vill ha mer.

Tre år sedan sist. Idag var det dags igen. Fotbollsmatch. Damerna behövde folk och jag ställde upp. Fick starta (det var oväntat) som höger ytterback. Galet, men så jävla roligt.

Fick dock bara 35 minuters speltid, men det väckte liv i spelarnerven kan jag säga. Sånu är det fan hårdträning som gäller så att jag kan ta ut mig själv till matcherna med division fyra.

Dock var det inte lika roligt när migränen kom i slutet av matchen. Men även om jag inte väntade mig det blev jag inte så förvånad. Den brukar komma när jag ansträngt mig efter ett tags vila. Men två alvedon och en undangömd Daim(älskade hade gömt den i bilen och jag hittade som tur var av en slump) gjorde att jag kunde överleva bilresan hem.

Nu ska jag gå och sova och sova bättre än natten till idag. Nervositeten inför matchen blev för mycket så det var svårt att sova. Jag ska tänka tillbaka och njuta. Fy fan vad jag älskar att spela fotboll!

Ps. Idag den 27 april är det exakt två år sedan vi flyttade in i vårat hus. Två år har gått fort och det känns lika bra idag som det gjorde då. Härligt!

inge mer väntan nu.

Idag var en bra dag. En dag jag längtat till. På grund av förkylning och en kniv som ville bita tillbaka blev väntan extra lång. Men som sagt, idag var det dags. Comeback på fotbollsplanen. Det var alldeles, alldeles underbart. Tungt som fan, men underbart.

Dock kände jag då jag kom hem hur ett litet halsont började smyga sig på och jag frös en hel del. Frossan försvann. Tyvärr inte halsontet. Men jag hoppas det försvinner över natten för det är träning igen redan imorrn och det vore jävligt taskigt om kroppen tvingade mig vänta ännu mer.

Så nu ska jag strax släcka lampan och stänga de gröna och hoppas på en bra natt och en friak hals imorrn.
Men först ska jag spela det där jävla Candy Crush. Beroendeframkallande som tusan och lika arg blir jag varje gång. Men jag har dragit ifrån älskade och det känns skönt.