det är vår tur nu, vinden har vänt.

Har varit vaken sedan klockan fyra i morse (det är en tråkig anledning så jag orkar inte ta den (alltså tråkig som i tradig, inte som i ledsam) och jag ska alldeles strax krypa ner bredvid den lilla huliganen. Har arbetat hela dagen och ska göra samma sak imorgon.

Men vad jag ville ha sagt är två saker. För det första så hade jag lika gärna bara kunnat lägga mig soffan efter jobbet idag, men jag gjorde inte det. Jag tränade istället. Jag tog fram mitt hopprep, mina kettlebells och min matta och körde passet jag brukade göra på gymmet. Awesome! Sedan åt jag och huliganen en väldigt god middag bestående av fiskpinnar, potatis och broccoli. Mumma!

Och för det andra så blåser det för en gångs skull vindar åt rätt håll i våra liv. Älskade har fått ett nytt jobb!!! Och har vi ännu mer tur blir han stationerad på hemmaplan och det är så jävla underbart så jag vet inte vad. Inte bara kommer våran ekonomi förändras en aning utan vi kommer förhoppningsvis få mer tid tillsammans. Det är nästan så att jag inte vågar tro på att det är sant efter alla jävla motgångar (jobbmässiga motgångar alltså) vi gått igenom senaste året.

Så jag ska gå och sova nu och förhoppningsvis vaknar jag i morgon och inser att det verkligen INTE är en dröm!

30 är det nya svarta.

Nu är dagen snart slut. En dag som vilken annan dag som helst. Förutom att Facebook och telefonen plingat var och varannan minut.

Har firat denna stora dag med intervallöpning (och tiden jag fick var oväntad med tanke på att det var nästan två veckor sedan jag tränade och att benen vägde två ton var), paltkokning och tårtmakeri (kollegorna ska få lite fika imorrn hade jag tänkt). Om man bortser från tårtmakeriet så skulle det kunnat ha varit en helt vanlig dag.

Jag älskar att fylla år. Fortfarande.
Men jag hatar att behöva fira födelsedagen ensam.

löpning, svett och tårar.

Helgen gick som vanligt alldeles för fort. Men vi fick kramas och pussas litegrann i alla fall och den lille huliganen var gladast i världen över att ha pappan hemma en stund.

Idag har hittillis varit en bra dag. Åtta timmars sammanhängande sömn (förutom den lilla minuten jag vaknade av att huliganen rullade över mig och drömde något konstigt) och sedan gick löprundan hur bra som helst. Köpte nya skor i fredags och jag tror det var de som gjorde det. För idag sprang jag på 17.02 och det var längesen det hände. Bara fortsätta jobba så att jag kan komma ner i samma siffror jag hade i fjol.

Jaja, nu ska jag snart hämta hem yrvädret från förskolan. Det var tårar vid lämning, som så många gånger förr (vet inte vad det beror på, men förhoppningsvis går det över) men lika ofta som det är tårar vid lämning vill han inte åka hem när jag hämtar honom. Konstigt det där!

vägen mot större muskler.

Igår den vanliga löprundan och sedan körde jag programmet jag fick på gymmet. Fast hemma. Har investerat i en kettlebell så att jag kan fortsätta hålla igång även fast gymkortet gått ut. Det var jobbigt och imorse vaknade jag med lite pain i nacken.

Men inte skulle lite smärta hindra mig idag inte. Tog en liten löprunda runt kvarteret för att värma upp och sedan körde jag fysprogrammet jag kört med mina fina flickor på måndagarna. Har alltid tyckt att det nog inte är så himla jobbigt så att jag inte kan klara av det. Men tji fick jag.

Medan tjejerna kört fyra varv (tio övningar fyrtiofem sekunders jobb och femton sekunders vila) orkade jag knappt två. Fy fan så jobbigt. Och jag längtar inte till imorrn bitti för jag är nog så mör nu. Armarna och nacken (kanske skulle ha vilat i alla fall) är ajaj. Massor med ajaj. Benen är lite möra också men inte alls i samma utsträckning som de andra kroppsdelarna.

Men jag har gjort det och får säkert sota för dig imorrn som sagt, men jag är nöjd att jag tränat två dagar i rad. Blir det inte jobb imorrnkväll ska jag träna lite fotboll för en gång skull. Ska bli grymt kul!

Om jag tar mig upp ur sängen förstås.

blivit någon jag inte vill vara.

Istället för att ligga kvar och ta sovmorgon (det är tydligen omöjligt i den här familjen) for jag ut på en löptur. Skönt men riktigt jävla jobbigt. Förhoppningsvis är det här början på någonting hållbart för jag måste verkligen ta itu med träningen ordentligt för jag vill ha bort det som hänger kring midjan.

Jag har aldrig varit någon som bryr mig särskilt mycket om hur jag ser (förutom en period i tonåren då jag trodde det var viktigt), men det beror nog på attjag alltid varit rätt vältränad. Nu när jag inte längre är det börjar utseendefixeringen göra sig påmind. Jag vill verkligen inte det för jag tycker det är onödigt, men tyvärr har jag hamnat där.

Men solen har börjat skina och då känns det lättare att ta sig ut för lite motion. Och tid för träning har jag ju så det blir över eftersom jobben verkar hålla sig undan från mig. Bäst att ta till vara på all denna lediga tid på bästa sätt och endorfiner känns som ett bra missbruk och tidsfördriv.

mitt namns dag.

Anna-dagen idag. Alltså min (och alla andra med samma namn förstås) dag.
Vad är bättre att fira den om inte med ett litet pass på gymmet (träffade en PT förra veckan och fick ett rätt kul program att följa) och sedan färdigställa köket? Eller det är inte helt klart då det fattas någon list och någon passbit, men i det stora hela är det klart och jag är så lycklig. Varje gång jag kliver in i köket nu fylls jag av lycka och värme. Och jag lovar att lägga ut bilder när det är helt klart.

Annars är det förkylt igen. Dock inte jag, men det hade nästan hellre fått vara jag som snorade och hostade. Det blir så satans gnälligt och den här vägra-sova-fast-jag-är-så-trött-att-jag-knappt-orkar-hålla-ögonen-öppna-fasen är inte rolig. Usch och fy! Men den här gången behöver jag inte ta hand om allt det själv och det är grymt skönt, för jag tror jag hade gått in i den berömda väggen då.

Nåväl, det är en dag imorgon också och även om den lille huliganen brukar sova till halv åtta-åtta på morgnarna (peppar, peppar...) är det lika bra att besöka drömmarnas värld. För inte blir det åtta sammanhängande timmars sömn inte. Det kommer vaknas och bökas. Som vanligt.

Godnatt!

en månad på kort tid.

Nu har det nästan gått en hel månad utan att jag har bloggat. Det har nog aldrig hänt förut. Och jag har ingen annan ursäkt än att jag är lat och glömsk.

Ska försöka sammanfatta den senaste månaden så kort som möjligt för att slippa sitta och skriva till imorrn. Vi börjar med sjukvecka (den lilla huliganen hade först ögoninflammation och sedan förkyld med hög feber) och samma vecka även gräsänka. Kan ju säga som så att den veckan var en av de jobbigaste (kanske rent av den allra jobbigaste) sedan vi blev tre. Fy fan så dåligt jag mådde både fysiskt och psykiskt. Men jag överlevde och barnet likaså. Men puh!

Min kära mobil är hos doktorn igen. För samma åkomma som förra gången. Den är inte byggd att hoppa ner på stengolv. Så enkelt är det. Men kombinationen trötthet och lite stress kan verkligen ställa till det.

Träningen har jag äntligen kunnat börja om med bara så där två månader efter att jag inhandlade träningskortet. En seg förkylning som verkligen inte ville släppa taget och sedan då ett sjukt barn och ensam hemma gör det ganska svårt att kunna dra iväg på gymmet. Men förra veckan var det återkomst och det kändes i benen kan jag säga. Men som jag mådde bättre redan efter en dag. Hade tänkt besöka gymmet idag också men då kände jag lite halsont på morgonen och jag vill verkligen inte bli sjuk igen så jag valde att ta en dag i soffan istället. Välbehövligt även det.

Ja, annars då?
Inte mycket. Det är som vanligt. Trött, trött, trött. Barnet på förskola på förmiddagarna och jag försöker väl göra någon nytta under de timmarna, men det blir inte så ofta så. På senare tid har jag mest bara läst. Inte ens sett serier utan jag har läst. Galet.

Köket då kanske ni undrar? Där går det framåt även om jag är latast i världen och har en sambo som jobbar borta ibland. Det är bara tapetsering kvar och det blir av på torsdag. Så när det nu blir dags för julpyntning nästa vecka (vi far till Jutis i helgen så det hinns inte med på söndag) kommer jag få göra julfint i ett alldeles fantastiskt fint kök. Jag är så lycklig.

För att avsluta detta inlägg kan jag säga att det verkligen varit upp och ner den senaste månaden. Men solstrålarna i mitt liv har hela tiden funnits där för att få mig att le. Även om det ibland varit de som varit orsaken till dipparna är det ändå de som i slutändan lyfter mig uppåt. De är fantastiska!

Det blev ändå ett långt inlägg trots att jag hade tänkt mig något annat. Men det blir så ibland när fingrarna får dansa fritt på tangentbordet. Ska försöka uppdatera lite oftare, även om det bara blir en rad eller två. Fast å andra sidan vet jag ju inte om jag skriver för blinda ögon eller om det sitter någon på andra sidan och tar del av mina ord?

Nu ska jag umgås med mina favoritpojkar.
Adjö för nu!

dagen efter igår.

Jaha. Söndag. Huvudvärk. Torr i munnen. Tunga ögonlock. Yes, det var party igår. Barnet skeppades vi iväg på kollo hos sin mormor och vi bjöd hit lite nice folk. Kubb och sällskapsspel (det första tog hur lång tid som helst för att alla är värdelösa och det andra vann mitt lag med hästlängder) innan vi cyklade in mot stan. Väl där dansade vi lite, drack lite, strosade lite och åt en langos (som inte var den "rätta", men den "rätta" finns inte längre så då får man ta det som finns).

Kom hem kring halv tre och jag kände mig lite vinglig faktiskt. Men mest hade jag ont i benen. Men med tanke på att det igår först blev den vanliga tre kilometersrundan på morgonen och två cykelturer fram och tillbaka från stan är det kanske inte så konstigt. Idag tar jag en vilodag med gott samvete kan man säga.

Avslutningsvis kan jag bara konstatera att det är jävligt tur att de serverar drickan i plastflaskor i Kitteltältet. Annars hade nog gårdagen sett helt annorlunda ut.

D-vitamin junkie.

Som sig bör när jag väl får sovmorgon kan jag inte sova längre än typ halv nio. Men kanske hade det blivit längre om jag haft öronproppar för då hade jag nog inte vaknat av den där bilen som någon var tvungen att stå och varva med en bra stund utanför. Fast jag hade väl vaknat av någonting annat istället. Typ värmen. Det är väl typ hundra grader i sovrummet. Men jag klagar inte för nu har ju sommaren äntligen kommit hit igen så jag tänker inte säga någonting så att den försvinner igen.

Det är bara att acceptera denna "tidiga" morgon och snöra på sig löparskorna. Jag är så grymt stolt över mig själv som far ut varje morgon (med någon vilodag förstås) och att jag varje morgon vaknar med känslan av att jag verkligen VILL fara ut och springa. Sen väntar gräsklippning innan jag åker till stugan och joinar min son, som har tillbringat natten med sin mormor. Och har jag tur kommer älskade hem redan idag istället för imorron. Och ännu mer bra är att min lediga vecka infaller just nu. Hurra!

Jaja, magen börjar kurra så jag ska klä på mig och äta en banan innan jag drar iväg i den stekande värmen. Tror det får bli keps idag.

vilken härlig dag!

Idag har varit en väldigt bra dag. Löptur, gräsklippning och det bästa av allt; kramkalas med mina absoluta favoritpojkar. Den lille blev överlycklig av att få hem sin pappa och det var underbart att se.

Men detta är inte allt som hänt idag. Lagom till elva månadersdagen (i natt 01.32 är det elva månader sedan det bästa i mitt liv hände) tog den lille huliganen sina första steg. Han har visat vissa tendenser till det ett par dagar, men inte trodde vi att det skulle gå så snabbt att verkligen släppa taget. Men sammanlagt har det väl blivit en sisådär trettio steg och det förklarar att det har varit ett par bökiga nätter.

Jag blev så lycklig att jag grät en liten skvätt. Våran lilla, lilla plutt börjar verkligen bli stor. Det är nog bäst jag börjar ställa honom i bostadskö så att han får en bra lägenhet, för snart är det dags. Huvva, var tog tiden vägen?

ensam i mitt stora hus.

Älskade är borta och jobbar (ovanligt) och jag jobbade igår. Och det vet ni ju vad det betyder. Men skillnaden är att jag inte behövde åka till Bersika utan jag har sovit hemma. Vilket innebar att jag inte alls sov lika länge som jag brukar. Konstigt. Men jag har sovit hela natten utan avbrott och det händer ju inte så där superofta (typ aldrig) och det är ju alltid någonting.

Fast hursomhelst hade det bara blivit sova till klockan tio, för jag har faktiskt ställt klockan. Varför kanske ni undrar när jag inget barn har att kliva upp med? Då ska ni absolut få ett svar på den undran, därför att jag hade tänkt ta mig ut på en löprunda så här på morgonkvisten så att det blir gjort idag. För sedan väntar lunch/fika med människor jag inte träffar så jätteofta. En av dem har jag inte sett på typ två år kanske. Det blir superdupermegakuligt.

Angående löprundan så var jag ute igår också och det var så skönt (även om benen vägde två tusen ton när jag kom hem) och jag tänkte att jag skulle passa på att springa ensam också. Det är ingen större problem att ha med mig sonen i cykel-/joggingvagnen, men att springa ensam är någonting visst och det gäller ju att passa på när man väl får chansen.

Men jag undrar var solen är? Enligt väderprognoser lite här och var skulle det vara stor sol och varmt i helgen. Men de ljuger och jag tycker inte om det.

smärtsamt.

Jag har ont. I ena foten. I båda knäna. I ryggen. Om jag har så här ont nu vette fåglarna om jag vill vakna imorrn.

dagar att tycka om.

Veckorna går väldigt fort för det känns som att det nyss var endorfintorsdag. Men jag klagar inte för jag gillar de dagarna. Och idag är det äntligen dags för innebandy igen. Vet inte hur länge sedan jag var där, men alldeles för länge är det i alla fall.

Imorgon kan det hända att kroppen kommer vara lite mör, men som det kommer vara värt det i så fall. Måste verkligen bli bättre på det här med att ta mig iväg och träna oftare för det är ju så fantastiskt underbart skönt. Och kul naturligtvis.

svettigt värre.

Endorfintorsdagen är här. Tyvärr blir det bara ett pass på grund av skralt deltagande på innebandyn. Men då kunde jag ta ut mig lite extra på gymmet (hade nog gjort det även om det varit innebandy om jag känner mig rätt). Fy fan så jobbigt det var. Men oj så härligt!

Och så fort sonen somnat (just nu leker han elektriker eller något så jag vet inte hur långt bort sovandet är) ska jag äta lite lunch och sedan lägga mig en stund i soffan. Känner mig förtjänt av det. (Men den största anledningen är en huvudvärk som är rätt annoying, men jag försöker ignorera den.)

glöm och gå vidare.

Fy fan vilken jävla skitdag! Men trots svidande ögon och ett jävligt dåligt humör tog jag mig iväg till gymmet för lite löpning och benträning. Jag är stolt över mig själv.

Snart ska jag krypa ner i en renbäddad säng och välkomna morgondagen, som jag verkligen hoppas blir bättre än idag.

mer barmark åt folket.

Fyra kilometer löpning bara så där. Det är så fantastiskt underbart att det går att springa utomhus utan att halka eller frysa. Jag får verkligen se till så att detta blir en vana för huvudet och kroppen mår så fantastiskt bra efteråt (kanske att kroppen säger annat just nu, men den kommer hålla med senare). Vårkänslan är kommen!

varje dag borde vara endorfintorsdag.

Endorfinerna dansar cha-cha. Två underbara träningspass. Nu blir det lunch och sedan hoppas jag att jag hinner duscha innan sonen vaknar.

ingen grannfejd här inte.

Endorfintorsdagen avslutas med lite hockey. Efter två tunga pass känns det skönt att ligga i soffan och inte röra kroppen så mycket. Men trots att det var tungt, var det alldeles, alldeles underbart. Träning är the shit!

Slutligen vill jag bara säga att det finns två. Två grannar som förtjänar ett pris av något slag. Den ena bor ju på Durrnäs som ni vet om ni har hängt med. Men den andra, han bor här alldeles bredvid oss. När jag kom hem från träning nummer ett, hade han tagit bort den hemska plogkarmen, som lämnades kvar i morse, (plogbilarna är väldigt snälla) med sin snöslunga. Hur många av er har så snälla grannar?

paltkoma.

Världens bästa svärföräldrar har idag tagit hand om min son så att jag har kunnat träna, duscha i lugn och ro och haft lite skvallertid med brudarna (i alla fall två av dem). De har även bjudit på det bästa som finns. I matväg alltså.

Så nu sitter jag här med ont i knäna och en väldigt mätt mage. Men som det är värt det. Sen kom jag även i mina "smaljeans" idag. Fy fan vilken underbar dag alltså!

ingen bra start.

Att ta morgon redan klockan sex är skit bara det. Men att sedan se att det är tjugosex minusgrader ute gör inte morgonen mindre skit. Tur det är torsdag så att jag får en liten endorfinkick så kanske dagen känns lite bättre.