löpning, svett och tårar.

Helgen gick som vanligt alldeles för fort. Men vi fick kramas och pussas litegrann i alla fall och den lille huliganen var gladast i världen över att ha pappan hemma en stund.

Idag har hittillis varit en bra dag. Åtta timmars sammanhängande sömn (förutom den lilla minuten jag vaknade av att huliganen rullade över mig och drömde något konstigt) och sedan gick löprundan hur bra som helst. Köpte nya skor i fredags och jag tror det var de som gjorde det. För idag sprang jag på 17.02 och det var längesen det hände. Bara fortsätta jobba så att jag kan komma ner i samma siffror jag hade i fjol.

Jaja, nu ska jag snart hämta hem yrvädret från förskolan. Det var tårar vid lämning, som så många gånger förr (vet inte vad det beror på, men förhoppningsvis går det över) men lika ofta som det är tårar vid lämning vill han inte åka hem när jag hämtar honom. Konstigt det där!

vägen mot större muskler.

Igår den vanliga löprundan och sedan körde jag programmet jag fick på gymmet. Fast hemma. Har investerat i en kettlebell så att jag kan fortsätta hålla igång även fast gymkortet gått ut. Det var jobbigt och imorse vaknade jag med lite pain i nacken.

Men inte skulle lite smärta hindra mig idag inte. Tog en liten löprunda runt kvarteret för att värma upp och sedan körde jag fysprogrammet jag kört med mina fina flickor på måndagarna. Har alltid tyckt att det nog inte är så himla jobbigt så att jag inte kan klara av det. Men tji fick jag.

Medan tjejerna kört fyra varv (tio övningar fyrtiofem sekunders jobb och femton sekunders vila) orkade jag knappt två. Fy fan så jobbigt. Och jag längtar inte till imorrn bitti för jag är nog så mör nu. Armarna och nacken (kanske skulle ha vilat i alla fall) är ajaj. Massor med ajaj. Benen är lite möra också men inte alls i samma utsträckning som de andra kroppsdelarna.

Men jag har gjort det och får säkert sota för dig imorrn som sagt, men jag är nöjd att jag tränat två dagar i rad. Blir det inte jobb imorrnkväll ska jag träna lite fotboll för en gång skull. Ska bli grymt kul!

Om jag tar mig upp ur sängen förstås.

vill ha mer.

Tre år sedan sist. Idag var det dags igen. Fotbollsmatch. Damerna behövde folk och jag ställde upp. Fick starta (det var oväntat) som höger ytterback. Galet, men så jävla roligt.

Fick dock bara 35 minuters speltid, men det väckte liv i spelarnerven kan jag säga. Sånu är det fan hårdträning som gäller så att jag kan ta ut mig själv till matcherna med division fyra.

Dock var det inte lika roligt när migränen kom i slutet av matchen. Men även om jag inte väntade mig det blev jag inte så förvånad. Den brukar komma när jag ansträngt mig efter ett tags vila. Men två alvedon och en undangömd Daim(älskade hade gömt den i bilen och jag hittade som tur var av en slump) gjorde att jag kunde överleva bilresan hem.

Nu ska jag gå och sova och sova bättre än natten till idag. Nervositeten inför matchen blev för mycket så det var svårt att sova. Jag ska tänka tillbaka och njuta. Fy fan vad jag älskar att spela fotboll!

Ps. Idag den 27 april är det exakt två år sedan vi flyttade in i vårat hus. Två år har gått fort och det känns lika bra idag som det gjorde då. Härligt!

blivit någon jag inte vill vara.

Istället för att ligga kvar och ta sovmorgon (det är tydligen omöjligt i den här familjen) for jag ut på en löptur. Skönt men riktigt jävla jobbigt. Förhoppningsvis är det här början på någonting hållbart för jag måste verkligen ta itu med träningen ordentligt för jag vill ha bort det som hänger kring midjan.

Jag har aldrig varit någon som bryr mig särskilt mycket om hur jag ser (förutom en period i tonåren då jag trodde det var viktigt), men det beror nog på attjag alltid varit rätt vältränad. Nu när jag inte längre är det börjar utseendefixeringen göra sig påmind. Jag vill verkligen inte det för jag tycker det är onödigt, men tyvärr har jag hamnat där.

Men solen har börjat skina och då känns det lättare att ta sig ut för lite motion. Och tid för träning har jag ju så det blir över eftersom jobben verkar hålla sig undan från mig. Bäst att ta till vara på all denna lediga tid på bästa sätt och endorfiner känns som ett bra missbruk och tidsfördriv.

inge mer väntan nu.

Idag var en bra dag. En dag jag längtat till. På grund av förkylning och en kniv som ville bita tillbaka blev väntan extra lång. Men som sagt, idag var det dags. Comeback på fotbollsplanen. Det var alldeles, alldeles underbart. Tungt som fan, men underbart.

Dock kände jag då jag kom hem hur ett litet halsont började smyga sig på och jag frös en hel del. Frossan försvann. Tyvärr inte halsontet. Men jag hoppas det försvinner över natten för det är träning igen redan imorrn och det vore jävligt taskigt om kroppen tvingade mig vänta ännu mer.

Så nu ska jag strax släcka lampan och stänga de gröna och hoppas på en bra natt och en friak hals imorrn.
Men först ska jag spela det där jävla Candy Crush. Beroendeframkallande som tusan och lika arg blir jag varje gång. Men jag har dragit ifrån älskade och det känns skönt.

smärtsamt.

Jag har ont. I ena foten. I båda knäna. I ryggen. Om jag har så här ont nu vette fåglarna om jag vill vakna imorrn.

dagar att tycka om.

Veckorna går väldigt fort för det känns som att det nyss var endorfintorsdag. Men jag klagar inte för jag gillar de dagarna. Och idag är det äntligen dags för innebandy igen. Vet inte hur länge sedan jag var där, men alldeles för länge är det i alla fall.

Imorgon kan det hända att kroppen kommer vara lite mör, men som det kommer vara värt det i så fall. Måste verkligen bli bättre på det här med att ta mig iväg och träna oftare för det är ju så fantastiskt underbart skönt. Och kul naturligtvis.

svettigt värre.

Endorfintorsdagen är här. Tyvärr blir det bara ett pass på grund av skralt deltagande på innebandyn. Men då kunde jag ta ut mig lite extra på gymmet (hade nog gjort det även om det varit innebandy om jag känner mig rätt). Fy fan så jobbigt det var. Men oj så härligt!

Och så fort sonen somnat (just nu leker han elektriker eller något så jag vet inte hur långt bort sovandet är) ska jag äta lite lunch och sedan lägga mig en stund i soffan. Känner mig förtjänt av det. (Men den största anledningen är en huvudvärk som är rätt annoying, men jag försöker ignorera den.)