Tänk att jag för ett halvår sedan låg i en sjukhussäng med massor med smärta och en enorm längtan att få träffa världens finaste. Smärtan kommer jag inte ihåg helt och hållet (bara att det gjorde jävligt ont) men längtan var så obeskrivligt enorm.
Och om bara tre timmar och fyrtiofem minuter är det precis sex månader då våra liv blev alldeles fantastiskt mycket ljusare och roligare (även om det har varit väldigt omtumlande och tröttsamt vissa stunder). Det var då han kom. Världens mest underbara människa. Han som gör att våra dagar är ljusa även om det är mörkt ute. Jag och din pappa älskar dig mest av allt i hela världen ska du veta! ♥
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar