Det är något speciellt med den där mannen jag lever med. I natt har jag sovit som en prinsessa (nej, inte utan uppehåll. Men det var ett kort ett och det var tyvärr på grund av snarkningar som jag vaknade, så lite arg är jag på honom).
(Ni vet inte detta, men det här inlägget har tagit ganska lång tid att skriva, för jag har suttit i telefon en dryg halvtimme. Men som sagt, sånt märker ju inte ni.)
Hursomhelst, jag är så glad att jag äntligen fått sova ordentligt. Men det är den där karln som gör det. Jag blir så lugn när han är hemma och kan slappna av på ett helt annat sätt än när jag är ensam. Så nu får han fan aldrig lämna mig, för så här bra har jag inte sovit på typ två månader. Underbara man (förutom snarkningarna förstås)!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar