känslan av att vara dygnsvild.

Tidigare idag blev jag glad för en kort sekund då jag fick för mig att det var onsdag och insåg att älskade kommer hem imorgon. Men i samma sekund föll verkligheten över mig och jag kom ihåg att det bara var tisdag. Blä.

Men bara två arbetsdagar till sedan får vi äntligen kramas. Jävla-frikkin'-skit-Gällivare.

hejdå tjugoåren!

Då var sista dagen här. Sista dagen som tjugonånting. Känns faktiskt helt okej att lämna tjugonånting-åren och kliva över trettiosträcket.

Det känns dock inte lika okej att behöva tillbringa min födelsedag ensam. Eller ensam är jag ju naturligtvis inte eftersom jag har huliganen, men utan älskade. Men jag har haft en fantastisk helg med firande av familjen i går. God mat och sällskap i världsklass. Och presenterna var inte så dåliga de heller. Min familj är verkligen bäst. Och då menar jag både den "gamla" och den "nya".

Många blommor blev det.

Ett äppelträd, så nu ska här bli äppelodlare.

Muffinsformar, spritsset, underställströja, ram med fin text
och ett par grymt sköna byxor

En signerad bild av mina husgudar (och yes autograferna är äkta)

En ny fin läsfåtölj (dock kommer den inte förrän vecka
43, men som jag ska läsa när den kommer)

Men det bästa av allt var ändå presenten från min underbara älskade:

140920
♥♥♥
(tyvärr måste jag vänta tills i slutet av veckan på att få bära
den på mitt finger då det inte riktigt var rätt storlek)

Dagar kvar:

1

närmar sig.

Nu är det fan bara en vecka kvar alltså. Och går alla dagar den här veckan lika fort som idag är det min dag på nolltid. Trots att det känns som att jag inte gjorde ett dugg på jobbet, förutom att koka lite ägg och duscha en av tanterna, gick dagen i superfart. Helt sjukt.

Samma sak imorgon, tack!

Dagar kvar:

5 6 7 8 9

lämna honom i fred!

Sjukstugan fortsätter. Och det ljus jag såg i morse slocknade kring middagstid då siffrorna på tempen återigen visade höga siffror. Mammahjärtat får verkligen ta mycket just nu. Men som tur är lyckas den lilla huliganen hålla humöret uppe trots allt. Det värmer lite.

Dock kan jag ju säga att jag inte avundas de som är ensamstående på heltid. Fy fan vilket jobb de måste göra alltså.

Dagar kvar:

12 13 14 15 16

en bättre dag imorgon.

Den lilla huliganen har blivit sjuk och mammahjärtat blöder. Hög feber och hemsk hosta. Men han har ändå varit vid gott mod under eftermiddagen. Vi har legat i soffan och sett film. Jag hoppas verkligen att han är bättre imorrn för det är inte kul att se sin lilla plutt alldeles varm, slö och med en hosta som kan väcka de döda.

Och vi saknar pappan. Massor.

Dagar kvar:

14 15 16 17 18

gäsp.

Idag har varit en trött dag. En väldigt trött dag. Förhoppningsvis går jag och lägger mig i rimlig tid ikväll (har en tendens att fastna framför teven medan klockan tickar på alldeles för fort) för klockan ringer tidigt imorrn och ännu en heldag på jobbet väntar.

Men jag klagar egentligen inte för jag har ett jobb att gå till. Åtminstone ibland.

Dagar kvar:

16 17 18 19 20

ny dag tack!

Så jävla skönt att den här jävla dagen snart är till ända. Ingenting bra tar jag med mig från idag.
Älskade kommer inte hem förrän nästa onsdag, bilen bestämde sig för att ge upp och huvudet har vägt ett ton idag (dock ingen feber så det är väl det enda positiva då).

Jag hoppas verkligen att morgondagen blir betydligt bättre. Och jag är väldigt tacksam att jag har min räddare i nöden som lånar ut sin bil till mig. För självklart lägger bilen av nu när två dagars jobb väntar. Verkligen awesome!

Dagar kvar:

17 18 19 20 21

en av många dagar.

Då var vi här igen.
Året har gått fruktansvärt fort och framförallt sommaren. Kommer knappt ihåg någonting av den förutom att jag var på jobbet typ jämnt. Känns inte okej, men jag hoppas situationen ser annorlunda ut till nästa sommar.

Men det var inte det jag ville prata om. Jag ville prata om att vi har kommit till en av de bästa månaderna på hela året. Min månad. Ni som följt med ett tag vet ju att just denna dag börjar nedräkningen till min alldeles egna dag.

Har alltid tyckt om att fylla år och i år är inget undantag. Inte ens det faktum att jag går in i ett nytt årtionde gör att känslan att fylla år försämras. Ser fram emot att lämna åren som tjugoåring. De har varit fantastiska (och självklart mindre fantastiska, men så är det ju med allt) och det kommer förhoppningsvis fortsätta i den andan även fast jag snart måste börja skriva en annan siffra när jag skriver min ålder.

Och sen är ju åldern bara på pappret, man är så gammal som man känner sig!

Dagar kvar:

19 20 21 22 23

Ps. Kan dock inte lova att jag kommer komma ihåg att räkna ner varje dag.

pengarna vann den här gången.

Brukar ju vara ledig en fredag varje månad och denna lediga fredag skulle egentligen ha varit denna fredag, men på grund av svårt med personalrekrytering och att jag snart inte har något jobb att gå till offrade jag min lediga fredag.

Kändes ju sådär, men som sagt snart kommer jag ha en massa lediga fredagar (självklart hoppas jag att det inte ska vara så alltför länge) så det gjorde inte så mycket att jag istället för att vara hemma och mysa med min son (som jag endast har kunnat göra en kväll den här veckan på grund av jobbet) satt inne i studion och läste Gävlenyheter. Men jag är ledig fyra dagar nu så det blir många myskvällar att se fram emot.

Annars börjar snorandet och hostandet gå åt rätt håll. Det går fortfarande en hel del näsdukar och jag får nästan svimattackar av allt hostande, men det är inte alls på samma nivå som tidigare i veckan så kanske blir jag av med eländet snart.

Och nu har köksrenoveringen börjat på allvar. Packningen och rivningen (i alla fall nittiofem procent av den) är klar. Imorgon är det golvläggning som står först på schemat och sedan får vi se vad som blir efter det. Men jag kan ju säga att jag hoppas det går fort för vi har köksbordet i allrummet, datarummet fullt med skåp och en ugn, det lilla förrådet bakom toan är belamrat med lådor och inget porslin eller bestick att äta med. Men som det kommer bli fint när det är klart.

Jaja, nu ska jag se lite Cityakuten (yes, jag har börjat med det igen) innan jag lägger igen de gröna. Imorgon är ju som sagt fullspäckad och med tanke på att älskade är halvt medvetslös och framförallt döv när han sover blir det nog en tidig morgon. Men jag ska försöka se till att han får ta morgonbestyren för om jag ska bli frisk någon gång måste jag få sova. Så det så.

Och eftersom jag bloggar från plattan kan jag inte göra den vanliga fancy nedräkningen och eftersom klockan är över midnatt är det ju EN dag kvar, men jag har ju inte sovit ännu så det är ju för mig fortfarande fredag och därför TVÅ dagar kvar. Så det kanske är lika bra att jag inte kan göra den vanliga fancy nedräkningen för jag skulle ju bara bli förvirrad.

Tack och hej skinkpastej!

men lämna mig för fan i fred!

Okej en liten rapport från sjukstugan kanske är på sin plats?
Febern stannade en och en halv dag typ innan den drog iväg till någon annan stackare. Tyvärr blev jag inte lämnad i fred efter det utan då tyckte både halsontet och snoret att det var fritt fram att komma.

Och tyvärr blir inte halsontet bättre med det jobb jag har och jag känner att jag inte kan missa mer jobbtillfällen nu när det snart är slut på sådana (förhoppningsvis inte så länge).

Sedan att den lille huliganen också blev förkyld i helgen och fick vara hemma från förskolan idag har inte förbättrat halsontet. Det blir mycket "nej!", "lägg tillbaka den där", "du får inte vara där", "NEEEJ!!!" om dagarna. Inte de bästa förutsättningarna att bli frisk kanske.

Men imorrn är det förskoletajm och det betyder att jag dels för sova (yeay!) och dels att rösten får vila. Det behövs eftersom jag jobbar två dagar till innan en dag ledigt och ytterligare en dag innan fyra dagars ledighet. Usch och fy! Varför kunde inte detta komma nästa månad när jag ändå inte har något annat för mig?

En annan sak som suger är att älskades semester tog slut i fredags och ännu mer sugigt är att han idag var tvungen att åka söderut för att laga ett trasigt blad. Det betyder alltså att jag idag var tvungen att ta hand om den lille huliganen (som förutom ett ton snor i näsan är fullt frisk och därför inte lugn en sekund) och efter att ha vaknat kvart över sex (jobbade igår) och sedan inte fått mer än typ tjugo minuters sömn under dagen kan jag ju säga att mina ögon svider som aldrig förr. Jag gör allt i min makt för att inte somna i studion.

Behöver jag säga att jag längtar tills barnet är på förskolan imorrn? Som jag ska sova. Men då kommer jag väl inte att kunna sova bara för det. Skulle då inte förvåna mig.

Dagar kvar:

4 5 6 7 8

det var det det.

Jaha. Tack för det liksom.
Från ingenstans kom smärtan i knäna, men jag tänkte att det berodde på löpturen tidigare. Halsen började ömma och det var väl kanske ett tecken som fick mig att tänka lite i alla fall. Tröttheten reagerade jag inte ens på då jag alltid typ är trött. Men när jag började svettas och frysa om vartannat kunde jag inte ignorera det längre.

Feber.

Inte mycket, men ändå feber. Tänkte jobba ändå, då jag ändå sitter själv i studion hela kvällarna. Men jag fick sluta ut det då jag knappt orkar sitta upp. Jävla piss och skit. Bara för att jag denna månad gått upp i tid på jobbet och jobbar typ varje kväll ska jag gå och bli sjuk. Jävla arsle!

Väntar på att svärmor ska ringa upp och förhoppningsvis komma hit och ta hand om den lille huliganen (som just för tillfället sitter och skriker i falsett, verkligen skitkul) medan älskade håller på att skruva ihop våran nya duschkabin.

Suck.

Dagar kvar:

 9 10 11 12 13

... och sen var de bara två.

Tre dagar tog det (gårdagen räknas inte för det blev en hemmadag på grund av feber från onsdagens vaccinering) innan vi inte längre fick vara med honom på förskolan. Känns lite konstigt men ändå bättre än jag trodde. Men jag ska väl erkänna att om jag lämnat honom själv och sedan åkt hem ensam hade det nog känts annorlunda.

Men det blir ändå "bara" två och en halv timme vi får vara åtskilda eftersom vi fortfarande är i inskolnings-mode tills älskade är klar med sin semester (han har en vecka till).

Idag ska vi ta vara på denna egentid genom att fara iväg och köpa en massa virke till altanen och kanske även köpa det som behövs för hallen. Yes, det händer saker överallt just nu och jag längtar, längtar, längtar tills allt är klart. Då ska jag njuta!

Dagar kvar:

18 17 16 15 14

inget svart den här gången.

Att skolas in på förskolan tär verkligen på krafterna. Barnet somnade ovaggat strax före sju (det är tidigare än vanligt) och jag tänkte göra ett nytt försök att gå och sova tidigt. Förhoppningsvis slipper jag strömavbrott den här gången. Fast nu är ju älskade hemma så jag är inte rädd. Men bara för det behöver det ju inte bli strömavbrott, ifall nu strömmen tänkte vara lite busig.

Imorgon fortsätter inskolningen och då ska vi lämna honom en stund för första gången. Kommer nog bli lite jobbigt. För mig alltså. Han kommer inte märka att vi inte är där. Mammas stora kille!

Dagar kvar:

21 20 19 18 17

den tredje årstiden.

Lagom till skolstarten (sonens alltså, jag har gått klart skola) kom höstrusket. Har fått sova med täcke i natt (har annars bara sovit med påslakanet) och regnet har öst ner sedan imorse och tyvärr verkar det inte bli något uppehåll på ett tag.

Inskolningen gick bra. Nu var det ju inte så avancerat just idag då vi bara var där en dryg timme. Det kommer nog bli värre då vi ska lämna honom. För mig alltså.

Dagar kvar:

22 21 20 19 18

mörker är inte min grej.

Jaha. Hur blev då natten? Gav den mig det jag som mest behöver? Nja skulle jag vilja svara. Den blev konstig tack vare strömavbrottet som drabbade större delen av stan igårkväll.

Ligger och läser min bok (som är rätt så spännande och jag förstår inte varför jag aldrig lär mig att inte läsa spännande böcker när jag är hemma ensam och jävligt mörkrädd) med lite soft musik på datorn. Helt plöstligt blir det svart. Eller inte helt svart eftersom datorn fortsätter lysa tack vare batteriet (som förövrigt inte alls är så bra så jag är glad att den lyste den lilla stunden i alla fall). Jag får en släng av lättare panik. Det är verkligen kolmörkt (förutom för datorn då förstås) och jag börjar tänka tankar som att det är någon som slagit av strömmen för att kunna komma in i huset och göra gud vet vad.

Men efter en stunds hjärtklappning vågar jag mig ut ur sovrummet och inser då att hela kvarteret är svart och då blir jag lite lugnare. Men ändå inte. Får tag på min klippa i livet (näst efter älskade såklart) som även han har strömavbrott på sitt håll på andra sidan stan. Det gör mig ännu lite lugnare (men hjärtat bankar rätt så rejält kan jag lova). Vi pratar en stund och innan vi hinner lägga på återvänder strömmen och jag kan andas ut. I alla fall lite. Rädslan att någon ändå ska ta sig in är enorm och jag är rädd att det svarta ska komma tillbaka.

Jag samlar ihop lite ljus och en tändare. Laddar ner en ficklamps-app till telefonen ifall det skulle hända igen. Borde kunna somna. Men sonen vaknar och är lite ledsen. Tar honom till stora sängen (och bullar upp en massa kuddar på älskades sida så att han inte ska ramla ner om jag inte skulle vakna av att han bökar) och där somnar han lika fort han lägger ner sitt söta lilla huvud. Borde kunna somna nu då. Nej. Slår igång lite Big Bang Theory för att få något roligt att tänka på. Fungerar sådär. Rädslan är kvar och nu har ännu ett jag-kan-inte-somna-hinder tillkommit. Sonen. Han sover men rör sig som om han vore i en torktumlare. Runt, runt, runt. Och nära ska han helst ligga. Men jag är så mesig av mig så jag vill ha honom nära ifall något skulle hända (för han kan ju verkligen försvara mig den lille huliganen).

Somnar tillslut (klockan har hunnit bli kring tolv), men vaknar en gång i kvarten känns det som, av ett ben eller en arm i huvudet. Tillslut klarar jag inte av det mer och flyttar tillbaka sonen till sin säng. Somnar och sover rätt okej tills vällingen ska förtäras kring tre. Sover sedan till sju då jag vaknar av att jag fryser. Kan inte somna om och sonen vaknar en halvtimme senare.

Så, så utvilad vill jag väl inte kalla mig. Men vi låg och myste en timme i sängen imorse och då kunde jag vila ögonen medan Musse Pigg och hans vänner underhöll min son (och nej jag somnade inte, jag hade full kontroll trots att ögonen var stängda, så ni inte tror något annat).

Så det var det.
Det blev en novell typ och jag ber om ursäkt, men jag tvingar ju ingen att läsa klart om man inte vill.
Nu ska jag återgå till jobbet och hoppas att sidorna inte krånglar idag (både torsdag och fredag var jag rätt så arg när jag åkte hem för att de är segare än segast på att skicka sidor).
Älskade kommer hem om några timmar och jag vill hem så fort som möjligt för att kramas. Men så klart är det mest sömnen som lockar för imorrn blir det ingen sovmorgon (som om det någonsin blir det nuförtiden) för imorrn är det inskolningsdags. Shit pommes frites så fort tiden gått! Huvva!

(Och här kommer favoriten i repris (i alla fall min favorit)):

Dagar kvar:

23 22 21 20 19

det fattas en.

Äntligen söndag. Nu är det bara timmar istället för dagar tills älskade kommer hem från fjällen. Han är saknad. Massor.

dagen före dagen.

Nu går jag och lägger mig. Det är en stor dag imorrn. Jag hoppas natten blir bra och att morgondagen blir awesome! Godnatt!

Dagar kvar:

   1 2 3

har tagit plats i världens längsta kö.

Jag har nu stått i telefonkö i princip hela morgonen. Det känns som att någonting inte riktigt är rätt. Men jag ger inte upp. Jag ska sitta i denna kö tills någon tar emot mitt samtal om det så ska bli kväll innan det händer. Jag har inga andra planer idag ändå.

Dagar kvar:

12 13 14 15 16

grattis underbara du!

Idag tänker jag på min underbara morfar. Han skulle ha blivit 96 år idag. Han fattas oss.

Jag vet att du har det fantastiskt var du än är, för du får vara tillsammans med mormor. 

Och jag vet också att hon dagen till ära har bakat sju sorters kakor, minst två tårtor och en massa annat gott. Tillsammans sitter ni och fikar och skojar som ni alltid gjorde.

♥♥♥♥♥

Dagar kvar:

15 16 17 18 19

gärna repris på detta tack.

Inatt har det sovits och ätits bra. Men då var det jag som inte kunde sova. Alldeles för många tankar i huvudet. Trodde jag skulle bli knäpp där ett tag. Sedan när jag väl lyckades somna om började älskade snarka. Men trots det känner jag mig ändå rätt utvilad. Eller så utvilad man kan vara som småbarnsförälder vill säga.

Dagar kvar:

16 17 18 19 20