från glömska till sömn.

Glömskan är helt otrolig. Jag vet inte hur många gånger jag fått vända om med bilen och hämta saker jag glömt de senaste dagarna (och inte bara de senaste dagarna, det händer rätt ofta faktiskt). Det skulle inte förvåna mig om en av farhågorna inför att bli mamma blir verklighet. Nämligen att jag ska glömma sonen någonstans.

Nåväl, angående glömskan så glömde jag helt bort att det i lördags var exakt ett år sedan vi fick nycklarna till vårat underbara hus. Ett helt år har vi fått bo där (och många fler kommer det att bli) och jag trivs mer och mer för varje dag som går. Sedan att jag bor med världens bästa pojkar gör ju allting faktiskt ännu bättre.

Nu ska jag fortsätta med det jag blivit helvetes bra på sedan jag började jobba som taltidningsredaktör. Och jag pratar inte om att prata och läsa, utan jag pratar om att vänta. Vänta på sidor. Alltid detta jävla väntande. Det är så helvetes irriterande (förlåt för alla "helvetes" förresten). Jag har dock lite sällskap med mig i mitt väntande. Robert Gustafssons biografi. Har inte kommit så långt, men det jag har hunnit läsa har fått mig att vilja skita i jobbet och fara hem och ligga och läsa hela natten istället.

Fast jag vet att det är dumt av två anledningar. Dels tror jag inte de blir så glada på jobbet och dels skulle det inte vara så smart att ligga vaken hela natten när sonen tycker att sovmorgon är för fegisar. Så jag får snällt läsa medan sidorna gör någonting annat (jobbsidorna alltså) och sedan sova resten av natten. Sova är för övrigt en av mina favoritsysselsättningar. Ifall ni inte visste det.

Ps. Det kom en sida medan jag skrev allt detta. Så bra. Bara nitton kvar då!

bästa botemedlet.

Det verkar som att jag sov bort smärtan (det behövdes tydligen bara dryga fyra timmar, vilket var rätt passande eftersom det var vad jag fick) för idag har jag endast lite träningsvärk i axlarna. Puh!

smärtsamt.

Jag har ont. I ena foten. I båda knäna. I ryggen. Om jag har så här ont nu vette fåglarna om jag vill vakna imorrn.

dagar att tycka om.

Veckorna går väldigt fort för det känns som att det nyss var endorfintorsdag. Men jag klagar inte för jag gillar de dagarna. Och idag är det äntligen dags för innebandy igen. Vet inte hur länge sedan jag var där, men alldeles för länge är det i alla fall.

Imorgon kan det hända att kroppen kommer vara lite mör, men som det kommer vara värt det i så fall. Måste verkligen bli bättre på det här med att ta mig iväg och träna oftare för det är ju så fantastiskt underbart skönt. Och kul naturligtvis.

samma ämne som vanligt.

Sonen har för andra natten i rad sovit dryga tolv timmar utan att äta. Hoppas det inte bara är en fas utan att det håller i sig. Och jag hoppas jag somnar lite tidigare ikväll så att jag får känna av de timmarna bättre.

något uppiggande, tack!

Sådana här gånger önskar jag verkligen att kaffe smakade gott.

svettigt värre.

Endorfintorsdagen är här. Tyvärr blir det bara ett pass på grund av skralt deltagande på innebandyn. Men då kunde jag ta ut mig lite extra på gymmet (hade nog gjort det även om det varit innebandy om jag känner mig rätt). Fy fan så jobbigt det var. Men oj så härligt!

Och så fort sonen somnat (just nu leker han elektriker eller något så jag vet inte hur långt bort sovandet är) ska jag äta lite lunch och sedan lägga mig en stund i soffan. Känner mig förtjänt av det. (Men den största anledningen är en huvudvärk som är rätt annoying, men jag försöker ignorera den.)

det finns inga dåliga väder, bara dåliga besked.

Då var det officiellt då. September blir min sista månad. Bajs säger jag bara!

nytt pålägg.

Började dagen med att skära av en bit av vänstra pekfingernageln. Inte av någon speciell anledning utan den var helt enkelt i vägen när jag skulle skära paprika till frukostmackan.

Jag hoppas det är det enda dåliga som händer idag.

vissa saker är lite läskiga.

Och precis då jag publicerade förra inlägget kom mörkret. Läskigt.

ifall ni missat det.

Klockan är strax efter halv nio och det är fortfarande ljust ute. Det är så underbart så jag vet inte vad jag ska ta mig till. Vårkänslan är kommen igen!

glöm och gå vidare.

Fy fan vilken jävla skitdag! Men trots svidande ögon och ett jävligt dåligt humör tog jag mig iväg till gymmet för lite löpning och benträning. Jag är stolt över mig själv.

Snart ska jag krypa ner i en renbäddad säng och välkomna morgondagen, som jag verkligen hoppas blir bättre än idag.

mer barmark åt folket.

Fyra kilometer löpning bara så där. Det är så fantastiskt underbart att det går att springa utomhus utan att halka eller frysa. Jag får verkligen se till så att detta blir en vana för huvudet och kroppen mår så fantastiskt bra efteråt (kanske att kroppen säger annat just nu, men den kommer hålla med senare). Vårkänslan är kommen!

tack för den här gången.

Efter nio dagar med fjälluft i lungorna, kom vi igår äntligen hem. Så idag är det tvätt, tvätt och åter tvätt som står på schemat. Ser ut som ett bombnedslag med alla högar med tvätt. Men röklukt, svett och annat tjafs är inte mysigt att lägga in i garderoben.

Har saknat sängen mest och den gjorde mig inte besviken. Tyvärr kunde jag inte sova när jag väl fick imorse. För nu har tydligen hjärnan haft semester klart. Typiskt.

önskar du vore här.

Två år av enorm saknad.

Du fattas mitt hjärta.

♥