torsdag, mars 13, 2014

ordbajseri.

Bloggen har legat nere på grund av dålig motivation och noll inspiration.
Förkylningen är fortfarande en efterhängsen jävel. Fick penicillin för någon vecka sedan då de misstänkte mykoplasma. Och pillrena hjälpte och jag blev snor- och hostfri och kände att livet började vända och ljuset återkom.

I typ fyra dagar. Då kom helvetet tillbaka. Fortfarande snor, snor, snor, snor och hosta. Fast det är bättre än det varit. Hostan är som värst på kvällarna och jag hostar väldigt sporadiskt under dagarna. Snoret gör mig vansinnig men jag kan leva med det så länge jag slipper halsont och annat djävulskap.

Annars då? Ja, vad ska jag säga. Dagarna ser exakt likadana ut. Vaknar på morgonen (tiden varierar beroende på när sonen vaknar, men det är någonstans mellan 7-8), frukost för sonen, lämna på förskolan, frukost för mig, donar på hemma eller slappar i soffan, hämtning på förskolan, sövning av son, lunch för mig, soffhäng eller plocka/städa/dona i hemmet (det senare är mer sällsynt dock), mellis för huliganen som vaknat från sin nap, bus och lek, laga middag, mer bus och lek, nattning av son, soffhäng och sedan godnatt.

Alla dagar ser ut precis så. På helgerna ser de lite annorlunda ut dock eftersom det inte är någon förskola, men i övrigt exakt likadant.
Behöver jag säga att jag börjar bli less? De borde göra om SAOL och sätta in en bild på mig när man slår upp ordet "rastlös".

På jobbfronten står det så jävla stilla att jag börjar tro att mina ansökningar fastnar någonstans i cyberrymden och inte riktigt hittar fram till rätt mottagare. Eller så är det bara för att jag är så jävla frikkin' tråkig att rekryterarna bara bläddrar förbi mig. Skulle tro på det senare tyvärr.

Träningsfronten står lika stilla. På grund av ovannämnda sjukdomshistoria har jag inte kunnat träna sedan nyårsafton och det suger. Men jag hoppas att det vänder snart för jag håller på att bli galen. Och inte för att glömma - tjock!
Tog cykeln igår när jag skulle hämta sonen och det var så jävla jobbigt så jag trodde jag skulle avlida. Och jag överdriver fan inte.

Nåväl, det blev jävligt långt det här men jag känner att jag behövde få ur mig en hel del. Tänkte väl försöka ta upp bloggandet igen. Jag har ju som ingenting annat för mig. Typ.

Inga kommentarer: