ta mig tillbaka till drömmarnas värld.

Just ja, glömde ju säga att jag inatt var väldigt nära att få gosa lite med den underbara mannen på bilden här under. Men eftersom jag inte ville vara otrogen mot älskade (till och med i drömmen är jag honom trogen, jag är fan en keeper alltså) avstod jag. Som jag ångrade mig när jag vaknade.

Mums!

he's so on my list.

En bra dag ska avslutas på ett bra sätt också. Jag tackar herr Gosling för ikväll. Jag uppskattar verkligen att du finns!

I need light.

Nu är jag vaken fast det är mörkt ute igen. Det här med tidiga lördagsmornar (spelar egentligen ingen roll vilken dag det är i och för sig) är inte riktigt min grej. Men jag måste iväg och lära mig saker. Steg två i tränarutbildningen drar igång idag och det kommer betyda några tidiga helgmornar. Vad gör man inte för det man tycker så mycket om?

Ps. Inatt har jag haft besök av en sån underbar man (han var naken i drömmen också) så jag inte riktigt visste vad jag skulle ta mig till. Tyvärr var älskade med så jag kunde inte göra smutsiga saker med honom, haha. Dock blev en kompis väldigt sur och arg på mig för att jag berättade en hemlis (kommer dock inte ihåg vad det var för hemlis) för henne. Det var inte lika kul.

that was a total waste of time.

Vad ni än gör se inte Son of no one. Har nog aldrig sett en så seg och meningslös film. Efter en timme var jag tvungen att slå av och jag förstår inte hur jag orkade hålla ut så länge. Usch och fy så värdelös! Inte ens Channing kunde rädda den.

it's a really, really, really long time.

Nio månader är alldeles för lång väntan. Så jag tycker vi allihopa skriver ett argt brev till de ansvariga och ber dem korta ner väntetiden. Okej?

I don't know if I want to.

Nu är det dags. Fast egentligen vill jag inte. Jag skulle vilja skjuta på det så att väntan på mer inte blir så lång. Men det går inte att skjuta upp det. Jag vill veta vad som händer nu, nu, nu!

it has been a long, long day.

Det har varit en lång dag. Började med en dålig natt och fortsatte med en smärre melt down när jag skulle fixa håret (känslorna har tydligen flyttat till utsidan nuförtiden). Sedan har dagen fortsatt med roadtrip (Piteå-Skellefteå-Gumboda-Skelleftehamn-Piteå) för släktkalas för farmor som gått och blivit hela 80 år.

Mycket trevligt har det varit och speciellt trevligt var det att träffa farsgubben. Han såg ut precis som vanligt. När han tagit av sig indiankläderna förstås (han håller till i en indianby på fritiden och dansar och har sig, väldigt imponerande om ni frågar mig).

Jag och älskade hann även med att gå på hockey. Vi tänkte att när vi ändå var i schtan så kunde vi ju gå och se vårat lag live (AIK mötte Frölunda) och vilken mäktig känsla att gå på hockey i en hockeytokig stad som Skellefteå. Helt galet. Sedan att det blev vinst (dock efter straffar, men två poäng är bättre än en) gjorde inte upplevelsen mindre bra.

Nu däremot ska jag ta min godispåse (det är ju faktiskt lördag) och krypa under täcket och se lite Sons of Anarchy (jag har inget liv så jag har börjat om från början). Somnade i bilen på vägen hem så jag skulle tro att de gröna inte är öppna särskilt länge. Men det var min dag. Hur har eran varit?

I would'nt kick them out of bed.

Började självklart med de två absolut favoriterna och jag kan ju säga att jag är glad att jag har ett avsnitt till av båda serierna för det är så jävla sjukt spännande. Men jag har inte tid för några fler bikers eller vampyrer för nu väntas tjejhäng på stan. Tjoho!

where shall I begin?

from this day forward.

En pissmorgon har jag haft och det börjar vara jävligt jobbigt nu. Som tur är, är det friidrott på tv som kan hålla uppe humöret en hel del. Speciellt idag då Andreas Thorkildsen äntligen tar plats på arenan, jag är nämligen lite smygkär i honom.

September idag och om ni inte visste det så är det min favoritmånad (förutom sommarmånaderna då). Det händer en hel del under denna fina månad, så från och med idag drar jag igång med nedräkning igen. Jag älskar verkligen nedräkningar.

För det första är det sex dagar kvar tills Jax Teller visar sin underbara nuna i teverutan igen och jag kan säga att jag har längtat. Någon mer jag har längtat efter är Damon Salvatore, hans sexiga ögon och leende har varit borta alldeles för länge, men nu är det femton dagar kvar tills jag får dregla igen.

Men de snygga pojkarna i all ära, det viktigaste under denna månad inträffar om exakt tre veckor, alltså tjugoen dagar. Då händer det grejer vill jag lova. Precis samma sak händer som tidigare år. Det är rätt fantastisk!

(Kan ju även tillägga att det är tjugotvå dagar kvar tills Dr. Sheldon Cooper är tillbaka med allt vad det innebär.)