Det här är ett brev till någonting som funnits i vårat liv i nästan fyra år. Han (för jag tror det är en han) har funnits där när vi behövt honom. Han har hjälpt oss att ta oss framåt. Han var min första efter att jag tagit några fler vuxenpoäng. Han har färdats många mil för att ge oss det vi vill ha. Han har tillfredsställt våra behov på ett mycket bra sätt.
Den silvriga faran
Vi har gått igenom mycket tillsammans. Många läskiga resor med snöstorm, regn, blåst och dimma. Vi har tillsammans klarat oss från att fullständigt demoleras av skogens konung. Vi har tillsammans färdats både norröver och söderöver.
Men nu är det dags att ta adjö. Det är med lite vemod jag nu tar farväl, men det är dags att gå vidare i livet. Både för oss och för dig. Jag hoppas att du får ett fortsatt bra liv och hamnar hos någon som tar väl hand om dig och som ser till att du har allt du behöver, olja, bensin, luft i däcken, hela delar osv. Jag kommer aldrig glömma dig och jag hoppas du inte glömmer oss. Tack för all denna tid vi fått tillsammans med dig, du har varit en klippa i alla lägen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar