my hero.

Min alldeles egna koggamojjägare vaknade och tog hand om inkräktaren i köket. Så nu kan jag lugnt sitta vid köksbordet. Puh! Fast jag ska nog inte andas ut alltför fort för snart kommer det säkert en ny. Eller så väntar de till imorrn då älskade åker söderut igen. Skulle inte förvåna mig. Då får jag nog flytta. Någon som vill ha sovgäst?

that was not fun.

Står på biblioteket och letar en bok. Hittar boken (Hungerspelen av Suzanne Collins (jag tror hon heter så) och jag tar detta som ett tecken på att jag bör läsa den). Hursomhelst tar jag min bok, men då har jag helt plötsligt lovely lillebror efter mig. Och nu menar jag "efter mig" som i att han jagar mig.

Gömmer mig bakom en dörr (som för övrigt är den dörr som var i huset som jag växte upp i) och på något sätt börjar jag blöda näsblod. Om det är lillebror som slår mig eller om jag går in i dörren vet jag inte. Jag vet däremot att det blöder ganska mycket.

Ska precis vända mig om för att sätta ett papper mot näsan då nästa bakslag inträffar. Kramp i vaden. Eller snarare helvetes-kramp i vaden. Skriker högt av smärta. Älskade ser alldeles förvirrad ut, men är ändå så pass med att han tar min fot och sträcker ut vaden.

Tyvärr var det "bara" det sistnämnda som hände på riktigt. Hade mycket hellre vaknat av näsblod än kramp i vaden. Är fortfarande öm och stel i muskeln så somna om ser jag inte som någon möjlighet. Vilken start det här blev!

Published with Blogger-droid v2.0.4