precis som då.

Jag minns när jag var liten och väntade på tomten på julafton. Försökte leka eller se teve för att få tiden att gå men var femte minut sprang jag till fönstret för att kolla om han möjligtvis kom gående på vägen.

Exakt samma känsla har jag på torsdagar.

tillsammans för alltid.

Två år.

De bästa åren i mitt liv

Även om det stundtals varit slita-håret-varning har kärleken aldrig sinat. Snarare har den bara blivit starkare. Att varje dag tillsammans få utforska, utvecklas och inspireras gör mig till en bättre människa.

Du gör mig glad, ledsen, arg, irriterad, lycklig och framförallt gör du mig rikare för varje dag som går.

Du är vårt allt.

Mamma och pappa älskar dig mest av allt i hela världen.

Grattis på Din dag älskade, älskade gryn!

♥♥♥

ett välbevarat minne.

Har lite svårt att förstå att det nu är två år sedan allting startade.

vill ha mer.

Tre år sedan sist. Idag var det dags igen. Fotbollsmatch. Damerna behövde folk och jag ställde upp. Fick starta (det var oväntat) som höger ytterback. Galet, men så jävla roligt.

Fick dock bara 35 minuters speltid, men det väckte liv i spelarnerven kan jag säga. Sånu är det fan hårdträning som gäller så att jag kan ta ut mig själv till matcherna med division fyra.

Dock var det inte lika roligt när migränen kom i slutet av matchen. Men även om jag inte väntade mig det blev jag inte så förvånad. Den brukar komma när jag ansträngt mig efter ett tags vila. Men två alvedon och en undangömd Daim(älskade hade gömt den i bilen och jag hittade som tur var av en slump) gjorde att jag kunde överleva bilresan hem.

Nu ska jag gå och sova och sova bättre än natten till idag. Nervositeten inför matchen blev för mycket så det var svårt att sova. Jag ska tänka tillbaka och njuta. Fy fan vad jag älskar att spela fotboll!

Ps. Idag den 27 april är det exakt två år sedan vi flyttade in i vårat hus. Två år har gått fort och det känns lika bra idag som det gjorde då. Härligt!

alla hjärtans dag.

För två år sedan var det här en toppendag. I år är den hittills inte så toppen. Ett besked vi inte ville ha möttes oss imorse och sonen är gnälligare än någonsin (vaknat på fel sida skulle jag tro). Kvällen är ju dock ung och allt kan hända. Jag hoppas min telefon ringer och meddelar lite gladare besked än i morse och sedan hoppas jag att sonen slutar tjuta (yes, han tjuter verkligen) för snart ramlar mina öron av. Typ.

ingen vanlig dag.

Livet är inte längre vad det en gång var. Det har fötts en liten krabat med tio fingrar, tio tår och en liten snopp. Röda hårstrån kan skönjas på hans vackra hjässa. En pappa klipper navelsträngen. En mamma ligger och pustar och gråter och är trött, svettig, klibbig, varm, kladdig och i chock att hon faktiskt klarade av det. Den lilla krabaten får efter lite omsorg av de snälla tanterna lägga sig på sin mammas bröst. Mamman fortsätter gråta. Tårar av glädje.

Den allra finaste, vackraste, kladdigaste, lagomt stora och alldeles, alldeles underbara lilla kille är äntligen här.

Och nu har det gått ett helt år. Ett år som har varit helt omtumlande och underbart. Att bli tre är verkligen en omställning och för en som tycker om att sova (typ jag) är det verkligen någonting alldeles speciellt att bli tre. Men all sömnbrist och alla stunder av irritation, frustration och tårar kan inte på något vis mäta sig med all den glädje, värme och ovillkorlig kärlek som präglat oss sedan den här dagen för ett år sedan.

Han är det allra bästa och självklart är jag partisk när jag säger det och jag är så lycklig att han kom till oss. Våran lilla huligan som precis nu fyller ett år!

"Mamma och pappa älskar dig mer än någonting annat i hela världen. Du har skänkt oss så mycket under detta år och vi ser fram emot vad du ska ge oss alla åren som kommer härnäst. Alla dagar, timmar, minuter, sekunder med dig är tid som aldrig kommer glömmas och alltid finnas där att tänka tillbaka på.
Tack för att du är våran son och att vi får vara dina föräldrar. Tack för att du finns i vårat liv. Vi ska göra allt för att ditt liv ska bli det bästa. Vi ska göra allt för att du ska få ha det bästa. Vi ska göra allt för att du aldrig ska behöva känna dig ensam eller ledsen. På samma sätt som du har gett oss kärlek, glädje och värme kommer vi att återgälda det miljoner gånger om.
Du är vårt allt! ♥"

något att minnas.

Precis ett år sedan det verkligen startade. Det som skulle sluta i det bästa. Smärtan som följde från och med nu är visserligen diffus och det var vid tillfället rätt obekvämt, men det var ändå en smärta jag skulle kunna gå igenom fler gånger.

Det dröjer dock ett drygt dygn innan mötet sker. Men bollen är i rullning och det bästa som hänt oss är verkligen på väg ut.

Lugnet som jag hade är jag fortfarande överraskad över. Jag har hela mitt liv trott att det skulle vara det värsta jag skulle vara med om, men så här i efterhand var det inte alls så farligt som jag målat upp det. Nu hade jag ju bedövning, men ändå. Det är fortfarande nästan ett år efteråt en gåta att jag verkligen inte drabbades av panik som jag så många gånger drömt att jag skulle göra.

Smärtan börjar på riktigt och om ett drygt dygn är det dags att mötas.
Jag och han.

från och med nu.

Precis ett år sedan vi fick det första tecknet på att någonting var på väg att hända. Precis ett år sedan det startade, det som skulle förändra våra liv för alltid. Det bästa som hänt började vid denna tid för ett år sedan leta sig utåt.

Men det skulle dröja något dygn till innan vi träffades första gången.
Men första steget togs precis nu.

tänker tillbaka och förundras.

Ifjol sommar låg jag i soffan och svettades med AC:n på full sprutt i bara shorts och sportbh.

Ikväll ligger jag i soffan och svettas med AC:n på full sprutt i bara shorts och sportbh.

Den enda skillnaden är att siffrorna på vågen inte är lika höga nu och att han som bodde i magen då nu sover i sin säng i rummet bredvid.

Jag kan inte förstå hur jag överlevde som höggravid ifjol. Jag borde få medalj. Eller i alla fall något sorts pris.

till min son.

Om en dryg kvart har du funnits utanför lika länge som innanför. Tiden har verkligen sprungit iväg. Det var ju bara nyss som du kom ut alldeles liten, slemmig och fantastisk. Den här tiden vi hittills fått med varandra har varit den bästa tiden i mitt liv. Och även om kommunikationen är lite halvtaskig ibland (i alla fall från din sida) och vi inte riktigt förstår varandra fullt ut, så förstår vi varandra ändå på något sätt. Och vi lär oss nya saker om varandra för varje dag som går.

Mitt liv innan dig var det absolut inget fel på. Men sedan du kom har saker och ting fått ett annat ljus. Saker som förut varit viktiga är inte längre ens topp tio på listan över saker som är viktiga.

Skratt, värme och kärlek är bara några av de saker du tillför genom att bara vara du.
Att vakna på morgonen eller komma hem efter några timmars frånvaro och mötas av det finaste leendet gör att allt annat bara bleknar.

De här nio månaderna har innehållit så mycket och jag ser fram emot resterande tid vi kommer få tillsammans.

Ända sedan du kom ut och blev lagd på mitt bröst den där natten för nästan exakt nio månader sedan har jag älskat dig mest av allt i hela världen.

Du är mitt allt.

Ps. Imorrn kan du väl ge din mamma lite sovmorgon, okej?

från glömska till sömn.

Glömskan är helt otrolig. Jag vet inte hur många gånger jag fått vända om med bilen och hämta saker jag glömt de senaste dagarna (och inte bara de senaste dagarna, det händer rätt ofta faktiskt). Det skulle inte förvåna mig om en av farhågorna inför att bli mamma blir verklighet. Nämligen att jag ska glömma sonen någonstans.

Nåväl, angående glömskan så glömde jag helt bort att det i lördags var exakt ett år sedan vi fick nycklarna till vårat underbara hus. Ett helt år har vi fått bo där (och många fler kommer det att bli) och jag trivs mer och mer för varje dag som går. Sedan att jag bor med världens bästa pojkar gör ju allting faktiskt ännu bättre.

Nu ska jag fortsätta med det jag blivit helvetes bra på sedan jag började jobba som taltidningsredaktör. Och jag pratar inte om att prata och läsa, utan jag pratar om att vänta. Vänta på sidor. Alltid detta jävla väntande. Det är så helvetes irriterande (förlåt för alla "helvetes" förresten). Jag har dock lite sällskap med mig i mitt väntande. Robert Gustafssons biografi. Har inte kommit så långt, men det jag har hunnit läsa har fått mig att vilja skita i jobbet och fara hem och ligga och läsa hela natten istället.

Fast jag vet att det är dumt av två anledningar. Dels tror jag inte de blir så glada på jobbet och dels skulle det inte vara så smart att ligga vaken hela natten när sonen tycker att sovmorgon är för fegisar. Så jag får snällt läsa medan sidorna gör någonting annat (jobbsidorna alltså) och sedan sova resten av natten. Sova är för övrigt en av mina favoritsysselsättningar. Ifall ni inte visste det.

Ps. Det kom en sida medan jag skrev allt detta. Så bra. Bara nitton kvar då!

önskar du vore här.

Två år av enorm saknad.

Du fattas mitt hjärta.

♥

tiden går fort när man har roligt.

Tänk att jag för ett halvår sedan låg i en sjukhussäng med massor med smärta och en enorm längtan att få träffa världens finaste. Smärtan kommer jag inte ihåg helt och hållet (bara att det gjorde jävligt ont) men längtan var så obeskrivligt enorm.

Och om bara tre timmar och fyrtiofem minuter är det precis sex månader då våra liv blev alldeles fantastiskt mycket ljusare och roligare (även om det har varit väldigt omtumlande och tröttsamt vissa stunder). Det var då han kom. Världens mest underbara människa. Han som gör att våra dagar är ljusa även om det är mörkt ute. Jag och din pappa älskar dig mest av allt i hela världen ska du veta! ♥

choklad är en kvinnas bästa vän.

Älskade överraskade även denna gång med att komma hem en dag tidigare än väntat. Helt underbart! Men inte får jag vara hemma och kramas för det, jobbet väntar som sagt efter en hel veckas ledighet (en vecka som har gått väldigt, väldigt fort). Men imorrn ska det kramas. Dock jobbar jag imorrnkväll igen, men hela dagen fram tills dess ska det kramas. Så det så.

Och en sak till, idag för ett år sedan skrev vi ett nytt kapitel i våra liv. Det var nämligen denna dag som vi skrev på kontraktet för det hus vi nu bor i och som ska bli sonens trygga fort och vårat hem i många, många, många år framåt. En stor dag och jag har firat detta med att äta choklad som kom till mig i brevlådan. Mamma kan man alltid lita på när ingen annan ger mig presenter på Alla Hjärtans Dag. Tack mamma!

vissa dagar blir det bara så bra.

Jag vet inte om ni kommer ihåg, men jag kan påminna er. Här, här och här kan ni läsa vad jag gjorde när det var palindromdag förra gången.
Kanske inte den gladaste dagen men alla dagar kan inte vara glada dagar.

(Ni får ursäkta att magen syns
och att den ser så tjock ut,
men jag jobbar på det)

Den här palindromdagen har däremot hittills varit helt okej. Dock började det med en lite tidig morgon, men jag orkar inte bry mig. Det var efter det blev bra. Mycket bra. Skulle klä på mig och jag tänkte att jag skulle prova ett par jeans som jag hade på mig innan jag blev gravid (har provat dem lite då och då för att se hur långt bort det är) och döm av min förvåning när jag kan dra dem över låren och knäppa dem. Fattar ni? Jag kan ha mina jeans! De är dock lite tajta i låren fortfarande, men jag kan ha dem och jag är överlycklig.

Sen att jag ska iväg och träna fotboll igen ikväll gör den här dagen ännu bättre. Fast ännu mer bättre blir det när jag tänker på vad som hände den här dagen förra året. Det var då våra liv gick in i ett helt nytt kapitel. Det var då vi blev varse om att vi skulle bli tre. Helt galet!

Nåväl, ska gå och byta om nu så att jag är klar att fara så fort älskade kommer hem från sin träning.
Vilken dag alltså!

en dag, två saker.

Två saker så här på lördagskvällen; 1) Ett år sedan jag tog min sista snus. Förhoppningsvis blir det inga fler heller och 2) tre månader sedan vi var i Sunderbyn och jag låg med obeskrivlig smärta och väntade på världens finaste. Det var bara det jag ville.

en vecka är ingen lång tid.

Tänk att jag för en vecka sedan låg i smärtor som är obeskrivbara. En vecka sedan det började. Det som skulle sluta med det allra finaste. Veckan har verkligen sprungit iväg. Snart är det väl dags att vinka av honom när han flyttar hemifrån. Usch så hemskt!

to whom it may concern.

Har fått klagomål eller åtminstone ett förslag om att jag ska blogga med mer bilder. Och sedan har det även kommit önskemål om bilder från i lördags. Så här kommer en liten bildbomb för er som klagar/önskar. Varsågoda!