ett stort mörker.

Helt plötsligt blev det helt svart. Eller kanske inte helt svart eftersom det är rätt ljust ute, men svart i den benämningen att strömmen försvann.

Min första reaktion var att kolla om grannens fönsterlampor också var svarta. Det var dem. Alltså inte bara hos oss. Puh!
Sedan blev jag lättad att det inte är mörkt ute också (har ju hänt en gång tidigare i vintras och jag var ensam hemma, inte kul kan jag säga) för då hade det varit jobbigt då älskade inte är hemma för tillfället.

Nästa tanke var att vällingen inte kunde värmas i mikron. Inte heller kunde jag koka vatten i vattenkokaren. Och inte heller på spisen. Som tur är verkar huliganen (som för övrigt har haft sin första feberfria dag sedan i onsdags) vara inne i en fas då han inte äter välling vid läggdags. Förhoppningsvis är denna kväll inkluderad i den fasen (och än så länge verkar det gå rätt bra för det är tyst från hans rum *peppar, peppar...*).

Jag hoppas att strömmen kommer tillbaka inom en halvtimme för favoritprogrammet går ju på teve och jag har längtat hela dagen.
Men jag har ju annars min bok. Det är tur det för att bara sitta i "mörkret" och stirra låter inte alls roligt.

från glömska till sömn.

Glömskan är helt otrolig. Jag vet inte hur många gånger jag fått vända om med bilen och hämta saker jag glömt de senaste dagarna (och inte bara de senaste dagarna, det händer rätt ofta faktiskt). Det skulle inte förvåna mig om en av farhågorna inför att bli mamma blir verklighet. Nämligen att jag ska glömma sonen någonstans.

Nåväl, angående glömskan så glömde jag helt bort att det i lördags var exakt ett år sedan vi fick nycklarna till vårat underbara hus. Ett helt år har vi fått bo där (och många fler kommer det att bli) och jag trivs mer och mer för varje dag som går. Sedan att jag bor med världens bästa pojkar gör ju allting faktiskt ännu bättre.

Nu ska jag fortsätta med det jag blivit helvetes bra på sedan jag började jobba som taltidningsredaktör. Och jag pratar inte om att prata och läsa, utan jag pratar om att vänta. Vänta på sidor. Alltid detta jävla väntande. Det är så helvetes irriterande (förlåt för alla "helvetes" förresten). Jag har dock lite sällskap med mig i mitt väntande. Robert Gustafssons biografi. Har inte kommit så långt, men det jag har hunnit läsa har fått mig att vilja skita i jobbet och fara hem och ligga och läsa hela natten istället.

Fast jag vet att det är dumt av två anledningar. Dels tror jag inte de blir så glada på jobbet och dels skulle det inte vara så smart att ligga vaken hela natten när sonen tycker att sovmorgon är för fegisar. Så jag får snällt läsa medan sidorna gör någonting annat (jobbsidorna alltså) och sedan sova resten av natten. Sova är för övrigt en av mina favoritsysselsättningar. Ifall ni inte visste det.

Ps. Det kom en sida medan jag skrev allt detta. Så bra. Bara nitton kvar då!

feeling crooked.

Vaknade lite tidigare än jag tänkt, men måste blåsan tömmas så måste blåsan tömmas. Låg kvar under täcket och myste och läste en stund innan det var dags att kliva upp. Möttes av alldeles för många minusgrader och som om inte det var nog så small det till i höger sida av ryggen när jag skulle klä på mig. Förhoppningsvis är det det enda dåliga som händer idag.

t minus ONE day.

Ligger nedbäddad i en renbäddad säng med boken i knät. Känner tröttheten komma smygande (men ändå inte lika starkt som tidigare, det går alltså åt rätt håll) och jag ska strax släcka både lampan och ögonen. Ju fortare jag somnar desto fortare blir det imorrn och imorrn blir en bra dag. Det känner jag på mig.

Published with Blogger-droid v2.0.4