precis lagom är alldeles lagom.

Okej. Jag vet att jag har slängt ur mig mindre trevliga saker om snön och kylan och så där. Men ösregn och plusgrader mindre än två veckor före jul? Känns väl typ sådär. Det får jättegärna vara snö men det behöver inte komma massor på en gång. Och kallt får det väl också vara eftersom snön får det svårt att vara kvar annars, men det behöver ju inte vara jättekallt.

Så för att sammanfatta det hela; lagom kallt och lagom mycket snö är okej. Ösregn och plusgrader i december är inte okej.
Okej?

den tredje årstiden.

Lagom till skolstarten (sonens alltså, jag har gått klart skola) kom höstrusket. Har fått sova med täcke i natt (har annars bara sovit med påslakanet) och regnet har öst ner sedan imorse och tyvärr verkar det inte bli något uppehåll på ett tag.

Inskolningen gick bra. Nu var det ju inte så avancerat just idag då vi bara var där en dryg timme. Det kommer nog bli värre då vi ska lämna honom. För mig alltså.

Dagar kvar:

22 21 20 19 18

en bra dag för vila.

Vaderna valde verkligen rätt dag att vara hårda och stela. Hade inte varit så sugen på att springa idag om jag inte hade haft ont. Så det får bli en vilodag. Men vad ska man hitta på idag egentligen?

understimulans på alla håll och kanter.

Efter drygt en och en halv timmes bök och gorm sover äntligen sonen. Jag vet inte om det berodde på understimulans (det är svårt att hitta på så mycket när det är monsunstorm ute) eller bara ren och skär envishet, men det är helt åt skogen att det ska vara så jävla svårt att slappna av.

Men som sagt, han sover nu så jag ska äntligen äta middag och sen blir det soffhäng en stund innan det är dags atr sova.

Jag hoppas morgondagen bjuder på bättre väder och mer att göra. Både för mig som blir galen av gå runt här hemma och för sonen så att han kanske somnar fortare på kvällen. Visserligen jobbar jag imorrn så det är älskade som sköter nattningen men för hans skull.

So long!

tillsammans för alltid.

Tur att jag har världens mysigaste soffsällskap en regnig dag som denna.

drar djupa sköna andetag.

Även om regn är riktigt jävla tråkigt är jag lite tacksam idag. För nu kan jag röra mig utan att svettas som en gris. Men framförallt är jag tacksam att jag kan andas normalt. Och jag slipper ha dåligt samvete att jag än en gång tillbringar dagen i soffan.

Published with Blogger-droid v2.0.6

regnet är en riktig partypooper.

Det var nog lika bra att renoveringen fortsätter idag. Hade inte varit kul med en stadstur just nu.

Published with Blogger-droid v2.0.6

don't rain on my parade.

Det måste ju vara första gången på flera, flera, flera, flera år som det är dåligt väder den här helgen. Pite Summer Games och Kyrkmarknaden brukar garantera strålande sol och galen värme. Inte regn och halv storm. Får vi ingen sommar i år eller vad det är det frågan om?

me and my sofa.

Även om jag saknar gårdagens underbara väder, är jag glad att det pissar idag för nu behöver jag inte ha dåligt samvete för att ligga i soffan hela dagen. Men nog fan börjar jag vara less på allt detta regnande.

Published with Blogger-droid v2.0.6

it's starting to look like a home.

Det börjar hända en hel del här hemma nu. Svärfar och svåger är här och sätter upp gipsskivor i köket och sedan ska de även sätta upp taket i vardagsrummet. Då mina vänner är det bara "finliret" kvar och när det är klart då kommer jag vara väldigt glad.

Dock känner jag mig lite överflödig. Gjorde kycklingsallad till lunch, men annars har jag inte bidragit med så mycket. Satt ute och skulle få lite färg på förmiddagen, men insåg att jag inte ryms i någon av mina bikinisar. Därför åkte jag in till stan och köpte mig en ny. Vad händer då? Jo, då kom regnet. Suck. Jag får helt enkelt lägga mig i sängen med min bok och se om jag läser eller om jag somnar. Spelar inte stå stor roll vilket av alternativen det blir faktiskt. Båda låter lika lockande.

it's getting closer.

Dagen har tillbringats mestadels i soffan. Även om jag saknat mina soffliggar-dagar tycker jag inte om det. Jag blir alldeles för rastlös nuförtiden. Men när det öser ner regn är det inte så roligt att gå utanför dörren. Visserligen lyckades jag hitta en liten regnfri period på eftermiddagen då jag tog min första promenad på många, många månader.

Vi har nämligen varit hundvakt åt Zelma och hon ville promenera. Fast jag kan väl inte erkänna att det var någon powerwalk direkt. Hon tyckte nog att det var en alldeles för långsam promenad, men jag gjorde så gott jag kunde. Vi promenerade till OK och köpte en korv och lite isglass (en ny craving, isglassen alltså, inte korven). Och jag är glad över både stödstrumporna och fogbältet, för annars hade det nog varit väldigt mycket ajaj vid det här laget.

Visserligen har jag ajaj just nu, men det beror inte på promenaden utan på att saker och ting börjar närmar sig den stora finalen. Saker och ting börjar förbereda sig helt enkelt. Tur att jag har ett ganska lugnt jobb, men nog känns det i alla fall. Men andas lugnt och tänka på något annat verkar fungera. I alla fall just nu. Har en känsla att när smärtan tilltar kommer det nog krävas lite mer ansträngning för att klara mig i genom det. Men det får blir ett senare problem. Nu ska jag hoppa (nja, vagga är nog ett bättre ord) in i studion och läsa lite. Det är ju ändå därför jag är här och inte hemma.