utan varandra.

Jobbat sex dagar i rad. Tre kvällar och tre långa dagar. Svärföräldrarna har ställt upp varenda dag och jag är de evigt tacksam för det. Det känns som att jag inte träffat min son på hela veckan så imorgon ska vi ta en mamma-son-dag. Tyvärr verkar det bli en innedag då norrmännen skickat hit en galen storm vid namn Ole. Men inneaktiviteter finns det gott om så det blir nog ingen fara. Jag undrar dock om jag kommer kunna sova för det låter som om Ole försöker ta sig in i huset och jag har inga problem med norrmän men jag vet inte om jag vill ha just denna norrman i mitt hus. Helst inte ens utanför.

Älskade är i Jokkmokk och åkte direkt dit från Gällivare och åker direkt tillbaka imorgon. Behöver jag säga att jag verkligen önskar att det vore torsdag imorgon?

Måste nog släcka lampan nu och försöka ignorera Oles framfart för hjärnan är inte riktigt där. Om den någonsin är där.

nygamla utmaningar.

Kroppen är verkligen inte van vid detta nya liv. Men det kommer säkert gå fort att ställa om. Och jag pratar om att jag har börjat jobba. Ska ta hand om de äldre i sommar och har gått intro igår och idag. Kväll igår och ryggen var inte glad på mig.
Dag idag och klockan ringde 05.45. Det var längesen jag klev upp så tidigt. Usch och fy! Men som sagt går det säkert fort att komma in i det igen och det är grymt skönt att jobba igen.

En annan sak som inte alls har med ovanstående att göra, är att vi är barnfria. I TRE frikkin' dagar. Den lille huliganen följde med farmor och farfar upp till Jutis redan idag och vi har lite att stå i så vi åker inte upp förrän måndagkväll. Det känns i mammahjärtat kan jag säga. Huvvaligen!

Och jag har inte fått krama om honom sedan igår eftermiddag eftersom jag jobbat. Ännu mer huvvaligen!

Så jag ska lägga mig ner och vila lite nu så kanske tiden går fort tills tisdag morgon då jag får kramas med honom igen.

humörsvängningar.

Mamma saknade sitt barnbarn så mycket så hon kom hit igår. Vilket inte bara betydde att jag fick träffa min mamma, utan också att jag skulle få sovmorgon idag.

Det gick sådär kan jag säga. Jag vaknade inatt när huliganen vaknade. Somnade dock om efter toabesök och ipluggning av öronproppar. Men sen vaknade jag ändå halv åtta av att han levde om i sitt rum. Försökte somna om efter det men lönlöst. Typiskt.
Men å andra sidan tror jag att jag kan ha varit lite väl övertaggad inför sovmorgonen så det kan ha spelat in. Eller så är kropp och knopp så jävla vana vid att kliva upp tidigt som fan. Jag har dock fått möjlighet att bara ligga i sängen och se film och slappa och bara vara. Det gjorde lite för humöret faktiskt.

Jag får dock en ny chans att sova ut imorgon. Mamma tar med sig barnet hem till sig idag för lite mer barnbarnshäng medan jag och älskade ska iväg på den bästa dejten ever.
Och då kanske det går bättre att sova imorgon. Jag hoppas på det.

Nu måste jag dock kliva upp och äta frukost. Magen har skrikit i drygt två timmar och äter jag ingenting snart kan det hända att humöret sjunker igen. Och det vore trist när det ändå har blivit en aning högre än det var igår. Och dagen innan det. Och dagen innan det. Och dagen innan det...

mörker är inte min grej.

Jaha. Hur blev då natten? Gav den mig det jag som mest behöver? Nja skulle jag vilja svara. Den blev konstig tack vare strömavbrottet som drabbade större delen av stan igårkväll.

Ligger och läser min bok (som är rätt så spännande och jag förstår inte varför jag aldrig lär mig att inte läsa spännande böcker när jag är hemma ensam och jävligt mörkrädd) med lite soft musik på datorn. Helt plöstligt blir det svart. Eller inte helt svart eftersom datorn fortsätter lysa tack vare batteriet (som förövrigt inte alls är så bra så jag är glad att den lyste den lilla stunden i alla fall). Jag får en släng av lättare panik. Det är verkligen kolmörkt (förutom för datorn då förstås) och jag börjar tänka tankar som att det är någon som slagit av strömmen för att kunna komma in i huset och göra gud vet vad.

Men efter en stunds hjärtklappning vågar jag mig ut ur sovrummet och inser då att hela kvarteret är svart och då blir jag lite lugnare. Men ändå inte. Får tag på min klippa i livet (näst efter älskade såklart) som även han har strömavbrott på sitt håll på andra sidan stan. Det gör mig ännu lite lugnare (men hjärtat bankar rätt så rejält kan jag lova). Vi pratar en stund och innan vi hinner lägga på återvänder strömmen och jag kan andas ut. I alla fall lite. Rädslan att någon ändå ska ta sig in är enorm och jag är rädd att det svarta ska komma tillbaka.

Jag samlar ihop lite ljus och en tändare. Laddar ner en ficklamps-app till telefonen ifall det skulle hända igen. Borde kunna somna. Men sonen vaknar och är lite ledsen. Tar honom till stora sängen (och bullar upp en massa kuddar på älskades sida så att han inte ska ramla ner om jag inte skulle vakna av att han bökar) och där somnar han lika fort han lägger ner sitt söta lilla huvud. Borde kunna somna nu då. Nej. Slår igång lite Big Bang Theory för att få något roligt att tänka på. Fungerar sådär. Rädslan är kvar och nu har ännu ett jag-kan-inte-somna-hinder tillkommit. Sonen. Han sover men rör sig som om han vore i en torktumlare. Runt, runt, runt. Och nära ska han helst ligga. Men jag är så mesig av mig så jag vill ha honom nära ifall något skulle hända (för han kan ju verkligen försvara mig den lille huliganen).

Somnar tillslut (klockan har hunnit bli kring tolv), men vaknar en gång i kvarten känns det som, av ett ben eller en arm i huvudet. Tillslut klarar jag inte av det mer och flyttar tillbaka sonen till sin säng. Somnar och sover rätt okej tills vällingen ska förtäras kring tre. Sover sedan till sju då jag vaknar av att jag fryser. Kan inte somna om och sonen vaknar en halvtimme senare.

Så, så utvilad vill jag väl inte kalla mig. Men vi låg och myste en timme i sängen imorse och då kunde jag vila ögonen medan Musse Pigg och hans vänner underhöll min son (och nej jag somnade inte, jag hade full kontroll trots att ögonen var stängda, så ni inte tror något annat).

Så det var det.
Det blev en novell typ och jag ber om ursäkt, men jag tvingar ju ingen att läsa klart om man inte vill.
Nu ska jag återgå till jobbet och hoppas att sidorna inte krånglar idag (både torsdag och fredag var jag rätt så arg när jag åkte hem för att de är segare än segast på att skicka sidor).
Älskade kommer hem om några timmar och jag vill hem så fort som möjligt för att kramas. Men så klart är det mest sömnen som lockar för imorrn blir det ingen sovmorgon (som om det någonsin blir det nuförtiden) för imorrn är det inskolningsdags. Shit pommes frites så fort tiden gått! Huvva!

(Och här kommer favoriten i repris (i alla fall min favorit)):

Dagar kvar:

23 22 21 20 19

en vacker dag.

I helgen var vi upp till Jutis. Dels för att jag aldrig varit där när det inte varit snö och dels för att vi ville komma hemifrån en stund. Det var alldeles fantastiskt, förutom att jag sov som en kratta. Andas frisk luft och umgås med fina människor är livsglädje.
Jag bjuder på några bilder från lördagens lilla utflykt till Luspen.

Dricka vatten från en kallkälla var helt fantastiskt.

Underbar utsikt.

Är grymt stolt över att jag (som är sjukt höjdrädd) klarade
av att gå fram och tillbaka på den här bron. Läskigt var det!

Som sagt, underbar utsikt.

Älskade är lycklig.

En kart och ett moget hjortron i skogen på väg tillbaka till bilen.

Tillbaka till bilen. Min rygg var ajaj, mina fötter
varma som attan, men det var en riktigt
trevlig dag.

Idag har vi varit på Ikea. Vi lämnade den lille huliganen med mamma vilket vi inte alls ångrade för vi stod i dryga två timmar och planerade vårat nya kök och hade han varit med hade det inte varit kul. Inte ens lite. Men hursomhelst, vårat nya kök är planerat och nu är det inte länge kvar förrän renoveringen drar igång. Jag längtar.

Kanske inte just till själva renoveringen då jag inte tror det kommer vara så kul med kaos i köket samtidigt som man ska ta hand om den lille huliganen som absolut kommer vilja "hjälpa" till.

Men efteråt. Det längtar jag till.

Nåväl, natten innehöll alltför få timmar och eftersom även helgens sömn blev väldigt sporadisk ska jag stänga ögonen nu. Jag hoppas verkligen jag kan sova inatt för jag behöver det. Massor.

envis möter envisare.

Tre mornar i rad har jag lyckats få det lilla barnet att somna om på morgonkvisten. Vissa mornar har varit tuffare än andra, men jag har vunnit striderna i alla fall.

I måndags sov vi till tio. Igår till nio och idag åter till tio. Det känns skönt. Men som vanligt blir kroppen alldeles fucked up när den får sova så länge. Kanske vänjer den sig om detta fortsätter. Vilket jag verkligen hoppas.

Nu ska jag äta en god frukost innan barnet blir hungrig och vill ha all uppmärksamhet.

bästa botemedlet.

Det verkar som att jag sov bort smärtan (det behövdes tydligen bara dryga fyra timmar, vilket var rätt passande eftersom det var vad jag fick) för idag har jag endast lite träningsvärk i axlarna. Puh!

the in-laws strikes again.

Mina fantastiska svärföräldrar och lillsvåger har varit här och skottat uppfarten och altanen. Jag är grymt lyckligt lottad som har de i mitt liv. Speciellt sådana här dagar när jag är trött (och lite lat) och någon idiot har beställt snöstorm. Tack, ni är bäst!

frisk luft är bra för själen.

Medan älskade for iväg och lekte lite med skotern tillsammans med sin bror, tog jag sonen med till svärföräldrarna. Där har vi lekt med kusinerna (sonens, inte mina) och varit ute på en lång promenad. Bjöd även in oss på middag när vi ändå var där. En mycket trevlig dag och kvällen ska fortsätta i det trevliga tecknet. Hockey står först på schemat. Sen får vi se om jag gör godnatt eller om vi myser vidare. Det beror helt enkelt på hur trött jag är när domaren blåser av matchen. Spännande värre!

ny dag imorrn.

Jag trodde mina ben skulle vara döda efter fyra träningspass på tre dagar. Och visst var de tunga under innebandyn, men det var huvudet som vann kampen om vem som skulle göra ondast. Helt plötsligt blev det flimmer framför ögonen och jag var tvungen att åka hem och sova.

Jävla skit. Fast å andra sidan är det kanske inte så oväntat. Som sagt fyra träningspass (och det har inte varit några lugna pass) på tre dagar var kanske lite i överkant med tanke på att det var ett tag sedan jag höll igång.  Men att vara efterklok är jag jävligt bra på så jag får helt enkelt försöka tänka efter före nästa gång.

Nu ska jag hoppa i duschen (om liten somnar någon gång vill säga) och sedan tror jag att det blir en tidig kväll. Älskade har redan somnat (han har varit hos tandläkaren och blev en lagning rikare, men en tand fattigare så han har lite feber) och som sagt sover liten snart också, så jag ser ingen anledning till att vara vaken. Inte ens tanken på lite egentid lockar. Då måste jag vara trött.

vore bra om vi var två om detta.

En mindre bra natt. Varannan timme tycker jag är alldeles för ofta för att äta. Synd att jag verkar vara den enda. Sedan att jag inte kunde somna om på morgonkvisten när andra gjorde det stör litegrann faktiskt. Kanske hinner jag ta en liten nap senare idag. Annars får jag helt enkelt göra som alla andra kvällar, gå och lägga mig superduperpensionärstidigt.

det tar sig, sa mordbrännaren.

Som jag misstänkte gick utvilande-känslan över när vi kom in från promenaden (som vi precis hann genomföra innan regnet kom). Men jag har haft mamma på besök så jag får göra en tidig kväll.

Mamma har varit här som sagt. Hon har sytt en gardin till köket. Hon ska även fixa till resten av gardinerna, så snart kommer huset kännas som ett hem. Bara ett drygt halvår senare.

önsketänkande.

Har haft fullt hus idag. Svärföräldrarna och min familj har varit här. Och efter att ha varit vaken nästan hela dagen sover nu liten och har så gjort i snart fyra timmar (har inte hänt sedan första dygnet). Jag ska snart krypa ner jag med och jag hoppas att vi får sova en hel del, för är det någonting jag behöver är det sömn. En överdos av det vore skönt.

hoppet är det sista som lämnar människan.

Nyduschade och nybadade kryper vi till kojs medan älskade är och svettas. Jag hoppas verkligen att natten blir en bra natt, för de små snuttarna jag slumrat på soffan under dagen har inte hjälpt särskilt mycket. Ni kan väl hålla en tumme eller två att jag får sova lite mer än tidigare nätter i alla fall?

att vara liten är inte alltid så kul.

Tyvärr var det inte en tillfällighet. Men det är inte lätt att ha magknip. Speciellt inte när man är superliten. Men jag ska testa en grej i natt och hoppas på en bättre utgång.

Dagen kommer nog spenderas i soffan. Skulle verkligen behöva det, men jag känner på mig att jag kommer bli alldeles för rastlös. Så vi får väl se var vi hamnar i slutändan.

Dagar kvar:

18 19 20 21 22

nätterna är till för sömn, inte mat.

Att vakna och vilja äta en gång i timmen under natten kan jag tycka är lite väl mycket. Jag hoppas verkligen att det bara var en tillfällighet.

cloudy.

Självklart kommer det en massa moln när jag är klar med mina ärenden och ska sätta mig i solstolen. Typiskt. Men det är nog lika bra, för nu kan jag sova en stund istället. Är väldigt trött (verkligen chockerande) och har sådan grym tandvärk. Har tagit två alvedon så nu är det bara att hoppas på det bästa.

fun in the sun.

Idag har jag haft finbesök av Elin. Vi har ätit en god lunch och haft fruktstund i solen (och även i skuggan eftersom det var stora moln som kom och härjade). Vi har ju naturligtvis även pratat och skrattat, som vanligt. Nu sitter jag på jobbet och är trött som fan. Som vanligt. Men det går bra. Speciellt eftersom jag denna kväll gör FK för sista gången innan den lååånga ledigheten. Känns bra. Mycket bra.

Frukstund och jordgubbsvin (alkoholfritt naturligtvis).

it's starting to look like a home.

Det börjar hända en hel del här hemma nu. Svärfar och svåger är här och sätter upp gipsskivor i köket och sedan ska de även sätta upp taket i vardagsrummet. Då mina vänner är det bara "finliret" kvar och när det är klart då kommer jag vara väldigt glad.

Dock känner jag mig lite överflödig. Gjorde kycklingsallad till lunch, men annars har jag inte bidragit med så mycket. Satt ute och skulle få lite färg på förmiddagen, men insåg att jag inte ryms i någon av mina bikinisar. Därför åkte jag in till stan och köpte mig en ny. Vad händer då? Jo, då kom regnet. Suck. Jag får helt enkelt lägga mig i sängen med min bok och se om jag läser eller om jag somnar. Spelar inte stå stor roll vilket av alternativen det blir faktiskt. Båda låter lika lockande.

someone's waiting for me.

Är tillbaka på jobbet efter min härliga lediga vecka. Det känns dock väldigt konstigt att vara här. Tror jag hann bli alldeles för bekväm hemma under veckan. Men jag är tacksam över att jag gör Ångermanlandstidningarna för man behöver inte tänka så mycket då.

Sedan kommer jag troligtvis hem ganska tidigt (man ska aldrig ta någonting för givet på det här stället) och där hemma väntar ju världens bästa och även om det som vanligt "bara" varit tio dagar, har det på de senaste dagarna känts som minst två veckor. Pussjuk är bara förnamnet. (Fast jag ska väl erkänna att jag mest är trött. Som vanligt.)