När jag jobbade på Österbo hade vi ofta problem med vandrande och nervösa gamlingar. Kanske inte så ovanligt, men de var mest vandriga (ja, idag är det ett ord) och nervösa när de skulle till frissan/fotvården dagen efter. Vissa blev stingsliga redan en vecka innan. Därför hade vi för vana att inte berätta för dessa personer förrän det verkligen var dags.
Vad jag vill ha sagt med den lilla historien är att jag är precis likadan. Om jag vet att jag ska göra någonting särskilt dagen efter, har jag fruktansvärt fasligt svårt att sova. Jag vaknar sjuttiotusen gånger under natten och sedan vaknar jag tidigt och kan inte somna om. Hopplöst! Jag ska inte veta om saker i förväg, så om ni ska göra någonting med mig, se till att jag får veta det så sent som möjligt (men ändå så att jag har tid att fixa mig om det krävs) för då hinner jag inte tänka så mycket på det. Jag börjar nog bli lite gammal!
Och på tal om att börja bli gammal, ni som känner mig vet att mitt minne är verkligen superbra (?) och igår var det verkligen åt skogen. Men jag skyller lite på tröttheten, men jag undrar egentligen varför jag fick för mig att fara en sväng på stan igår och uträtta ärendena för jag glömde ju typ hälften av allting. Varför åkte jag inte bara hem och sov, för jag har ju faktiskt tid att uträtta ärendena idag. Som sagt, hopplös!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar