what shall we do with the drunken sailor.

Återigen en lördag i festandets tecken. Tror att det blir nyktert nästa helg. Och återigen en promenad hem. Denna gång med en extra följeslagare, cykeln. Det gick bra, förutom att mina fötter är helt jävla ajaj. Men ska man vara fin får man lida pin, som min mamma alltid sa. Promenaden hem var trevlig som vanligt. Världens bästa granne lever verkligen upp till den titeln. Nu är jag full och trött. Ska försöka få i mig en del vatten innan sänggång. Det brukar hjälpa. I alla fall lite. Fan vad det är jobbigt att rätta alla stavfelen. Jag vet att jag skulle kunna lämna det som det blir, men jag orkar inte. Äh, godnatt!

my feet will be sore tomorrow.

Ett gott skratt förlänger livet sägs det. Efter ikväll kommer jag leva tills jag är minst 250. Helt klart! Jag är lagomt fullt. Alltså inte jättefull och inte jättenykter. Jag befinner mig någonstans där emellan.

Promenerade hem från stan och det var riktigt skönt. Om det nu är någon som reagerade på detta och tänkte "nej, man ska inte gå hem ensam om man är tjej", så kan jag lugna er med att säga att jag hade sällskap. Och nej, jag har inte raggat upp någon på krogen för att göra smutsiga saker med. För även om jag är ensam hemma är jag ju inte ensam. Äh, ni förstår vad jag menar.

Mitt sällskap på hemvägen var världens bästa granne. Vi skrattade, promenerade (ganska självklart egentligen) och pratade. Mest om skit (inte bokstavligt talat), men det var kul. Det började dock regna. Men som tur var väntade regnet med att falla tills vi var nästan hemma, så vi blev bara lite blöta. Skönt.

Äh, nu slutar jag skriva. Dels för att det är så jobbigt att rätta stavfelen och dels för att jag inte har något mer att säga, förutom att kvällen har varit riktigt rolig. Surströmmingen smakade fantastiskt och förfesten (inte samma ställe som bjöd på sur fisk) var sjukt kul och utgången var, kanske inte superkul, men ändå lite rolig. Va fan skriver jag? Jag sätter punkt istället. Bra så.