem är värdelösa) innan jag får skicka iväg tidningen och säga hejdå till jobbet. Kvällen har annars gått väldigt bra. Sidorna har kommit i ett bra tempo (förutom nu då) och läsningen har gått galant. Jaja, jag ska se om jag kan hitta något att göra i väntan på de sista sidorna. Kom igen FK send them to me!

repeat.

Ja, då var det fredagkväll och som vanligt sitter jag på jobbet. FK är kvällens kompis. Inte den roligaste tidningen, men någon måste ju göra den. Det sägs att den har blivit lite snabbare än förr, så jag hoppas på det.

Annars då? Vad bjöd dagen på? Ja ni, inte särskilt mycket. Lite bus med gullegrynet, lite Grey's Anatomy och Cityakuten. Sedan hemmagjord kebabtallrik till middag. Som ni ser, inte något storslaget. Men så är det ibland. Äh, jag har inget mer att skriva, tror jag ska ringa Elin och sedan se lite webb-teve i väntan på sidor. Som vanligt.

starting the day.

Ställde aldrig någon klocka igår för jag tänkte att jag skulle få sovmorgon. Men jag vaknade tio i alla fall. Men jag vaknade åtminstone av klockan. Har sovit konstigt för vänster axel är ajaj, men det är jag ganska van vid. Vad dagen kommer att bjuda på har jag ingen aning, men hursomhelst ska jag se färdigt Våra bästa år innan jag gör någonting annat.

Morgonens låt: Glee - Somebody to love (dålig kvalité, men det var den enda jag hittade)

torsdag, november 11, 2010

not according to plan.

Det där gick ju verkligen superbra. Inte har jag sett särskilt mycket Cityakuten. Det blev nämligen så att ögonen slog igen och jag somnade. Typiskt. Jag förstår inte varför jag är så förbaskat trött. Nåväl, sånt är livet, men jag tror inte det är så smart att sova något mer just nu. Kanske en koppe Toblerone-kaffe kan pigga upp?

unexpected events.

När jag kom hem från besöket i Öjebyn möttes jag av goda dofter. Älskade stod nämligen och lagade middag (ett kors i taket månne?). Han hade även diskat. Helt otroligt. Jag har även gjort något oväntat alldeles nyss, jag diskade undan efter middagen. På en gång! Det ni. Det trodde då i alla fall inte jag skulle inträffa på ett tag, haha. Men det är ganska skönt att ha gjort bort det. Tänk om man kunde vara lika duktig varje dag. Jaja, jag ska svida om till mjukisbyxorna (inte lika skönt med jeans i soffan) och lägga mig och se lite Cityakuten.

regular clothes.

Jag har hela veckan bott i antingen mjukisbyxorna eller träningskläderna. Nu har jag äntligen en anledning att ta på mig "vanliga" kläder. Så underbart skönt det kan vara att ta på sig ett par jeans. Jag och Elin ska och hälsa på Jonna och Enya i nya huset. Det ska bli väldigt trevligt att komma hemifrån, börjar bli lite less på lägenheten. Humöret brukar gå uppåt när jag umgås med tjejerna och jag hoppas att idag inte är något undantag.

mission impossible.

Trots att jag har fått träna (vilket som ni vet är något jag verkligen tycker om) och springa av mig lite är jag på dåligt humör. Typiskt. Inte ens att jag gjorde några snygga mål och målpass kan få mig lite gladare. Jävla skit.

Det kan bero på att älskade fortfarande sover. Jag blir så jävla irriterad på att han säger "jag ska försöka vända tillbaka dygnet" och sedan inte gör någonting åt det. Hur svårt är det att vakna på morgonen för att sedan gå och lägga sig i tid på kvällen? Tydligen omöjligt för vissa!

tune in for some good music.

Sorry, jag glömde ju morgonens låt: Robyn - Dancing on my own

looking good.

När jag väl måste kliva upp så sover jag tills klockan ringer. Varför kunde jag inte ha gjort det tidigare i veckan när jag ändå inte har haft några planer? Haha, så jävla skrattretande. Men å andra sidan är det väl hela veckans trötthet som har samlat ihop sig till idag. Men, men torsdagar kan man inte sova länge, då blir det knasigt.
Mitt horoskop ser ju ganska lovande ut för idag, haha.

onsdag, november 10, 2010

no need to stress.

Träningen gick väldigt bra. Men det är fruktansvärt dålig luft i fotbollshallen. Usch och fy! Och som vanligt hade jag inte behövt stressa tillbaka (men jag gör ju det i alla fall eftersom jag tycker det är nog dåligt att jag ens far iväg) för jag hade bara fått vädersidan. Eller ja, UNT hade lämnat debatten och två artiklar, men de läste jag in på typ tio minuter.

Men jag är rätt van med att VLT segar så det är ju ingenting nytt. Jag ska fortsätta se webb-teven jag började med innan jag for. Så mycket bättre på fyran är det jag ser just nu. Har ni inte sett det tycker jag att ni ska göra det. Jag tycker det är ett riktigt bra program (med vissa undantag) och detta programmet har rapparen Petter som huvudperson och han vill jag veta mer om.

don't have a clue.

Som vanligt när det är jobb och träning samma kväll har jag varit här sedan fyra. Har läst in en halvtimme ungefär. Nu står det stilla, så det är bara att vänta på att det blir dags att fara iväg. Längtar som attan till träningen. Jag älskar verkligen att träna, det är helt sjukt, haha. Men så länge jag har den känslan är det ju bra.

Tänkte på en annan sak när jag körde till jobbet. Har det inte varit så här de senaste åren, att det kommer massvis med snö på en gång? Varför inte sprida ut snöfallen? Jag tycker att det kan vara lite trevligare om snön kommer i omgångar, så att man hinner vänja sig och ta fram alla vinterkläder och skor, innan det blir metervis med snö. Tokigt det där. Jaja, jag vet inte alls varför jag skriver detta, jag antar att det är för att jag inte har något att läsa. Jag får kolla lite webb-teve istället.

depending on you.

Fick en sån hemsk huvudvärk alldeles nyss. Inte kul. Men jag hoppas att Iprenen gör sitt jobb för de ringde från jobbet tidigare så jag ska tillbringa kvällen med VLT och då vill jag inte ha huvudvärk. Sedan är det ju även träning (jippie!) och huvudvärk och träna går inte ihop så därför ber jag Iprenen göra det den ska.

staying in.

Helt galet vad det snöar ute. Jag tycker inte om det. Inte alls. Eller själva snön är väl ganska mysig och så, det är snarare kylan jag inte tycker om. Den är hemsk. Men tack och lov har jag inga planer på att vara utomhus än på några timmar, så då gör det ju egentligen ingenting att vädret är som det är. Jag har ju nya avsnitt av både Glee och One Tree Hill att se så jag ska krypa ner under en filt i soffan med gullegrynet och inte alls tänka på det som pågår utanför fönstret. Skönt.

Morgonens låt: Eminem ft. Rihanna - Love the way you lie

tisdag, november 09, 2010

time is standing still.

Alltså det är så jävla knäppt. Kvällarna segar sig verkligen fram. Det känns inte som att klockan är nio. Suck och stön. Tiden brukar ju gå fort när man ser serier eller filmer, men inte ens det hjälper tycker jag. Det är som om tiden står still. Helt jävla sjukt!

change can be so good.

Jag vet inte. Men nu har jag suttit med designen ett tag och nacken säger att det får vara nog. Jag är inte helt nöjd, men tills vidare får det vara så här. Vad tycker ni?

sorry I'm late...

Har lagt upp bilderna från i lördags nu. De finns som vanligt på Facebook om ni är sugna på att se hur snygga (och kreativa) mina kollegor är. Det finns även bilder på mig om ni vill se vad jag klädde ut mig till. Jag kan då säga att jag aldrig varit så bekväm på en fest någonsin. Gympaskor, inget smink och håret uppsatt i en tofs. Precis som jag är i vanliga livet. Underbart!

big brother always sees you.

GRATTIS STOREBROR PÅ 31-ÅRS DAGEN!

from one day to another.

En sån skillnad från dag till dag. Läste innan sängdags och hade svårt att lägga ner boken så det blev sent. Vaknade strax efter nio av mensvärk och älskades snarkningar. Typiskt. Men lite mitt eget fel är det ju eftersom jag läste så länge. Men, men sånt är livet. Det är bara att klä på sig lite kläder, ta Tara ut på en morgonpromenad, göra frukost och sen se Våra bästa år. Så är det.

måndag, november 08, 2010

time goes by so very slow.

Det är konstigt. Förmiddagarna rusar förbi, men kvällarna segar. Det känns som att klockan är betydligt mer än tjugo i nio. Helt galet. Klockan sex var jag redo för sängen. Men jag kände att det var i det tidigaste laget, så jag stannade uppe. Visserligen är det ju bra att gå och lägga sig när man är trött, men om jag hade gått och lagt mig klockan sex, hade jag troligtvis vaknat i natt och varit pigg. Inte bra. Nu ska jag äta kvällsfika och se mer Cityakuten. Ifall ni undrade.

tears rolling down my face.

Har precis sett ett av de jobbigaste avsnitten av Cityakuten. Det finns några avsnitt där tårarna rinner och detta tillhör verkligen den kategorin. Det är helt sjukt hur man kan gråta så mycket för en serie, men när man har sett nästan femton säsonger blir det som att man känner de på teven, haha. Helt sjukt!