mitt namns dag.

Anna-dagen idag. Alltså min (och alla andra med samma namn förstås) dag.
Vad är bättre att fira den om inte med ett litet pass på gymmet (träffade en PT förra veckan och fick ett rätt kul program att följa) och sedan färdigställa köket? Eller det är inte helt klart då det fattas någon list och någon passbit, men i det stora hela är det klart och jag är så lycklig. Varje gång jag kliver in i köket nu fylls jag av lycka och värme. Och jag lovar att lägga ut bilder när det är helt klart.

Annars är det förkylt igen. Dock inte jag, men det hade nästan hellre fått vara jag som snorade och hostade. Det blir så satans gnälligt och den här vägra-sova-fast-jag-är-så-trött-att-jag-knappt-orkar-hålla-ögonen-öppna-fasen är inte rolig. Usch och fy! Men den här gången behöver jag inte ta hand om allt det själv och det är grymt skönt, för jag tror jag hade gått in i den berömda väggen då.

Nåväl, det är en dag imorgon också och även om den lille huliganen brukar sova till halv åtta-åtta på morgnarna (peppar, peppar...) är det lika bra att besöka drömmarnas värld. För inte blir det åtta sammanhängande timmars sömn inte. Det kommer vaknas och bökas. Som vanligt.

Godnatt!

en månad på kort tid.

Nu har det nästan gått en hel månad utan att jag har bloggat. Det har nog aldrig hänt förut. Och jag har ingen annan ursäkt än att jag är lat och glömsk.

Ska försöka sammanfatta den senaste månaden så kort som möjligt för att slippa sitta och skriva till imorrn. Vi börjar med sjukvecka (den lilla huliganen hade först ögoninflammation och sedan förkyld med hög feber) och samma vecka även gräsänka. Kan ju säga som så att den veckan var en av de jobbigaste (kanske rent av den allra jobbigaste) sedan vi blev tre. Fy fan så dåligt jag mådde både fysiskt och psykiskt. Men jag överlevde och barnet likaså. Men puh!

Min kära mobil är hos doktorn igen. För samma åkomma som förra gången. Den är inte byggd att hoppa ner på stengolv. Så enkelt är det. Men kombinationen trötthet och lite stress kan verkligen ställa till det.

Träningen har jag äntligen kunnat börja om med bara så där två månader efter att jag inhandlade träningskortet. En seg förkylning som verkligen inte ville släppa taget och sedan då ett sjukt barn och ensam hemma gör det ganska svårt att kunna dra iväg på gymmet. Men förra veckan var det återkomst och det kändes i benen kan jag säga. Men som jag mådde bättre redan efter en dag. Hade tänkt besöka gymmet idag också men då kände jag lite halsont på morgonen och jag vill verkligen inte bli sjuk igen så jag valde att ta en dag i soffan istället. Välbehövligt även det.

Ja, annars då?
Inte mycket. Det är som vanligt. Trött, trött, trött. Barnet på förskola på förmiddagarna och jag försöker väl göra någon nytta under de timmarna, men det blir inte så ofta så. På senare tid har jag mest bara läst. Inte ens sett serier utan jag har läst. Galet.

Köket då kanske ni undrar? Där går det framåt även om jag är latast i världen och har en sambo som jobbar borta ibland. Det är bara tapetsering kvar och det blir av på torsdag. Så när det nu blir dags för julpyntning nästa vecka (vi far till Jutis i helgen så det hinns inte med på söndag) kommer jag få göra julfint i ett alldeles fantastiskt fint kök. Jag är så lycklig.

För att avsluta detta inlägg kan jag säga att det verkligen varit upp och ner den senaste månaden. Men solstrålarna i mitt liv har hela tiden funnits där för att få mig att le. Även om det ibland varit de som varit orsaken till dipparna är det ändå de som i slutändan lyfter mig uppåt. De är fantastiska!

Det blev ändå ett långt inlägg trots att jag hade tänkt mig något annat. Men det blir så ibland när fingrarna får dansa fritt på tangentbordet. Ska försöka uppdatera lite oftare, även om det bara blir en rad eller två. Fast å andra sidan vet jag ju inte om jag skriver för blinda ögon eller om det sitter någon på andra sidan och tar del av mina ord?

Nu ska jag umgås med mina favoritpojkar.
Adjö för nu!

det här är verkligen inte jag.

Undrar om jag kommer vinna pris som världens mest frekventa bloggare?!
Nej skämt åsido har haft lite upp och ner på senare tid och inte känt för att skriva.
Livet som arbetslös suger och jobben lyser med sin frånvaro. Har sökt lite jobb och har hunnit vara på en intervju så vi får väl se. Dock är jobbet som kan komma efter intervjun bara ett då-och-då-jobb så jag hoppas ju verkligen att något permanent dyker upp snart för annars kommer jag bli galen.

Jag gör absolut ingenting om dagarna längre. Kanske att jag dammsugar någongång eller packar upp någon låda i köket. Men annars blir det mest att jag ligger i soffan och ser serier. Hur jävla tragiskt är inte det? Och då kanske någon av er undrar hur jag hinner det med en ettårig vilding? Men då kan jag tala om för er att jag har tre timmar på förmiddagen då han är på förskolan och sedan har han börjat sova ett bra tag (peppar, peppar) när jag hämtar hem honom. Och sedan har jag ju alla kvällar fria nuförtiden. Så tid till att vara lat finns det gått om.

Men jag ska verkligen försöka rycka upp mig och ta tag i mitt liv. Typ börja om att träna. Dock känner jag en begynnande smärta i halsen, men jag hoppas det bara är tillfälligt för jag har nyss varit sjuk och tänker inte vara det igen för då tar det ännu längre innan jag kan ta tag i mitt liv och ju längre tid som går desto svårare blir det att komma igen.

Suck.

Den enda livsglädjen just nu är mina favoritpojkar. De förgyller mina dagar och utan dem vette fåglarna vad jag hade gjort.

Just ja, på tal om köket så börjar det vara klart. Vi ska bara välja någon snygg tapet och sedan beställa en glasskiva (istället för kakel) och när det är klart är det bara dutteliduttandet kvar och jag kommer nog sitta en hel del i köket när det klart. Bara för att beundra skönheten. För det kommer bli så jävla snyggt!

Nåväl, barnet ligger ute i vagnen (han har blivit snorig och är lite väl grinig just nu) så jag ska passa på att lägga mig i soffan och göra det jag gör bäst... Hm, undra om jag kan få in det i mitt CV?!

en sista stund.

Gårdagen var riktigt kul. På förfesten. Sedan kom vi ut på krogen. Nu är jag ju inte där så ofta (igår var andra gången sedan i maj eller något sådant) men fy så tråkigt det har blivit. Fullt med småglin (som jag vet är i rätt ålder, men de är ändå småglin i mina ögon) och bartenders utan split vision (förlåt om jag trampar någon bartender på tårna, men det är fan inte normalt att man får stå i baren och vänta på att bli betjänad i minst tjugo minuter bara för att man inte står rakt fram).

Nej, jag och älskade gick och tog en nattpizza (bättre beslut har man väl tagit i sitt liv, men är man hungrig så är man och jag åt faktiskt bara halva så det är typ okej) och pratade renovering istället. Fullt normal diskussion på en pizzeria sent en lördagsnatt.

Idag har det inte blivit någon normal bakisdag. Men det är svårt när man har en liten huligan att se efter. Barnvakten (mamma) hade en tid att passa mitt på dagen så det var bara att kliva upp och ta en alvedon och se livet från den ljusa sidan.

Men det positiva med det är att köket är mindre ofärdigt nu (svärfar kom förbi och då brukar det alltid bli massor gjort) och jag ser ljuset i tunneln. Jag kan äntligen använda spisen igen (dock bara till att koka lättare saker eftersom vi inte har någon fläkt ännu) och framförallt jag slipper diska i badrummet. Halleluja!

Nu sitter jag på jobbet. För sista gången (om jag nu inte blir utringd när någon blir sjuk, för jag degraderas till vikarie) och det känns vemodigt som attan, men det finns ju ingenting att göra åt det. Bara att hålla tummarna att jag slipper leva i arbetslöshetens land alltför länge. Men jag får avsluta med att läsa favorittidningarna (Örnsköldsviks Allehanda och Tidningen Ångermanland) så det känns bra. Dock är det stiltje på sidfronten (oj så ovanligt) så jag ska se lite serier innan det är niofika och idag är det jag som bjuder på fika. Mums!

fågel, fisk och mittemellan.

Trots att jag fått bråka med FK min sista fredagkväll på jobbet (som förutom bråket har varit helt okej med tanke på att jag var klar före tolv och ändå suttit och sett Idol i två timmar, jag är jävlart bäst) på grund av att de har så många konstiga nyhetsartiklar som måste vara med och man inte har så mycket tid till godo (jag kommer absolut sakna jobbet men inte FK), lägger jag mig för att sova (i alla fall snart, ska bara varva ner lite först) med ett leende läpparna. Dels för att jag har världens skönaste täcke (älskade vet verkligen vad jag behöver) och dels för att älskade har arbetat i köket medan jag har varit på jobbet. Och imorrn blir det ännu mer gjort och snart kanske jag kan laga ordentlig mat igen och framförallt jag slipper diska i badrummet.

Jaja, nu ska jag läsa lite innan jag stänger de gröna. I morgon är det lördag och för en gångs skull ska denna småbarnsmamma dricka lite dancing-juice (för att citera Bruno Mars) och ta sig ut på krogen. Det var inte igår om man säger så. Det var inte ens förra månaden, snarare typ två månader sedan. Så det är på tiden.

Så, godnatt!

pengarna vann den här gången.

Brukar ju vara ledig en fredag varje månad och denna lediga fredag skulle egentligen ha varit denna fredag, men på grund av svårt med personalrekrytering och att jag snart inte har något jobb att gå till offrade jag min lediga fredag.

Kändes ju sådär, men som sagt snart kommer jag ha en massa lediga fredagar (självklart hoppas jag att det inte ska vara så alltför länge) så det gjorde inte så mycket att jag istället för att vara hemma och mysa med min son (som jag endast har kunnat göra en kväll den här veckan på grund av jobbet) satt inne i studion och läste Gävlenyheter. Men jag är ledig fyra dagar nu så det blir många myskvällar att se fram emot.

Annars börjar snorandet och hostandet gå åt rätt håll. Det går fortfarande en hel del näsdukar och jag får nästan svimattackar av allt hostande, men det är inte alls på samma nivå som tidigare i veckan så kanske blir jag av med eländet snart.

Och nu har köksrenoveringen börjat på allvar. Packningen och rivningen (i alla fall nittiofem procent av den) är klar. Imorgon är det golvläggning som står först på schemat och sedan får vi se vad som blir efter det. Men jag kan ju säga att jag hoppas det går fort för vi har köksbordet i allrummet, datarummet fullt med skåp och en ugn, det lilla förrådet bakom toan är belamrat med lådor och inget porslin eller bestick att äta med. Men som det kommer bli fint när det är klart.

Jaja, nu ska jag se lite Cityakuten (yes, jag har börjat med det igen) innan jag lägger igen de gröna. Imorgon är ju som sagt fullspäckad och med tanke på att älskade är halvt medvetslös och framförallt döv när han sover blir det nog en tidig morgon. Men jag ska försöka se till att han får ta morgonbestyren för om jag ska bli frisk någon gång måste jag få sova. Så det så.

Och eftersom jag bloggar från plattan kan jag inte göra den vanliga fancy nedräkningen och eftersom klockan är över midnatt är det ju EN dag kvar, men jag har ju inte sovit ännu så det är ju för mig fortfarande fredag och därför TVÅ dagar kvar. Så det kanske är lika bra att jag inte kan göra den vanliga fancy nedräkningen för jag skulle ju bara bli förvirrad.

Tack och hej skinkpastej!

... och sen var de bara två.

Tre dagar tog det (gårdagen räknas inte för det blev en hemmadag på grund av feber från onsdagens vaccinering) innan vi inte längre fick vara med honom på förskolan. Känns lite konstigt men ändå bättre än jag trodde. Men jag ska väl erkänna att om jag lämnat honom själv och sedan åkt hem ensam hade det nog känts annorlunda.

Men det blir ändå "bara" två och en halv timme vi får vara åtskilda eftersom vi fortfarande är i inskolnings-mode tills älskade är klar med sin semester (han har en vecka till).

Idag ska vi ta vara på denna egentid genom att fara iväg och köpa en massa virke till altanen och kanske även köpa det som behövs för hallen. Yes, det händer saker överallt just nu och jag längtar, längtar, längtar tills allt är klart. Då ska jag njuta!

Dagar kvar:

18 17 16 15 14

två dagar i rad.

Tjugo över nio igår. Nio idag. Jag gillar det. Dock har jag haft en dryg timme vardera morgon där jag inte kunnat somna om på morgonsidan. Lite irriterande, men ibland har jag för mycket att tänka på helt enkelt.

Idag fortsätter färdigställandet av huliganens rum och jag ska även dra igång med lite bakning inför helgens stora happening. Kanske att jag kan sova bättre efter helgen då jag inte har så mycket att göra.

en vacker dag.

I helgen var vi upp till Jutis. Dels för att jag aldrig varit där när det inte varit snö och dels för att vi ville komma hemifrån en stund. Det var alldeles fantastiskt, förutom att jag sov som en kratta. Andas frisk luft och umgås med fina människor är livsglädje.
Jag bjuder på några bilder från lördagens lilla utflykt till Luspen.

Dricka vatten från en kallkälla var helt fantastiskt.

Underbar utsikt.

Är grymt stolt över att jag (som är sjukt höjdrädd) klarade
av att gå fram och tillbaka på den här bron. Läskigt var det!

Som sagt, underbar utsikt.

Älskade är lycklig.

En kart och ett moget hjortron i skogen på väg tillbaka till bilen.

Tillbaka till bilen. Min rygg var ajaj, mina fötter
varma som attan, men det var en riktigt
trevlig dag.

Idag har vi varit på Ikea. Vi lämnade den lille huliganen med mamma vilket vi inte alls ångrade för vi stod i dryga två timmar och planerade vårat nya kök och hade han varit med hade det inte varit kul. Inte ens lite. Men hursomhelst, vårat nya kök är planerat och nu är det inte länge kvar förrän renoveringen drar igång. Jag längtar.

Kanske inte just till själva renoveringen då jag inte tror det kommer vara så kul med kaos i köket samtidigt som man ska ta hand om den lille huliganen som absolut kommer vilja "hjälpa" till.

Men efteråt. Det längtar jag till.

Nåväl, natten innehöll alltför få timmar och eftersom även helgens sömn blev väldigt sporadisk ska jag stänga ögonen nu. Jag hoppas verkligen jag kan sova inatt för jag behöver det. Massor.

det blev i alla fall fint.

Medan älskade och svågern for iväg och fiskade (klockan fem imorse for dem iväg, helt galet) tänkte jag vara lite duktig. Först har jag gjort lite ärenden på stan och nu den senaste timmen har jag försökt göra klart listningen i vardagsrummet. På en timme har jag lyckats skruva upp en bräda.

Men till mitt försvar så är det inte för att jag är helt jävla dum i huvudet som det tog så lång tid. Det är helt enkelt så att det faktiskt är älskade som har gjort lite tokigt när han satte upp de andra brädorna. Att det tog en timme för mig att inse detta lämnar vi tycker jag. Min hjärna är inte riktigt med, den är på annat håll kan man säga.

(Och för att förtydliga en sak om inledningen, så somnade jag om när de for iväg. Jag började inte med mina ärenden klockan fem i morse. Bara så att ni inte tror att jag är helt jävla psycho!)

någon måste ju göra det också.

Medan svärmor tapetserar i vardagsrummet, ligger jag i soffan och håller koll på svenskarnas framfart i London. Helt okej arbetsfördelning om ni frågar mig.

Published with Blogger-droid v2.0.6

regnet är en riktig partypooper.

Det var nog lika bra att renoveringen fortsätter idag. Hade inte varit kul med en stadstur just nu.

Published with Blogger-droid v2.0.6

börjar se ljuset.

Dag tre i renoveringsdjungeln är kommen. Idag ska det sista piffet (i underarbetet vill säga) göras. Men när det är gjort är det bara tapetsering och listning kvar och de sakerna räknas till de "lättare" sakerna.

Dagen började i alla fall med att vi lämnade in bilen på service på grund av dåliga dämpare. Förhoppningsvis behöver jag hädanefter inte vara rädd att förlösa under en tur till stan. Helt galet.

Vädret var strålande på morgonen så vi bestämde att vi skulle ta en stadstur senare och bara strosa. Men svärfar dök upp under frukosten (trots att han inte skulle komma idag eftersom älskade kunde göra resten själv) så vi får väl se hur det blir med den stadsturen.

Dock kanske den får stryka på foten hursomhelst för det där "strålande vädret" som var hos oss för bara en stund sedan är utbytt mot ett lite mindre strålande. Typiskt.

sista skruvarna ska nu sättas.

Dag två i renoveringsdjungeln är här. Tio timmars arbete igår ska bli några fler idag. För alla de andra vill säga. Igår har jag så jävla ont i ljumskarna (kunde knappt gå) och sammandragningarna avlöste varandra så jag låg mest i soffan och tittade när alla andra arbetade.

Idag har jag också ont i ljumskarna, dock inte jätteont. Men då har jag varit vaken i en timme. Tänkte göra lite ärenden idag istället för att bara ligga och titta på. Får så dåligt samvete samtidigt som jag vet att de inte tycker att jag är lat eftersom jag ser ut som jag gör. Men ändå.

Fan, det känns inte som någon bra dag idag. Blä! Men det blir fint i huset i alla fall...

för jag visste ju alldeles tydligt och klart att det var bilden av mig som jag sett.

Idag är vi vakna tidigt. Kanske inte världens nyhet med tanke på hur jag sover nuförtiden. Men idag vaknade jag inte av kissblåsan eller Mini, utan idag var det svärfar och Zelma. Renovering är på gång och svärfar är en early bird så det är bara att kliva upp och ta itu med dagen.

Men eftersom jag har semester gör det ingenting. Det är bara skönt att det äntligen händer någonting här hemma. De två sista rummen ska nu få sig en extreme makeover. Så snart får jag inreda ordentligt och slipper ligga och vara stressad att vi kanske inte hinner klart innan vi blir tre. Men jag kan ju säga som så att när knackningen på dörren kom imorse (klockan åtta) sov jag som en liten gris. Men så är det alltid. Typiskt.

Morgonens låt: Timbuktu - Flickan och kråkan

I would like something stronger.

Vad har vi hunnit med idag då? Ja ni. Var har varit och slängt skräp, sett friidrott (på teve) och sovit på soffan. Älskade har även börjat lista i köket, men det räckte bara till en vägg för sedan tog plankorna slut. Men bara efter en list blev det en stor skillnad. Så mycket mer har vi inte gjort idag.

Snart är det middagsdags och sedan är det jobbet som gäller. Sista dagen innan en vecka ledigt och jag längtar tills det står "filhantering klar" på skärmen (den andra gången, ska ju skicka två tidningar). Hade jag kunnat hade jag då firat med något starkt att dricka, men det går ju inte riktigt så jag får nöja mig med Loka. Men det är inte fy skam det heller.

it's so pretty.

Tänkte bara snabbt säga att tapeterna ser ännu bättre ut i dagsljus. Åh vad snyggt det kommer bli när lister och möbler är på plats.

Annars har jag trampat in någonting i foten (min starkaste gissning är ett hårstrå) och jag hittar inte åt det så jag kan inte ta bort det. Detta resulterar i att min högra häl är väldigt ajaj och jag blir mer och mer irriterad för varje steg jag tar. Typiskt.

happier today.

Det är en lite gladare fröken som kommer hem från jobbet idag. Men idag har jag inte haft några missöden på jobbet (Tack FK ni var helt fantastiska ikväll!). Sen att komma hem och mötas av ett kök med väldigt fina tapeter gör att humöret höjs lite till. Och inte nog med det, gräsmattan är klippt och det är inte jag som har gjort det den här gången. Mina svärföräldrar är verkligen guld värda! Tack för att ni finns!

wonderful people is hard to find.

Mina underbara svärföräldrar har precis varit här och donat en massa. Fyllt släpet med en massa skräp (så nu finns det ingen återvändo när älskade kommer hem) och förberett inför morgondagens tapetsering av köket. Åh vad det känns skönt att saker och ting kommer i rullning. Och det känns fantastiskt att det finns så underbara människor som kommer och hjälper till när man själv inte riktigt kan göra så mycket. Tack, ni är guld värda!

bad day to be fat.

Idag är jag lite less på den förre husägaren som har slarvat så ini helvete med takmålningen. Sedan är jag även lite irriterad på älskade som inte ens kunde ta typ en halvtimme av sin "värdefulla" speltid och fixa till taket medan jag var på jobbet. Men nu är det i alla fall gjort. Jag svettas som en gris och har väldigt ont i axlarna. Men taket är klart. Men jag tror jag måste lägga mig i soffan en snutt för det är inte kul att vara gravid idag. Inte ens litegrann.

Dagar kvar:
Älskade - 6
Inläsning - 14