vill ha mer.

Tre år sedan sist. Idag var det dags igen. Fotbollsmatch. Damerna behövde folk och jag ställde upp. Fick starta (det var oväntat) som höger ytterback. Galet, men så jävla roligt.

Fick dock bara 35 minuters speltid, men det väckte liv i spelarnerven kan jag säga. Sånu är det fan hårdträning som gäller så att jag kan ta ut mig själv till matcherna med division fyra.

Dock var det inte lika roligt när migränen kom i slutet av matchen. Men även om jag inte väntade mig det blev jag inte så förvånad. Den brukar komma när jag ansträngt mig efter ett tags vila. Men två alvedon och en undangömd Daim(älskade hade gömt den i bilen och jag hittade som tur var av en slump) gjorde att jag kunde överleva bilresan hem.

Nu ska jag gå och sova och sova bättre än natten till idag. Nervositeten inför matchen blev för mycket så det var svårt att sova. Jag ska tänka tillbaka och njuta. Fy fan vad jag älskar att spela fotboll!

Ps. Idag den 27 april är det exakt två år sedan vi flyttade in i vårat hus. Två år har gått fort och det känns lika bra idag som det gjorde då. Härligt!

framtidsplaner.

Så, det "spännande" som jag pratade om i det tidigare inlägget var att vi skulle på banken. Väl där fick vi goda besked så inom en snar framtid kommer vi att ha ett nytt fint kök. Det ser jag fram emot. Massor.

Annars fick jag migrän någon timme innan mötet, då vi redan var på stan för lunch. Det var bara att springa ner på apoteket (med femtio procents syn, då min migrän förvarnar med att göra ena ögat flimrigt) och köpa förebyggande medicin. Jag vet dock inte om det fungerade för synen brukar komma tillbaka efter en stund och sedan kommer huvudvärken. Men huvudvärken var inte lika jobbig som den brukar, så kanske fungerade medicinen.

Nåväl, jag ska lägga mig ner i soffan nu när jag fått lite saker gjorda. Kommer nog bli en tidig kväll ikväll. Eller jag kan ju försöka i alla fall.

ny dag imorrn.

Jag trodde mina ben skulle vara döda efter fyra träningspass på tre dagar. Och visst var de tunga under innebandyn, men det var huvudet som vann kampen om vem som skulle göra ondast. Helt plötsligt blev det flimmer framför ögonen och jag var tvungen att åka hem och sova.

Jävla skit. Fast å andra sidan är det kanske inte så oväntat. Som sagt fyra träningspass (och det har inte varit några lugna pass) på tre dagar var kanske lite i överkant med tanke på att det var ett tag sedan jag höll igång.  Men att vara efterklok är jag jävligt bra på så jag får helt enkelt försöka tänka efter före nästa gång.

Nu ska jag hoppa i duschen (om liten somnar någon gång vill säga) och sedan tror jag att det blir en tidig kväll. Älskade har redan somnat (han har varit hos tandläkaren och blev en lagning rikare, men en tand fattigare så han har lite feber) och som sagt sover liten snart också, så jag ser ingen anledning till att vara vaken. Inte ens tanken på lite egentid lockar. Då måste jag vara trött.

a very bad night.

Igår var jag hos Elin för tjejmys med världens bästa brudar. Det var en väldigt trevlig kväll (som vanligt), speciellt eftersom vi var väldigt övertrötta (i alla fall jag) och skrattade åt allt. Ni är underbara!


Tyvärr gjorde allt skrattande att jag fick migrän när jag kom hem. Så strax efter elva var jag tvungen att krypa ner i sängen och jag somnade en dryg halvtimme senare. Hade varit skönt om jag hade sovit hela natten fram till att klockan ringde, men tyvärr hade jag inte den turen. Tio i tre vaknade jag av någonting och så fort jag vaknar och rör på mig måste jag kissa och sedan var det kört. Tankar i huvudet och älskade som snarkade, även när han låg på mage.

Halv sex var klockan sista gången jag tittade på den. Kändes inte så superkul att älskades klockan skulle ringa en halvtimme senare, men på något sätt hörde jag ingenting av detta utan sov tills klockan ringde. Det var ju i alla fall bra, men nog hade jag gärna sluppit ligga vaken i typ två och en halv timme och snurrat och surat. Men det är bara att släppa och gå vidare och hoppas på bättre sömnutdelning i natt.