återupplivning.

Heltidsjobb (tyvärr bara under sommaren) och ensamstående större delen av veckorna. Det är anledningen till att bloggen stått stilla. Har inte känt att det varit något att skriva och ju fler dagar jag kände så desto mer glömde jag bort bloggen.

Men kanske att jag kan få igång skrivandet igen. Har ändå tänkt på det lite då och då men det har alltid kommit upp någonting annat som gjort att det fallit i glömska. Men som vanligt kan jag ingenting lova för om mitt minne var dåligt innan sommaren är det nästan värre nu. Tror demens smittar.

Nåväl, jag ska stänga igen de gröna för imorgon är det kalasdags. Liten blir stor (måndag är ju den riktiga dagen). Fy fan vad tiden har sprungit iväg. Det är helt galet!

vill ha mer.

Tre år sedan sist. Idag var det dags igen. Fotbollsmatch. Damerna behövde folk och jag ställde upp. Fick starta (det var oväntat) som höger ytterback. Galet, men så jävla roligt.

Fick dock bara 35 minuters speltid, men det väckte liv i spelarnerven kan jag säga. Sånu är det fan hårdträning som gäller så att jag kan ta ut mig själv till matcherna med division fyra.

Dock var det inte lika roligt när migränen kom i slutet av matchen. Men även om jag inte väntade mig det blev jag inte så förvånad. Den brukar komma när jag ansträngt mig efter ett tags vila. Men två alvedon och en undangömd Daim(älskade hade gömt den i bilen och jag hittade som tur var av en slump) gjorde att jag kunde överleva bilresan hem.

Nu ska jag gå och sova och sova bättre än natten till idag. Nervositeten inför matchen blev för mycket så det var svårt att sova. Jag ska tänka tillbaka och njuta. Fy fan vad jag älskar att spela fotboll!

Ps. Idag den 27 april är det exakt två år sedan vi flyttade in i vårat hus. Två år har gått fort och det känns lika bra idag som det gjorde då. Härligt!

inge mer väntan nu.

Idag var en bra dag. En dag jag längtat till. På grund av förkylning och en kniv som ville bita tillbaka blev väntan extra lång. Men som sagt, idag var det dags. Comeback på fotbollsplanen. Det var alldeles, alldeles underbart. Tungt som fan, men underbart.

Dock kände jag då jag kom hem hur ett litet halsont började smyga sig på och jag frös en hel del. Frossan försvann. Tyvärr inte halsontet. Men jag hoppas det försvinner över natten för det är träning igen redan imorrn och det vore jävligt taskigt om kroppen tvingade mig vänta ännu mer.

Så nu ska jag strax släcka lampan och stänga de gröna och hoppas på en bra natt och en friak hals imorrn.
Men först ska jag spela det där jävla Candy Crush. Beroendeframkallande som tusan och lika arg blir jag varje gång. Men jag har dragit ifrån älskade och det känns skönt.

timingen kunde varit bättre.

Var på upptaktsmöte för fotbollen igår. Hade tänkt göra comeback nu när jobbet inte stör längre.
Ny tränare för säsongen och jag är grymt taggad att dra igång. Tre pass i veckan varav ett är en timmes fys, med start imorgon.

Vad händer då? Jo jag vaknade imorse med ont i halsen, huvudet och rätt mycket snor i näsan. Snacka om dålig timing. Men förhoppningsvis går det över snabbt för som sagt är jag grymt taggad att dra igång igen.

en månad på kort tid.

Nu har det nästan gått en hel månad utan att jag har bloggat. Det har nog aldrig hänt förut. Och jag har ingen annan ursäkt än att jag är lat och glömsk.

Ska försöka sammanfatta den senaste månaden så kort som möjligt för att slippa sitta och skriva till imorrn. Vi börjar med sjukvecka (den lilla huliganen hade först ögoninflammation och sedan förkyld med hög feber) och samma vecka även gräsänka. Kan ju säga som så att den veckan var en av de jobbigaste (kanske rent av den allra jobbigaste) sedan vi blev tre. Fy fan så dåligt jag mådde både fysiskt och psykiskt. Men jag överlevde och barnet likaså. Men puh!

Min kära mobil är hos doktorn igen. För samma åkomma som förra gången. Den är inte byggd att hoppa ner på stengolv. Så enkelt är det. Men kombinationen trötthet och lite stress kan verkligen ställa till det.

Träningen har jag äntligen kunnat börja om med bara så där två månader efter att jag inhandlade träningskortet. En seg förkylning som verkligen inte ville släppa taget och sedan då ett sjukt barn och ensam hemma gör det ganska svårt att kunna dra iväg på gymmet. Men förra veckan var det återkomst och det kändes i benen kan jag säga. Men som jag mådde bättre redan efter en dag. Hade tänkt besöka gymmet idag också men då kände jag lite halsont på morgonen och jag vill verkligen inte bli sjuk igen så jag valde att ta en dag i soffan istället. Välbehövligt även det.

Ja, annars då?
Inte mycket. Det är som vanligt. Trött, trött, trött. Barnet på förskola på förmiddagarna och jag försöker väl göra någon nytta under de timmarna, men det blir inte så ofta så. På senare tid har jag mest bara läst. Inte ens sett serier utan jag har läst. Galet.

Köket då kanske ni undrar? Där går det framåt även om jag är latast i världen och har en sambo som jobbar borta ibland. Det är bara tapetsering kvar och det blir av på torsdag. Så när det nu blir dags för julpyntning nästa vecka (vi far till Jutis i helgen så det hinns inte med på söndag) kommer jag få göra julfint i ett alldeles fantastiskt fint kök. Jag är så lycklig.

För att avsluta detta inlägg kan jag säga att det verkligen varit upp och ner den senaste månaden. Men solstrålarna i mitt liv har hela tiden funnits där för att få mig att le. Även om det ibland varit de som varit orsaken till dipparna är det ändå de som i slutändan lyfter mig uppåt. De är fantastiska!

Det blev ändå ett långt inlägg trots att jag hade tänkt mig något annat. Men det blir så ibland när fingrarna får dansa fritt på tangentbordet. Ska försöka uppdatera lite oftare, även om det bara blir en rad eller två. Fast å andra sidan vet jag ju inte om jag skriver för blinda ögon eller om det sitter någon på andra sidan och tar del av mina ord?

Nu ska jag umgås med mina favoritpojkar.
Adjö för nu!

har inte missat någonting.

Återkomsten till krogen var sådär. Som vanligt var det roligare innan. Kände knappt igen någon ute och kände mig minst tio år äldre. Inte kul.

Men allt detta betyder att vi för första gången på ett drygt halvår är barnfria och det ska firas med att sova, sova, sova! Om jag kan sova vill säga. Brukar ha väldigt svårt att sova när jag väl kan. Men jag ska göra ett ärligt försök. Så, godnatt!

det måste göras.

Idag gjorde jag comeback nummer två (nummer ett var ju i torsdags). Fotbollsskorna snörades på och kroppen fick jobba lite. Det var helt underbart.

Men det är inte allt min stackars kropp blivit utsatt för idag. Om ni inte har märkt det så här det snöat "lite" idag och nuförtiden har vi ju en uppfart. Och tydligen måste vi skotta den själv (jag älskar att bo i hus och saknar absolut inte lägenheten, men jag måste säga att just detta moment var skönt förr). Så direkt efter träningen tog jag itu med den och jag var tvungen att lägga mig på golvet efteråt och bara andas. Låg typ tio minuter innan jag kunde kliva upp. Helt galet. Men jag räknar skottningen som ett träningspass, så då har jag bara två kvar tills jag gjort klart den punkten också (som ni kan se till vänster så har gjorde jag klart sit-upsen igår).

Har sedan legat i soffan (efter att ha hämtat hem barnet såklart) och unnat mig gotta med socker i. Kände att jag var värd det, men om jag ska vara helt ärlig är det andra gottat (det utan socker som jag börjat äta) lite godare. Så kan det vara.

Nu tänkte jag joina den lille för jag ser ingen anledning till att vara vaken längre. Och ju fortare jag går och lägger mig desto fortare blir det imorrn och imorrn kommer älskade hem. Jippie!