det ena med det tredje.

Och som om inte förkylningen (som är värre idag) och ensamheten vore nog, har jag fått en lite låsning i ryggen (som sitter så pass att jag inte kommer åt själv) och det är någonting som bultar i örat. Inte som att jag känner pulsen (som jag brukar göra när jag är förkyld) utan det är ett oregelbundet bultande och det har hållit på sedan halv sju imorse och det håller på att driva mig till vansinne!

Just ja, natten har varit crap. Hade jättesvårt att somna först och främst och när jag väl lyckades vaknade jag en gång i timmen och det höll på så fram till tretiden. Och sen vaknade jag som sagt halv sju.

Awesome dag. Verkligen awesome!

jaha...

Gräsänka i två veckor och återigen en förkylning. Fy fan vilket dåligt slut på veckan. Jag hoppas veckorna går grymt fort och att förkylningen gör samma sak.

ordbajseri.

Bloggen har legat nere på grund av dålig motivation och noll inspiration.

Förkylningen är fortfarande en efterhängsen jävel. Fick penicillin för någon vecka sedan då de misstänkte mykoplasma. Och pillrena hjälpte och jag blev snor- och hostfri och kände att livet började vända och ljuset återkom.

I typ fyra dagar. Då kom helvetet tillbaka. Fortfarande snor, snor, snor, snor och hosta. Fast det är bättre än det varit. Hostan är som värst på kvällarna och jag hostar väldigt sporadiskt under dagarna. Snoret gör mig vansinnig men jag kan leva med det så länge jag slipper halsont och annat djävulskap.

Annars då? Ja, vad ska jag säga. Dagarna ser exakt likadana ut. Vaknar på morgonen (tiden varierar beroende på när sonen vaknar, men det är någonstans mellan 7-8), frukost för sonen, lämna på förskolan, frukost för mig, donar på hemma eller slappar i soffan, hämtning på förskolan, sövning av son, lunch för mig, soffhäng eller plocka/städa/dona i hemmet (det senare är mer sällsynt dock), mellis för huliganen som vaknat från sin nap, bus och lek, laga middag, mer bus och lek, nattning av son, soffhäng och sedan godnatt.

Alla dagar ser ut precis så. På helgerna ser de lite annorlunda ut dock eftersom det inte är någon förskola, men i övrigt exakt likadant.

Behöver jag säga att jag börjar bli less? De borde göra om SAOL och sätta in en bild på mig när man slår upp ordet "rastlös".

På jobbfronten står det så jävla stilla att jag börjar tro att mina ansökningar fastnar någonstans i cyberrymden och inte riktigt hittar fram till rätt mottagare. Eller så är det bara för att jag är så jävla frikkin' tråkig att rekryterarna bara bläddrar förbi mig. Skulle tro på det senare tyvärr.

Träningsfronten står lika stilla. På grund av ovannämnda sjukdomshistoria har jag inte kunnat träna sedan nyårsafton och det suger. Men jag hoppas att det vänder snart för jag håller på att bli galen. Och inte för att glömma - tjock!

Tog cykeln igår när jag skulle hämta sonen och det var så jävla jobbigt så jag trodde jag skulle avlida. Och jag överdriver fan inte.

Nåväl, det blev jävligt långt det här men jag känner att jag behövde få ur mig en hel del. Tänkte väl försöka ta upp bloggandet igen. Jag har ju som ingenting annat för mig. Typ.

löste ett problem i alla fall.

Bäddade i datarummet för älskade igår för att slippa de där jävla snarkningarna. Känner att jag behöver få sova en hel natt då det inte blivit så de senaste två veckorna typ.

Tyvärr hjälpte det inte. Mot snarkningarna hjälpte det naturligtvis, men den lilla huliganen tyckte inte att mamma skulle få sova ordentligt. Så jag fick sängkamrat i alla fall. Och för att göra det än mer jävligt så vaknade han strax innan sju (brukar sova till minst åtta i alla fall).

Blir en powernap efter herrstafetten. Om det nu inte blir guld då kan det hända att pulsen blir svår att få ner.

fortfarande sjukligt.

Äntligen verkar det ha vänt sig för sonen. Efter dryga tio dagar med feber till och från är han idag helt feberfri. Fast jag ska nog tillägga "hittills" för det är ju ett par timmar kvar av den här dagen. Men jag hoppas verkligen att han får vara frisk nu för det är inte kul för någon av oss att ha honom sjuk.

Tyvärr kan jag inte säga detsamma om mig själv. Har ändå varit relativt skonad från snor, hosta och feber de senaste dagarna och jag var och tränade i måndags och det kändes bra och även igår kändes det bra.

Fram tills inatt. Illamående som tusan. Till och med så illamående att jag fick lägga mig på köksgolvet när jag hämtade vatten inatt. Men inget vomerande eller dylikt. Tack för det. Dock vaknade jag med 39 graders feber. Suck!

Den har gått ner nu men jag är inte särskilt pigg och alert. Huvudvärk och slö. Jag är så jävla less på att vara sjuk. Jag vill träna. Eller åtminstone orka göra någonting annat än att ligga i soffan.

Fast jag är lite glad att jag/vi är sjuk/a just nu för det är en massa trevligt på teven så jag behöver inte känna dåligt samvete att jag måste se OS på teve eftersom det är det enda jag mäktar med för tillfället.

Jävla februari!

inte enligt planen.

Typiskt. Typiskt. Typiskt.
Halsontet är kvar, dock lite bättre än igår. Men tyvärr är detta inte nog. Huvudvärk och lite högre temp än vanligt.
Känns som att universum inte vill att jag ska träna.

Tur jag har mitt fantastiska täcke som sällskap. Och ännu bättre är det att älskade är hemma så att jag kan ligga under täcket precis hela dagen.

men lämna mig för fan i fred!

Okej en liten rapport från sjukstugan kanske är på sin plats?
Febern stannade en och en halv dag typ innan den drog iväg till någon annan stackare. Tyvärr blev jag inte lämnad i fred efter det utan då tyckte både halsontet och snoret att det var fritt fram att komma.

Och tyvärr blir inte halsontet bättre med det jobb jag har och jag känner att jag inte kan missa mer jobbtillfällen nu när det snart är slut på sådana (förhoppningsvis inte så länge).

Sedan att den lille huliganen också blev förkyld i helgen och fick vara hemma från förskolan idag har inte förbättrat halsontet. Det blir mycket "nej!", "lägg tillbaka den där", "du får inte vara där", "NEEEJ!!!" om dagarna. Inte de bästa förutsättningarna att bli frisk kanske.

Men imorrn är det förskoletajm och det betyder att jag dels för sova (yeay!) och dels att rösten får vila. Det behövs eftersom jag jobbar två dagar till innan en dag ledigt och ytterligare en dag innan fyra dagars ledighet. Usch och fy! Varför kunde inte detta komma nästa månad när jag ändå inte har något annat för mig?

En annan sak som suger är att älskades semester tog slut i fredags och ännu mer sugigt är att han idag var tvungen att åka söderut för att laga ett trasigt blad. Det betyder alltså att jag idag var tvungen att ta hand om den lille huliganen (som förutom ett ton snor i näsan är fullt frisk och därför inte lugn en sekund) och efter att ha vaknat kvart över sex (jobbade igår) och sedan inte fått mer än typ tjugo minuters sömn under dagen kan jag ju säga att mina ögon svider som aldrig förr. Jag gör allt i min makt för att inte somna i studion.

Behöver jag säga att jag längtar tills barnet är på förskolan imorrn? Som jag ska sova. Men då kommer jag väl inte att kunna sova bara för det. Skulle då inte förvåna mig.

Dagar kvar:

4 5 6 7 8

kidnappad.

Näsan är full med snor, halsen är lite, lite raspig (den var värre igår) och hostan har kommit hit trots att jag inte bjudit hit den. Ett kul slut på det här året. Suck.