Sometimes it's just feels right.

Nu börjar livet komma upp på topp igen.
Efter några dagars (eller veckors?) nedstämdhet och konstiga tankar hit och dit och magont på grund av oro, har nu saker och ting börjat ordna upp sig till det bättre.
Väcktes 08.20 imorse av en trevlig kvinna som sa att jag och Micke får flytta in i den fina lägenheten på Djupviksgatan. Helt underbart!
I veckan har jag varit på introduktion på ett nytt jobb. Och redan idag har jag fått två dagars jobb till veckan och har jag tur blir det många fler.
Det är fan sant som det sägs, efter regn kommer solsken! Det är sant! Jävlart säkert!

Speciellt med tanke på att jag kände för några dagar sedan hur mitt liv passerade i revy och drömmen kändes fallfärdig. Det var några hemska dagar, men efter att ha rensat luften på ett mycket känslofyllt sätt är allting hur underbart som helst.
Jag vet inte hur jag ska förklara hur underbart livet är just nu, det bara är det!

Från och med den 1 september flyttar vi in i en lägenhet med bådas våra namn på dörren. Det är ofattbart, men som sagt underbart!

Invasion.

Farfarsmyggen har nu kommit.
Fan. Alltså de har varit här länge, men inte i min lägenhet. Har alltid problem med dem. De är äckliga, vidriga... ja, just det, sa jag äckliga?
Huvva!
Jag kan inte slappna av så länge jag vet att han sitter i mitt tak och väntar på att jag ska slappna av så att han kan attackera mig... Ja, jag vet att det inte händer eftersom de är ofarliga, men de är ju faktiskt äckliga!
Väntar på att Fluffy ska komma hem så att han kan döda den, jag vågar nämligen inte själv. För så fort jag närmar mig den börjar den röra på sig och då får jag panik! Helvete!!!
Och sen är jag rädd att dödar jag den här så kommer hans kompisar på hans begravning så då får jag ännu mer problem..... Ond cirkel! Jojo....

Allsång på Skansen drog igång idag.
Underbart! Nu vet jag att sommaren är här. Så fort Anders Lundin entrar scenen på Skansen vet jag att sommaren har hittat hit.
Lovely!
Anders Lundin är min hjälte! Han gör tisdagskvällarna till en fröjd! Myyyys!

Sommarfesten kan börja.

Sjung om studentens lyckliga dagar

Ja, idag var det massor med lyckliga människor på stan. Stolta föräldrar och lyckliga studenter.
Nostalgifaktorn är hög. Mycket. Tänker tillbaka på mina egna dagar. Sista dagarna med gänget.
Det var tider det.

Fotbolls-VM.
Startskottet går idag. Tyskland-Costa Rica ska sätta ribban för sommarens fest.
Känns grymt skoj, synd bara att jag jobbar och inte kan njuta som de andra. Men nästa match Sverige spelar, då jävlar. Då är jag minsann ledig och då ska jag njuta! ;)

Funderar på om jag ska ta mig en powernap. Känns behövligt med tanke på att vi nu har sommartider på jobbet, det vill säga, öppet till klockan 03. En extra timme som jag ska stå och jobba arslet av mig. För det känns som att det kommer mycket folk idag. Men det blir ju å andra sidan bara bra, för då slipper jag stå där nere och ha tråkigt...

Nä, sova en stund så att jag sedan kan se öppningsmatchen.

Unna dig en blå stund.

innan klockan slår en sista gång
ska vi dansa hela natten lång
under en himmel som bär sommarfärgen blå

Idag skiner solen från en himmel så vackert blå.
Det är en underbar dag. Om det inte hade blåsit så förbaskat.
Det blir nästan lite kyligt när man ska sitta på loftgången och njuta.
Dumma vind!
Men om man bortser från vinden, så är det en bra dag idag.
Tänkte ta mig en promenad tidigare, men jag slängde en blick i rummet och insåg att den där promenaden är inte alls lika viktig som att försöka få någon ordning här hemma.
Det såg verkligen ut som att orkanen Katrina varit här och rört om. Usch!
Men nu är det snart snyggt och prydligt. Men frågan är ju dock den, hur länge är det snyggt och prydligt?

Efter jag blivit klar med hemmet tänkte jag faktiskt trotsa vinden och sätta mig på loftgången och unna mig en blå stund.
Njuta av sommaren som är på väg. Njuta av livet som just nu är ljust.
Det är underbart!

Home alone on a saturdaynight.

Lördagkväll.
Helt ensam sitter jag på min osköna stol framför datorn som går mig på nerverna.
Om jag har roligt?
Klart jag har........

Fluffy följde med brother Bear och Jocke för att lura till sig några fiskar, med fina flugor.
Bra. Han har tjatat om att fiska ett tag så det var tur att han åkte iväg så jag får lite lugn och ro... Hahahaha.. ;)

Såg precis filmen Bring it On.
Så chickflickig som det kan bli. Men en bra film när man vill se något men inte orkar med någon "tung" film. Men nu går jag runt med Be aggressive, be, be aggressive i huvudet och hur kul är det?
Nu är jag dock kluven. Lägga mig i sängen och titta på Joey och garanterat somna eller fortsätta titta på Related (jag vet, jag måste fan se allting som finns nästan) och inte lika garanterat somna?
Visst har jag stora problem?

Time to say goodbye.

And so we talked all night about the rest of our lives
Where we’re gonna be when we turn 25
I keep thinking times will never change
Keep on thinking things will always be the same
But when we leave this year we won’t be coming back
No more hanging out cause we’re on a different track
And if you got something that you need to say
You better say it right now cause you don’t have another day
Cause we’re moving on and we can’t slow down

These memories are playing like a film without sound
And I keep thinking of the night in June
I didn’t know much of love, but it came too soon
And there was me and you, and then it got real blue
Stay at home talkin’ on the telephone and
We would get so excited, we’d get so scared
Laughing at our selves thinking life’s not fair
And this is how it feels

As we go on, we remember
All the times we had together
And as our lives change,
Come whatever
We will still be, friends forever

So if we get the big jobs and we make the big money
When we look back now, will that joke still be funny?
Will we still remember everything we learned in school?
Still be trying to break every single rule
I keep, I keep thinking that it’s not goodbye
Keep on thinking it’s a time to fly
And this is how it feels

As we go on, we remember
All the times we had together
And as our lives change,
Come whatever
We will still be, friends forever

Will we think about tomorrow like we think about now?
Can we survive it out there? Can we make it somehow?
I guess I thought that this would never end
And suddenly it’s like we’re women and men
Will the past be a shadow that will follow us ’round?
Will these memories fade when I leave this town
I keep, I keep thinking that it’s not goodbye
Keep on thinking it’s a time to fly

As we go on, we remember
All the times we had together
And as our lives change,
Come whatever
We will still be, friends forever

Dålig dag för långhåriga.

Varför blåser det så fruktansvärt mycket?
Jag blir tokig!
Det är inte roligt att gå på stan när vinden tar tag i ens hår hela tiden.

Suck!
Men jag ska inte klaga. Himlen är blå och solen tittar fram, precis som det ska vara.
Förutom vinden, då så klart.
Ikväll är det grillparty. Yee-ha!
Trevligt.

Kanske jag ska ta mig min traditionella powernap så jag orkar med kvällen?

Onödigt, onödigt.

Att prata illa om de döda, det är inte alls bra och det vet jag.
Och sen vet jag även att det inte är hans fel att jag inte får någon sovmorgon. Men att vakna varje morgon 08.20 av Svullos skrikande röst är INTE kul!
Det är fruktansvärt.
Igår lyckades jag dock somna om när Fluffy åkte iväg till skolan, det var skönt som attan. Men idag gick det inte. För mycket grummel i huvudet. Alldeles för mycket grummel.
Inte bra, inte bra alls!

Ja, 2 juni idag.
Och som tur är så är det inte bara sommarmånaden som kommit, jag tror också att värmen är på väg hit. Det är helt blå himmel utanför mitt fönster och termometern visar på 14.2 och klockan är bara 10.17 än så länge.
Dagen kan ju bara bli bättre och bättre...

Idag är det som sagt 2 juni och fredag.
Avslutning på skolan. Men eftersom jag tillhör den skaran som inte fått ihop någon C-uppsats kan jag inte ta examen. Men vad gör det om hundra år? Hahaha.. Försöker verkligen se positivt på saken, men det enda jag kan tänka på är hur jävla trög jag är som inte kan vara smart och disciplinerad som alla andra. Suck!
Nej, det kan jag inte tänka på nu, jag vill inte förstöra den här underbara fredagen med en massa dumma tankar!

Jaja, nu börjar det blir skit det jag skriver. Onödigt, onödigt.
Ska nog ta mig någonting i magen. För den skriker lite. Onödigt, onödigt....

Leave me alone.

Åh, jag blir så irriterad.
Det är så grymt irriterande när man kliver in på en affär och hinner kanske gå tre-fyra steg och expediten kommer fram "Behöver du hjälp med något?".
Gaaaah! Jag har nyss kommit in i affären och har inte hunnit kolla runt än och om jag behöver hjälp så frågar jag om hjälp. Detta händer varje gång. Det är sjukt jobbigt.
Något annat som är sjukt jobbigt är när det blåser när man ska försöka cykla på en cykel som är färdig för skroten, med en systempåse på styret... Jag blir galen!
Ja, systempåsen, ja... Har fortfarande inte bestämt mig, men det skadar inte att vara redo ifall att jag får ett infall. Alltid redo!

Ska nog lägga mig ner för en powernap nu, för jag känner att mitt humör inte är det bästa. Det är den tidiga morgonens fel... Aldrig får jag sova. Måste bli bättre på att somna om tror jag.
Typiskt!

Lost my chocolatemojo.

Jaha. Ja, då var det sommarlov då.
Gårdagens lektion var den allra sista.
Den gick över förväntan, faktiskt. Hade ställt in mig på att möta en motarbetande lärare, men det fanns inget sånt. Det var skönt.
Men idag känns det dock inte som sommarlov.
Termometern visar 10.2 plus, vilket jag tycker är fruktansvärt med tanke på att jag vill ha sommar. Typ nu!

Jag sitter här hemma och tittar på tvåornas 24-timmarssändning.
Inte rolig tv just nu. Två söta flickor läser ur journalistbibeln Massmedier. Fruktansvärt!
Men i brist på annat blir det lätt att man stannar på något som egentligen är skit....

Har tappat mitt chokladsug.
Jag har ingen aning om var jag har tappat det heller.
Förra veckan köpte jag en burk med majsbollar med chokladöverdrag, den har stått oöppnad sen dess. Tills idag. Tänkte se om jag hade fått tillbaka suget, men icket! Har ätit tre eller fyra stycken och det känns inte som förut. Vad är felet? Ni ser ju så gott det ser ut. De där skulle jag ha satt tänderna i om jag varit normal, men nu har jag gått och blivit konstig.. Okej, jag vet, jag har alltid varit konstig, men jag har tydligen blivit ännu mer (om jag nu ens kan bli konstigare!?). Konstigt!

Jag funderar på kvällen.
Det är den traditionella logfesten som inträffar och jag har varit med på de två tidigare, så om jag skulle vara lika traditionell som festen skulle jag ju dyka upp, men jag vet inte... Kanske jag borde?!
Jag borde iså fall åka ner till stan och besöka apoteket Röda Näsan (jag vet, det töntigaste namnet någonsin, men det är The Oldie och Fluffy som kör med det och jag tänkte vara lika häftig som dem.. ;)), men orkar jag cykla ner till stan?

Shit! Nu fick jag ont i magen av chokladen också.
Vad är det som händer?
Fast jag borde kanske vara glad över att choklad inte attraherar mig längre? Jag menar, choklad är ju inte det nyttigaste och onyttigt ska man tydligen inte äta.
Men var har suget hamnat?

Äsch, jag kan inte sitta och hålla på att snacka en massa skit. Det är så tråkigt. Men jag känner att i brist på annat blir det oftast skit!

Varför finns ordet borde med i ordlistan?

Hemlängtan, men inte utan vemod.

Tillbaka på Söder.
Jag avslutar denna Stockholmsvistelse precis som jag började.
Eller ja, kanske inte precis samma, men nästan.
Ja, bara två dagar kvar nu. Två dagar.
Tiden har nästan sprungit iväg. Det känns ibland som att jag nyss har kommit hit och det är åtta veckor kvar tills jag kan åka hem igen. Men de åtta veckorna har nu förflutit och om två dagar sitter jag på planet hemåt.
Men jag kan nästan med säkerhet säga att jag är tillbaka i storstan inom ett år. För jag trivs väldigt bra här nere. Får jag bara ha med mig sambon, så... ;)

Imorrn är det final.
Sista Let's Dance, för den här säsongen. Vet dock inte om det kommer en säsong två, men det gör det säkert. Känns lite vemodigt att lämna jobbet. Även om det vissa gånger har varit skittråkigt, har det samtidigt varit väldigt lärorikt och kul.
Sen att vi avslutar allting med en hejdundrande fest på Sturecompagniet är ju inte helt fel ;)

Saknar min sambo.
Han saknar mig också. Det är bra.
Ska bli så grymt underbart att komma hem. Speciellt efter att han har möblerat och donat där hemma. Jag är grymt nyfiken på vad han ar gjort med mitt, eh, förlåt, vårt hem.. :)

They say that dreams come true.

Solen skiner utanför fönstret.
Termometern visar minusgrader. Inte många, men ändå minusgrader.
Himlen är blå.
Vilken tur att vi ska vara utomhus idag! :)

Igår var sista dagen.
Igår var sista dagen på något som hållit mig sysselsatt och intresserad flera timmar i sträck.
Men nu är det slut. Över. Finito.
Kan kanske vara skönt för många, men för en sportnörd är det fruktansvärt.
Men å andra sidan så är det väl bara ett par hundra dagar kvar till nästa evenemang. Då sitter man som fastklistrad igen... Häääärligt!

Som sagt, det är över. Men vilken jävla avslutning det blev.
Å andra sidan var jag innerst inne kanske lugn och säker för jag hade känt på mig utgången sen förlustmatchen mot Slovakien. Jag har faktiskt siat om många saker detta OS:et.
Men jag orkar inte bry mig om jag siade rätt eller inte. Huvudsaken är att den gyllene generationen fick världens bästa avslutning. Och Lidas, vilket jävla mål! Weee!
Alla andra guld som Sverige så fint fick. Tre sprintguld, Anjas efterlängtade slalomguld, Anna-Carin som mosade konkurrenterna (framförallt Tyskland) och fick ställa sig högst upp på pallen och framförallt curlingtjejerna, vilken jävla härlig seger. Sista stenen som gled fram så fint och bara gjorde precis det den skulle.
Jag vet inte hur många tårar som har runnit längs mina kinder de senaste veckorna. Alla segrar, alla lyckliga människor, allt har fått mig att känna rysningar över hela kroppen och tårar som framhävs i ögonen. Det har varit så fint och underbart att få se alla glada miner, alla jubel och framförallt att få se en svensk högst upp på pallen medan den svenska nationalsången spelas. Underbart!

Sju guld, allt som allt. Vem kunde tro något sådant?
Även om det spekulerades innan att Sverige hade chans till si och så många guld, så tror jag faktiskt ingen tänkte sig att det faktiskt kunde hända. Men nu står vi här dagen efter OS i Turin och kan konstatera att den tolvåriga guldtorkan är över. Sverige är med i matchen!
Sen att jag får vara en del av firandet av Tre Kronors OS-guld. Det gör mig lycklig i själen. Att få se alla mina barndomsidoler (ja, det är sant, jag har haft Tre Kronors hjältar som idoler trots att jag inte spelar ishockey) stå på en scen framför mig. Det är en dröm jag har haft enda sen jag såg dem stå på Sergel Torg den där vinterdagen 1994, efter Foppas oförglömliga straff. Enda sedan dess har jag drömt om att få stå tillsammans med tusentals människor och sjunga för hjältarna. Mina hjältar!

Det fina vädret fortsätter utanför mitt fönster.
Jag borde kanske väcka min prins så att vi inte missar det.
Om jag förut har sagt att jag är den lyckligaste i hela världen, så säger jag det igen, jag är den lyckligaste i hela världen och anledningen? Jo, han ligger i sängen alldeles intill.

"Nästa Östermalmstorg - byte till tunnelbana mot Mörby Centrum"

Ännu en direktsändning är avklarad.
Struntade i efterfesten.
Sömnen har blivit reducerar så radikalt att ögonen är på väg på semester.
Inte bra!

Bara två veckor kvar av Let's Dance, vilket även medför endast två veckor kvar i Stockholm. Känns på något sätt vemodigt. Trivs faktiskt väldigt bra här nere.
Men trots trivseln ska det bli skönt att komma hem. Hem till sängen och hem till sambon. Vi har ju som inte bott tillsammans på riktigt än eftersom han flyttade in när jag åkte hit, så när jag nu kommer hem kommer vi ställas inför ännu en prövning. Men klarar vi sex veckor utan varandra ska vi väl klara av att bo tillsammans? ;)
Men om jag fick så skulle jag ta med mig två saker härifrån; tunnelbanan och Food Courten i Kista. Lovely!

Om man räknar bort den halvtimmen som är kvar av den här fredagen och säger att det är lördag (för det är ju faktiskt inte alls länge kvar, som sagt) så är det faktiskt bara en dag kvar tills jag äntligen får kramas igen.
Sex veckor är verkligen ett helvete att vara ifrån den man älskar. Men jag sa det innan jag åkte att klarar vi de här åtta veckorna så kommer vi långt i livet och när jag kommer hem har vi ju hela livet framför oss... :)

Nu måste jag nog sova, tröttheten har mig i ett stålgrepp och sen ringer ju faktiskt klockan 08.00! imorrn, det är inte kul!

Godnatt!

Songs can make you happy.

Välj ett band eller en artist och svara på frågorna med låttitlar: Backstreet Boys
Är du man eller kvinna? Poster Girl
Beskriv dig själv: Like a child
Vad känner folk inför dig? We've got it goin on
Hur känner du dig själv? Let's have a party
Beskriv din nuvarande pojkvän/flickvän: The One
Beskriv erat förhållande: Safest place to hide
Beskriv ditt ex: Don't want you back
Beskriv hur du älskar: Larger than life
Var vill du vara? Never gone
Vad vill du bli? I want it that way
Beskriv ditt liv: Incomplete
Beskriv din hemstad: Wierd world
Visdomsord: If you want to be a good girl (get yourself a bad boy)

The city that never sleeps.

Nu har det gått en månad sen jag kom ner till denna stad.
Jobbet har tagit upp all tid. Jag jobbar - som det känns - hela tiden och när jag väl är ledig måste sömnen tas igen och battierna laddas om, så då hinner man inte med något kuligt.
Helgerna - när mina vänner är lediga - upptas av jobb, jobb, jobb, så någon tid för att vara social finns inte. Hur kul känns det på en skala?
Men samtidigt, jag åkte ner till Stockholm för en anledning, praktiken! Så jag ska väl inte klaga och sen så går tiden rätt fort (förutom idag av någon anledning) när jag jobbar och det är ju positivt. Men lite socialt umgänge hade jag ändå velat hinna med.
Men, man ju inte alltid få som man vill... :)

På torsdag kommer mamsen. Nice!
Ska få palt, det är ju helt underbart!
Sedan ska jag även visa mamma runt i min tillfälliga hemstad. Haha..
Kan behöva lite mammaenergi känner jag...

12 dagar kvar tills kramkalaset börjar.
Visst går 12 dagar fortare än jag kan ana?

"Slutar ni inte ska jag fan..."

Det bor ett batongpucko under oss.
Han är galen.
Jag är räddare nu än jag var tidigare.
Aldrig att jag kommer kunna slappna av så länge jag befinner mig där ute i förorten.
Aldrig.

Om 16 dagar får jag snosa på min prins.
Är inte det bra så säg? ;)

En annan dag.

Jag vet.. Jag kanske bör uppdatera någongång.
Men jag vet inte om jag orkar just nu.
Är det okej?

Tre veckor har förflutit. Hur många fler kommer det att bli?

Ska jag vara olydig och gå hem snart eller ska jag snällt vänta en stund till?

Caféet med det lilla extra.

Café Opera inatt.
Hur ballt som helst (dock måste jag säga att det inte var som jag tänkt mig).
Försökte få mig en Paso Doble av kära Tobias, men han ville hellre dricka sprit.
Konstig människa.. ;)

Dåligt bakis idag. Men bara för att man sovit alldeles för lite timmar får man inte vara hemma från jobbet. Det är faktiskt mitt eget fel att jag "råkade" gå lite fel när jag skulle hem... ;)

Kändiskollen börjar bli överfull nu. Gårdagen innehöll ju inte så mycket annat än kändisar, men det bästa av allt; Jag fick äntligen se målar-Johnnie! Underbart!

Kommunikation - vad är det?

Har jag inte märkt av att jag är i Stockholm än, så fick jag verkligen känna av det imorse.
Tunnelbanan var knökfull. En liten tant stod längst bak inträngd i ett hörn och fick trycka sig fram genom folkmassan för att hinna ut på perrongen innan dörrarna stängde.
Att folk inte har mage att flytta sig och släppa fram andra, det är för jävligt!

Sen måste jag bara spy lite galla på min kära skola där uppe i norr. Hur i helvete ska man göra för att saker och ting ska bli rätt?
Det här med KOMMUNIKATION! Vi går ju ändå en medie- och KOMMUNIKATIONSutbildning. Det är under all kritik vill jag lova!
Usch!

Stressa lagom.

Nu har jag kommit på varför stockholmarna är så fruktansvärt stressade.
Jag menar det finns ju typ miljontals affärer (lite överdrift, men ni förstår vad jag menar) och för att folk ska hinna gå på alla innan de stänger så är det ju inte så konstigt att du är stressade.
Det tycker jag är en mycket bra analys av varför de är så stressade... :)

Nu ska jag ut och beblanda mig med dessa stressiga varelser.
Vem vet, jag kanske faller in i stressen jag med?

Who's number two?

Toadörren här på jobbet är av spegelglas, så när man sitter på toaletten så ser man hela tiden hur man ser ut när man sitter på toaletten.
Hur kul är det egentligen?

(Nu vill jag kräkas på Let's Dance. Jag är fruktansvärt less på programmet.. Tvi vale!)

Nära-döden-upplevelse.

Fan. Jag håller på att kvävas.
Åt en godis, en som jag ätit hundratusen gånger tidigare.
Men nu har det hänt något och jag håller på att kvävas.
Något har fastnat i halsen och kittlas som fan.
Kul att hosta precis HELA tiden... Ååååh!
Jag skyller på Olinda.
Hon var här alldeles nyss och det var det som gjorde att jag nu håller på att kvävas.
Jävla skit!

Boobattack.

Natascha Peyre: Är den äcklig den här, eller?
Julia och Anna: Nej, vi håller bara på med papperskorgen.. Hahaha..
Natascha Peyre: Aha okej.. Men jag tror jag tar den här istället.. Hihihi..
Julia och Anna: Okej.. Hihihihi..

Tänk det var en hårsmån ifrån att silikondrottningen (som btw är två äpplen hög) gick på samma toa som Julia. Är inte det häftigt? ;)

Patrik Isaksson är min Gud!
Önskar jag hade fått i mig några glas vin till, då hade jag haft ett minne för livet.. Hahaha..

Vilda barn.

Ola från Wild Kids var här alldeles nyss.
Great!
Men var är Johnnie?
Jag väntar fortfarande....

Kändisar, kändisar, kändisar!

Kenny Bräck var här på jobbet tidigare. Det tyckte jag var hur coolt som helst.
Alltså, fattar ni hur mycket kändisar som springer här lite då och då?
Det är ett perfekt ställe för en sån som mig.. Hahaha.. ;)

Sen såg jag och Julia, Efva Attling på stan i fredags. Det var coolt.
Väldigt coolt.
Det är mycket kändisar överallt. Det är tur att jag vuxit upp åtminstone lite, annars hade jag gjort bort mig ett antal gånger.. Hahaha.. ;P

Jag väntar dock fortfarande på målar-Johnnie.
Tänk om han bara skulle komma in på jobbet en dag, vad skulle jag ta mig till?
Jag skulle nog bli alldeles till mig eller något. Behöva gömma mig på toaletten, för målar-Johnnie är ju hunkig om något... ;)

Jaja...

Celebraties.

Kändiskollen:
Idol-Jens; flög med samma flyg som mig, fast det upptäckte jag inte förrän vi skulle hämta bagaget
Nalle (Club Goa); var visst lika hungrig som jag vid lunchtid och tog det enklaste alternativet: Dånken!
David Hellenius; kom upp Mastiff när jag var där! Grooovy!
Anna Book; blev runtvisad i replokalerna och fick då hälsa på Anna.
Peppe Eng; träningsdansade med sin partner, hade han varit närmare hade jag helt klart hälsat.
Carolina Gynning: stod och pratade i telefonen och hälsade aldrig men tittade stroppigt på mig, hennes söta danspartner hälsade då i alla fall och fyrade av ett fint leende.. ;)
Martin Timell; kom upp precis när jag skulle gå! Wow!
J-O Waldner; strosade liksom jag längs Drottninggatan.

Det är häftigt att vara i Stockholm.. Hahaha! ;)

Mysig hockeyfru.

En av fördelarna med att vara hockeyfru är alla mysbyxorna karln har.
Och alla vet ju hur mycket jag älskar mysbyxor och stora tröjor.
Det är helt underbart!
Jag glider runt här hemma i hans myskläder medan han är och pucklar på någon stackars liten pojke som inte vill ge honom pucken...
Det är hur bra som helst.
Jag har typ bott i hans tröja sen jag kom hem efter jul.
Kan man ha det bättre?

Jag firade min sista middag i lägenheten innan Stockholm (morgondagens middag kommer ju spisas i Furulund) med att köpa en pizza. Även fast jag inte var särskilt hungrig och magen var alldeles fucked up. Men är man så jävla trög som jag, så blir det lätt så..
Pizzan var dock god och jag är glad att jag köpte den, för nu slipper jag laga mat.
Great!
Däremot köpte jag en Coca-Cola, det var väldigt dåligt. Jag och karln har typ druckit sex liter cola på fyra dagar.. Är det hälsosamt eller vad?

Jaja... Jag kan inte skriva mer, för jag måste ha ena tummen så att jag kan hålla den för jag måste ju visa mitt stöd som hockeyfru.
HEJA ROSVIK!

My saving angel.

Palt.
Guds gåva till Norrlänningen. Eller ja, åtminstone Guds gåva till mig.
Alla som känner mig vet att palt är det bästa jag vet (i matväg i alla fall). De vet också att jag har världens bästa mamma som ALLTID gör palt till mig när jag kommer dit.
Men sist jag var hemma hos mamma var det julstök och en massa annat som kom i vägen så någon palt fick jag inte.
Jag tänkte hela tiden att jag skulle hinna komma hem en gång till innan Stockholm, men nu sitter jag här tre dagar innan resan och har inte tid till att åka hem.
När får jag palt nästa gång, började jag tänka. När jag kommer tillbaka från södern? Eller när mamma kommer ner och hälsar på? Det är ju jättelänge.. För hur längesen var det egentligen jag fick äta denna delikatess?
Shit alltså!
Men så kom det räddande samtalet tidigare idag.
Mickes mamma, Ingela. Hon ringde för att kolla till sin son (han är ju inte så ofta hemma på Enrisvägen längre så jag förstår henne.. ;)) och frågade då om vi var sugna på palt. Och Micke som har hört mitt tjat om att det kommer ju dröja skitlänge tills jag får äta palt igen, tittade på mig med ett leende och vidarebefordrade frågan till mig. Jag sprack upp i ett leende och jag kände kärlek.
Så på onsdag, ska jag och min älskade till Enrisvägen och äta palt.
Det är ju helt underbart, som sista måltid innan jag åker ner till staden där stress och snabbmat är a och o, får jag äta min underbara degklump.
Jag är så lycklig!
Ingela är min räddande ängel.

Sleeping Beauty.

Allvarligt.. Finns det något finare än att se på när han sover?
Jag tror inte det. Det är så underbart att bara sitta och se när han ligger och andas lugnt och ibland vänder han sig om och då gnyr han litegrann..
Så underbart.
Jag älskar honom. Jag älskar precis allt med honom och jag kommer älska honom för alltid.
Han är helt perfekt och det bästa av allt, det är att han är min. Bara min!

Tre dagar kvar nu.
Det börjar kännas i magen att jag snart ska lämna Ankars och Micke för åtta veckors slit i den kungliga huvudstaden.
Det är mycket som går runt i huvudet just nu. Men det är i alla fall skönt att boendet har fixat sig och att jag i samma veva får lära känna min kusin bättre. Det känns bra.
Men sen är det så mycket annat som far runt.
Jag är fortfarande rädd för hur jag kommer att reagera när jag måste ta mig fram i storstan alldeles själv. Jag är ju för fan livrädd av att gå hem från stan i Piteå, hur jävla paranoid kommer jag inte vara i Stockholm då?
Shit! Men det kommer nog bli bra. Jag är överdriver alltid när det kommer till sånt här. Jag får helt enkelt se till att jag hela tiden är omringad av annat folk, för där det finns människor kan ju ingenting hända. Eller hur?

Fan, va trött jag är.
Hade återigen svårt att somna igår. Sen ringde klockan tidigt i morse för att jag skulle upp till skolan och fixa lite praktiska saker inför resan.
Jag skulle vilja lägga mig ner och sova en stund, men det skulle vara omöjligt att somna eftersom mitt huvud är fullt av tankar.
Det är jättejobbigt.
Tre dagar! Fattar ni, tre dagar! Det är inte alls mycket. Sen är det åtta veckor som jag måste vara borta från den underbaraste människan i hela världen. Men som jag har sagt förr (eller sagt, eller väl att ta i, tjatat om, skulle nog passa bättre) vi kommer att klara det. Tiden kommer nog att gå fort eftersom jag (förhoppningsvis) kommer att ha massor att göra.
Sen när jag väl kommer hem då får jag spendera resten av mitt liv med honom. Det tänker jag göra också (om inget oförutsett skulle inträffa, men varför skulle det det?).

Usch, jag måste fan städa idag.
Mindre kul. Men jag hade tänkt få stöka undan julen innan jag far, för annars är det väl kvar när jag kommer hem i mars och det skulle göra ont i själen. Hahaha.. ;)
Men älsklingen måste få sova lite till, så jag får ta itu med städningen senare.
Det är tur att jag har Vänner som kan få mig sysselsatt (även om jag har svårt att koncentrera mig eftersom tankarna domineras av en sak), för annars skulle jag bli galen!

Jaja.. Kanske bäst att fortsätta se lite Vänner och vänta på att han ska vakna till.
Fast å andra sidan får han gärna sova lite till så att jag kan se på honom där han ligger så fridfull och fin.

Jag älskar honom och det känns skönt att kunna säga det också!

3 dagar, shit asså! Snart är det fan på riktigt...

Sleepless in Piteå.

Varför kan jag inte sova?
Det är helt cepe.
Har legat i sängen sen karln for iväg och jag var verkligen trött då han for. Jag var nära att somna, men då började jag byta sängkläder istället och borsta tänderna för att ifall jag skulle somna skulle jag inte behöva göra det om jag skulle vakna till.
Men var jag trött när jag la mig sen?
Svar: Nej!
Suck.
Är det för att jag måste somna själv eller är det den här jävla resan? (Jag säger jävla bara för att jag är arg för att jag inte kan sova när jag tänker på den.)
Jag blir galen. Jag måste ju klara av att somna själv, för om några dagar får jag inte längre somna bredvid honom.
Fan, jag tror jag håller på att bli tokig eller något.
HJÄÄÄLP!!!

Dagen har annars varit bra. Sov rätt länge, men det var inte så konstigt med tanke på att vi inte somnade förrän fem i morse. Jobbet gjorde mig ovanligt pigg.
Sen var vi på Max (karln ville ha skräpmat till frukost, inte bra! Hahaha..) sen hälsade vi på ute på Enrisvägen. Åh, vad jag gillar hans föräldrar! De är great.
Sen hem och slappa. Kizzy kom förbi och drack öl med oss. Det var mycket trevligt.
Men nu vill jag fan sova.
Kan jag få det?
Inte ens Vänner kan få mig att bli trött. Jag brukar typ alltid somna när jag slår på Vänner. Men inte nu!
Suck...

Fast vänta nu, jag känner nästan att ögonen börjar bli tunga. Kanske det var en bra idé att ta ett glas cola (jag blev så otroligt sugen på det, konstigt!) och sätta mig och skriva en massa skit?
Ja, jag vet inte. Jag ska då i alla fall dricka upp colan, släcka lampan på toa, krypa ner i sängen och fortsätta se Vänner (intresseklubben har nu exploderat av överbelastning)... Och kanske - och jag säger KANSKE - hinner jag somna innan han kommer hem och väcker mig med lite snos i nacken.. :)

Btw: Jag hoppas ni såg "Let's Dance" på fyran tidigare ikväll, för det är ett grymt program har jag hört.... ;)

Godnatt!

Trettondagsafton.

Nu är det tretton dagar sen julklappspappret slets upp och bildade en hög på golvet framför mig.
Tretton dagar!
Det känns inte alls så lite. Det känns ungefär som att det är mitt i februari och att julen är långt borta. Men det har väl med åldern att göra, antar jag...

Om en dryg vecka sitter jag på flyget ner till huvudstaden för att visa vad jag kan.
Eller åtminstone visa mig för någon som inte har med skolan att göra. Om jag kommer att kunna något det återstår att se. Men något måste jag väl kunna?!
Åtta veckor!
Det känns länge. Känns hemskt länge med tanke på att Micke är kvar här uppe.
Men det kommer bli bra, det tror jag.
Allt kommer bli jobbigt, men vem har sagt att det ska vara enkelt och lätt att vara i ett förhållande? Prövningar är bara bra. Det är då som man verkligen får veta att man är menade för varandra och som det har känts nu de senaste månaderna så känns det som att vi verkligen är menade för varandra.
Usch, så bra han är alltså!

Fan. Jag borde egentligen inte sitta här och göra absolut ingenting. Jag borde göra hemtentan. Men hur mycket förstår jag av den? Ingenting.
Suck!
Om jag ändå vore smart och intelligent. Det hade varit så underbart skönt. Men Gud glömde ge mig de egenskaperna när han skapade mig. Det var dumt! Men jag kan inget göra åt det. Jag får helt enkelt försöka ordbajsa ihop något. Dock inte idag, jag får helt enkelt lämna in den senare (den ska vara inlämnad imorrn), jag har ju varit sämst när det kommer till deadlines tidigare under mina nästan tre år i skolan, så varför skulle jag helt plötsligt bli bra på det nu?

Jag är uttråkad. Det är inte bra.
Sitter och dricker Coca-Cola och äter ostbollar medan karln diskar (han blev också väldigt uttråkad), kan man ha roligare?
Svar: Nej!

Nä, nu måste jag sluta.
Kan inte sitta och knappra mer. Måste nog gå och pussa på honom, han är så söt där han står i köket i endast linne och kalsonger.
Grrr! ;)