en månad på kort tid.

Nu har det nästan gått en hel månad utan att jag har bloggat. Det har nog aldrig hänt förut. Och jag har ingen annan ursäkt än att jag är lat och glömsk.

Ska försöka sammanfatta den senaste månaden så kort som möjligt för att slippa sitta och skriva till imorrn. Vi börjar med sjukvecka (den lilla huliganen hade först ögoninflammation och sedan förkyld med hög feber) och samma vecka även gräsänka. Kan ju säga som så att den veckan var en av de jobbigaste (kanske rent av den allra jobbigaste) sedan vi blev tre. Fy fan så dåligt jag mådde både fysiskt och psykiskt. Men jag överlevde och barnet likaså. Men puh!

Min kära mobil är hos doktorn igen. För samma åkomma som förra gången. Den är inte byggd att hoppa ner på stengolv. Så enkelt är det. Men kombinationen trötthet och lite stress kan verkligen ställa till det.

Träningen har jag äntligen kunnat börja om med bara så där två månader efter att jag inhandlade träningskortet. En seg förkylning som verkligen inte ville släppa taget och sedan då ett sjukt barn och ensam hemma gör det ganska svårt att kunna dra iväg på gymmet. Men förra veckan var det återkomst och det kändes i benen kan jag säga. Men som jag mådde bättre redan efter en dag. Hade tänkt besöka gymmet idag också men då kände jag lite halsont på morgonen och jag vill verkligen inte bli sjuk igen så jag valde att ta en dag i soffan istället. Välbehövligt även det.

Ja, annars då?
Inte mycket. Det är som vanligt. Trött, trött, trött. Barnet på förskola på förmiddagarna och jag försöker väl göra någon nytta under de timmarna, men det blir inte så ofta så. På senare tid har jag mest bara läst. Inte ens sett serier utan jag har läst. Galet.

Köket då kanske ni undrar? Där går det framåt även om jag är latast i världen och har en sambo som jobbar borta ibland. Det är bara tapetsering kvar och det blir av på torsdag. Så när det nu blir dags för julpyntning nästa vecka (vi far till Jutis i helgen så det hinns inte med på söndag) kommer jag få göra julfint i ett alldeles fantastiskt fint kök. Jag är så lycklig.

För att avsluta detta inlägg kan jag säga att det verkligen varit upp och ner den senaste månaden. Men solstrålarna i mitt liv har hela tiden funnits där för att få mig att le. Även om det ibland varit de som varit orsaken till dipparna är det ändå de som i slutändan lyfter mig uppåt. De är fantastiska!

Det blev ändå ett långt inlägg trots att jag hade tänkt mig något annat. Men det blir så ibland när fingrarna får dansa fritt på tangentbordet. Ska försöka uppdatera lite oftare, även om det bara blir en rad eller två. Fast å andra sidan vet jag ju inte om jag skriver för blinda ögon eller om det sitter någon på andra sidan och tar del av mina ord?

Nu ska jag umgås med mina favoritpojkar.
Adjö för nu!

det måste vara fel någonstans.

Jag tror det står fel i almanackan. För det har känts som fredagen den 13e idag. Hela dagen har varit åt helvete. Fy fan! Men nu är den snart slut. Även arbetskvällen är slut och jag får alldeles strax åka hem och krypa ner under täcket.

Imorrn är det lördag och det brukar innebära sovmorgon. Men vi får väl se hur det blir med den saken, har ju en tendens att inte kunna sova när jag väl får chansen. Suck.

Usch och fy vilken urbota tråkig och jävlig dag. Det är tur att jag har världens finaste pojkar där hemma som gör mig glad. Den lille har kommit flera gånger och gett mig en kram under dagen (han är inne i en kramfas och just idag passade det väldigt bra) och den stora gör mig glad över att bara finnas. Såklart.

Men som sagt, nu ska jag alldeles strax krypa ner och jag ska nog kramas lite tror jag. Med den stora. Den lille sover. Förhoppningsvis.

Blä, jag är så trött så jag svimmar snart. Ögonen svider och det är nästan så att det flimrar. Jag ska köra försiktigt hem så att det inte händer någonting. Fast det skulle ju inte göra mig förvånad med den dagen jag har haft.

Nej, nu ska jag förbereda för att åka hem medan den sista lilla biten av tidningen komprimeras och skickas iväg ute i sajberspäjsen.
Godnatt!

stämplar ut.

Tidningen är klar och skickas i detta nu. Det har gått bra. Väldigt bra om jag får säga det själv. Dock är ryggen inte med på det braiga tåget, men jag brukar ju inte sitta på det här viset så mycket nuförtiden så det kanske tar ett tag innan den vänjer sig.

Men som jag längtar hem. Hem till mina favoritpojkar. Och hem till sängen. Ögonen är inte långt ifrån att stängas igen så det är tur att jag får åka hem. Puh!