Visar inlägg med etikett torsdagar är bra dagar. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett torsdagar är bra dagar. Visa alla inlägg

torsdag, mars 05, 2015

den onda cirkeln.

Bästtorsdag. Och goda nyheter. Nästa vecka är sista veckan som gräsänka. Åtminstone i ett par veckor framöver. Så jävla underbart! Hoppas jag i alla fall. Har ju en tendens att sova som ett arsle när älskade är hemma så vi får väl se om jag är lika lyrisk över detta efter några dagar.

Nu ska jag i alla fall lägga mig till rätta på kudden och läsa min bok innan ögonen stängs för idag. Hoppas verkligen jag får sova i natt och då menar jag inte bara på grund av älskades snarkningar och den lille huliganens snurrningar, utan nu är hostan ytterligare ett problem. Från nästan ingenstans kom rethostan och varje gång jag får en hostattack känns det inte bara som att halsen rivs sönder, utan snoret tror att det kan konkurrera ut Niagarafallet. Och varje gång jag snyter mig får jag en hostattack. Älskar verkligen att vara förkyld!

torsdag, februari 19, 2015

precis som då.

Jag minns när jag var liten och väntade på tomten på julafton. Försökte leka eller se teve för att få tiden att gå men var femte minut sprang jag till fönstret för att kolla om han möjligtvis kom gående på vägen.

Exakt samma känsla har jag på torsdagar.

tisdag, februari 10, 2015

känslan av att vara dygnsvild.

Tidigare idag blev jag glad för en kort sekund då jag fick för mig att det var onsdag och insåg att älskade kommer hem imorgon. Men i samma sekund föll verkligheten över mig och jag kom ihåg att det bara var tisdag. Blä.

Men bara två arbetsdagar till sedan får vi äntligen kramas. Jävla-frikkin'-skit-Gällivare.

onsdag, januari 28, 2015

i blickfånget.

Det finns ett tv-program som heter Say yes to the dress som jag älskar att titta på. Vissa klänningar är fantastiska och jag har sedan jag började se det för snart två år sedan drömt om att själv vara en av de som provar klänningar.

Imorgonkväll blir drömmen sann. Imorgon är det dags att prova brudklänning och jag känner mig som ett barn dagen innan julafton. Är trött men det kommer nog bli svårt att sova känner jag.

Och det är inte bara det som gör morgondagen till en superdag, imorgon kommer äntligen älskade hem. Det känns som att det var en evighet sedan han åkte. Fy fan vad jag ska kramas med honom. Massor.