det är vår tur nu, vinden har vänt.

Har varit vaken sedan klockan fyra i morse (det är en tråkig anledning så jag orkar inte ta den (alltså tråkig som i tradig, inte som i ledsam) och jag ska alldeles strax krypa ner bredvid den lilla huliganen. Har arbetat hela dagen och ska göra samma sak imorgon.

Men vad jag ville ha sagt är två saker. För det första så hade jag lika gärna bara kunnat lägga mig soffan efter jobbet idag, men jag gjorde inte det. Jag tränade istället. Jag tog fram mitt hopprep, mina kettlebells och min matta och körde passet jag brukade göra på gymmet. Awesome! Sedan åt jag och huliganen en väldigt god middag bestående av fiskpinnar, potatis och broccoli. Mumma!

Och för det andra så blåser det för en gångs skull vindar åt rätt håll i våra liv. Älskade har fått ett nytt jobb!!! Och har vi ännu mer tur blir han stationerad på hemmaplan och det är så jävla underbart så jag vet inte vad. Inte bara kommer våran ekonomi förändras en aning utan vi kommer förhoppningsvis få mer tid tillsammans. Det är nästan så att jag inte vågar tro på att det är sant efter alla jävla motgångar (jobbmässiga motgångar alltså) vi gått igenom senaste året.

Så jag ska gå och sova nu och förhoppningsvis vaknar jag i morgon och inser att det verkligen INTE är en dröm!

vissa dagar blir det bara så bra.

Jag vet inte om ni kommer ihåg, men jag kan påminna er. Här, här och här kan ni läsa vad jag gjorde när det var palindromdag förra gången.
Kanske inte den gladaste dagen men alla dagar kan inte vara glada dagar.

(Ni får ursäkta att magen syns
och att den ser så tjock ut,
men jag jobbar på det)

Den här palindromdagen har däremot hittills varit helt okej. Dock började det med en lite tidig morgon, men jag orkar inte bry mig. Det var efter det blev bra. Mycket bra. Skulle klä på mig och jag tänkte att jag skulle prova ett par jeans som jag hade på mig innan jag blev gravid (har provat dem lite då och då för att se hur långt bort det är) och döm av min förvåning när jag kan dra dem över låren och knäppa dem. Fattar ni? Jag kan ha mina jeans! De är dock lite tajta i låren fortfarande, men jag kan ha dem och jag är överlycklig.

Sen att jag ska iväg och träna fotboll igen ikväll gör den här dagen ännu bättre. Fast ännu mer bättre blir det när jag tänker på vad som hände den här dagen förra året. Det var då våra liv gick in i ett helt nytt kapitel. Det var då vi blev varse om att vi skulle bli tre. Helt galet!

Nåväl, ska gå och byta om nu så att jag är klar att fara så fort älskade kommer hem från sin träning.
Vilken dag alltså!

en månad framåt.

Jaha. Nu kanske jag har tagit på mig för mycket men som Coldplay sjunger If you never try, you'll never know (från låten Fix you) så jag måste ju i alla fall prova och se om jag klarar av det.

Detta är vad som väntar mig:
Från och med idag och fram till julafton ska jag...
... avverka 100 km på vafritt sätt
... genomföra åtta träningspass
... stå 120 minuter i plankan
... göra 500 armhävningar
... göra 1000 situps
... och sedan får jag välja ännu en utmaning om jag vill och jag tror att jag ska fortsätta med att avstå från socker och annat crap. Godiset är visserligen svårt att hålla mig ifrån, men jag vet att om jag äter godis får liten magknip och hur kul är det på en skala, så det blir inga problem. Det är det andra sockret som är svårt, fika och annat gott. Men jag ska ge mig fan på att klara det.

Jag har ju satt upp ett mål och jag ska göra allt jag kan för att nå dit och detta kan ju vara en bra hjälp. Men jag tror att armhävningarna kommer bli svårast för jag är svagare än svagast i armarna och sedan det där med kilometrarna känns väl sådär, men eftersom det är valfritt hur jag avverkar dem ska jag nog kunna klara det.

Nåväl, jag ska återgå till längskidorna på teve (Vinterstudion är tillbaka och det är helt underbart) och sedan börja med ovanstående utmaning genom att promenera till svärföräldrarna.
Wish me luck!

jag har visst muskler.

Igår var jag duktig och tränade lite hemma (har inte alltid tid att åka till gymmet). Idag har jag träningsvärk så in i tusan. Men så länge träningsvärken resulterar i att siffrorna på vågen blir mindre och mindre tar jag det. Men nog är det lite jobbigt när man knappt tar sig upp från sittande.

hälften kvar.

Det förra inlägget var ju lite av det negativa slaget så jag tänkte väga upp det med lite positiva nyheter. Jag har efter snart tolv veckor blivit hälften så stor som jag var då.Heja mig! Ska fira detta med lite honungsmelon.

jag är på väg.

Igår gjorde jag någonting som jag inte har gjort på nästan tio månader. Jag var och tränade. Det nya livet ska nu börja och även om jag har träningsvärk idag (som jag har saknat träningsvärken) var det helt underbart att äntligen få svettas lite. Eller svettas har jag väl gjort hela sommaren, men det här var på ett annat sätt. Målet är uppsatt, så nu är det bara att följa hela vägen fram.

på väg tillbaka.

En sån underbar känsla att kunna tvätta sig under fötterna utan att behöva låta som om man håller på att dö.

som om ingenting har hänt.

Åtta timmars sömn. Tyvärr inte i ett svep. Fem timmar sömn, nästan tre timmars uppehåll och sedan tre timmars sömn. Men jag tänker låtsas som att det där uppehållet inte inträffade. Även om det är svårt att inte tänka på det när jag är trött som fan. Men, men...

Dagar kvar:
Älskade - Imorrn! Imorrn! Imorrn!

minns en tid med mycket sömn.

Den jobbigaste natten hittills. Ont lite här och var. Kissnödig typ hela tiden. Bökigt i magen. Men så här är livet. Bara att acceptera.

Dagar kvar:
Älskade - 5 (nu vet jag att han kommer hem på söndag)

what's his is mine.

Det är tur att älskade har så snygga jeans. Fast det känns inte helt okej att jag måste börja gräva i hans garderob när jag vill ha någonting annat än mjukisbyxor på mig. Inte okej alls.