återupplivning.

Heltidsjobb (tyvärr bara under sommaren) och ensamstående större delen av veckorna. Det är anledningen till att bloggen stått stilla. Har inte känt att det varit något att skriva och ju fler dagar jag kände så desto mer glömde jag bort bloggen.

Men kanske att jag kan få igång skrivandet igen. Har ändå tänkt på det lite då och då men det har alltid kommit upp någonting annat som gjort att det fallit i glömska. Men som vanligt kan jag ingenting lova för om mitt minne var dåligt innan sommaren är det nästan värre nu. Tror demens smittar.

Nåväl, jag ska stänga igen de gröna för imorgon är det kalasdags. Liten blir stor (måndag är ju den riktiga dagen). Fy fan vad tiden har sprungit iväg. Det är helt galet!

sitta är för fegisar.

Har jobbat min första fredagkväll sedan september. Annorlunda jobb, annorlunda ställe och framförallt annorlunda sysslor. Har mellan fem och nio suttit ner ungefär tio minuter. Och det var inte för att hämta andan eller slappna av, utan det var för att mata en boende.

Mina ben är så jävla ömma och eftersom dagen började sju (huliganen tyckte inte att sovmorgon passade idag) är ögonen så trötta så det svider. Jag hoppas natten blir utan krusiduller för klockan ringer tidigt imorgon och en delad tur står på schemat (delade turer är crap). Helgjobb var verkligen inte igår.

jag är tillbaka.

Har nu gjort mina två första "riktiga" jobbpass (de fyra introdagarna räknas inte). Började med ett ordentligt pass igår på fyra timmar. Bra start och avdelningen jag var på är den lugnaste av de alla så det blev fyra väldigt låååånga timmar.

Idag började arbetsdagen kvart i sju och slutade klockan fyra. En full dag med andra ord och jag är rätt trött nu kan jag säga. Och after worken på Furuborg gjorde inte saken bättre. Får se om jag orkar se klart Let's Dance ens.

Men som det är skönt att vara tillbaka i jobbsvängen. Få komma hemifrån och få göra någonting annat än ligga i soffan och dröna. Sedan att inkomsten blir en aning bättre gör det faktiskt lättare att kliva upp före fan på mornarna.

Men imorgon ringer ingen klocka och jag hoppas verkligen den lille huliganen är snäll med sin mamma.

nygamla utmaningar.

Kroppen är verkligen inte van vid detta nya liv. Men det kommer säkert gå fort att ställa om. Och jag pratar om att jag har börjat jobba. Ska ta hand om de äldre i sommar och har gått intro igår och idag. Kväll igår och ryggen var inte glad på mig.
Dag idag och klockan ringde 05.45. Det var längesen jag klev upp så tidigt. Usch och fy! Men som sagt går det säkert fort att komma in i det igen och det är grymt skönt att jobba igen.

En annan sak som inte alls har med ovanstående att göra, är att vi är barnfria. I TRE frikkin' dagar. Den lille huliganen följde med farmor och farfar upp till Jutis redan idag och vi har lite att stå i så vi åker inte upp förrän måndagkväll. Det känns i mammahjärtat kan jag säga. Huvvaligen!

Och jag har inte fått krama om honom sedan igår eftermiddag eftersom jag jobbat. Ännu mer huvvaligen!

Så jag ska lägga mig ner och vila lite nu så kanske tiden går fort tills tisdag morgon då jag får kramas med honom igen.