it's a really, really, really long time.

Nio månader är alldeles för lång väntan. Så jag tycker vi allihopa skriver ett argt brev till de ansvariga och ber dem korta ner väntetiden. Okej?

I don't know if I want to.

Nu är det dags. Fast egentligen vill jag inte. Jag skulle vilja skjuta på det så att väntan på mer inte blir så lång. Men det går inte att skjuta upp det. Jag vill veta vad som händer nu, nu, nu!

I wish I knew what the plan is.

Tant Glas vill inte lämna mig. En rejäl smäll på stortån. Den är nu lite större än den andra stortån, väldigt öm och det känns nästan som att den är lite snedare än förut. Kan inte gå ordentligt. Tog typ en kvart att gå från bilen till lägenheten. Fick köra bil med utsidan av foten. Helt galet. Det är tydligen inte meningen att jag ska träna just nu.

all over again.

Jag vet inte men det känns som att måndagarna börjar se rätt lika ut. Det är lite skrämmande.

I really hope this is a dream.

Har sovit alldeles underbart den senaste tiden. Men så kommer då idag. Lördag. Sovmorgonens dag (inget Våra bästa år) och vad händer då? Jo, då vaknar jag 06:45. Drömde någonting om någon frisparksvariant (yrkesskadad redan) och sedan slogs ögonen upp och en tanke formades i mitt huvudet (som inte ens har med fotboll att göra) och då insåg jag att det skulle bli svårt att somna om.

Har ändå gett det ett ärligt försök, men den första tanken frodades för varje minut och nya tankar föddes under tiden och till slut kom en tanke som jag bara var tvungen att skriva ner för att inte glömma och då är det bara att inse att någon sovmorgon blir det inte.

I would'nt kick them out of bed.

Började självklart med de två absolut favoriterna och jag kan ju säga att jag är glad att jag har ett avsnitt till av båda serierna för det är så jävla sjukt spännande. Men jag har inte tid för några fler bikers eller vampyrer för nu väntas tjejhäng på stan. Tjoho!

"It came to me in a dream. I was naked. You would have loved it."

Återigen en fredag med alldeles för många frågor. Det börjar bli galet spännande nu alltså och det känns lite jobbigt att det är två veckor kvar tills jag får se fortsättningen. Men två saker är positiva med det; 1) jag bryr mig inte särskilt mycket egentligen eftersom jag nästa fredag förhoppningsvis ligger på playan och har annat i tankarna och 2) när jag väl är hemma och det blir fredag igen har jag två avsnitt att se. Awesome!

 

always the same.

Jag har skrivit det förr och jag ber om ursäkt för alla de gångerna och alla gånger som kommer, men varför är avsnitten så jävla korta? Gaaah! Jag blir galen!

"I made a lot of choices that have gotten me here. I deserve to die."

Jag är jävligt glad att jag lyckats hålla mig med att se de två sista avsnitten av säsong två. För nu behöver jag ju bara vänta tills jag vaknar imorrn. Kvällen och natten får gärna springa iväg. Inte mig emot.

need more.

Jag blev väldigt glad när jag såg att avsnittet var tjugo minuter längre än vanligt. Men en timme har aldrig gått så fort. Skit.