Ja, vad ska man säga? Solen har kommit till stan och ingen är gladare än jag (eller ja, det finns säkert folk som är gladare, men jag vill tro att jag är gladast!). Hursomhelst så har jag suttit på balkongen i flera dagar och det har gett resultat, nu ska det bara bli lite, lite, lite varmare så kan jag lägga mig i gräset solen mer än bara framsidan.
Annars kan jag säga att livet också har fått solsken. Tankarna mina domineras av en sak och det bästa med det är att jag vet att tankarna på ett annat håll också domineras av en sak. Är inte livet underbart ibland? Jag vet att jag är kryptisk, men jag vet inte riktigt om jag är riktigt redo att skrika till hela världen (jag vet att inte hela världen läser min blogg, men det världen är liten och oftast sprids saker snabbt) än, men i sinom tid. Kanske.
Jag sitter för tillfället på Darub (eftersom jag inte har något internet hemma) och funderar på vad jag ska göra fram till klockan 13:45. Kanske borde jag ta mig någonstans där mat kan köpas och ätas för jag måste ju äta någonting. Men jag väntar kanske en liten stund till.
Usch, vilket trist och konstigt inlägg. Vad jag ville säga egentligen var väl kanske att livet börjar klarna upp sig och att jag mår bra nu. Så nu ska jag avsluta och njuta av livet!
3 kommentarer:
låter härligt sötnos!
kram!
Härligt :) Hoppasd din helg har varit bra trots jobb.. Puss!
Skönt att höra kära sjärtavtryckskollega - men hur går det egentligen med träningen inför OS?
Skicka en kommentar