en månad på kort tid.

Nu har det nästan gått en hel månad utan att jag har bloggat. Det har nog aldrig hänt förut. Och jag har ingen annan ursäkt än att jag är lat och glömsk.

Ska försöka sammanfatta den senaste månaden så kort som möjligt för att slippa sitta och skriva till imorrn. Vi börjar med sjukvecka (den lilla huliganen hade först ögoninflammation och sedan förkyld med hög feber) och samma vecka även gräsänka. Kan ju säga som så att den veckan var en av de jobbigaste (kanske rent av den allra jobbigaste) sedan vi blev tre. Fy fan så dåligt jag mådde både fysiskt och psykiskt. Men jag överlevde och barnet likaså. Men puh!

Min kära mobil är hos doktorn igen. För samma åkomma som förra gången. Den är inte byggd att hoppa ner på stengolv. Så enkelt är det. Men kombinationen trötthet och lite stress kan verkligen ställa till det.

Träningen har jag äntligen kunnat börja om med bara så där två månader efter att jag inhandlade träningskortet. En seg förkylning som verkligen inte ville släppa taget och sedan då ett sjukt barn och ensam hemma gör det ganska svårt att kunna dra iväg på gymmet. Men förra veckan var det återkomst och det kändes i benen kan jag säga. Men som jag mådde bättre redan efter en dag. Hade tänkt besöka gymmet idag också men då kände jag lite halsont på morgonen och jag vill verkligen inte bli sjuk igen så jag valde att ta en dag i soffan istället. Välbehövligt även det.

Ja, annars då?
Inte mycket. Det är som vanligt. Trött, trött, trött. Barnet på förskola på förmiddagarna och jag försöker väl göra någon nytta under de timmarna, men det blir inte så ofta så. På senare tid har jag mest bara läst. Inte ens sett serier utan jag har läst. Galet.

Köket då kanske ni undrar? Där går det framåt även om jag är latast i världen och har en sambo som jobbar borta ibland. Det är bara tapetsering kvar och det blir av på torsdag. Så när det nu blir dags för julpyntning nästa vecka (vi far till Jutis i helgen så det hinns inte med på söndag) kommer jag få göra julfint i ett alldeles fantastiskt fint kök. Jag är så lycklig.

För att avsluta detta inlägg kan jag säga att det verkligen varit upp och ner den senaste månaden. Men solstrålarna i mitt liv har hela tiden funnits där för att få mig att le. Även om det ibland varit de som varit orsaken till dipparna är det ändå de som i slutändan lyfter mig uppåt. De är fantastiska!

Det blev ändå ett långt inlägg trots att jag hade tänkt mig något annat. Men det blir så ibland när fingrarna får dansa fritt på tangentbordet. Ska försöka uppdatera lite oftare, även om det bara blir en rad eller två. Fast å andra sidan vet jag ju inte om jag skriver för blinda ögon eller om det sitter någon på andra sidan och tar del av mina ord?

Nu ska jag umgås med mina favoritpojkar.
Adjö för nu!

det här är verkligen inte jag.

Undrar om jag kommer vinna pris som världens mest frekventa bloggare?!
Nej skämt åsido har haft lite upp och ner på senare tid och inte känt för att skriva.
Livet som arbetslös suger och jobben lyser med sin frånvaro. Har sökt lite jobb och har hunnit vara på en intervju så vi får väl se. Dock är jobbet som kan komma efter intervjun bara ett då-och-då-jobb så jag hoppas ju verkligen att något permanent dyker upp snart för annars kommer jag bli galen.

Jag gör absolut ingenting om dagarna längre. Kanske att jag dammsugar någongång eller packar upp någon låda i köket. Men annars blir det mest att jag ligger i soffan och ser serier. Hur jävla tragiskt är inte det? Och då kanske någon av er undrar hur jag hinner det med en ettårig vilding? Men då kan jag tala om för er att jag har tre timmar på förmiddagen då han är på förskolan och sedan har han börjat sova ett bra tag (peppar, peppar) när jag hämtar hem honom. Och sedan har jag ju alla kvällar fria nuförtiden. Så tid till att vara lat finns det gått om.

Men jag ska verkligen försöka rycka upp mig och ta tag i mitt liv. Typ börja om att träna. Dock känner jag en begynnande smärta i halsen, men jag hoppas det bara är tillfälligt för jag har nyss varit sjuk och tänker inte vara det igen för då tar det ännu längre innan jag kan ta tag i mitt liv och ju längre tid som går desto svårare blir det att komma igen.

Suck.

Den enda livsglädjen just nu är mina favoritpojkar. De förgyller mina dagar och utan dem vette fåglarna vad jag hade gjort.

Just ja, på tal om köket så börjar det vara klart. Vi ska bara välja någon snygg tapet och sedan beställa en glasskiva (istället för kakel) och när det är klart är det bara dutteliduttandet kvar och jag kommer nog sitta en hel del i köket när det klart. Bara för att beundra skönheten. För det kommer bli så jävla snyggt!

Nåväl, barnet ligger ute i vagnen (han har blivit snorig och är lite väl grinig just nu) så jag ska passa på att lägga mig i soffan och göra det jag gör bäst... Hm, undra om jag kan få in det i mitt CV?!