Idag har varit en väldigt bra dag. Löptur, gräsklippning och det bästa av allt; kramkalas med mina absoluta favoritpojkar. Den lille blev överlycklig av att få hem sin pappa och det var underbart att se.
Men detta är inte allt som hänt idag. Lagom till elva månadersdagen (i natt 01.32 är det elva månader sedan det bästa i mitt liv hände) tog den lille huliganen sina första steg. Han har visat vissa tendenser till det ett par dagar, men inte trodde vi att det skulle gå så snabbt att verkligen släppa taget. Men sammanlagt har det väl blivit en sisådär trettio steg och det förklarar att det har varit ett par bökiga nätter.
Jag blev så lycklig att jag grät en liten skvätt. Våran lilla, lilla plutt börjar verkligen bli stor. Det är nog bäst jag börjar ställa honom i bostadskö så att han får en bra lägenhet, för snart är det dags. Huvva, var tog tiden vägen?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar